Vad har du för lön?

[Avantgardet]

Bevisar väl bara riktigheten i min hypotes?

[Kallekula]

[

Ett är dock säkert, och det märker du också, att man vill inte gärna avslöja sin lön. Det är ett tabu i detta samhället. Och frågan förtjänar ställas, oavsett vad du söker göra åt det ena eller andra (just att det är ett tabu är vad som intresserar mig): varför?

Kan man fråga sig. Varför är folk så ovilliga att berätta. Nåväl du får väl visa hur det ska gå till så nu över till detta:

Du missade svara på en sak en sak. Pluggar du och samtidigt går på soc? Eller har du studiemedel + studiebidrag? Du får allt reda ut din situation åt oss.

Ligg nu på Fromm (det var en trist fan bara gnäll)  och SUCH som är inne i denna tråd.

Sen vidhåller jag; konsumtion din och min jmf med de riktig fattiga så är det inte så stor skillnad. Räkna på det istället för att anta en massa. Men vill vi skapa ett sådant samhälle där alla är riktigt fattiga? Eller? Om inte hur hade du tänkt dig? Jag konsumerar gärna för husbehov men ty ytterst modest. Försakelse är min ledstjärna.

Du ska se frommen bor säker i villa, uj huj uppvärmningskostnader + div annat. Så på han nu.

Auk, ifall du läser detta. Vet inte om det var riktat till mig men jag är uppväxt på bondgård. Dock arrenderade vi ut marken men skogen körde vi själva. Slit o släp. Tur att det finns skotare idag.

Grönavgågare, stöckhölmar som ska bo på landet har jag inget emot. Låt de hålla på om de tycker det är kul, men om man dock skulle se det ur ett miljöperspektiv så gör de nog mer skada än nytta. Om man nu bryr sig om det.

[Kallekula]

Bevisar väl bara riktigheten i min hypotes?

Om det gör. Så på dem nu. Morr morr.  :)

Det anses väl vara en del av den personliga integriteten. Den man får ge upp när man går på soc (så du är väl van att berätta) + att de som är här har satt sig på så passa höga hästar.  Svansföringen gällande socialism och solidatitet är hög. Men det är ju bara botgöring för att de inget praktisk i handling gör.

Nåväl du (och även jag) får väl fråga istället så får vi reda på det, varför de är ovilliga att berätta det. Är väl bättre än att spekulera om borgarna?

[JimmyAberg]

De här "konflikterna" som du ser (med psykologiska glasögon) är vad jag betraktar som status quo för en diskussion - och jag har svårt att se hur diskussion skulle kunna ske annorlunda, eller utan att sånt uppstår under dess fortgång. Det är inget konstigt med att vara oense, eller träta, eller rent av bråka, det blir så när saker stöts och blöts mot varandra, och det är egentligen inget problem som jag ser saken. Alla kan inte vara sams hela tiden. Problem blir det när folk far allvarligt illa, när de saknar mat och bostad, såna grejer (om vi nu skulle kolla med hur Maslow prioriterar saker)...

Jo, du har rätt. Men det jag försöker säga är detta: det tar väldigt lång tid att få något sagt. Jag tror att det går snabbare att förstå andra om man intar ett exprimentellt förhållningsätt till sin diskussionspartner, snarare än ett kritiskt. Jag gillar främst att undersöka idéer, kritisera idéer är något som jag kommer mycket senare i den kreativa processen.

Men jag förstår nu detta: vill jag ha kritik på någon av mina teorier, och specifikt: vill jag har kritik utifrån en skarp marxistisk tänkare, så är det till dig jag vänder mig.

Jag har hela tiden i min interaktion med dig, förväntat mig att du ska inta ett mer "exprimentellt" förhållningsätt till diskussionen, men inser nu det befängd och fåniga i att försöka tvinga in dig i en roll du inte gillar.

Lycka till med andra skribenter i tråden

[suchanother]

Ligg nu på Fromm (det var en trist fan bara gnäll)  och SUCH som är inne i denna tråd.

Jag har en vanlig TCO avtalad lön, ca 35500 idag. När månaden är slut så har jag inte mycket kvar.
Sen har jag inga extravaganser, köpte en bostadsrätt i Haga för 10 år sen (visserligen ett av stans mest centrala och attraktiva områden (området är ”mitt”, har hängt här länge, därför), men kostar det så smakar det, månadsavgiften är 5850/månaden + den månatliga parasitavgiften till banken). Men äger ingen bil, inte ens en skruttig Volvo (omöjligt att få parkeringsplats här inom rimligt avstånd). Köpte därför en Crescent. Trivs med livet men inte fan tänker jag dela med mej! Glöm all missriktad solidaritet!

Huvudsaken för mej är att trivas med livet, pengar skiter jag i ärligt talat. Är så pass gammal att jag har kommit till insikten att pengar är inte lycka. Pengar är inte ens förutsättning för lycka.

