Hur hade ni levt om det var konstaterat att...

[Cosmic philosopher]

...vi endast levde ett jordeliv?Om man verkligen kunde konstatera att det verkligen var så att vi bara levde ett enda jordeliv och att därför ateisterna hade rätt -  hur mycket hade ni förändrat i era liv? Hade ni gjort dramatiska förändringar? Blivit mycket mer själviska?Bytt sexpartners om vartannat?  Bytt arbete? Levt på socialbidrag?Flyttat utomlands? Strävat efter att skaffa mer barn? Haft mer sex? Ljugit mer? Struntat i förpliktelser? Strävat efter att bli kapitalister? Spelat mer på lotto?En del säger att om det bara hade varit så att de endast lever detta jordelivet hade de begått självmord.  Ja, hur hade ni agerat och handlat?

[Krenek]

Jag lever redan så varav det inte skulle vara någon skillnad.

[Cosmic philosopher]

Jag lever redan så varav det inte skulle vara någon skillnad.

Lever du som du vill? Vad ger dig mening att leva? Är det inte betungande att ha en ateistisk livssyn?Mer stressande - att man måste hinna med så mycket på så kort tid -eller?

[Krenek]

Jag lever redan så varav det inte skulle vara någon skillnad.

Lever du som du vill? Vad ger dig mening att leva? Är det inte betungande att ha en ateistisk livssyn?Mer stressande - att man måste hinna med så mycket på så kort tid -eller?

Vet inte om jag skulle vara speciellt mycket lyckligare att leva med tron att jag löper risk att bli utsatt för evig tortyr efter döden. Jag känslor som fundamentala gällande mening, jag arbetar för att göra världen lite bättre och det ger mig mening i min tillvaro. Rädsla för döden och att inte hinna med allt man vill är givetvis något man tänker på ibland, men å andra sidan ger den en motivation att faktiskt göra saker när man kan.

[Cosmic philosopher]

Vet inte om jag skulle vara speciellt mycket lyckligare att leva med tron att jag löper risk att bli utsatt för evig tortyr efter döden. Jag känslor som fundamentala gällande mening, jag arbetar för att göra världen lite bättre och det ger mig mening i min tillvaro. Rädsla för döden och att inte hinna med allt man vill är givetvis något man tänker på ibland, men å andra sidan ger den en motivation att faktiskt göra saker när man kan.

Ja, om du utgår från den primitiva traditionella kyrkliga "kristendomen" så ser ju ateismen mer åtråvärd ut - speciellt för de som inte tror blint på denna "primitiva kyrkliga kristendom"...

Ljusare blir det tycker jag om man tror på reinkarnationen,karma och utveckling liv efter liv.Det är detta som jag tror att Jesus egentligen menade - att man lever flera jordeliv,möter sin karma på gott och ont och utvecklas,samtidigt som det blir möjligt   att leva ut alla sina innersta önskningar och behov. Men Jesus kunde inte förklara detta i detalj för dåtidens människor. Ja, även idag har en del svårt att tro på detta...

Krenek, gillar du att läsa Dawkins?Eller kanske Existentialism?Sartre? Vilken filosof ligger dej varmast om hjärtat?

[Krenek]

Ja, om du utgår från den primitiva traditionella kyrkliga "kristendomen" så ser ju ateismen mer åtråvärd ut - speciellt för de som inte tror blint på denna "primitiva kyrkliga kristendom"...

Ljusare blir det tycker jag om man tror på reinkarnationen,karma och utveckling liv efter liv.Det är detta som jag tror att Jesus egentligen menade - att man lever flera jordeliv,möter sin karma på gott och ont och utvecklas,samtidigt som det blir möjligt   att leva ut alla sina innersta önskningar och behov. Men Jesus kunde inte förklara detta i detalj för dåtidens människor. Ja, även idag har en del svårt att tro på detta...

Krenek, gillar du att läsa Dawkins?Eller kanske Existentialism?Sartre? Vilken filosof ligger dej varmast om hjärtat?

Problemet är att det lika gärna kan vara en negativ spiral där allting blir värre och värre. Det finns ingen anledning att tro varken det ena eller det andra, allt pekar däremot på att det inte blir något mer efter man dör.

Utilitarismen är den jag hänger mig till, det är den enda som är någorlunda vettig idag.

