Hej!
Demokratin är jämförelsevis den allra bästa vägen att gå om man vill uppnå ett gott samhälle. Fram till ungefär 1917-1921 fanns det inga demokratier i världen, åtminstone fanns det inga demokratiska stater. Därefter har demokratin vunnit mark, även om den periodvis utsatts för press och motstånd.
Efter den nyliberala ekonomiska kollapsen hösten 2008 råder det ju knappast några tvivel om att vi idag bör dra vissa slutsatser av det som sker. Spekulation och privatiseringar skapade den härdsmälta som fick hela världsmarknaden att gunga, arbetslösheten att stiga och antalet fattiga att öka med en halv miljard. Man kan med fog säga att sub prime-lånen, som startade det hela, var en gigantisk nyliberal spekulation med hela världen som gisslan. Därmed går vi in på själva analysen, och vad som behövs göras!
Ekonomisk demokrati – vad kan det vara? Några exempel på vad som kan vara en väg till den ekonomiska demokratin.....
Ekonomisk demokrati kan innebära ett ingrepp i äganderätten, likväl som det kan vara en utveckling av äganderätten! Men inskränkningen i äganderätten kanske inte är så stor som det kan ger sken av. Den påverkar knappast innehavet av personliga ägodelar och liknande, enbart den del av ägandet som direkt påverkar andra människor, och i synnerhet ägandet av produktionsmedlen. Ingreppet påverkar enbart drift och fördelning av vinsten, själva ägandet kvarstår som tidigare. Äganderätten skall även motsvaras av en ägandeskyldighet - vilket då blir att bestämmandet över de anställda måste ske demokratiskt och med allas medverkande. Dessutom minskar ett sådant ”ingrepp” i själva bestämmandet över arbetarna ju färre anställda ett företag har.
Hur skall då den ekonomiska demokratin i praktiken fungera? Nedan följer ett urval av tänkbara åtgärder för att styra över ekonomin mot ett mer demokratiskt inflytande, där de anställda mer kommer till tals. Det bör påpekas att det säkerligen finns, och kommer att finnas, otaliga varianter av ekonomisk demokrati i framtiden.
De anställda på ett löntagarstyrt/löntagarägt företag får rätt att genom omröstningar avgöra hur arbetet till viss skall organiseras samt hur bestämmandet skall genomföras. Antingen varje år eller när majoriteten så kräver. I praktiken blir det förmodligen så att de låter företagsledningen fortsätta att styra och driva företaget, för att vid lämpliga tidpunkter ta till sitt veto om majoriteten anställda så önskar. De kan dock inte rösta bort ägaren - p.g.a. äganderättsreglerna. Nu parade med ägandeskyldighetsregler.
Vilka för/nackdelar kan man förvänta sig av ett sådant system med ekonomisk demokrati? Här är några tänkbara följder i sådana företag och ett samhälle där sådana företag utgör en betydande del i näringslivet (25-50 procent av samtliga företag i ett land):
- Företagen får svårare att växa sig för stora. Till stora ostyrbara konglomerat där direktörer och deras underhuggare själva snor åt sig vinsterna, som idag!
- Småföretagandet gynnas.
- Kooperativa och arbetarägda företag gynnas - även genom gynnsammare skatteregler.
- Fler och mindre företag gynnar konkurrensen - och konsumenterna genom lägre priser.
- Fler nya idéer och uppfinningar kommer fram, eftersom miljön gynnas av detta. Färre storföretag betyder att de inte kan köpa upp och försämra de nya idéerna och uppfinningarna, som sker idag.
- Arbetarägda företag ger en lugnare utveckling och minskar risken med avskedanden i spekulationssyften som sker så ofta idag. Utslagningen minskar vilket är både effektivt ur samhällets synvinkel och bra för den enskilde.
- Girighetens skadeverkningar för samhället i stort minskar eftersom den sprids ut till så många fler vilket minimerar riskerna med för höga löner och andra favörer som idag ges till icke kompetenta chefer och ledare.
- Utslagning beroende på stress och kön minskar när tempot sänks i arbetslivet. Sparar pengar för samhället och leder på sikt till skattelättnader.
- Samhällets resurser fördelas mer rättvist än idag.
- Färre, men bättre, produkter och en effektivare återvinning gynnar miljön och minskar sopor och skadligt avfall.
- En förkortad arbetstid, exempelvis från 8 timmar till 6 timmar per dag minskar de anställdas belastningsskador och troligtvis även stressen - samtidigt som den ökar fritiden och möjligheterna att tillbringa mer tid hos familj och barn. Och så ökar ju friheten.
- Övertiden minskar vilket på sikt minskar samhällets kostnader för sjukvård och rehabilitering. Samtidigt som fler får arbete.
- Pensionsåldern görs rörlig, i nuläget skulle den kunna variera mellan 60 och 70 år - beroende på arten av arbete m.m. Här kan deltid även bli en lösning för en del. Vinsten är ökad trivsel och valfrihet för fler människor.
- En omläggning till ekonomisk demokrati som fungerar även på näringslivsplanet kommer även att gynna det ekologiska systemet. Särskilt då en del produktion mycket väl kan styras till att framställa en del livsmedel inom en kommuns gränser, eller att några kommuner samarbetar om en sådan produktion.
- Man kommer att minska en hel del transporter och annat som leder till sämre klimat och miljöförstöring genom att närproducera en del av våra livsmedel.
- Även viss energiproduktion kan förläggas till en kommun, eller genom att några närliggande kommuner samarbetar – också detta spar på planetens resurser och bidrar till en bättre hushållning av naturens resurser.
- Enklare skatteregler gynnar företagarna samtidigt som flera avdragsmöjligheter tas bort. Enbart vinster för samhället i sin helhet.
- Som ovan nämnts bör arbetarägda/styrda kooperativa företag få skattelättnader. Det gör att dessa företag fungerar bättre och framförallt under längre tid än privata. Det ger en jämnare och lugnare rytm i samhället. Samtidigt som de anställda får ett större ansvar att lägga manken till vid sämre tider - för att klara jobben och företaget man är beroende av. Dessutom har de inte rätt att flytta verksamheten från ursprungsorten, d.v.s. hemkommunen – vilket alltså skall ses som motprestationen till de skattelättnader som erhålles.
MVH
bigj
Ekonomisk demokrati - den goda vägen...
Moderator: Moderatorgruppen
Ekonomisk demokrati - den goda vägen...
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Vi fortsätter att utveckla vår bild av en variant av den ekonomiska demokratin!
