Fråga 1: Äganderätt – ursprungligt förvärv av egendom
biggj skrev:Hejsan!
Okey, då får jag ta det en gång till. Fråga ett gällde Nozick, men du har fortfarande inte påtalat vart landet som morötterna skall odlas på kommer ifrån?
Det stämmer. Här har vi ett av liberalismens stora problem. På vilket sätt uppkommer en ursprunglig legitim äganderätt till ett land, d.v.s till ett geometriskt avgränsat område? Hur kan man överhuvudtaget göra anspråk på att ”äga” en bit av jorden, den plats som är orsaken till hela mänsklighetens uppkomst. Detta får vi fråga t.ex. Teoretikern eller någon annan liberal om. Om ingen kan göra anspråk på någon ursprunglig egendom förlorar allas nuvarande innehav sin legitimitet. All egendom som olika aktörer innehar idag bygger ju ytters på röveri och godtyckliga konfiskeringar av mark och egendom.
Finns det då inte något sätt för legitimt ägande att uppkomma ur en tidigare orättvis ordning? Eftersom att alla människor äger sin egen tid och sin kropp kan de skapa ägande genom att använda sin kropp och sin tid till att skapa något ur oägd/illegitimt förvärvad mark/ting.
biggj skrev:Som ett delsvar kan jag ju ändock framhävda att om man klyver ned frågan till exakt det du producerar med dina egna händer, så kan det ju ifrågasättas om någon har rätt att nypa dina
morötter.
Genom att investera tid och kraft i att t.ex. odla morötter så uppkommer äganderätt till morötterna ifråga. Själva marken i sig går dock inte att ”äga”. Men äganderätt till mark menar man snarare rätten att bruka marken. Denna rätt uppkommer genom att man blandar sitt arbete med den. Dvs. genom att gräva, flytta på jord, hälla på gödsel osv. så lämnar jag avtryck på jorden. Det är just dessa avtryck jag gör, det som är resultatet av mitt arbete som jag har ”äganderätt” till, inte själva jordatomerna i sig. Denna typ av äganderätt till jorden innebär t.ex. att ingen annan har rätt att komma och plöja igen mitt land precis efter att jag sått. Genom att göra det så förstörs mitt arbete, det jag gjort blir ogjort mot min vilja. Om omgivningen hela tiden förstör produkterna av mitt arbete inskränker de min vilja och min frihet, de förnekar mig de grundläggande rättigheter alla måste erkännas för att kunna leva som människa.
Alltså, legitimt ägande kan i viss mån uppkomma ur en tidigare Orrättvis/neutral fördelning om äganderätten till den egna kroppen och den egna tiden accepteras och tillämpas i samhället.
Fråga 2. Äganderätt – legitim överföring av egendom.
Alla verkar hålla med om att någon form av äganderätt existerar. T.ex. äganderätt till det jag producerat med mina egna händer. Det finns bara två sätt att förändra sitt egendomsinnehav. Det ena är att frivilligt ge bort sin egen egendom och det andra är att förvärva ny egendom. Att tvångskonfiskera någons egendom är stöld.
biggj skrev:Du får förklara vad D2 står för, det framgår ju inte. Om du menar att det står för en ny politik där skatterna höjs, så är svaret ett obetingat ja.
Vi kan använda vilka bokstäver som helst, men Nozick råkar just använda D. Vi kan ta F som står för fördelning istället. F1 är en lämplig rättvis egendomsfördelning. Utgör vi från F1 och kriterierna för legitim överföring av egendom som blir resultatet förr eller senare en ny egendomsfördelning F2. Under förutsättning att vi betraktade F1 som rättvis måste även F2 vara rättvis (givet kriterierna för legitim överföring av egendom).
Ett exempel på detta är basketspelaren Nisse. Vi utgår från en fullständigt rättvis fördelning F1. Publiken gillar Nisse och lägger därför helt frivilligt en liten slant i en speciell burk med Nisses namn på för att stödja honom. Efter några matcher har Nisse en förmögenhet på 3 miljoner kronor. Vi har nu en ny egendomsfördelning F2. Givet kriterierna för legitim överföring av egendom måste också F2 vara en rättvis fördelning. Eller?
biggj skrev:Det som beslutas av majoriteten, skall även genomdrivas i detta fall. Har han 3 miljoner, och majoriteten anser att 2 miljoner skall in till skatt, är det bara att sända in pengarna. Inom en vecka, annars utgår dröjesmålsränta som vid behov kan höjas upp till 99 procent av det återstående beloppet. Något klemeri med rikisar är bigj knappast för!
