Det goda samhället...

[manifesto]

Vi lämnar La Mancha och den tangenbaserade upplagan av Don Quichotte därhän med sina väderkvarnar, och går vidare i tråden!  Very Happy

Felstavningar och ad hominem, igen, biggj. Gör resten av ditt inlägg oläsbart, och därmed omöjligt att bemöta.

[Sun Ra]

Hej biggj

Tänkte bara säga att jag nu tydligare förstått vad du menar!
Det krävdes bara lite tid av mig och av dig (er?) att svara på mina frågor!

Jag kan inte säga mycket mer än att jag gillar dina inlägg förutom att dina attacker i början av inläggen kan ibland förstör viljan av att läsa vidare och förstå!

[manifesto]

Du behöver inte preciseringar, du behöver gå en grundkurs i texttolkning.

Jo, Avantgardet, du behöver precisera dig om du vill att jag på saklig grund ska kunna bemöta det du anklagar mig för.

Men jag är ingen specialpedagog. Begriper du inte, tråkigt för dig. Jag väntar fortfarande med att du ska producera ett inlägg med substans.

Tja, pladder.

Djävla aber att konversera med dig. Du kräver inte bara preciseringar av vad din samtalspartner talar om, utan också vad du själv talar om.

Jag kräver inga preciseringar, saklig argumentation kräver det. Var har jag krävt preciseringar av vad jag själv talar om , menar du? Länk till citat, tack.

Varför då ens öppna käften överhuvudtaget om du inte begriper det som kommer ur den?

Här får du gärna förklara vad du menar. Ska villigt erkänna att här har jag inte en susning.

Är du dement?

Nej, vad får dig att tro det....Avantgardet?

Det var ju för fan praktiskt taget sista raden i ditt senaste inlägg, och du ber mig precisera? Nu får du väl för fan skärpa dig! Så att påstå jbig ha en "infantil relation till sin person" är inte ad-hominem?

Nej, det är ett helt korrekt konstaterande som framförallt bygger på att denne genomgående talar om sig själv i tredje person, och i pluralis, något som vanligen endast väldigt små barn gör. Om du vill så kan jag länka till kurslitt i gymnasiets grundkurs i psykologi?

Oavsett om det kommer som ett bemötande på ett ad-hominem så är det inte mindre ad-hominem för det.

Nja, om bemötandet syftar till att belysa hur meddebattören genomgående använder sig av det här argumentationsfelet, så tycker jag att ordet korrektur passar bättre.

Du är tydligen förmögen att förstå saker ibland, men när du vet dig ha fel så låtsas du inte fatta. Det är min tolkning, för jag tror bra om dig, alla andra tolkningar skulle innebära att du är mer eller mindre utvecklingsstörd. Det är uteslutande substanslös retorik i dina inlägg. Kan du inte åtminstone en enda gång anstränga dig lite?

Här får du som sagt återigen precisera dig om du vill ha ett sakligt bemötande.

Jag delar inte någon "ideologisk hållning" (vad är det förövrigt för ideologibegrepp du gör bruk av här?) med jbig. Däremot ser jag, och alla andra, att han presenterar fakta, och du hugger på oväsentligheter. Släpp den där djävla attityden nu. Du har redan blivit bortgjord, så den lämpar sig inte. Det blir bara löjligare och löjligare. Så inse att du är från noll nu. Dags att kämpa sig upp.

Konstigt, varför känner jag att jag hela tiden måste sänka mig när jag debatterar med dig och din idol, biggj, Avantgardet.

Jag håller förvisso med dig i att -ismer inte kan mörda, likväl är det en gängse uppfattning (en borgerlig föreställning, ideologisk för att vara exakt, i marxistisk terminologi) att ideologier faktiskt dödar. Detta är skälet till att man är så livrädd för nazister m.m. Kan väl knappast undgått dig? Är din poäng endast den att en dogm inte är en person så måste jag säga att du för länge sedan fått det sagt och att det nu bara är helt överflödigt och off-topic.

Det var väl för väl att du äntligen håller med om det, det tog några inlägg, då är det bara biggj kvar.

Nej, det var den inte. Den beskrev exakt vilket trams du höll på med, på ett mycket exakt sätt.