Ekonomisk demokrati, konkurrens och marknad
De företag som förhoppningsvis kommer att växa fram, till en början med stöd från det offentliga, kommer att agera på en marknad precis som företag agerar på marknaden idag. Det sker på marknadens villkor, enda skillnaden är att stödet till de privata företagen helt tas bort, och istället går ett visst stöd, mer indirekt än direkt, till företag som omfattar den ekonomiska demokratin. Främst innebär detta stöd från det offentligas sida en del skattelättnader till de företag som agerar enligt den ekonomiska demokratins regler. De är dock mindre fria än de privata företagen, eftersom de ekonomiskt drivna, och ägda/samägda företagen inte kan utöka sin verksamhet utanför sin hemkommun. Inte heller kan dessa företag köpa upp andra företag och starta verksamheter på annat håll, s.k. dotterbolag. Den enda vägen till utveckling dessa företag har, är antingen avknoppning i hemkommunen, eller tillväxt i hemkommunen. Utflyttning, eller övergång, till helt privata företag är dock tillåtna, men då till en ersättning till hemkommunen som denna avgör storleken på. I princip är konkurrensen den samma som tidigare, och marknaden förblir den plats där företagen agerar.
MVH
bigj
Vi fortsätter att utveckla vår bild av en variant av den ekonomiska demokratin!
Ekonomisk demokrati, konkurrens och marknad
De företag som förhoppningsvis kommer att växa fram, till en början med stöd från det offentliga, kommer att agera på en marknad precis som företag agerar på marknaden idag. Det sker på marknadens villkor, enda skillnaden är att stödet till de privata företagen helt tas bort, och istället går ett visst stöd, mer indirekt än direkt, till företag som omfattar den ekonomiska demokratin. Främst innebär detta stöd från det offentligas sida en del skattelättnader till de företag som agerar enligt den ekonomiska demokratins regler. De är dock mindre fria än de privata företagen, eftersom de ekonomiskt drivna, och ägda/samägda företagen inte kan utöka sin verksamhet utanför sin hemkommun. Inte heller kan dessa företag köpa upp andra företag och starta verksamheter på annat håll, s.k. dotterbolag. Den enda vägen till utveckling dessa företag har, är antingen avknoppning i hemkommunen, eller tillväxt i hemkommunen. Utflyttning, eller övergång, till helt privata företag är dock tillåtna, men då till en ersättning till hemkommunen som denna avgör storleken på. I princip är konkurrensen den samma som tidigare, och marknaden förblir den plats där företagen agerar.
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Vi tarvar vidare i vår skissering av den ekonomiska demokratin!
3.
Arbetarinflytande och ökad demokrati i företagen
Ett sätt (det finns flera) att utvidga demokratin är som ovan nämnts bildande av löntagarägda företag. Sådana kan understödjas av statsmakterna på flera sätt, antingen genom lån, statliga såväl som privata, eller långsiktigt genom lägre beskattning för företag och anställda än i övriga sektorer inom näringslivet. Samtidigt som lagar och regler motverkar att dessa företag tillåts hamna på börsen eller får möjligheter att växa genom att okontrollerat återprivatiseras. Inte heller får de tillåts flytta ut verksamhet från den kommun de skapades i, och inte tillåts de bilda dotterbolag av olika varianter. Återprivatisering skall naturligtvis tillåtas - men mot rejält tilltagna kompensationer till statsmakten/det offentliga och utköp av de anställda om dessa så önskar.
Även den motsatta vägen skall vara öppen, d.v.s. att privata företag går över till att bli löntagarägda. Också här skall naturligtvis en kompensation till ägarna vara möjlig - efter att eventuella skulder har avräknats (skatteskulder, lån och dylikt). Syftet är at genom löntagarägda företag öka de anställdas, och därmed småfolkets, medverkan i näringsliv och samhälle, på bekostnad av företagare-kapital-gruppen och byråkratigrupperna. Mer om detaljerna nedan.
Ett system med löntagarägda företag blir troligen mer motståndskraftigt mot tillfälliga störningar i ekonomin orsakade av börsoro eller instabilitet utomlands. Dessutom ökar välbefinnandet och tryggheten bland alla dem som är anställda inom denna företagskategori. Exempel på sådana löntagarägda företag finns i bl.a. Venezuela, Argentina, USA och Canada, liksom sporadiskt också på andra håll i världen. Fördelarna blir i stort sett de som ovan räknades upp när det gällde den ekonomiska demokratins genomförande inom det privata näringslivet.
En annan väg är att bevara det privata näringslivet som det fungerar idag, möjligen med vissa förbättringar, och införa möjligheter för de nya löntagarägda företagen att verka på samma marknad som de privata företagen. De skulle då stödjas av statsmakterna genom skattereduktioner och liknande fördelar mot att dessa som motprestation påtar sig att dels stanna på orten, dels ta in något fler anställda för att på så vis motverka arbetslöshet och samhällsoro. Därmed missgynnas i praktiken inte det privata näringslivet lika mycket.
MVH
bigj
Vi tarvar vidare i vår skissering av den ekonomiska demokratin!
3.
Arbetarinflytande och ökad demokrati i företagen
Ett sätt (det finns flera) att utvidga demokratin är som ovan nämnts bildande av löntagarägda företag. Sådana kan understödjas av statsmakterna på flera sätt, antingen genom lån, statliga såväl som privata, eller långsiktigt genom lägre beskattning för företag och anställda än i övriga sektorer inom näringslivet. Samtidigt som lagar och regler motverkar att dessa företag tillåts hamna på börsen eller får möjligheter att växa genom att okontrollerat återprivatiseras. Inte heller får de tillåts flytta ut verksamhet från den kommun de skapades i, och inte tillåts de bilda dotterbolag av olika varianter. Återprivatisering skall naturligtvis tillåtas - men mot rejält tilltagna kompensationer till statsmakten/det offentliga och utköp av de anställda om dessa så önskar.
Även den motsatta vägen skall vara öppen, d.v.s. att privata företag går över till att bli löntagarägda. Också här skall naturligtvis en kompensation till ägarna vara möjlig - efter att eventuella skulder har avräknats (skatteskulder, lån och dylikt). Syftet är at genom löntagarägda företag öka de anställdas, och därmed småfolkets, medverkan i näringsliv och samhälle, på bekostnad av företagare-kapital-gruppen och byråkratigrupperna. Mer om detaljerna nedan.
Ett system med löntagarägda företag blir troligen mer motståndskraftigt mot tillfälliga störningar i ekonomin orsakade av börsoro eller instabilitet utomlands. Dessutom ökar välbefinnandet och tryggheten bland alla dem som är anställda inom denna företagskategori. Exempel på sådana löntagarägda företag finns i bl.a. Venezuela, Argentina, USA och Canada, liksom sporadiskt också på andra håll i världen. Fördelarna blir i stort sett de som ovan räknades upp när det gällde den ekonomiska demokratins genomförande inom det privata näringslivet.
En annan väg är att bevara det privata näringslivet som det fungerar idag, möjligen med vissa förbättringar, och införa möjligheter för de nya löntagarägda företagen att verka på samma marknad som de privata företagen. De skulle då stödjas av statsmakterna genom skattereduktioner och liknande fördelar mot att dessa som motprestation påtar sig att dels stanna på orten, dels ta in något fler anställda för att på så vis motverka arbetslöshet och samhällsoro. Därmed missgynnas i praktiken inte det privata näringslivet lika mycket.
