Social Fobi

[scirocco]

Det är alltid du som är i främsta rummet, glöm inte det. För att du vill ge något till andra, ..då måste du va bra själv, annars har du inget att ge. Nu är det så att jag har redan förstått att du har massor att ge,upp till mottagaren att ta emot det. Du behöver inte ge nåt till mig. jag är gammal,Cowboy,Indian, har tillräckligt med visdom. Lever mitt sista liv. Är glad o nöjd. Men hoppas att vi ska spela. Då får du säkert också träffa min vän Indianen, Från Uruguay. Uruguay betyder :flodfågel

[Avantgardet]

Ja, jag har ju ditt nummer, så när jag befinner mig i omnejden så ser jag till att komma förbi och våldgästa.  Har inte så mycket social fobi att jag inte klarar av att jamma.

[scirocco]

Nä, jag vet det, därför har jag bjudit in dig. Du kan va trygg, jag är synsk. Det får man inte säga om man är det. Men jag är ju oppurtunist. Så ser jag att du är minnst dubbelt så snabb på tangetbordet som jag. Hoppas du har överseende med det. dessutom går jag ifrån ibland. tittar till min katt ,mitt hem , mina tomtar..o vänner,mig själv, mina vänner im brasilien, tittar jag också till och på Island . Förstår du nu att jag är medial

[Avantgardet]

Är inte särskilt vidskeplig, är en ganska anspråkslös realist. Fast jag studsar omkring duktigt i min lya. Har också katt. En skitskön typ. Han kör med mig, men han har sina fina sidor också.

[scirocco]

När du skriver Avantgardist, så tror jag också att du menar bundsförvant, är det rätt?

[Avantgardet]

Bundsförvant, kumpan, kamrat, medmänniska...

[hovnarr]

Trist att Anders tråd spårade bort från hans viktiga fråga. Liksom kWees fästmö lider också min tjej av social fobi. Jag önskar att jag kunde råda dig Anders att söka medicinsk hjälp. Kanske kan det ge den tillfälliga boost som krävs för att man ska orka göra något åt problemen, jag vet inte. Men vill man inte gå med en stor sordin-tratt på hela känslolivet i resten av livet så kan man i alla fall inte betrakta selektiva serotoninupptagshämmare m.m. som nåt annat än en tillfällig "lösning" - och då kan biverkningarna vara ganska allvarliga därutöver.

Kognitiv beteendeterapi kan nog vara bra, förutsatt att den är just kognitiv och inte bara beteendeterapi. Exponeringsövningar är användbara för att "fungera" rent praktiskt, men det underliggande tankemönstret måste också förändras - annars kan slutresultatet bli ännu värre (t.ex. en hämningslös person med storhetsvansinne).

Alltså, det viktiga är att flytta fokus från en själv till omvärlden. Social fobikern tycks definiera hela sin omvärld utifrån sig själv. Att folk gör si eller så måste bero på "mig", närmare bestämt någon diffus brist hos mig. Man blir så självupptagen att man inte hinner ägna andra en tanke om hur de har det (annat än om de lider av ens närvaro, eller om man kanske varit en dålig människa som inte brytt sig tillräckligt om dem och så vidare... jag, jag, jag).

Så en övning man kan börja med är t.ex. att observera sina tankar för en timme, en dag eller en vecka (beroende på ambitionsnivå) och bannlysa alla förklaringsmodeller som innehåller ordet "jag" eller "mig". Alltså, chefen låter inte bli att le för att jag luktar illa, utan chefen låter bli att le för att... vem vet? Då går inte medvetandet i baklås, och andra tankar än självförakt kan komma i dagern.

[Anders]

Trist att Anders tråd spårade bort från hans viktiga fråga. Liksom kWees fästmö lider också min tjej av social fobi. Jag önskar att jag kunde råda dig Anders att söka medicinsk hjälp. Kanske kan det ge den tillfälliga boost som krävs för att man ska orka göra något åt problemen, jag vet inte. Men vill man inte gå med en stor sordin-tratt på hela känslolivet i resten av livet så kan man i alla fall inte betrakta selektiva serotoninupptagshämmare m.m. som nåt annat än en tillfällig "lösning" - och då kan biverkningarna vara ganska allvarliga därutöver.

Kognitiv beteendeterapi kan nog vara bra, förutsatt att den är just kognitiv och inte bara beteendeterapi. Exponeringsövningar är användbara för att "fungera" rent praktiskt, men det underliggande tankemönstret måste också förändras - annars kan slutresultatet bli ännu värre (t.ex. en hämningslös person med storhetsvansinne).