[Avantgardet]

Kalle, är ju inte individuell motivering som intresserar mig, utan det samhälleliga fenomenet. Har jag ju redan berättat för dig, och kan knappast förvåna en gammal statsvetare. Kanske har du sämre minne än en som proppade i sig flödder som hade räckt att sänka en häst, i såna fall är det synd om dig. Att en del kallar sig socialister och lever flott är inte ovanligt. Man får väl säga "det är tanken som räknas", lite halvt hycklandes.

Rimligtvis torde jag ju, i och med att terminen började igår, få min inkomst från CSN framöver, och inte från soc även om jag så skulle söka. Vet väl du lika väl som jag att det inte går. Undersommaren har jag levt på två bostadsbidrag (1400kr sammanlagt), och fick för ett par veckor sen en utbetalning av soc om 6190kr, efter en massa djävla jidder. Har överlevt genom att tjackpundare och horseluder har varit gulliga och stoppat i mig mat, som vi gör här nere när nån är illa däran.

Such: inga extravaganser och en sån löning? Fattar ingenting. Lätt att säga då att "pengar inte är lycka". Fattar inte hur ni lever. Men så har jag aldrig känt på det här med att ha pengar, så mina levnadsvanor är väl inte de mest kostsamma.

[Kallekula]

SUCH

Klart du inte vara solidarisk. Det är det ju andra som ska vara.

Vad får du rent? Torde vara 25 000 kr. Sen 5850 månadsvagift amortering säg 2000 kr ränta 2000 kr så har vi 9850 kr (tror du pröjsar mindre men vi kör på detta). Över 15000 kr i månaden. Soc norm var ligger den på nu, AV vet bättre 3 300 kr. Säg att du vill leva lite inte enbart att få det att gå ihop. 6 600 kr över bliva 8400 kr.

Men om du nu skiter i pengarna så dessa 8400 eller däromkring vad gör du med dem? (jag skiter i det jag bara hjälper AV nu).

[Zokrates]

[

Ett är dock säkert, och det märker du också, att man vill inte gärna avslöja sin lön. Det är ett tabu i detta samhället. Och frågan förtjänar ställas, oavsett vad du söker göra åt det ena eller andra (just att det är ett tabu är vad som intresserar mig): varför?

Kan man fråga sig. Varför är folk så ovilliga att berätta.

Auk, ifall du läser detta. Vet inte om det var riktat till mig men jag är uppväxt på bondgård. Dock arrenderade vi ut marken men skogen körde vi själva. Slit o släp. Tur att det finns skotare idag.

Varför det är tabu att uppge vad man tjänar

Eftersom nästan alla idag räknar sig som medelklass, så borde det inte längre vara skuldbelagt att säga vad man tjänar förutsatt att man tjänar mer än de som arbetar inom lågstatusyrken, vilket förövrigt alltmer överlåtits på invandrare, men även de räknar sig oftast till medelklass, för är det något som folk i allmänhet skäms över så är det att bli sedd som arbetarklass, på sin höjd kan de säga att de har sina rötter i ett arbetarklasshem eller att deras föräldrar var arbetare, men själva har de varit duktiga och tagit klivet upp på den sociala trappan. Man skulle kunnat ana att den gamla jantelagen inverkar på folks generella ovilja till att uppge sin inkomst, den svenska avundsjukan, men se det är enklare än så.

De flesta som arbetar i Sverige ligger i normalskiktet vad gäller inkomst någonstans mellan 20000-40000:- trots det är de flesta rädda för att dels väcka misstro om de tror att de tjänar mer än de borde samt dels är en del rädda för att de vet sig tjäna mindre än vad de borde och vem vill bli betraktad som antingen en som utnyttjar systemet eller en som låter sig bedras av detsamma? Detta har i takt med att en individuell lönesättning blivit gängse på så gott som samtliga arbetsplatser blivit ett allt vanligare problem och risken finns att detta kommer att fortsätta att öka,
att avslöja sin lön blir därmed ett mått på hur framgångsrik eller misslyckad en person är i omgivningens ögon, inkomsten är den nya sociala måttstocken. Förenklat, en man som tjänar för mycket drar till sig tiggarbrev och eller missunsamhet, en man som tjänar för lite betraktas inte som en riktig man och får därför lättare nobben av kvinnorna.

Kvinnorna däremot har inte generellt samma svårigheter att avslöja vad de tjänar, detta kommer sig av att kvinnor traditionellt sätt under de senaste århundradena tjänat mindre än männen och att det alltid har varit lättare för en kvinna att bli accepterad och gift, även om hon haft en låg lön, eller ingen alls, än en man i liknande situation, en ojämlikhet som vi tyvärr får dras med så länge som kvinnor tror att pengar är lika med status och lycka och männen därmed tvingas konkurrera om kvinnorna på dessa villkor. Alla påstående om att det inte är så här överlag,
är ren bullshit.