Nej.

Så, för femtielfte gången, släpp attitydhelvetet, fäll ut pungdjäveln och landa, vi har sett din typ så sjukt många gånger och det är lika tröttsamt varje gång. Som tur är så orkar ni aldrig särskilt länge, när ni upptäcker att ni inte kommer någon vart med det. På det här stället krävs det mer än attityd och retorik. Ledsen, men så är fallet.

Står du och gormar åt dig själv i spegeln nu igen, Avantgardet?

Och sluta stycka sönder mina texter. Du lyfter citat ur deras sammanhang, och därigenom förstör du betydelsen och meningsfullheten. Kanske är det en del av ditt problem - din oförmåga att förstå text. Ett stycke är ett stycke. Ta det som tumregel så kanske du lär dig läsa.

BS! Jag citerar hela tiden dina texter uppifrån och ner, utan att utelämna något, eller möblera om i texten, helt enligt forumregler.

[Avantgardet]

När du börjar sluta lyfta citat ur sina sammanhang går det kanske föra en dialog med dig. Varför vägrar du? Har bett dig en tre-fyra gånger redan. Som sagt var, skriver jag en sak som ett stycke så är det också ett stycke. Det innebär att de meningar som återfinns i det stycket tillsammans uttrycker något specifikt. Det innebär att du per definition möblerar om i texten om du delar upp ett stycke i flera stycken, och att du lyfter något ur sitt sammanhang. Om du inte förstår det så förstår jag att du har problem att förstå saker och ting du läser och alltid behöver preciseringar. Ska jag vara tvungen att återgå till att använda mig av speciella symboler (nuffror) för att du ska begripa? Lustigt att ingen annan på forumet har samma problematik som du. Du kanske bör fundera på om du verkligen hamnat rätt?

Väntar också på att du ska komma med ett enda inlägg med substans. Verkar som att varken du själv eller någon annan lyckats hitta nåt sådant inlägg av dig ännu. Vi utlyser igen: ÄR DET NÅGON SOM KAN HITTA ETT ENDA INLÄGG MED NÅGON SOM HELST SUBSTANS AV FORUMITEN manifesto? Om så, var snäll och delge oss andra!

[Avantgardet]

Vad hände med roslinganalysen förresten? Släpp attityden, i all välmening.

Ett tips är att du presenterar dig, under den avdelning på forumet där man gör sånt, blir lite tjenis med oss andra, och slutar stövla omkring och bete dig. Blir bra mycket roligare ska du se. Och för det andra så är jag som sagt övertygad om att du är såväl skärpt som bildad, och har garanterat mycket att bidra med till det här forumet, så istället för att hålla på och tramsa som du gör nu så ser jag gärna att du skriver något tänkvärt och substantiellt istället. Är det för mycket begärt? Alla skulle tjäna på det, och det skulle bli fan så mycket trevligare också. Men att stövla in och slänga glåpord åt höger och vänster är ingen hit. Såväl Zokrates som Andreas, som du inledningsvis flög på med dina förolämpningar, är riktigt bra killar. Du har ingenting att vara rädd för, jag lovar. Testa att vara lite mer personlig, se så, du vågar!

[biggj]

Hejsan!

Vi går vidare i vår jakt på det goda samhället, och inte minst det goda näringslivet som skall föda och leverera till detta samhälle, genom de exempel vi hittar i verkligheten!
Sun Ra säger sig börja förstå vad vi skriver om, vad bra, säger vi då! Den trillade ned till slut!  :wink:

Pennsylvania, USA…från kris till kris...

År 1996 strejkade arbetarna i Wheeling-Pittsburgh Steel Co, och arbetarna tog hjälp av USA:s ”LO” AFL-CIO. Kassör inom det dåvarande AFL-CIO, Richard Trumka, tog kontakt med företagets största aktieägare, Dewey Square Investors Corp, där han påpekade att bolaget genom att stödja arbetsgivarsidan i konflikten hade minskat värdet på sin 10-procentiga andel med hälften. Trumka pekade vidare på att Dewey Squares moderbolag, United Asset Management Corp, hade hand om 10 miljarder dollar av fackföreningsmedlemmarnas pensionssparande.