Alltså, det viktiga är att flytta fokus från en själv till omvärlden. Social fobikern tycks definiera hela sin omvärld utifrån sig själv. Att folk gör si eller så måste bero på "mig", närmare bestämt någon diffus brist hos mig. Man blir så självupptagen att man inte hinner ägna andra en tanke om hur de har det (annat än om de lider av ens närvaro, eller om man kanske varit en dålig människa som inte brytt sig tillräckligt om dem och så vidare... jag, jag, jag).

Så en övning man kan börja med är t.ex. att observera sina tankar för en timme, en dag eller en vecka (beroende på ambitionsnivå) och bannlysa alla förklaringsmodeller som innehåller ordet "jag" eller "mig". Alltså, chefen låter inte bli att le för att jag luktar illa, utan chefen låter bli att le för att... vem vet? Då går inte medvetandet i baklås, och andra tankar än självförakt kan komma i dagern.

Sett att det finns piller, skulle aldrig komma på fråga. Jag funkar, men det där med sordin-tratten är ingen dum analogi, för så är det. En svägerska är Psykolog, har funderat lite åt KBT-hållet, men är tveksam. Känns lite som ett dyrt piller, skall jag hoppa på det skall jag också tro på långsiktiga resultat.

Jag är inte så religiös, men det känns som om gud skapt mig som du beskriver. Har fruktansvärt svårt att lämna mig själv. Vill verkligen, men det är av någon anledning djupt rotat. Minns det redan från 3-årsåldern.

Minns, att jag inte kunde begripa hur folk kunde gå ur sitt "jag" till ett "vi", mer än möjligen i familjen. Och även om jag nu också har en familj så är det samma. Jag har lärt mig tekniker, men jag trivs aldrig i någon form av inboande.

Det som räddar mig, är att jag har ett genuint intresse för andra. "Du" är helt ok, men mindre "ni" och absolut inte "vi". Men att lyssna på andra, vad de har att berätta och så gör att jag får vänner. Men tyvärr skall ju inkörsporten till andra ligga i den här dj-a trevligheten.....

Jobbet pajar det inte, för tävla kan jag, både i lag och individuellt, men fikapauserna är ingen höjdare. Och lunchen äter jag helst själv.

Ja det blev ett gäng "jag" här också håhåjaja... Skulle kunna vara ett tips det där du tar i sista paragrafen.

[scirocco]

En film med Jaques Tati: han befinner sig på ett trädgårdsparty. Finner att trädgårdsplattorna är utlagda i ett bessynnerligt mönster, han befarar att dom inte är gångbara. Med pipan imun,sin långa poplin rock ,ger han sig att med långa respektive korta kliv provgå denna (bana). Han lyckas. Har därmed lyckats med själva cocktailpartyt. Tackar för sig,går nöjd hem.

[Avantgardet]

Underbart! Kollade upp snubben. Visade sig att jag sett en film utav honom som jag tyckte var riktigt bra, men hade ingen aning om vem han var eller nånting. Här har jag ett projekt. Har lite saknat ett efter mitt hitchcockstudium.

[Fication]

Alltså, det viktiga är att flytta fokus från en själv till omvärlden. Social fobikern tycks definiera hela sin omvärld utifrån sig själv. Att folk gör si eller så måste bero på "mig", närmare bestämt någon diffus brist hos mig. Man blir så självupptagen att man inte hinner ägna andra en tanke om hur de har det (annat än om de lider av ens närvaro, eller om man kanske varit en dålig människa som inte brytt sig tillräckligt om dem och så vidare... jag, jag, jag).

Så en övning man kan börja med är t.ex. att observera sina tankar för en timme, en dag eller en vecka (beroende på ambitionsnivå) och bannlysa alla förklaringsmodeller som innehåller ordet "jag" eller "mig". Alltså, chefen låter inte bli att le för att jag luktar illa, utan chefen låter bli att le för att... vem vet? Då går inte medvetandet i baklås, och andra tankar än självförakt kan komma i dagern.

Hovnarr är klok som en bok, som vanligt. Han får gärna stanna längre!
Jag brukar säga liknande saker till dem (och mig själv) som är nervösa inför en presentation eller uppträdande de ska göra. Fokusera på budskapet, inte budbäraren! Det är budskapet/informationen/musiken som är det viktiga, inte förmedlaren.