Du menar alltså att majoritetsprincipen är överordnad egendomsrätten? En majoritet har rätt konfiskera mina morötter? En majoritet har rätt att konfiskera min födelsedagspresent från min pappa då majoriteten anser att de skulle ha bättre användning för den än jag?
biggj skrev:Men har du en latifundia där andra arbetar åt dig, där du ej själv är med i den direkta produktionen, då är det bara att konfiskera det staten känner för. Eftersom du inte kan bevisa vart du fått tag på rätten att odla morötter på denna stora areal. :D
Problemet är att inte heller staten kan bevisa vad de fått rätten att beslagta morötterna från. Låt oss analysera morotsföretaget lite närmare. Det hela startar med mitt trädgårdsland. Sedan frågar jag min granne om han vill sköta landet medan jag är på semester. Grannen Olsson säger ja, mot att jag ger honom 30 % av morötterna. Vi sluter en överenskommelse. Olsson tyckte det var kul att odla, och både han och jag fick rikligt med avkastning från landet. Jag frågar sedan om inte Olsson skulle villa hjälpa mig att gräva upp resten av ängen runt mitt hus. Han går med på det. Jag frågar resten av byn. De kommer och hjälper till mot att jag lovar dem en viss procentandel av den framtida skörden. Nästa år gör jag frivilliga överenskommelser med 10 luffare som går förbi. De går med på att arbeta mot att de får en viss del av avkastningen.
Nu har ett företag uppkommit med mig som företagsledare. Frågan är nu: är det rätt/fel att jag tar 50 % av morötterna och bunkrar upp dem i mitt förråd så länge alla arbetare får det vi kommit överens om? Orsaken till att jag får mer morötter än de jag skapat med mitt eget arbete är att andra människor frivilligt gått med på att avvara en del av produkterna av sitt arbete till mig. Det är precis samma fall som i basketspelarfallet.
Fråga 3 – statens legitimitet.
biggj skrev:I en utopi kan man säkert utgå från något utanför staten, men inte i den verkliga världen! Och bigj söker alltid hålla sig inom verkligheten. Utopier får andra syssla med! :lol:
Frågan var om medborgarna har någon moralisk skyldighet att följa och lyda staten om de inte håller med om statens (majoriteten) värderingar och åsikter. Har personer som anser att statens ordning är orättviss, personer som vill gå ur staten, någon moraliska anledning att lyda? Kan staten betraktas som legitim om inte medlemmarna godkänt den? För att en stat ska kunna vara legitim måste det väl finnas en möjlighet att säga upp sitt medlemskap? Annars rör det sig om en majoritetsdiktatur. Eller?
Fråga 4 – majoritetspricipen
biggj skrev:Vad gäller fråga fyra så skrev jag ju att majoriteten inte kan ta sig vilka friheter som helst, glömde du läsa det eller? Jag skrev, eller har i vart fall skrivit det tidigare, att man skall följa FN:s mänskliga rättigheter. Och då kommer ju inga sådana exesser att begås. Sådant har förresten aldrig begåtts i demokratier, borgerliga diktaturer har varit nära, exempelvis nazismen! :wink:
De mänskliga rättigheterna är ett långt godtyckligt dokument som till stor del får sin kraft för att vi väljer att acceptera dem. Det är ingenting vi är logiskt bundna att acceptera. Kärnan i de mänskliga rättigheterna är rätten till liv, frihet och egendom. Därtill kommer en mängd positiva rättigheter. Dessa positiva rättigheter har jag starkt ifrågasatt. Menar du att det finns positiva rättigheter som är överordnade demokratiprincipen medan det finns negativa rättigheter (t.ex egendomsrätten) som är underordnade majoritetsprincipen?
biggj skrev:Mänskliga rättigheter kan ej över-eller underordnas demokratin, eftersom de mänskliga rättigheterna inte kan existera utan demokrati! :lol:
Om de inte kan existera utan demokratin är de ju underordnade demokratin. Eftersom att det finns en hel del av de mänskliga rättigheterna som skulle kunna strykas i en demokrati och eftersom det enligt dig inte finns några mänskliga rättigheter som kan existera utan demokrati så följer att dessa rättigheter är underordnade majoritetsprincipen.
Du har dock fel i att inga mänskliga rättigheter kan existera utan demokrati. Negativ rätt till liv, frihet och egendom kan mycket väl existera i ett icke-demokratiskt samhälle. Även positiva rättigheter skulle rent hypotetiskt kunna införas av en diktator.
biggj skrev:Ur de mänskliga rättigheternas perspektiv, ur demokratins perspektiv och ur humanismens perspektiv är det viktigare att ge den fattige mat så hon överlever än att skydda den rikes äganderätt. Motsatsen är i alla lägen ren fascism.