Trumka hotade med att ta ur dessa 10 miljarder dollar från företaget om de inte ändrade sig. Detta tog snart skruv, snart uppmanade Dewey Squares direktör Wheeling-Pittsburgh Steel att förhandla med de strejkande. Facket hade äntligen hittat ett medel som man kunde påverka, ett medel som marknadens aktörer alltid tvingats lyssna till – ekonomisk makt!  

AFL-CIO hade inrättat ett ”Centrum för Arbetande Kapital”, under 1980-talet med målsättningen att samordna de tillgångar som ägs av fackets medlemmar så att dessa jättelika belopp blev ett vapen i händerna på facket i kampen för nya jobb och goda anställningsvillkor. Detta kapital utgjorde under 1990-talets andra halva omkring 14 procent av det samlade aktiekapitalet i USA. Väl att märka, bara 15 procent av arbetarna var med i facket i USA, flertalet av dessa anslutna medlemmar var dessutom koncentrerade till nordöstra USA.

Visserligen ville AFL-CIO ha högsta avkastning på pensionssparandet, men under 1990-talet har man även börjat se det hela mer långsiktigt. Facken ville ha en viss etik i förvaltandet av medlemmarnas pengar, sådant som goda arbetsvillkor i de företag man lånar pengar till, och naturligtvis goda löner. Man ville inte medverka till att göra kortsiktiga vinster som kommer från nedskärningar och liknande. Nedskärningar måste därför motiveras av långsiktiga strukturskäl för att de skall gynna pensionsspararnas långsiktiga ekonomiska intressen. Inte heller vill man investera kapital i företag som har ständiga konflikter mellan ledning och de anställda, eller företag som ofta bryter mot bestämmelser om arbetar- och miljöskydd. Kort sagt, man strävade efter ekonomisk demokrati…

Det går att vrida makten ur kapitalisternas händer, det gäller att ta tillbaks löntagarnas/folkets pengar ur deras klor. Eller som Sherman Kreiner, VD i ”The Crocus Fund” i Manitoba, Kanada, skrev:
”Demokratin upplevs bara som vackra ord så länge vi inte har ett demokratiskt arbetsliv.”

Ord med mycken kunskap bakom, insikter man önskade fler hade! Vi ser också det ansvarstagande folk inom facket faktiskt också har, både när det gäller att ha en sund ekonomi, liksom att värna de arbetande. Det är så ett näringsliv skall fungera - alltid vara till fördel för de små i samhället, alltid stå på demokratins sida. Inte bara utgå från att driva ihop så stora vinster som möjligt - sådant leder bara till kriser, som den härdsmälta som drabbade världen under hösten 2008...

MVH
bigj - för demokrati, mot kapitalism....

[manifesto]

När du börjar sluta lyfta citat ur sina sammanhang går det kanske föra en dialog med dig. Varför vägrar du? Har bett dig en tre-fyra gånger redan. Som sagt var, skriver jag en sak som ett stycke så är det också ett stycke.

Och jag kommenterar/ställer frågor vartefter jag läser texten. Du får gärna ge ett exempel på hur den här metoden felrepresenterar det du skriver. Spännande.

Det innebär att de meningar som återfinns i det stycket tillsammans uttrycker något specifikt. Det innebär att du per definition möblerar om i texten om du delar upp ett stycke i flera stycken, och att du lyfter något ur sitt sammanhang.

Nej, det gör det inte, inte på ett debattforum. Se ovan.

Om du inte förstår det så förstår jag att du har problem att förstå saker och ting du läser och alltid behöver preciseringar. Ska jag vara tvungen att återgå till att använda mig av speciella symboler (nuffror) för att du ska begripa? Lustigt att ingen annan på forumet har samma problematik som du. Du kanske bör fundera på om du verkligen hamnat rätt?

Jag behöver preciseringar när avsaknaden av sådana omöjliggjör saklig debatt, ja. Vem behöver inte det.

Väntar också på att du ska komma med ett enda inlägg med substans. Verkar som att varken du själv eller någon annan lyckats hitta nåt sådant inlägg av dig ännu. Vi utlyser igen: ÄR DET NÅGON SOM KAN HITTA ETT ENDA INLÄGG MED NÅGON SOM HELST SUBSTANS AV FORUMITEN manifesto? Om så, var snäll och delge oss andra!