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Vi går vidare i vår presentation av den ekonomiska demokratin som vi ser den! :)
4.
Fyra företagstyper är beskrivna här, vilket inte hindrar att det kan finnas många fler varianter. Detta kan bara införas om medborgarna i ett allmänt val röstar fram en sådan politisk viljeyttring. De kan med tiden göras till grundlagar enligt gängse regler, om en majoritet så vill över ett mellanliggande val.
(A) De privata företagen, skall funka precis som idag. Dock kan de demokratiska principer som tidigare skissats fram vad gäller de anställdas utökade demokratiska befogenheter införas även i dessa företag om en politisk linje vinner de allmänna valen med denna agenda på programmet. Införandet av den utökade demokratin i det privata företaget avgörs av dem som är anställda - det är upp till dem om de vill ha eller inte ha denna utvecklade demokrati.
Demokratin skall än mer genomsyra verksamheten på golvet, och baxas in i hela styrapparaten i företaget. Dock är det inte frågan om stora massmöten och annat, utan förslagsvis ett årligt återkommande möte där diverse problem tas upp till ytan, som kommer att beröras i de senare styckena i denna text. Samt naturligtvis möten som sammankallas när något exceptionellt händer i företaget. Med drag av en årlig bolagsstämma ungefär, med den skillnaden att alla är med på mötena, anställda såväl som ägare.
(B) De offentligt ägda företagen, erhåller även startbidrag från det offentliga. En mindre del av vinsten betalas av till kommunen för det man fått låna till start och annat. De kan ej föras in på börsen. Dessa företag förbinder sig att stanna i hemkommunen, mot motprestationen lägre skatt som gentjänst från det offentliga. Därefter har man samma skattelättnad som de kooperativa, löntagarägda, företagen. De kan inte frigöra sig från kommunen, med mindre än att det man lånat återbetalas till kommunen. Eftersom kommunerna här är delägande, skall kommunen även ge bifall till ett utträde ur hybrideriet. När det offentliga utgår, åker skatten upp direkt, liksom att det offentliga erhåller en köpeskilling för sina tidigare åtaganden i företaget.
(C) De kooperativa, löntagarägda, företagen, som ägs av de anställda, har dock erhållit startbidrag från det offentliga. Även dessa förbinder sig att stanna i hemkommunen, motprestationen är lägre beskattning. De kan ej föras in på börsen. De har dock rätt att bryta kontrakten och privatiseras om de anställda så vill, mot att först ersätta vad det offentliga, i förekommande fall, har hjälp till med. Dessutom åker skatten upp direkt!
(D) Övrig offentlig verksamhet fortsätter som idag. Dock kan de demokratiska principer som tidigare skissats fram vad gäller de anställdas utökade demokratiska befogenheter införas även i det offentliga om en politisk linje vinner de allmänna valen med denna agenda på programmet. Men vissa statliga och offentliga sysslor är underställda regler som också måste tillgodoses, och de får ej komma i konflikt med kraven på ökad demokrati. I de fall konflikt uppstår måste det offentliga uppdraget stå över de demokratiska kraven – om de inte kan jämkas samman.
MVH
bigj
Vi går vidare i vår presentation av den ekonomiska demokratin som vi ser den! :)
4.
Fyra företagstyper är beskrivna här, vilket inte hindrar att det kan finnas många fler varianter. Detta kan bara införas om medborgarna i ett allmänt val röstar fram en sådan politisk viljeyttring. De kan med tiden göras till grundlagar enligt gängse regler, om en majoritet så vill över ett mellanliggande val.
(A) De privata företagen, skall funka precis som idag. Dock kan de demokratiska principer som tidigare skissats fram vad gäller de anställdas utökade demokratiska befogenheter införas även i dessa företag om en politisk linje vinner de allmänna valen med denna agenda på programmet. Införandet av den utökade demokratin i det privata företaget avgörs av dem som är anställda - det är upp till dem om de vill ha eller inte ha denna utvecklade demokrati.
Demokratin skall än mer genomsyra verksamheten på golvet, och baxas in i hela styrapparaten i företaget. Dock är det inte frågan om stora massmöten och annat, utan förslagsvis ett årligt återkommande möte där diverse problem tas upp till ytan, som kommer att beröras i de senare styckena i denna text. Samt naturligtvis möten som sammankallas när något exceptionellt händer i företaget. Med drag av en årlig bolagsstämma ungefär, med den skillnaden att alla är med på mötena, anställda såväl som ägare.
(B) De offentligt ägda företagen, erhåller även startbidrag från det offentliga. En mindre del av vinsten betalas av till kommunen för det man fått låna till start och annat. De kan ej föras in på börsen. Dessa företag förbinder sig att stanna i hemkommunen, mot motprestationen lägre skatt som gentjänst från det offentliga. Därefter har man samma skattelättnad som de kooperativa, löntagarägda, företagen. De kan inte frigöra sig från kommunen, med mindre än att det man lånat återbetalas till kommunen. Eftersom kommunerna här är delägande, skall kommunen även ge bifall till ett utträde ur hybrideriet. När det offentliga utgår, åker skatten upp direkt, liksom att det offentliga erhåller en köpeskilling för sina tidigare åtaganden i företaget.
(C) De kooperativa, löntagarägda, företagen, som ägs av de anställda, har dock erhållit startbidrag från det offentliga. Även dessa förbinder sig att stanna i hemkommunen, motprestationen är lägre beskattning. De kan ej föras in på börsen. De har dock rätt att bryta kontrakten och privatiseras om de anställda så vill, mot att först ersätta vad det offentliga, i förekommande fall, har hjälp till med. Dessutom åker skatten upp direkt!
(D) Övrig offentlig verksamhet fortsätter som idag. Dock kan de demokratiska principer som tidigare skissats fram vad gäller de anställdas utökade demokratiska befogenheter införas även i det offentliga om en politisk linje vinner de allmänna valen med denna agenda på programmet. Men vissa statliga och offentliga sysslor är underställda regler som också måste tillgodoses, och de får ej komma i konflikt med kraven på ökad demokrati. I de fall konflikt uppstår måste det offentliga uppdraget stå över de demokratiska kraven – om de inte kan jämkas samman.
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Ännu ett argument för att öka takten mot att skapa mer av ekonomisk demokrati i landet!
SCB: Arbetslösheten nästan tio procent
”I juni i år var 503 000 personer, 9,8 procent av arbetskraften, öppet arbetslösa, enligt Statistiska centralbyrån (SCB). Motsvarande månad i fjol var 416 000 personer, 8,1 procent, öppet arbetslösa. Antalet sysselsatta var i juni 4 607 000 personer, jämfört med 4 686 000 personer samma månad i fjol. Nedgången i sysselsättningen det senaste året har nästan enbart drabbat män. Antalet sysselsatta män minskade med 74 000, medan antalet sysselsatta kvinnor inte uppvisar någon statistiskt säkerställd förändring alls.”