[Algotezza]

...vi endast levde ett jordeliv?Om man verkligen kunde konstatera att det verkligen var så att vi bara levde ett enda jordeliv och att därför ateisterna hade rätt -  hur mycket hade ni förändrat i era liv? Hade ni gjort dramatiska förändringar? Blivit mycket mer själviska?Bytt sexpartners om vartannat?  Bytt arbete? Levt på socialbidrag?Flyttat utomlands? Strävat efter att skaffa mer barn? Haft mer sex? Ljugit mer? Struntat i förpliktelser? Strävat efter att bli kapitalister? Spelat mer på lotto?En del säger att om det bara hade varit så att de endast lever detta jordelivet hade de begått självmord.  Ja, hur hade ni agerat och handlat?

Oavsett om jag lever ett enda jordeliv eller flera är det här och nu jag lever, här och nu som jag har en moral och ett samvete... Och jag kan med Martinus analys av storlek där han kommer fram till att varje begärnsad storlek är Kamoufkerad oändlighet" eller gestaltar oändligheten, hävda att det inte gör någon skillnad om jag lever en sekund eller tusen år. Men vad som gör skillnad är om det finns något som är jag som är odödligt och aldrig kan skadas, fördärvas, oavsett vilka galenskpaer och idiotier jag företar mig.

Om det verkligen finns en sådan "fast punkt" eller "kärna" eller om jag tror på en sådan, behöver inte följden bli att jag lever mer kärleksfullt för det och tar mer hänsyn till andra, eftersom jag då "vet" att vad jag än gör mot andra är det bara deras organismer jag kan skada, eller deras "innersta själv". Det enda som kan utveckla mig andligt-moraliskt är att jag sår och skördar karma, inte enbart något slags bevis om min odödlighet. Då blir det lätt att jag tror mig vara något slags stålman...

Med vänlig hälsning Algotezza

[kWee]

Varför så viktigt med flera liv?...räcker inte det vi har nu?

[Algotezza]

Varför så viktigt med flera liv?...räcker inte det vi har nu?

För att det är enda sättet skapa verklig rättvisa och jämlikhet på sikt. Tänk på dem som föds mentalt handikappade och i fattigdom? Barn som untytjas och dödas...Skall de inte få en ny chans? Annars har våra krav på rättvisa och jämlikhet bara tillfälligheten som grund.

Lever man ett hyfsat bra liv är man kanske nöjd med ett...

Också därför att ett enda liv inte förmår tillfredsställa våra behov kan ligga som grund för logiken i reinkarnationstanken. Fler behov väcks under ett jordeliv än vad som tillfredsställs. Resursslöseri! Om nu allt går i kretslopp, varför inte även våra fysiska liv?

Med vänlig hälsning Algotezza

[kWee]

hmm... alltså vi lurar oss själva till att tänka att en olyckligt lottad människa får det bättre i nästa liv...så mår vi "lyckligt lottade" bättre inombords?

ja krav på rättvisa och jämlikhet är väl kanske en lyx vi vant oss vid i Industriländer, speciellt som ja började tänka på just de olyckligt lottade nu...men hur menar du tilfälligheten...för vårt nöje eller?

jag utgår från det jag har, inte det jag inte är säker på att jag har

[Algotezza]

hmm... alltså vi lurar oss själva till att tänka att en olyckligt lottad människa får det bättre i nästa liv...så mår vi "lyckligt lottade" bättre inombords?

Hur vet du att du inte lurar dig redan?

Om vi tror på något slags kärleksfull och rättvis Gud, vilket inte är en nödvändighet, då inte alla gör det, blir det svårt att förklara de skriande olika förutsättningar människor har i detta livet och den ty åtföljande obegripliga orättvisan. Men tror vi inte på en sådan Gud eller någon Gud alls, är det fullstänigt logiskt att tro att vi bara lever ett liv och att livet är orättvist, obegripligt och i grunden helt meningslöst. Kan man nöja sig med en sådan livssyn, så är det väl OK för dem som gör det...

Tro på Gud kan man förstås göra även om man bara tror vi lever ett liv, något många kristna faktiskt gör, och all bristande logik i tillvaron som man då kan se omkring sig, förklaras med att "Guds vägar äro outrannsakliga" och att Gud är omöjlig att förstå och att man inte kan förstå varför livet är som det är.

Jag hyser dock den övertygelsen att livet och Gud finns (kosmos är hans uppenbarade alltomfattande, oändliga organism) och att Guds vägar är möjliga att förstå, att Gud är logik och kärlek, och att följden därav är att livet på sikt är rättvist. Jag grundar detta på egendirekt och indirekt erfarenhet och reflektioner däröver - men det är något helt personligt och individuellt. Var och en får ta ställning själv. Jag är ingen predikant. Jag ser ingen vits med att alla skall tycka som jag, eftersom var och en grundar sin livssyn på egna erfarenheter av alla de slag. Mina närmaste  i min familj tycker inte som jag. Jag tvingar ingen. Mental dressyr håller inte i längden.