Pladder.

[manifesto]

Vad hände med roslinganalysen förresten? Släpp attityden, i all välmening.

Vilken "Roslinganalys"? Vilken "attityd"?

Ett tips är att du presenterar dig, under den avdelning på forumet där man gör sånt, blir lite tjenis med oss andra, och slutar stövla omkring och bete dig. Blir bra mycket roligare ska du se.

Tja, tjena!

Och för det andra så är jag som sagt övertygad om att du är såväl skärpt som bildad, och har garanterat mycket att bidra med till det här forumet, så istället för att hålla på och tramsa som du gör nu så ser jag gärna att du skriver något tänkvärt och substantiellt istället. Är det för mycket begärt? Alla skulle tjäna på det, och det skulle bli fan så mycket trevligare också. Men att stövla in och slänga glåpord åt höger och vänster är ingen hit.

Vilka "glåpord" har jag slängt var?

Såväl Zokrates som Andreas, som du inledningsvis flög på med dina förolämpningar, är riktigt bra killar. Du har ingenting att vara rädd för, jag lovar. Testa att vara lite mer personlig, se så, du vågar!

"Flög på"? "Förolämpningar"? Hur går det ihop med att jag samtidigt är opersonlig, menar du?

[Avantgardet]

Vad hände med roslinganalysen förresten? Släpp attityden, i all välmening.

Vilken "Roslinganalys"? Vilken "attityd"?

Vadå "Vilken 'Roslinganalys'? Vilken 'attityd'?"?

Ett tips är att du presenterar dig, under den avdelning på forumet där man gör sånt, blir lite tjenis med oss andra, och slutar stövla omkring och bete dig. Blir bra mycket roligare ska du se.

Tja, tjena!

Berätta om dig själv! Vem är du? Vad vill du? Varför har du sökt dig hit? Osv.

Och för det andra så är jag som sagt övertygad om att du är såväl skärpt som bildad, och har garanterat mycket att bidra med till det här forumet, så istället för att hålla på och tramsa som du gör nu så ser jag gärna att du skriver något tänkvärt och substantiellt istället. Är det för mycket begärt? Alla skulle tjäna på det, och det skulle bli fan så mycket trevligare också. Men att stövla in och slänga glåpord åt höger och vänster är ingen hit.

Vilka "glåpord" har jag slängt var?

Vadå "Vilka 'glåpord' har jag slängt var?"?

Såväl Zokrates som Andreas, som du inledningsvis flög på med dina förolämpningar, är riktigt bra killar. Du har ingenting att vara rädd för, jag lovar. Testa att vara lite mer personlig, se så, du vågar!

"Flög på"? "Förolämpningar"? Hur går det ihop med att jag samtidigt är opersonlig, menar du?

Menar du att rasister per automatik är tjenis med alla som har utländskt "ursprung"? Och vadå "'Flög på'? 'Förolämpningar'?"?

Förstår verkligen inte hur man skulle kunna läsa en endaste bok med ditt sätt att närma sig text, men å andra sidan kanske det förklarar en hel del.

[biggj]

Hejsan!

Vi går vidare i jakten på det goda samhället, och det goda näringslivet i synnerhet!

Åter till Quebec…

Den kapitalistiska kris som drabbade västvärlden även i början av 1980-talet slog hårt mot det franskspråkliga Quebec. Dess ekonomi var i hög grad uppbyggd på företag som hade sina huvudkontor i USA eller det engelskspråkliga Kanada. Rädslan för att Quebec skulle bryta sig ur Kanada var stor i övriga delar av landet under dessa år och många företag lade ned verksamheten eller flyttade den till USA eller västra Kanada. Quebec höll på att förvandlas till ett fattigdomsnäste i östra Kanada. Framtidstron sviktade hos allt fler. Diskussionerna gick höga dessa år i provinsen och man insåg att det måste till kapital, även vid en självständighet, eftersom det mesta ägdes av folk boendes utanför Quebec. Även delstatsregeringen var intresserad av att satsa på ett nytt sätt att föra ekonomisk och social politik. Den solidaritetsfond, ”Quebecs Arbetares Solidaritetsfond”, som skapades av facket, QFL, och fackföreningskämpen Louis Laberge år 1983, blev efter några år en succé. Delstatsregeringen stöttade snart det hela och införde en särskild lagstiftning till stöd för fonden.