Källa: SVT Text, torsdag 23 juli, 2009
Allians för ökad fattigdom har lyckats med sin politik nu ökar arbetslösheten varje vecka sedan två år tillbaks.....
MVH
bigj
Ännu ett argument för att öka takten mot att skapa mer av ekonomisk demokrati i landet!
SCB: Arbetslösheten nästan tio procent
”I juni i år var 503 000 personer, 9,8 procent av arbetskraften, öppet arbetslösa, enligt Statistiska centralbyrån (SCB). Motsvarande månad i fjol var 416 000 personer, 8,1 procent, öppet arbetslösa. Antalet sysselsatta var i juni 4 607 000 personer, jämfört med 4 686 000 personer samma månad i fjol. Nedgången i sysselsättningen det senaste året har nästan enbart drabbat män. Antalet sysselsatta män minskade med 74 000, medan antalet sysselsatta kvinnor inte uppvisar någon statistiskt säkerställd förändring alls.”
Källa: SVT Text, torsdag 23 juli, 2009
Allians för ökad fattigdom har lyckats med sin politik nu ökar arbetslösheten varje vecka sedan två år tillbaks.....
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Vi raskar på med vår käpphäst, den godartade ekonomiska demokratin...
5.
Hur skall företagen styras? Några modeller av löntagarstyrda företag…
De privata företagen, måste som redan påpekats ge de anställda och löntagarna större möjligheter att involvera sig i företaget på ett mer direkt, så att maktutövandet blir mer demokratiskt med syfte att samhällsutvecklingen drivas åt det demokratiska hållet. För att uppnå en sådan inriktning kan man ta sig fram på tre, delvis likartade, vägar…
…löntagarmakt genom facket i redan existerande företag,
…genom företagsbaserade omröstningar där tillsättandet av chefer/ordergivare och överordnade blir en demokratifråga,
…samt start av nya löntagarstyrda företag genom politiska beslut.
För det första bildas kommunala företag där löntagare/anställda får stor makt att driva och styra verksamheten efter demokratiska regler som på förhand sätts upp av det offentliga.
För det andra bildas kooperativa löntagarägda, och löntagarstyrda, företag som hamnar helt under de anställda ägarnas kontroll. Men där styret och driften även förs efter regler som beslutats av det offentliga.
För det tredje fortsätter den offentliga verksamheten som förut, med den skillnaden att de som arbetar där får mer inflytande i enlighet med de principer vi redan fastslagit för all annan näringsverksamhet.
Kvar sedan tidigare finns de privata företagen, som styrs som idag, även om en progressiv arbetarvänlig lagstiftning sakta men säker ökar de anställdas makt gentemot ägarna.
Alla tre vägarna kan dessutom utan några större problem kombineras och drivas samtidigt.
Låt oss granska det hela i tur och ordning. Vi börjar med reformeringen av den befintliga arbetsmarknaden och de företag som redan existerar.
För att de anställda, och huvudtaget det stora flertalet människor i samhället, skall ha någon reell makt måste delaktigheten på arbetsplatsen öka. Mer makt gentemot sina chefer och företagsägarna är bara bra och demokratiskt. Lagar skall stiftas som ger de anställda reella möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden och samtidigt ge dem en känsla av att vara betydelsefulla även som ”ekonomiskt ansvarstagande” människor.
Allt beslutsfattande, som berör arbetsförhållandena i vid mening, på företag och arbetsplatser, också inom det offentliga, skall underställas de anställda genom demokratiska beslut fattade av alla där en individ utgör en röst. I frågor rörande företagets ägande, dagliga styrning och delvis produktinriktning har ägarna det avgörande inflytandet och ansvaret, ungefär som dagens ledningar av befintliga företag. Det innebär dock inte att man sitter och håller stormöten varannan dag - långt därifrån!
Styrningen av ett löntagarstyrt/löntagarägt/kooperativt företag kan då se ut så här vid en snabb överblick:
Högst upp – chefen/cheferna, uppgifter: att styra företaget och staka ut dess inriktning.
Styrelsen – uppgifter: att vara länken mellan golvet och taket.
Golvet – jobbarna, uppgifter: att jobba och även medverka vid tillsättandet av styrelsen och vid behov cheferna.
Alla har en röst när det gäller tillsättandet av chefer, förmän och liknande beslutsfattare.
Alla har en röst vid ”bolagsstämman”, som kan en gång per år, eller när man så önskar.
Allt om företaget kan då diskuteras. Varianterna på detta tema är förmodligen oändligt.
MVH
bigj
Vi raskar på med vår käpphäst, den godartade ekonomiska demokratin...
5.
Hur skall företagen styras? Några modeller av löntagarstyrda företag…
De privata företagen, måste som redan påpekats ge de anställda och löntagarna större möjligheter att involvera sig i företaget på ett mer direkt, så att maktutövandet blir mer demokratiskt med syfte att samhällsutvecklingen drivas åt det demokratiska hållet. För att uppnå en sådan inriktning kan man ta sig fram på tre, delvis likartade, vägar…
…löntagarmakt genom facket i redan existerande företag,
…genom företagsbaserade omröstningar där tillsättandet av chefer/ordergivare och överordnade blir en demokratifråga,
…samt start av nya löntagarstyrda företag genom politiska beslut.
För det första bildas kommunala företag där löntagare/anställda får stor makt att driva och styra verksamheten efter demokratiska regler som på förhand sätts upp av det offentliga.
För det andra bildas kooperativa löntagarägda, och löntagarstyrda, företag som hamnar helt under de anställda ägarnas kontroll. Men där styret och driften även förs efter regler som beslutats av det offentliga.
För det tredje fortsätter den offentliga verksamheten som förut, med den skillnaden att de som arbetar där får mer inflytande i enlighet med de principer vi redan fastslagit för all annan näringsverksamhet.
Kvar sedan tidigare finns de privata företagen, som styrs som idag, även om en progressiv arbetarvänlig lagstiftning sakta men säker ökar de anställdas makt gentemot ägarna.
Alla tre vägarna kan dessutom utan några större problem kombineras och drivas samtidigt.
Låt oss granska det hela i tur och ordning. Vi börjar med reformeringen av den befintliga arbetsmarknaden och de företag som redan existerar.
För att de anställda, och huvudtaget det stora flertalet människor i samhället, skall ha någon reell makt måste delaktigheten på arbetsplatsen öka. Mer makt gentemot sina chefer och företagsägarna är bara bra och demokratiskt. Lagar skall stiftas som ger de anställda reella möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden och samtidigt ge dem en känsla av att vara betydelsefulla även som ”ekonomiskt ansvarstagande” människor.
