Inläggav Andreas » 26 sep 2009 12:05
RosaMoln,
Jag talar utifrån den erfarenhet jag har med att transcendera levnadsinstinkterna. Däremot har jag inte haft den vilja att upphöra att leva som jag talar om. Visst har jag velat dö som folk flest, men inte till den grad att det räckt att samtidigt transcendera levnadsinstinkterna.
Under ett antal år praktiserade jag yoga, med omfattande andningskontroll. Jag kunde till exempel andas med takten ett andetag var 90 sekund (10 andetag tog alltså 15 minuter). I kombination med de psykedeliska växterna gick jag också vid några tillfällen än längre.
Det finns i yogan en andningsövning som heter Surya Bheda, vilket betyder Sol Piercing, eller solen bryter igenom. Den handlar just om att transcendera kroppens levnadsinstinkter fysiskt fram till upplevelsen att solen bryter igenom och kramperna upphör. Man gör den i samband med andra andningsövningar och jag rekommenderar inte att göra den ouppvärmd. Man sitter i en meditationsställning, tar högerhandens pek och långfingret till pannan, andas ut och stänger vänster näsborre med ringfingret. Andas lungt in genom höger näsborre och fyller lungorna maximalt så att även axlarna lyftes lite av luften. Därefter tar man händerna till knäna och lutar sig fram på raka armar med rak rygg. Man gör haklås som innebär att man låter huvudet falla en del framåt genom att slappna av i övre delen av halsen. Det innebär inte att man inte kan andas, men det kan upplevas lite åt det hållet. I yogan kallar man det för ett energilås och upplevelsen är att den blockerar strömmarna från kroppens känslosystem upp mot huvudet. Dessutom låser man i roten, slidmusklerna/mellanköttsmusklerna kontraheras och hålls kontraherade. Denna ställning/hållning hålls tillsammans med andan fram till dess att man väljer att avbryta, då släpper man rotlåset, rätar upp igen till meditationsställning, tar igen högerhanden som förut till pannan och andas ut lungt genom höger näsborre.
Efter några år av regelbundna andningsövningar förstod jag innebörden av Surya Bheda. Vid ett tillfälle skrämdes jag inte längre av kroppens kramper och panikreaktioner. Det kan vara det tillfälle i mitt liv som jag hållit andan längst, jag tog inte tiden, men kan tänka mig att jag avbröt efter ungefär fem minuter. Efter ungefär 90 sekunder satte kramperna igång som vanligt, men när jag upptäckte att jag över huvud taget inte brydde mig om dem så upphörde de, kanske en minut senare. Därefter infann sig en total frid, solen bröt igenom och jag upplevde mig som en form av ljus. Efterhand så minskade ljuset i volym. Det krympte mindre och mindre, från att först ha varit hela kroppen till att bli mindre än en fotboll. Jag upplevde det som om jag kunde ha fortsatt till det krympt till en punkt och därefter, men jag avbröt eftersom jag inte hade intresse av att skada kroppen.
Vid alla tidigare tillfällen hade jag avbrutit övningen i krampfasen, jag kanske då hade hållt andan i fyra minuter eller så, men aldrig kommit förbi tillståndet av kramper. Vid alla tidigare tillfällen hade jag då också krampat vid utandningen genom höger näsborre och därefter behövt sitta någon minut för att lugna andningen. Vid detta tillfälle efter att jag hållit andan i fem minuter var dock utandningen fullständigt lugn, mycket långsam och jämn. Efter utandningen var det som om jag inte behövde andas in, jag satt i djup stillhet, som efter en timmes meditation och andades så lungt att jag inte ens kände av andan.
----------------------------------------------------
Nu är jag mycket teknisk och det kan tyckas som om jag skriver för att briljera och visst var det så att en prestationsvilja hade drivit mig hit. Men likväl så ser jag denna händelse som en viktig händelse i mitt liv och den gör att jag kan uttala mig om dödskonfronterande respektive icke dödskonfronterande självmordsmetoder med fast mark under fötterna.
Kontentan är att det vi kallar reflexer och instinkter är något som inte är så orubbligt som det ur ett vardagsperspektiv verkar. Om man tar del av andra nära döden upplevelser så kan man finna en likhet, paniken och kroppsreaktionerna försvinner när solen bryter igenom.