Lagen skulle ge köpare av andelar i solidaritetsfonden rätt att dra av 35 procent av sin investering från den skatt som betalades till delstaten. Taket för investeringar som gav rätt till skatterabatt sattes till 5000 CAD (Kanada-dollar). Även den federala regeringen över hela Kanada gillade idén och ansåg den värd att stödja. Delstatsskatterabatten sänktes till 20 procent från 35 procent, men i gengäld sänktes den federala skatten med 20 procent, alltså totalt 40 procents rabatt på skatten för den som köpte andelar. Till detta kom att solidaritetsfonden godkändes som skattemässigt gynnat pensionssparande, vilket gav rätt att dra av sparandet från den beskattningsbara inkomsten. Det innebar i praktiken ytterligare 10 procents rabatt på en investering i solidaritetsfonden.

Dessa skatterabatter ska inte bara ses som ett stöd för fonden som källa till riskkapital, det är även en stimulans till långsiktigt sparande och en kompensation för att spararna binder sina pengar fram till pensionen. En andel i fonden kan inte lösas in förrän spararen går i pension, eller förtidspension, eller av spararens dödsbo om han/hon dör före pensionsåldern. Det går även att lösa in andelarna då spararen behöver pengar till vidareutbildning eller starta eget företag. Med tiden utvecklades en aktie, G-aktien, som inte kunde säljas vidare, inte gav rösträtt eller hade något nominellt värde – men de kunde alltså lösas in vid pensioneringen. Lagen ställde dock följande krav på fonden:

Minst 60 procent av de andelarna fonden säljer under ett år måste gå till investeringar måste återinvesteras genom direktinvesteringar i små och medelstora företag i Quebec. Investeringsobjekten får inte ha tillgångar över 50 miljoner CAD. Blir fonden majoritetsägare måste den sälja aktier till en ny huvudägare så snart som möjligt. Fondens mål är att främja tillväxtföretag, inte att förvalta dem. Målen är vidare följande:

• Investera i Quebec och ge stöd för att skapa och behålla jobb.
• Främja ekonomisk utbildning av arbetare och ge dem möjligheter att påverka Quebecs ekonomiska utveckling.
• Stimulera Quebecs ekonomi genom strategiska investeringar som är till nytta för provinsens arbetare och näringsliv.
• Främja utvecklandet av näringslivet genom att erbjuda arbetare att köpa andelar i fonden.

Det intressanta är att notera att så fort demokratin sprids, och fler får ha ett ord med i laget, ju mer närmar man sig en slags kollektiv, men ändå på frihet, byggd samhällsanda. Det tycks helt enkelt vara som så att ökad demokrati leder till ökad kollektiv medvetenhet som i sista hand kommer alla individer till nytta. Man skulle nästan kunna dra slutsatsen att ju mer demokrati man inför, ju mer kollektiva lösningar blir det – och ju mer lyfter sig varje individ.

Fred Hirsch, amerikansk ekonom och sociolog som var framsynt redan på 1970-talet, skrev följande tänkvärda ord:
”Strävan att tillfredsställa de egna intressena åstadkommer ingenting samhälleligt gott, men det kan mycket väl tänkas att strävan att uppfylla samhälleliga intressen skulle kunna uträtta en hel del gott för den enskilde.”

MVH
bigj . för demokrati, mot kapitalism...

[Benjie]

Usch vad jag känner mig otäck att vara på den vinnande sidan, men sant är sant och rätt är rätt..vad mer kan man säga om samhällsstriden ?

Annat än att.. och det må tydligt sägas, att De dryga och för samhället uppstoppande figurerna inom borgarklassen - de som inte äger annat
än sin egoistiska "profitideologi" "ägarställning" och därmed saknar vilja att få hela samhällets produktionsapparat att bli ett förtjänstfullt tjänande
samhälle för alla dess medlemmar - deras tid är räknad!