Allt beslutsfattande, som berör arbetsförhållandena i vid mening, på företag och arbetsplatser, också inom det offentliga, skall underställas de anställda genom demokratiska beslut fattade av alla där en individ utgör en röst. I frågor rörande företagets ägande, dagliga styrning och delvis produktinriktning har ägarna det avgörande inflytandet och ansvaret, ungefär som dagens ledningar av befintliga företag. Det innebär dock inte att man sitter och håller stormöten varannan dag - långt därifrån!
Styrningen av ett löntagarstyrt/löntagarägt/kooperativt företag kan då se ut så här vid en snabb överblick:
Högst upp – chefen/cheferna, uppgifter: att styra företaget och staka ut dess inriktning.
Styrelsen – uppgifter: att vara länken mellan golvet och taket.
Golvet – jobbarna, uppgifter: att jobba och även medverka vid tillsättandet av styrelsen och vid behov cheferna.
Alla har en röst när det gäller tillsättandet av chefer, förmän och liknande beslutsfattare.
Alla har en röst vid ”bolagsstämman”, som kan en gång per år, eller när man så önskar.
Allt om företaget kan då diskuteras. Varianterna på detta tema är förmodligen oändligt.
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Se där ja, våran Fromm, som ju ansåg att mutbara landshövdingar även avgiver hög social kompetens, är här och fikar efter jobb.
Jepp, sådana jobb hade jag också sökt! Dock lite beroende på vad de sysslar med! Några sysslor med tyngre lyft än en måttligt utvecklad bunt papper äro ej att tänka på för vår del......
Lönerna ligger troligen något under nuvarande medellön, vad nu den kan vara. En eftergift man får acceptera för utbytet mot en demokratiskt medverkan. Därtill är det ju som så att går företaget bra, då ökar ju lönen en del, så det finns möjligheter att öka penningmängden.
Anställningstryggheten beror på inriktning i samhället - antingen dåliga anställningsvillkor, och hög a-kassa - eller låg a-kassa och goda, närmast livstidsvarande, anställningsvillkor.
Men att sia om framtiden äro ej lätt, det överlåter jag gärna till andra att kverulera kring! :D
Ehuru vi något kan skissera andra delar av vårt tänkande, som kommer nästa gång vi skrida till tangentbordet........
MVH
bigj
Se där ja, våran Fromm, som ju ansåg att mutbara landshövdingar även avgiver hög social kompetens, är här och fikar efter jobb.
Jepp, sådana jobb hade jag också sökt! Dock lite beroende på vad de sysslar med! Några sysslor med tyngre lyft än en måttligt utvecklad bunt papper äro ej att tänka på för vår del......
Lönerna ligger troligen något under nuvarande medellön, vad nu den kan vara. En eftergift man får acceptera för utbytet mot en demokratiskt medverkan. Därtill är det ju som så att går företaget bra, då ökar ju lönen en del, så det finns möjligheter att öka penningmängden.
Anställningstryggheten beror på inriktning i samhället - antingen dåliga anställningsvillkor, och hög a-kassa - eller låg a-kassa och goda, närmast livstidsvarande, anställningsvillkor.
Men att sia om framtiden äro ej lätt, det överlåter jag gärna till andra att kverulera kring! :D
Ehuru vi något kan skissera andra delar av vårt tänkande, som kommer nästa gång vi skrida till tangentbordet........
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Vi går vidare i jakten på den goda samhällsekonomin och vad som fordras för att åstakomma den samma!
Vinsten, hur skall den hanteras i denna nya och demokratiska företagsform (löntagarägda/kooperativa företagsformen)?
Innan vinsten tas upp till behandling, bör en sak klargöras. I ett privat företag är man anställd, och en, eller flera, ägare äger företaget. Då är man alltså inte delägare.
I ett kooperativt/löntagarägt företag (variant C) är man delägare, och anställd, på samma gång, precis som alla andra som jobbar där.
I ett företag i kommunens regi (variant B), som här diskuteras, är man anställd, men med utökade demokratiska rättigheter.
Här kan det ju förekomma att även icke-ägande anställda anställs i de kooperativa företagen, men de skall efter en introduktionstid erbjudas delägarskap. Hela systemet skall eftersträva trygghet och fasta anställningar åt alla som vill ha det.
Frågan om ett företags vinst, eller investeringar, det må gälla privata, kooperativa eller offentligtägda, kan i stort behandlas på samma sätt i just detta spörsmål. Vi åskådliggör det genom några exempel.
Anta att jag jobbar ihop ett värde som är 200 pengar på en arbetsdag i ett privat företag. Av dessa nyper chefen 100, själv behåller jag 100. I en modern värld får jag dessutom räkna bort, säg, 35 pengar i skatter och avgifter. Själv erhåller jag 65 pengar.
Företagaren tvingas också räkna av, säg 25 i skatter och 25 i andra avgifter. Han behåller 50, men av dessa tvingas han avstå 30 för kommande investeringar och det ena med det andra. 20 nyper han för eget behov. Av detta kan sägas att bara de däringa 30 pengarna egentligen är vinst i företaget, resten är avräkningar!
Det samma måste också ett arbetarägt/kooperativt företag handskas med, ja frågan är om inte den sparade vinsten här rent av måste bli högre. Varför? Jo, därför att:
Jag jobbar i ett lugnare tempo, kanske 6 timmar om dagen, det ger bara, säg, 175 pengar.
Jag får 80, skattar bort 30 och behåller 50.
Företaget, som jag deläger, eller ingår uti som en kooperatist, måste ändå överleva på marknaden. Därmed tar det 95 pengar av det jag arbetat ihop, precis som ett privat företag tar ”mervärdet” av vad jag producerar..
Även detta företag tvingas räkna av som det privata företagen, skatter och avgifter, tillsammans 40 pengar. Skatten är ju lägre för dessa företag, vilket jag tidigare nämnt. Kvar är 55 pengar, varav chefer och andra skall ha 25 pengar till deras löner.
Kvar att investera är således 30 pengar! Sedan är det bara att applicera modellen i den mängd kosingar, och den valuta, man föredrar!
Samma tanke kan föras till det offentligt ägda företaget, som ovan skisserats. Skillnaden är bara den att här går en del av vinsten tillbaks till kommunen. För att detta skall fungera måste naturligtvis en del kommunala lagar skrivas om i Sverige, liksom förmodligen inom hela EU.
Således ingen större skillnad mot vad som förekommer idag. Man kan fråga sig om de anställda inte frestas att ta ut vinsten i löner istället för att investera dem? Tja, risken finns, den finns ju även bland privata företagare. Troligen är det snarare så att skall man ta ut en vinst i lön i stället för pengar måste en majoritet vara med. Och här ser jag en bättre broms mot äventyrligheter än vad som finns i den privata sfären vid 2000-talets ingång där fifflet ju nästan verkar vara mer vanligt än det lagliga utövandet vad gäller de privata företagen. Vi har ju ett facit från hur kapitalismen fungerar i och med den nyliberala härdsmältan som påbörjades under hösten 2008.