Javisst, svarar liberalerna. Människor är ganska snälla av sig och kommer utan tvekan att hjälpa stackarna som svälter. Vi tycker alla att det är viktigt att folk har det bra. Men ur förekomsten av hemska förhållanden följer inte rätten att tvångstransplantera mina ögon till blinda, mata ett gäng tiggare med mina uppbunkrade morötter eller mot min vilja eller sno min lön för att ge den till bättre behövande i Afrika. Om jag väljer att inte hjälpa de svältande kan jag visserligen anklagas för att vara omoralisk, men det ger inte andra rätten att vara ännu mer omoralsika och råna mig.
För att kunna legitimera stöld av min egendom till förmån för svältande måste man vara utilitarist. Denna moralskola är jag mycket kritisk till och dissekerar i min text ”från etik till politik”. Är du utilitarist?
biggj skrev:Rikedom är alltid på något sätt tillkommen genom odemokratiska medel, genom stöld eller genom att samhällsförhållandena har varit odemokratiska.
Inte alltid. Vad säger du om basketexemplet, eller mitt hypotetiska företag? Rikedom behöver inte komma till genom stöld. För övrigt, för att kunna prata om ”stöld” måste du ha ett äganderättsbegrepp att utgå ifrån, annars är allting allas och ingen ”stöld” är möjlig. Använder du ordet ”stöld” utgår du ifrån att det finns någon form av legitimt ägande. Och om en legitim överföringsmetod är att skänka bort egendomen, då kan folk bli rika utan stöld.
biggj skrev:Inga principer som rör människors livssituationer såsom föda, kläder, husrum och annat socialt gott kan härledas till annat än till demokratins principer. Några principer som skulle vara mer värda än de demokratiska och humanistiska, finns icke.
Rätt till kläder, husrum osv. är positiva rättigheter och kräver en motpart, staten, som garanterar dessa ting. Det är riktigt (ur mitt nuvarande liberala perspektiv) att sådana positiva rättigheter inte kan härledas ur några mer ursprungliga principer än majoritetsprincipen. Men jag håller med liberaler om att vissa rättigheter (liberalernas rättigheter är negativ rätt till liv, frihet och egendom) är överordnad majoritetsprincipen.
Att det finns vissa principer som är överordnade, som är mer värda än majoritetsprincipen visar jag i min text ”från etik till politik”. Se diagrammet i slutet över gränserna mellan den individuella, den politiska och den ”objektiva” – beslutsprocessen. Om du vill fortsätta att hävda att majoritetsprincipen är överordnad så får du gärna kritisera min text och visa på vilken punkt jag har fel.
biggj skrev:Fråga fem. Det du skriver om att vara immun etc. är bara din egen tolkning av friheten. Positiv frihet är att ha tillgång till något, eller ha rätt att göra något. Negativ frihet är att slippa sådant man inte gillar. Mycket lättare att fatta dessutom. Vanligtvis är dessa grundsatser preciserade i lagböckerna.
Nej, det är inte bara min egen. Det är den allmänna liberala tolkningen när man analyserar den närmare. Se t.ex.
http://www.zetterberg.org/Papers/ppr2007b.htmbiggj skrev:Man skall inte tro så mycket, du svarade inte på varför bigj skulle vilja ha "fler röda"?
Jag trodde de mest var ett skämt… Men ok. Eftersom att du resonerar på ett sätt som mer hör hemma till vänster än till höger, eftersom du förespråkar lösningar som är mer socialistiska än kapitalistiska, eftersom att du starkt ogillar Ayn Rand och totalitära liberaler så har jag mycket svårt att dra någon annan slutsats än att du är det man brukar kalla ”röd”. Eftersom att du argumenterar vit och brett på diverse forum så borde du ju rimligen vara intresserad av att sprida ditt vetande (den fakta som ligger till grund för ditt ”röda” ställningstagande) till andra och därmed skapa fler ”röda”. Stämmer inte det? Eller har diverse andra runtkajkande typer som manifesto rätt i att du argumenterar av sadistiska skäl? Det har jag mycket svårt att tro?
Iof. Finns ju möjligheten att du precis som jag endast är ute efter att söka någon sorts ”sanning”, men på din retorik låter det ju mer som om att du redan funnit den och just nu ägnar dig åt att predika den för den ovetande allmänheten…