Benjie

[manifesto]

Usch vad jag känner mig otäck att vara på den vinnande sidan, men sant är sant och rätt är rätt..vad mer kan man säga om samhällsstriden ?

Annat än att.. och det må tydligt sägas, att De dryga och för samhället uppstoppande figurerna inom borgarklassen - de som inte äger annat
än sin egoistiska "profitideologi" "ägarställning" och därmed saknar vilja att få hela samhällets produktionsapparat att bli ett förtjänstfullt tjänande
samhälle för alla dess medlemmar - deras tid är räknad!

Benjie

Snacka om inverterad världsbild. Finns det bara marxister på det här forumet?

[biggj]

Hejsan!

Manifesto undrar om det bara finns marxister här på forat, det vet jag inte? Men klart är att det finns en del grälsjuka figurer av totalitär riktning, säkerligen sverigedemokrater och moderater eller av annan brunaktig kulört! En av dem, kallad Don Quichotte, sökte sig på att läxa upp andra genom att föreläsa om argumentationsteknik - men föll pladask själv i smeten då han kallade andra för stygga saker!  :lol:

Nu vidare om det goda samhället. Solidaritetsfonden – löntagarfonder i kanadensisk tappning...

Solidaritetsfonden har som främsta mål inte enbart att placera kapital, alltså är det inte enbart ett s.k. ”riskkapitalbolag”, det är mer än så. Ett lika viktigt mål som att placera och förränta pengar är ju att man skapar och behåller jobb, utbildar arbetare, ger ekonomisk stimulans genom strategiska investeringar och utvecklar affärsföretag i provinsen Quebec. Av de medel som inte investeras direkt i företag investeras 80 procent i säkra, räntebärande papper och 20 procent på aktiemarknaden. Den första styrelsen valdes år 1983, 7 styrelsemedlemmar utsågs av QFL, valda på två år, 3 styrelsemedlemmar valdes av andelsägarna på ett år, liksom andelsägarna (alltså alla anställda) även valde VD:n för hela fonden. Redan 1984 hade man en verksamhet där Quebecs finansinspektion tillät fonden att sälja andelar i fonden. Detta första år såldes en halv miljon andelar. Efter några år hade fonden 2000 fackliga försäljningsombud och år 1996 var 786 företag knutna till fonden genom avtal där de erhöll bidrag från fondens medel.

Till en början protesterade bankerna, man trodde det skulle sluta i kaos och förlorade insatta medel, men efter några år märkte de att folk som sparade i solidaritetsfonden även sparade i andra fonder, och därmed tjänade ju även bankerna på det hela, vilket tystade kritiken från detta håll. Även företagarna i näringslivet var kritiska och ansåg det hela vara en väg mot ”kommunismen”, men när de såg att fonden faktiskt visade sig satsa på företag som var utvecklingsbara insåg näringslivets folk att det inte direkt hotade övrig företagsamhet. Istället visade det sig att solidaritetsfonden var pådrivande i att utveckla lönsamma företag och ge andelsägarna god avkastning. Då tystnade även protesterna från detta håll – nyliberalismen var nu på rejäl dekis…den funkade inte...

I slutet av 1997 hade solidaritetsfonden 330 000 andelsägare, varav knappt två tredjedelar är medlemmar i något fack. Samma år var tillgångarna i fonden 2183 miljoner CAD (Canada-dollar), eller 12 225 miljoner kronor i detta års penningvärde. Detta har gjort att delstaten Quebecs andel av den kanadensiska ekonomin har ökat, tidigare, 1989, var delstaten Ontario den dominerande ekonomiska delen av Kanada, med sin 49 procent av marknaden för insatskapital, något som sjunkit till 29 procent år 1994 – på bara fem år. Till stor del beroende på solidaritetsfonden.