Dessutom visar det ju sig enligt de exempel som finns att företag med ekonomisk demokrati i någon form tenderar att vara mer effektiva, och motståndskraftiga mot kriser, än de privata företagen! Man kan ju få folk att jobba bra mycket hårdare under en tid, om de bara är övertygade om att de erhåller motprestationer längre fram. Vilket de ju gör när de själva kan påverka vinst och vinstdelning. I ett privat företag är det vanligen svårt att motivera folk till sådana ansträngningar.
MVH
bigj
Vi går vidare i jakten på den goda samhällsekonomin och vad som fordras för att åstakomma den samma!
Vinsten, hur skall den hanteras i denna nya och demokratiska företagsform (löntagarägda/kooperativa företagsformen)?
Innan vinsten tas upp till behandling, bör en sak klargöras. I ett privat företag är man anställd, och en, eller flera, ägare äger företaget. Då är man alltså inte delägare.
I ett kooperativt/löntagarägt företag (variant C) är man delägare, och anställd, på samma gång, precis som alla andra som jobbar där.
I ett företag i kommunens regi (variant B), som här diskuteras, är man anställd, men med utökade demokratiska rättigheter.
Här kan det ju förekomma att även icke-ägande anställda anställs i de kooperativa företagen, men de skall efter en introduktionstid erbjudas delägarskap. Hela systemet skall eftersträva trygghet och fasta anställningar åt alla som vill ha det.
Frågan om ett företags vinst, eller investeringar, det må gälla privata, kooperativa eller offentligtägda, kan i stort behandlas på samma sätt i just detta spörsmål. Vi åskådliggör det genom några exempel.
Anta att jag jobbar ihop ett värde som är 200 pengar på en arbetsdag i ett privat företag. Av dessa nyper chefen 100, själv behåller jag 100. I en modern värld får jag dessutom räkna bort, säg, 35 pengar i skatter och avgifter. Själv erhåller jag 65 pengar.
Företagaren tvingas också räkna av, säg 25 i skatter och 25 i andra avgifter. Han behåller 50, men av dessa tvingas han avstå 30 för kommande investeringar och det ena med det andra. 20 nyper han för eget behov. Av detta kan sägas att bara de däringa 30 pengarna egentligen är vinst i företaget, resten är avräkningar!
Det samma måste också ett arbetarägt/kooperativt företag handskas med, ja frågan är om inte den sparade vinsten här rent av måste bli högre. Varför? Jo, därför att:
Jag jobbar i ett lugnare tempo, kanske 6 timmar om dagen, det ger bara, säg, 175 pengar.
Jag får 80, skattar bort 30 och behåller 50.
Företaget, som jag deläger, eller ingår uti som en kooperatist, måste ändå överleva på marknaden. Därmed tar det 95 pengar av det jag arbetat ihop, precis som ett privat företag tar ”mervärdet” av vad jag producerar..
Även detta företag tvingas räkna av som det privata företagen, skatter och avgifter, tillsammans 40 pengar. Skatten är ju lägre för dessa företag, vilket jag tidigare nämnt. Kvar är 55 pengar, varav chefer och andra skall ha 25 pengar till deras löner.
Kvar att investera är således 30 pengar! Sedan är det bara att applicera modellen i den mängd kosingar, och den valuta, man föredrar!
Samma tanke kan föras till det offentligt ägda företaget, som ovan skisserats. Skillnaden är bara den att här går en del av vinsten tillbaks till kommunen. För att detta skall fungera måste naturligtvis en del kommunala lagar skrivas om i Sverige, liksom förmodligen inom hela EU.
Således ingen större skillnad mot vad som förekommer idag. Man kan fråga sig om de anställda inte frestas att ta ut vinsten i löner istället för att investera dem? Tja, risken finns, den finns ju även bland privata företagare. Troligen är det snarare så att skall man ta ut en vinst i lön i stället för pengar måste en majoritet vara med. Och här ser jag en bättre broms mot äventyrligheter än vad som finns i den privata sfären vid 2000-talets ingång där fifflet ju nästan verkar vara mer vanligt än det lagliga utövandet vad gäller de privata företagen. Vi har ju ett facit från hur kapitalismen fungerar i och med den nyliberala härdsmältan som påbörjades under hösten 2008.
Dessutom visar det ju sig enligt de exempel som finns att företag med ekonomisk demokrati i någon form tenderar att vara mer effektiva, och motståndskraftiga mot kriser, än de privata företagen! Man kan ju få folk att jobba bra mycket hårdare under en tid, om de bara är övertygade om att de erhåller motprestationer längre fram. Vilket de ju gör när de själva kan påverka vinst och vinstdelning. I ett privat företag är det vanligen svårt att motivera folk till sådana ansträngningar.
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Vi går vidare i vår skissering av den ekonomiska demokratin och hur de företag som det omfattar kan tänkas fungera i ekonomin i stort!
Modellen av ett demokratiskt företag ser ut på följande sätt:
Gäller den företagstyp som är själva huvudtemat i texten: de kooperativa, av de anställda ägda, företagen. Det gäller inte de privata företagen – såvida inte förutsättningarna förändras om politiska majoriteter kommer till makten som stiftar laga åt ett håll där de privata företagen alltmer liknar de offentligt ägda och kooperativa. Det kan delvis även gälla de offentligt ägda företagen, om lagstiftningen förs däråt. Under inga omständigheter kommer enmansföretag att påverkas av dessa förändringar, av naturliga skäl.
1) Alla anställda har en röst, liksom ägarna, enligt principen en röst per individ.
2) Alla har rätt att kräva omröstning, vilken måste åtlydas om en majoritet i företaget går med på det. Kan handhas och organiseras av facket. I annat fall skall en årlig omröstning företas på varje arbetsplats/företag. Som en bolagsstämma ungefär. Eller så kan man framföra kraven till en mellangrupp av betrodda, framröstade personer, som har till syfte att just lösa problem mellan golvet och taket.
3) Omröstningen gäller all styrning från ledningen/cheferna till de anställda. Arbetarna har endast skyldighet att lyda och lyssna på en chef som har majoriteten av de anställdas röster bakom sig. I annat fall kan de vägra att utföra dennes direktiv.
4) Omröstningarna gäller även inom de traditionella arbetsskyddsfrågorna precis som idag. Med den skillnaden att företagets ägare/ledning är tvingade enligt lag att åtgärda sådant som majoriteten kräver. Ungefär som idag, fast snabbare.
5) Omröstningarna gäller inte den produktinriktning som ägarna/ledningen har bestämt - här gäller som idag ledningens ord. Efter att denna ledning har förhandlat med de anställdas representanter naturligtvis – på sin höjd en gång per år, eller när behov av ny inriktning föreligger och en majoritet står bakom.