Framförallt kan tanken på reinkarnation och nya möjligheter att skapa ett bättre liv  kanske tända något slags hopp hos de mindre lyckligt lottade i innevarande liv att tillvaron har mer att erbjuda än ett liv i lidande och fattigdom.

ja krav på rättvisa och jämlikhet är väl kanske en lyx vi vant oss vid i Industriländer, speciellt som ja började tänka på just de olyckligt lottade nu...men hur menar du tilfälligheten...för vårt nöje eller?

Om dessa krav på jämlikhet och rättvisa inte är grundade i något slags universella principer om rättvisa och jämlikhet, då är de grundade i hur vårt samhälle just nu råkar se ut, och om detta samhälle bara råkar se ut som det gör och inte gör det pga universella principer hur samhällen utvecklas, då kan jag inte se annat än att dessa krav är grundade i just det tillfälliga, d.v.s. hur vårt samhälle råkar se ut idag.

jag utgår från det jag har, inte det jag inte är säker på att jag har

Om man då inget har, vad skall man utgå från om inte hoppet eller möjligheten att få?

undrar Algotezza

[JemyM]

...vi endast levde ett jordeliv?Om man verkligen kunde konstatera att det verkligen var så att vi bara levde ett enda jordeliv och att därför ateisterna hade rätt -  hur mycket hade ni förändrat i era liv? Hade ni gjort dramatiska förändringar? Blivit mycket mer själviska?Bytt sexpartners om vartannat?  Bytt arbete? Levt på socialbidrag?Flyttat utomlands? Strävat efter att skaffa mer barn? Haft mer sex? Ljugit mer? Struntat i förpliktelser? Strävat efter att bli kapitalister? Spelat mer på lotto?En del säger att om det bara hade varit så att de endast lever detta jordelivet hade de begått självmord.  Ja, hur hade ni agerat och handlat?

Jag är exkristen och ignostiker. Sen jag tappade tron på efterlivet har mitt liv har blivit betydligt mer värdefullt och min syn på människovärdet har ökat. Jag bestämde mig att göra något stort av den tid jag hade och utnyttja min livstid maximalt istället för att slösa på livet som jag gjorde förut.

Blivit mycket mer själviska?

Nej. Mindre. Jag har en betydligt mer ödmjuk syn på andra människor och deras kamp för att ta sig igenom livet. Den kristna synen på att man skall "fly världen" istället för att ta sitt ansvar gör en väldigt självisk.

Bytt sexpartners om vartannat?

Nej. Finns ingen anledning till det. Min kärlek till min sambo är lika stor nu som då.

Bytt arbete?

Ja. Jag bestämde mig för att göra något stort av det livet jag hade vilket gör att jag börjat utbilda mig så mycket jag kan för att kanske göra något stort för mänskligheten innan jag dör.

Levt på socialbidrag?

Nja. Jag levde på socialbidrag en period då jag var kristen. Det är inget man vill göra om man kan undvika det.

Flyttat utomlands?

Nej. Sverige är ett mysigt land och leva i om man inte tror på ett liv efter detta. Vi är väldigt bra på att ta hänsyn till detta livet och göra det bästa av vår miljö.

Strävat efter att skaffa mer barn?

Nej.

Haft mer sex?

Nej.

Ljugit mer?

Nej, mindre. Jag behöver inte längre försvara min position. Jag känner mig trygg med att inte veta vissa saker och bara prata öppet om det jag vet. Det är skönt att man inte längre behöver ljuga vilket är en nödvändighet som religiös.

Struntat i förpliktelser?

Nej, mindre. Jag känner att jag har en större plikt för samhället idag än när jag var kristen och gick under bibliska regler istället för samhällets regler. Att ens liv är fokuserat på att fly den här världen gör att man tar mindre ansvar för den. Att inse att man är den ende som med egna händer kan bygga en bättre värld, att bön inte hjälper, att ingen annan tar ansvar är en väldigt viktig känsla.

Strävat efter att bli kapitalister?

Nej. Materialism ger mig inget. Man blir bara olycklig om man alltid vill ha mer. Det finns mycket mer värdefulla saker i livet än pengar och prylar. Prylar och pengar är verktyg, inget mer.

Spelat mer på lotto?

Nej.

En del säger att om det bara hade varit så att de endast lever detta jordelivet hade de begått självmord.  Ja, hur hade ni agerat och handlat?

Det första en kult försöker övertyga en individ om är att de inte har något värde om de inte hade kulten. Detta är också fallet med kristendomen. Att inse att man bara har en chans gör att man tar mycket mer allvarligt på den.

Lever du som du vill?