År 1995 startade man 12 branschfonder och 16 regionala fonder, knutna till Quebecs 16 regioner. Dessa fonder finns inom gruvindustri, flygplanstillverkning, läkemedel, informationsteknologi, logistik, fastigheter skog och kultur för att ta några exempel. Genom att fonden gått in som delägare och ofta tagit initiativ till investeringar i olika företag har fondens kapital blivit en ”hävstång” för att locka fram mer riskvilligt kapital från andra källor, t.ex. banker och privatpersoner. Den har helt enkelt berikat provinsen. Varje region i Quebec har en egen regionalfond som enbart arbetar för den egna regionen och dess näringsliv, de mesta investeringarna går till tillverkningsindustrin och servicesektorn. Företag som busstillverkaren Novabus, startades efter resterna av ett nedlagt bussföretag år 1993. Sedan solidaritetsfonden och ett privat företag satsat i återskapandet har arbetsstyrkan ökat från 60 anställda år 1993 till 1000 anställda i Quebec samt 800 anställda vid en inköpt fabrik i USA 1997. I slutet av 1997 såldes f.ö. Novabus till svenska Volvo. Ett annat företag är BioChem som startade med tre anställda och ökade till 1800 anställda år 1997, varav 600 i Quebec, och övriga i Tyskland, Italien och USA. Exemplen är från 1990-talet många, både i Kanada och USA.

I solidaritetsfonden framgår det ur årsberättelsen för 1996 att man fram till halvårsskiftet 1996 hade räddat 42 086 jobb i Quebec. Efter att ha fått kritik från en del håll, där kritikerna ansåg att man inte skapade något nytt utan bara hindrade kapital att söka sig till lönande verksamheter, gjordes en studie vid Quebecs universitet om hur många jobb solidaritetsfonden egentligen hade skapat, inte bara räddat. Det framkom att 15 400 jobb hade skapats från starten. Det var jobb som främst hade skapats i områden med svag ekonomi. Fondens insatser hade dessutom ökat Quebecs ekonomi med 964 miljoner CAD. Samtidigt hade skatterabatterna kostat delstatsregeringen 397 miljoner CAD, och kostat den federala regeringen i Kanada 357 miljoner CAD. Således hade solidaritetsfonden för varje dollar den drog in, kostat 0,8 CAD - vinst således. Dessa summor betalade igen sig på så kort tid som mellan 2 och 3 år. Solidaritetsfonden har alltså varit till nytta för Quebec och dess befolkning. Trots detta har inte kritiska röster saknats, vissa anser att fonden alltför mycket riktar in sig på att bibehålla företag och för lite på att utveckla nya företag. Fondanhängarna menar dock att man hela tiden har ett lönsamhetskrav på sig, man förväntar sig en avkastning trots att man ser till att de sociala målen också upprätthålles.  

”En stark fackförening är nyckeln till framgång för ett personalägt företag där de anställda är delaktiga på alla nivåer. Personalägande är en viktig del av framtiden.”
Lynn Williams, ordförande i ”Worker Ownership Institute”, Ohio, USA.

MVH
bigj - för demokrati, mot kapitalism...

[manifesto]

Manifesto undrar om det bara finns marxister här på forat, det vet jag inte? Men klart är att det finns en del grälsjuka figurer av totalitär riktning, säkerligen sverigedemokrater och moderater eller av annan brunaktig kulört! En av dem, kallad Don Quichotte, sökte sig på att läxa upp andra genom att föreläsa om argumentationsteknik - men föll pladask själv i smeten då han kallade andra för stygga saker!  Laughing

Du har en debattstil som gör det ytterst obehagligt att ge dig ett seriöst bemötande, biggj, försök att ta det till dig istället för att skruva upp volymen.

[biggj]

Hejsan!

Våran manifesto beklagar sig! Dock bör han komma ihåg följande, vad våran manifesto tycker, är helt oväsentligt för bigj. Manifesto har uppfört sig som ordinär brun dynga, då får man ta konsekvenserna. Känner vi för att behandla dynga som just dynga, då gör vi det! Inget du kan göra något åt, lille vännen! Bigj avgör om du får komma in på banan igen, men då krävs avbön såsom kallekula fick göra en gång i tiden!

Nu till väsentligheterna, det goda samhället och de exempel på ett gott näringsliv som existerar ute i världen.

