Livet?

[insänd_spion]

Människans sökande efter livets mening har pågått i alla tider, och ingen har nånsin fått ett svar. För att tro det så vill jag ha ett konkret eller abstrakt bevis, så varför fortsätta leta?

Jag säger inte att det är onödigt att leta. Men jag vill bara se vad ni tycker...

[Zi]

Vissa tror sig ha hittat meningen med livet. Då har sökandet lönat sig.

[A friend of ours]

Det finns ju onekligen styrkande bevis för folk som 'funnit' i sitt 'sökande' - Jesus, Buddha m.fl.

Kanske kan strävan verkligen utgöra målet, eller åtminstone ett delmål, på samma sätt som disciplin kan vara en egenskap man har glädje av - Bhagavad Gita talar om kvalitativ och kvantitativ lycka, den senare är enkel att få emedan den förra kräver ansträngning.

[Johan Ågren]

Om man har tappat bort något så brukar det löna sig att söka. Om man däremot tror sig ha hittat allt av värde här i livet så kanske man slutar söka. Själv har jag hittat flera saker som förändrat mitt liv, inte nödvändigtvis att jag blivit lyckligare alla gånger, men det har i alla fall utgjort viktiga upptäckter. Sammanslaget så är jag mer människa i dag än tidigare. Jag har också "funnit meningen med livet" men det innebär inte att man får behålla den, utan man måste ständigt levandegöra sig själv. På så sätt är "sökandet" något som ständigt pågår, men det går att finna trådar som gör att man kan undvika vissa fällor.

Det handlar mycket om att söka för att tappa det vi redan funnit och står upp till halsen i. Lyckan är något centralt - utan den så skulle sanningen vara svår att acceptera - men den är ändå underordnad. Eftersom vi är en del av en evolution där lycka är intimt sammanvuxen med hur livet har utvecklat sig så innebär det att sökandet till slut kan belönas med lycka. Fast vägen dit kan vara jobbig.

Att finna "meningen med livet" liknar mycket Buddhas olika strapatser och slutliga upplysning. Det är svårt att berätta om meningen med livet för andra, det måste erfaras. Det är ungefär som att bli uppfylld av sina egna upplevelser, och på så sätt känna livet som man tidigare inte gjort (eller snarare som man alltid gjort men tillfälligt glömt). Det är att kunna se igenom hämningar och abstraktioner och att tillåta sina drifter. Detta sker då också till en nivå där förnuftet upplyses om hur världen är beskaffad, men det sker då till största delen genom att förnuftet ger upp sina villfarelser.

I mitt fall innebar detta också visshet om att vi missförstår frågor om liv och död, vad materia är, hur intimt livet är sammanbundet med vad vi kallar drömmar, vad är jag, OSV.

Johan

[kex]

Hej, har du några bevis på att jesus har funits eller har läst bibeln lite för mycket

[Xargo]

Det högsta som finns är absolut lycka.
Lycka är meningen med livet. Är inte detta logiskt?..
Människor har sagt det i alla tider. Personligen kom jag fram till den slutsatsen själv..

[Xargo]

Hej, har du några bevis på att jesus har funits eller har läst bibeln lite för mycket

Jesus behöver inte ha funnits för att det som står i bibeln ska vara sant.

[A friend of ours]

Hej Kex, har du några bevis för att du själv existerar eller har du läst "universum" lite för mycket?

[Zi]

Det högsta som finns är absolut lycka.
Lycka är meningen med livet. Är inte detta logiskt?..
Människor har sagt det i alla tider. Personligen kom jag fram till den slutsatsen själv..

Njutning då? Är inte det viktigt?

[suchanother]

Jag tror att livet kräver kontraster, motsatser för att kännas meningsfullt. Så är ju livet självt beskaffat, denna ständiga "kamp för tillvaron". För att kunna känna glädje måste du veta vad motsatsen är. Kanske är tankegången maschokistisk, självplågeriet står alltid högst?
Kommer ihåg när en filosofipofessor, Tännsjö, förespråkade fritt fram för lyckopiller, alla skulle knapra piller och ligga på sofflocket. Kanske var han ute för att göra sig ett namn? Ovanligt korkat hursomhelst och ibland undrar man vilka meriter krävs inom den akademiska världen?

[Zi]

Om "lyckosubstanser" av typen endorfiner ökar konstant genom hela livet blir varje dag bättre än den förra. Det skulle jag uppskatta.

[A friend of ours]

Tännsjö är väl utilitaristisk hedonist, och för en sådan så är ju lyckopiller, i stort sett, "frälsning". Har han ändrat sig i frågan? Vore intressant att veta.

[archaxe]

Det högsta som finns är absolut lycka.

Är detta ett postulat? Om inte, hur kommer du fram till det? Magkänslan?

Lycka är meningen med livet. Är inte detta logiskt?..

Nej, varför skulle det vara logiskt?

och ingen har nånsin fått ett svar.

Jo. Douglas Adams gav ett fantastiskt svar, och en förklaring till varför svaret är obegripligt - vi begriper inte vad vi frågar efter, och som en följd av det blir svaret också kryptiskt. Vi har ingen klar uppfattning av vad vi menar med "Meningen med livet", och därför blir alla "svar" otillfredsställande och verkar "missa" frågan.
Jag tror det ligger mycket i det.

Bradley liknade filosofens sökande efter Sanningen vid

sökandet efter en svart katt i ett mörkt rum, som förmodligen inte ens är där.

[Varney]

meningen med existensen är väl liksom storleken på universum kanske inte avgörande för meningen med individens liv, individens mål..dvs ett bryderi jag måste lösa mer än alla andra metafysiska frågor under mitt liv? eller, är den viktigare?..skulle det samtidigt bära med sig en mening åt mitt liv som individ där? praktisk paketlösning?
om man då samtidigt tror på den fria viljan..nej nu har jag visst trasslat in mig
..alas.

[freddemalte]

Om begreppet mening ska appliceras på livet som sådant (den egenupplevda tillvaron) så är det väl egentligen bara en intrinsikal mening som kan bli aktuell? Allt annat blir väl lite väl ad hoc?