6) Vid behov av avsked gäller ett röstningsförfarande där de anställda plus ägarna/ledningen röstar fram en representativ grupp som sedan väljer ut de som får stanna eller inte. De som tvingas sluta skall omedelbart ersättas med en årslön, vilket betraktas som deras andel om de äger andel i företaget - därefter skall de omedelbart få arbetslöshetsersättning. Förslagsvis innebär detta att man måste ha jobbat i minst två år för att erhålla denna årslön, kortare tid ger mindre ersättning. Detta kan emellertid även utföras på ett sätt som liknar ett slags medborgarlön vid arbetslöshet, det finns säkerligen massor av sätt.
7) Demokratin skall fungera ända in i den ekonomiska sfären. Med tiden kan även privata företag omfattas av detta. Det beror på om folkets majoritet vid valen anser detta. Här är de anställda även bli aktieägare, i en del fall kan även kommunen ha en aktiepost, hur stor kan diskuteras.
8/ Bortsett från att de kooperativa/löntagarägda företagen har lägre skatt, gäller samma regler för dessa som andra företag. Motprestationen för den lägre skatten är att företaget inte får flytta från kommunen, eller privatisera verksamheten utan ersättning till kommunen, eller dem som satsat kapital i företaget! Kommunen kan kräva att de företag där kommunen är delägare/helägare vid sämre tider anställer fler kommuninvånare som är arbetslösa!
I praktiken leder detta till att de anställda låter företaget fortsätta som tidigare, och att det styrs av ägarna, eller av dem tillsatta ledningar. Däremot kan ledningarna inte avskeda eller trakassera sina anställda utan att detta godtas av de anställda. Avskedanden av övertaliga avgörs genom omröstningar bland de anställda, eller deras representanter - där de som erhåller flest röster får stanna kvar medan de som erhållit färre röster tvingas avgå. Naturligtvis mot, säg, en årslön som plåster på såren. Eller en utbyggd arbetslöshetspenning/medborgarlön på 75-85 procent av den forna lönen. På det hela taget stärks de anställdas positioner inom arbetslivet, samtidigt som ägarnas och chefernas makt minskar i samma utsträckning. Samhället i stort tjänar på det eftersom systemet drivs mot mer demokrati.
9) Genom närproducerade livsmedel och energiutvinning kan detta system även bidraga till att hushålla med de ändliga resurserna och faktiskt gynna en förbättrad miljö i luft, vatten och jordmån. Man slipper delvis långa transporter som förorenar och man gynnar ett resurshållbart system som gynnar vår planet.
MVH
bigj - om vi låter tänkandet utvecklas...
Vi går vidare i vår skissering av den ekonomiska demokratin och hur de företag som det omfattar kan tänkas fungera i ekonomin i stort!
Modellen av ett demokratiskt företag ser ut på följande sätt:
Gäller den företagstyp som är själva huvudtemat i texten: de kooperativa, av de anställda ägda, företagen. Det gäller inte de privata företagen – såvida inte förutsättningarna förändras om politiska majoriteter kommer till makten som stiftar laga åt ett håll där de privata företagen alltmer liknar de offentligt ägda och kooperativa. Det kan delvis även gälla de offentligt ägda företagen, om lagstiftningen förs däråt. Under inga omständigheter kommer enmansföretag att påverkas av dessa förändringar, av naturliga skäl.
1) Alla anställda har en röst, liksom ägarna, enligt principen en röst per individ.
2) Alla har rätt att kräva omröstning, vilken måste åtlydas om en majoritet i företaget går med på det. Kan handhas och organiseras av facket. I annat fall skall en årlig omröstning företas på varje arbetsplats/företag. Som en bolagsstämma ungefär. Eller så kan man framföra kraven till en mellangrupp av betrodda, framröstade personer, som har till syfte att just lösa problem mellan golvet och taket.
3) Omröstningen gäller all styrning från ledningen/cheferna till de anställda. Arbetarna har endast skyldighet att lyda och lyssna på en chef som har majoriteten av de anställdas röster bakom sig. I annat fall kan de vägra att utföra dennes direktiv.
4) Omröstningarna gäller även inom de traditionella arbetsskyddsfrågorna precis som idag. Med den skillnaden att företagets ägare/ledning är tvingade enligt lag att åtgärda sådant som majoriteten kräver. Ungefär som idag, fast snabbare.
5) Omröstningarna gäller inte den produktinriktning som ägarna/ledningen har bestämt - här gäller som idag ledningens ord. Efter att denna ledning har förhandlat med de anställdas representanter naturligtvis – på sin höjd en gång per år, eller när behov av ny inriktning föreligger och en majoritet står bakom.
6) Vid behov av avsked gäller ett röstningsförfarande där de anställda plus ägarna/ledningen röstar fram en representativ grupp som sedan väljer ut de som får stanna eller inte. De som tvingas sluta skall omedelbart ersättas med en årslön, vilket betraktas som deras andel om de äger andel i företaget - därefter skall de omedelbart få arbetslöshetsersättning. Förslagsvis innebär detta att man måste ha jobbat i minst två år för att erhålla denna årslön, kortare tid ger mindre ersättning. Detta kan emellertid även utföras på ett sätt som liknar ett slags medborgarlön vid arbetslöshet, det finns säkerligen massor av sätt.
7) Demokratin skall fungera ända in i den ekonomiska sfären. Med tiden kan även privata företag omfattas av detta. Det beror på om folkets majoritet vid valen anser detta. Här är de anställda även bli aktieägare, i en del fall kan även kommunen ha en aktiepost, hur stor kan diskuteras.
8/ Bortsett från att de kooperativa/löntagarägda företagen har lägre skatt, gäller samma regler för dessa som andra företag. Motprestationen för den lägre skatten är att företaget inte får flytta från kommunen, eller privatisera verksamheten utan ersättning till kommunen, eller dem som satsat kapital i företaget! Kommunen kan kräva att de företag där kommunen är delägare/helägare vid sämre tider anställer fler kommuninvånare som är arbetslösa!
I praktiken leder detta till att de anställda låter företaget fortsätta som tidigare, och att det styrs av ägarna, eller av dem tillsatta ledningar. Däremot kan ledningarna inte avskeda eller trakassera sina anställda utan att detta godtas av de anställda. Avskedanden av övertaliga avgörs genom omröstningar bland de anställda, eller deras representanter - där de som erhåller flest röster får stanna kvar medan de som erhållit färre röster tvingas avgå. Naturligtvis mot, säg, en årslön som plåster på såren. Eller en utbyggd arbetslöshetspenning/medborgarlön på 75-85 procent av den forna lönen. På det hela taget stärks de anställdas positioner inom arbetslivet, samtidigt som ägarnas och chefernas makt minskar i samma utsträckning. Samhället i stort tjänar på det eftersom systemet drivs mot mer demokrati.