De personalägda företagen i USA…en enorm succé…

I USA arbetade år 1998 faktiskt 15 miljoner amerikaner i personalägda företag, det var omkring 12 % av den samlade arbetsstyrkan i landet. Stödet för denna företeelse kommer från både den yttersta högern såväl som från de mer demokratiska krafterna vänster därom. Flertalet som arbetar i dessa företag äger en liten del av företagen, men det finns många företag där de anställda äger mer än 50 procent av företagen och ibland hela företaget. Det största löntagarägda företaget under åren 1997-1998 var United Airlines, med över 80 000 anställda vilka tillsammans ägde 55 procent av företaget. Den större delen av de löntagarägda företagen är dock små eller medelstora, ibland är det frågan om rent pensionssparande, i andra fall är personalen en partner till ägarfamiljen och i en del fall har löntagarna tagit över ett företag vid ett generationsbyte. Andra personalägda företag har uppstått vid räddningsaktioner för nedläggningshotade företag och en del har bildats för att ta hand om avknoppningar från större koncerner. Löntagarägande har lång tradition i USA, liksom i Sverige. Ofta var det företag som ägdes och drevs i kooperativ form för att klara försörjning i dåliga tider eller som svar på arbetsgivares stridsåtgärder.

Redan 1791 organiserades ett arbetarkooperativ av möbelsnickare i Philadelphia som strejkade för 10 timmars arbetsdag. En tradition som fortsatte 1800-talet igenom, vissa kooperativ gick bra, andra gick omkull efter ett eller två år. Inte sällan var det problem för dessa företag att få lån och möjligheter till kapital att sätta in i företagen. Samhällseliterna var emot denna utveckling och försökte motarbeta den, något som delvis lyckades. De löntagarägda företagen blev aldrig ett vanligt inslag i näringslivet, varken i USA eller i Sverige. Även om ”Knights of Labor” var en betydande organisation i USA under 1880-talet med närmare 200 arbetarkooperativ. Även dessa försvann, både pga egna misstag liksom av organiserade kampanjer från banker och kapitalister som påtvingade kooperativen högre fraktpriser samt att detaljhandeln vägrade ta emot deras produkter. När de större företagen växte fram, organiserade sig facken på samma sätt som i Europa, med krav på kollektivavtal som gynnade arbetarna, från 1890-talet och fram till 1920-talet. En del kooperativ överlevde dock och de var den brygga som förde över idéerna om ekonomisk demokrati till den moderna tiden.

I löntagarägda företag, som exemplen från USA och Kanada har visat, är facket en viktig faktor. Det ser till så att medlemmarna får utbildning vilket gör att de kan använda sin ägarmakt än mer effektivare. Det finns dock en del problem med denna form av ägande. Löntagarna i ett upprättat nytt företag där de har fått ägandemajoriteten, kan lätt komma i konflikt med både sina egna gamla värderingar och de representanter som styr företaget, i det nordamerikanska fallet oftast fackmedlemmar.
Facket får större insyn i ett företag och dess möjligheter, inte minst vad det har råd att betala i löner, något som kan bli besvärligt att förklara för övriga anställda. Ett löntagarägt företag är ju utsatt för samma konkurrens som andra företag på marknaden, och kan tvingas rationalisera och ibland även avskeda folk. Då blir det lätt bråk. Jobb kan lottas ut för att man skall behålla yngre förmågor för att man vill ha ned medelåldern i ett företag. Gamla trotjänare kanske måste avskedas, något som alltid är svårt, och kan skapa svåra konflikter mellan tidigare arbetskamrater, liksom långvarig bitterhet.
Inte bara fackets roll förändras, också företagsledningarna får en delvis ny roll, nu är ju alla aktieägare även anställda. Kapitalägarnas och löntagarnas intressen flyter samman. Företagsledningen måste ta hänsyn till både företagets och de anställdas intressen, och de anställda måste ta hänsyn till företagets och företagsledningens intressen. Det är tuffare att leda ett personalägt företag, eftersom ledningen dagligen träffar sina ägare.

”Att sälja företaget till de anställda, till människor som förstod företagets uppgift i samhället, framstod som det bästa alternativet.”
Stephen Gray, VD och chefredaktör, ”Monroe Evening News”, Michigan, USA…

MVH
bigj - den som med godhet plågar de totalitära...