[Avantgardet]

De här "konflikterna" som du ser (med psykologiska glasögon) är vad jag betraktar som status quo för en diskussion - och jag har svårt att se hur diskussion skulle kunna ske annorlunda, eller utan att sånt uppstår under dess fortgång. Det är inget konstigt med att vara oense, eller träta, eller rent av bråka, det blir så när saker stöts och blöts mot varandra, och det är egentligen inget problem som jag ser saken. Alla kan inte vara sams hela tiden. Problem blir det när folk far allvarligt illa, när de saknar mat och bostad, såna grejer (om vi nu skulle kolla med hur Maslow prioriterar saker)...

Jo, du har rätt. Men det jag försöker säga är detta: det tar väldigt lång tid att få något sagt. Jag tror att det går snabbare att förstå andra om man intar ett exprimentellt förhållningsätt till sin diskussionspartner, snarare än ett kritiskt. Jag gillar främst att undersöka idéer, kritisera idéer är något som jag kommer mycket senare i den kreativa processen.

Men jag förstår nu detta: vill jag ha kritik på någon av mina teorier, och specifikt: vill jag har kritik utifrån en skarp marxistisk tänkare, så är det till dig jag vänder mig.

Jag har hela tiden i min interaktion med dig, förväntat mig att du ska inta ett mer "exprimentellt" förhållningsätt till diskussionen, men inser nu det befängd och fåniga i att försöka tvinga in dig i en roll du inte gillar.

Lycka till med andra skribenter i tråden

Kritik är a och o för mig. Hur fan ska man lyckas närma sig verkligheten om inte genom kritik? Finns det nåt annat sätt? Vill man hålla på och skönmåla världen så kan man hålla på som du, vill man ha verkligheten måste kritiken till.

[Kallekula]

Att en del kallar sig socialister och lever flott är inte ovanligt. Man får väl säga "det är tanken som räknas", lite halvt hycklandes.

Ja men se det min vän är exakt dit jag vill komma. Det är alltså inte handlingen som räknas utan orden. Tanken, ser man på. Ser man på.

Så för bot och bättring och syndernas förlåtelse i den marxistiska trons anda räcker det med att bekänna att man äro en syndare och sedan rabbla tre exempel på där marx stämmer in på dagens samhälle.
Ja se det om något är humor, och givetvis hykleri. Och självfallet inte halvt utan ett helt och totalt hyklande. Speciellt när man inte är villig att ge upp något. Se på SUCH.

p.s jag hjälper dig med SUCH just nu. Passa på innan han dragit i sig hela flaskan.

[Kallekula]

Varför det är tabu att uppge vad man tjänar

Men är du go eller. Skriver du det medevetet efter det att jag just bett dig om det och du vägrar att yttra dig. Fan detta artar sig.  :)

[Avantgardet]

Nu läser du ju mig lite som du vill Kalle. Om du skulle vara lite mindre tendentiös och retorisk, och mer saklig och uppriktig. Men det kanske inte är din grej?

[suchanother]

Such: inga extravaganser och en sån löning? Fattar ingenting. Lätt att säga då att "pengar inte är lycka". Fattar inte hur ni lever.

Men Avant, här lever vi och bor mitt i storstan. En helt annan sak att bo i Härnosand eller andra lappmarker.
På något sätt kräver omgivningen mer här, inte så att någon är otrevlig men man har ögonen på sej hela tiden. Kravet är högre, det sociala kravet. Jag tror faktiskt mina grannar tycker att jag är hyvens kille (granntjejen har börjat med långa blicka, hehe, efter några år, men bättre sent än aldrig)

En socialrapport.

[Kallekula]

få min inkomst från CSN framöver,

Så du pluggar och går på CSN. Okej, då kan vi fortsätta denna diskussion om några år, eller när du är klar med studierna. Du är ju en vanlig student. Jag väntar tills du kommer ut i verkligheten. Diskussionen blir lite anemisk om man så säger när du refererar till en verklighet du bara läst om. Studenter. De har så många föreställningar.Allt är så svart eller vitt, så sagolikt.

Att gapa på soc för att få pengar över sommnaren är väl inget, varför skulle de vägra dig det? De skiter väl i vilket. De vill bara bli av med en gaptrut som ändå sedan får studiemedel till hösten. Men testa att gå på soc år ut och år in så får vi se. Fan att göra sig mästare över soc på den  lilla erfarenheten, tss AV. Dåligt.  Dock en sak är jag intresserad av:

Du säger att det inte går. Men nu blir jag nyfiken. Hur mycket får man via CSN i dagsläget (på ett år) och vad hade du för hyra (totalt på ett år)?

[Avantgardet]

Such: inga extravaganser och en sån löning? Fattar ingenting. Lätt att säga då att "pengar inte är lycka". Fattar inte hur ni lever.

Men Avant, här lever vi och bor mitt i storstan. En helt annan sak att bo i Härnosand eller andra lappmarker.
På något sätt kräver omgivningen mer här, inte så att någon är otrevlig men man har ögonen på sej hela tiden. Kravet är högre, det sociala kravet. Jag tror faktiskt mina grannar tycker att jag är hyvens kille (granntjejen har börjat med långa blicka, hehe, efter några år, men bättre sent än aldrig)

En socialrapport.

Kälkborgare.