Ja, min bästa tid är nu. Det krävdes en del arbete efter att jag hoppade av kristendomen för att bygga på mitt liv till en bättre situation men att vara nöjd med livet är väldigt viktigt om man skall må bra.

Vad ger dig mening att leva?

Sambo, vänner, familj.

Är det inte betungande att ha en ateistisk livssyn?

Ateism är ingen livssyn. Det är en form av tvivel, specifikt att inte tro på gud/gudar. Gudsbegreppet har egentligen inget innehåll utan är en slags kognitiv "låda" som man lägger andra tankar i. Den där lådan är egentligen bara bökig och gör livet väldigt komplicerat.

Mer stressande - att man måste hinna med så mycket på så kort tid -eller?

Man tar mer allvar på livet helt klart istället för att kasta bort det.

[kWee]

jag hyser en tro på att vi har endast detta liv,när det är till sin ända ruttnar vi...precis som vilket djur som helst...och visst e livet hopplöst tills du fattar att det är din egen vilja som ändrar det,ser du allt som hopplöst...ok..

och nej algotezza jag tror inte heller på att mental dressyr håller,min bror (vi är inte av samma mening).och jag disskuterade denna grej om konceptet med ateism som att det skulle betyda att allt är relativt,att moral beror på samhället osv.
och jag antar ju att de flesta människor vare sig himmel eller stjärnor hyser en tro för att var god mot sina medmänniskor
därav kan vi väl bara hoppas att vi utvecklas i den riktningen att vi faktiskt fattar att vi kan gagna varandra,inte utnyttja varandra.

[Algotezza]

jag hyser en tro på att vi har endast detta liv,när det är till sin ända ruttnar vi...precis som vilket djur som helst...och visst e livet hopplöst tills du fattar att det är din egen vilja som ändrar det,ser du allt som hopplöst...ok..

och nej algotezza jag tror inte heller på att mental dressyr håller,min bror (vi är inte av samma mening).och jag disskuterade denna grej om konceptet med ateism som att det skulle betyda att allt är relativt,att moral beror på samhället osv.
och jag antar ju att de flesta människor vare sig himmel eller stjärnor hyser en tro för att var god mot sina medmänniskor
därav kan vi väl bara hoppas att vi utvecklas i den riktningen att vi faktiskt fattar att vi kan gagna varandra,inte utnyttja varandra.

Jag lever mitt liv som jag gör här och nu, oavsett om det fortätter i all oändlighet eller ej, för jag kommer  alltid att leva det i någon form av här och nu.

Fördjupa livskänslan främst genom att gå upp i nuet, sekundärt genom att tro på reinkarnation!

Med vänlig hälsning Algotezza

[Vilja]

...vi endast levde ett jordeliv?Om man verkligen kunde konstatera att det verkligen var så att vi bara levde ett enda jordeliv och att därför ateisterna hade rätt -  hur mycket hade ni förändrat i era liv?

För mig så blir svaret på denna fråga helt lik den om man skulle göra saker annorlunda ifall man endast hade en månade kvar att leva. Att det dras till sin spets ifall man lever det liv man egentligen vill.

I en slags fantasi om mitt liv så kan jag brodera ut att jag skulle resa dit och dit och göra flera spännande/intressanta saker som jag inte vågat eller tagit mig för. Och är förutsättningen att man dessutom ska tänka sig att man inte har dom hämningar och begränsningar som man har för närvarande så kan jag fantisera ännu mera om vad jag skulle göra och vilka möten med människor jag skulle ge mig in i osv.

Men, tyvärr kommer jag i slutänden fram till ändå att jag inte skulle göra så mkt annorlunda än vad jag gör, om jag ska vara realistisk. Jag försöker leva mitt liv så troget mig själv som jag kan och det gör jag även fast jag inte vet om det kommer bli nåt liv efter detta eller ej. Skulle känna att jag levde i självbedrägeri ifall jag inte visste att jag gör vad jag kan för att ha och få ett så bra liv som möjligt med dom individuella förutsättningar jag har eller ifall jag gick och väntade på en annan existens där det möjligen skulle bli lite bättre för mig. (Tidigare hade jag en släng av den illlusionen som tröst.)

Tanken är ändå inte helt meningslös för mig för det får en att tänka till huruvida man halkat lite ifrån det som livet betyder för en eller om man går i den riktning man vill. Sen kan jag uppepå det ändå ha lite önskningar och förhoppningar om vilka ytterligare saker (eller frånvaro av problem eller hinder) som mitt liv ska få innehålla framöver. Men inte spelar det nån roll ifall det sen blir ytterligare liv, har fullt sjå med att försöka fylla detta liv med något som känns av värde för mig. Ebn sak i taget räcker liksom.