9) Genom närproducerade livsmedel och energiutvinning kan detta system även bidraga till att hushålla med de ändliga resurserna och faktiskt gynna en förbättrad miljö i luft, vatten och jordmån. Man slipper delvis långa transporter som förorenar och man gynnar ett resurshållbart system som gynnar vår planet.
MVH
bigj - om vi låter tänkandet utvecklas...
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Vi kör lite parallellgrejer, så att det ena täcker upp det andra, så att säga! :D
Vem tar största risken i en kapitalistisk ekonomi – direktörer, spekulanter och företagare, eller arbetare, arbetslösa, gamla, barn och sjuka?
Staten och skattebetalarna agerar städgumma åt kapitalismen
Spekulationen blev till slut deras grav. I juli 2008 tvingades USA:s regering, det vill säga staten, gå in och rädda två stora bolåneinstitut, Freddie Mac och Fannie Mae, med skattemedel. Detta ledde till stagnerad tillväxt i USA, och stor oro på bostadsmarknaden.
I september samma år kollapsade två bankjättar, även de pga riggade till att spekulera med andras pengar. Lehman Brothers kollapsade den 14:e september samma år och Merrill Lynch köptes upp, och räddades, av Bank of America. I det lite kortare perspektivet handlar om att riskerna för konjunkturen blir ännu större, och att man kan hamna i ett läge där den finansiella krisen fortsätter att driva fastighetsmarknaden neråt, vilket i sin tur skickar ned konjunkturen i en ond cirkel.
På längre sikt, i en kommande konjunkturuppgång, kan en konsekvens bli att den finansiella infrastrukturen kommer att vara mindre omfattande, men det behöver kanske inte vara helt av ondo. Det som har varit tydligt de senaste åren är att man har fått en del finansiella bubblor som delvis har pumpats upp av den finansiella sektorns infrastruktur, och delvis av centralbankerna, något som lätt bäddar för ekonomiska kriser. Det är tredje gången på tio år som den här modellen av spekulation brustit och rasat samman. Först LTCM-krisen, sedan ITK-bubblan och nu det här. Förlorarna är som vanligt de med sämst inkomster och de som arbetar med vanliga jobb, samt de sjuka, gamla, arbetslösa och barnen i skolorna.
Vinnarna var de spekulanter, den ekonomiska överklass och de kriminella företagargrupperingarna som skapade krisen, och som ständigt begår kriminella handlingar, ofta understödda av de liberala politikerna och samhällssnackarna....
MVH
bigj
Vi kör lite parallellgrejer, så att det ena täcker upp det andra, så att säga! :D
Vem tar största risken i en kapitalistisk ekonomi – direktörer, spekulanter och företagare, eller arbetare, arbetslösa, gamla, barn och sjuka?
Staten och skattebetalarna agerar städgumma åt kapitalismen
Spekulationen blev till slut deras grav. I juli 2008 tvingades USA:s regering, det vill säga staten, gå in och rädda två stora bolåneinstitut, Freddie Mac och Fannie Mae, med skattemedel. Detta ledde till stagnerad tillväxt i USA, och stor oro på bostadsmarknaden.
I september samma år kollapsade två bankjättar, även de pga riggade till att spekulera med andras pengar. Lehman Brothers kollapsade den 14:e september samma år och Merrill Lynch köptes upp, och räddades, av Bank of America. I det lite kortare perspektivet handlar om att riskerna för konjunkturen blir ännu större, och att man kan hamna i ett läge där den finansiella krisen fortsätter att driva fastighetsmarknaden neråt, vilket i sin tur skickar ned konjunkturen i en ond cirkel.
På längre sikt, i en kommande konjunkturuppgång, kan en konsekvens bli att den finansiella infrastrukturen kommer att vara mindre omfattande, men det behöver kanske inte vara helt av ondo. Det som har varit tydligt de senaste åren är att man har fått en del finansiella bubblor som delvis har pumpats upp av den finansiella sektorns infrastruktur, och delvis av centralbankerna, något som lätt bäddar för ekonomiska kriser. Det är tredje gången på tio år som den här modellen av spekulation brustit och rasat samman. Först LTCM-krisen, sedan ITK-bubblan och nu det här. Förlorarna är som vanligt de med sämst inkomster och de som arbetar med vanliga jobb, samt de sjuka, gamla, arbetslösa och barnen i skolorna.
Vinnarna var de spekulanter, den ekonomiska överklass och de kriminella företagargrupperingarna som skapade krisen, och som ständigt begår kriminella handlingar, ofta understödda av de liberala politikerna och samhällssnackarna....
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Ingepp i äganderätten efterfrågades, här är texten igen:
Ekonomisk demokrati kan innebära ett ingrepp i äganderätten, likväl som det kan vara en utveckling av äganderätten! Men inskränkningen i äganderätten kanske inte är så stor som det kan ger sken av. Den påverkar knappast innehavet av personliga ägodelar och liknande, enbart den del av ägandet som direkt påverkar andra människor, och i synnerhet ägandet av produktionsmedlen. Ingreppet påverkar enbart drift och fördelning av vinsten, själva ägandet kvarstår som tidigare. Äganderätten skall även motsvaras av en ägandeskyldighet - vilket då blir att bestämmandet över de anställda måste ske demokratiskt och med allas medverkande. Dessutom minskar ett sådant ”ingrepp” i själva bestämmandet över arbetarna ju färre anställda ett företag har.
Vilket innebär att ändrar man lagarna i samhället åt detta hållet, så är ju det som så att det är staten som sköter dessa ingrepp rent juridiskt, ungefär som idag - skatten tas ju in av statsmakt/det offentliga, exempelvis!
Trodde det framgick rätt klart! :lol:
MVH
bigj
Ingepp i äganderätten efterfrågades, här är texten igen:
Ekonomisk demokrati kan innebära ett ingrepp i äganderätten, likväl som det kan vara en utveckling av äganderätten! Men inskränkningen i äganderätten kanske inte är så stor som det kan ger sken av. Den påverkar knappast innehavet av personliga ägodelar och liknande, enbart den del av ägandet som direkt påverkar andra människor, och i synnerhet ägandet av produktionsmedlen. Ingreppet påverkar enbart drift och fördelning av vinsten, själva ägandet kvarstår som tidigare. Äganderätten skall även motsvaras av en ägandeskyldighet - vilket då blir att bestämmandet över de anställda måste ske demokratiskt och med allas medverkande. Dessutom minskar ett sådant ”ingrepp” i själva bestämmandet över arbetarna ju färre anställda ett företag har.
Vilket innebär att ändrar man lagarna i samhället åt detta hållet, så är ju det som så att det är staten som sköter dessa ingrepp rent juridiskt, ungefär som idag - skatten tas ju in av statsmakt/det offentliga, exempelvis!
Trodde det framgick rätt klart! :lol:
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 186 och 0 gäster