Ewelinas frågetråd

[Fication]

Ett undantag till regeln att psykiatriker inte går till roten av problemet är Tomas Ljungberg. I Människan, kulturen och evolutionen (1991) så presenterar han en alternativ (verkligen!) teori som utgår från hur människan tvingats att anpassa sig till ett liv som vi inte är gjorda för.

Den är ganska teoretisk, men kräver inga förkunskaper. Han går igenom olika teorier, tex objekt-relationsteorin och psykodynamisk teori (och även ett senare avsnitt där han kompletterat med kbt som finns på nätet), och visar hur dessa är kompatibla med hans alternativa. Ett exempel är Freuds psykodynamiska teori där Ljungberg beskriver varför vi har ett det och ett överjag.

Bortsett från att jag efter detta sett på mig själv på ett nytt sätt så har jag förstått andra på ett annat sätt. Exempelvis har jag fått en ny förståelse för konspirationsteorier. En konspirationsteoretiker inser att något inte stämmer - "a splinter in the mind" - men projicerar ut detta på klimatforskare, banker, politiker, övervakningssamhället, you name it. Rekommenderas, men var beredd på att det kan bli uppochnervända världen. Men det finns support...

[Ling]

När det gäller solen så tycker jag månen är betydligt mer intressant. Vattnet stiger, vi består till stor del av vatten.
 

Månens inverkan är så subtil, en del känner inte av det alls, medan andra styrs av månens faser. Själv är jag ett månbarn, har alltid fascinerats av den. När jag var liten och min älskade morfar dog, var jag övertygad om att han bodde där, satt vaken på nätterna och pratade med honom.

[Algotezza]

När det gäller solen så tycker jag månen är betydligt mer intressant. Vattnet stiger, vi består till stor del av vatten.
 

Månens inverkan är så subtil, en del känner inte av det alls, medan andra styrs av månens faser. Själv är jag ett månbarn, har alltid fascinerats av den. När jag var liten och min älskade morfar dog, var jag övertygad om att han bodde där, satt vaken på nätterna och pratade med honom.

Månen "kan se" skuggorna men för solen finns ingen skugga. Den kan den inte "se".

Vill du "se mörkret" kan du inte tända ljuset för att se det tydligare. Du måste gå in i det. Som månen.

/Algotezza

[Skogsälvan]

Naah, så fint, Ling! Jag tänkte döpa min förra hund till just månbarn på estniska. Nu kan jag ju inte estniska, men måne var kuu och barn laps... kollaps lät inte så bra direkt Men jag är också fascinerad av månen, har jättesvårt att somna vid fullmåne. Hur som helst gör månen mig trygg, den speglar så bra. Jag tror, som Algot skrev, att solen är förblindad.

[Algotezza]

Naah, så fint, Ling! Jag tänkte döpa min förra hund till just månbarn på estniska. Nu kan jag ju inte estniska, men måne var kuu och barn laps... kollaps lät inte så bra direkt Men jag är också fascinerad av månen, har jättesvårt att somna vid fullmåne. Hur som helst gör månen mig trygg, den speglar så bra. Jag tror, som Algot skrev, att solen är förblindad.

Ljuset kan förnimma ljuset och mörkret, de nödvändiga kontrasterna för att uåppleva något, men det kan aldrig se och förstå skuggorna, mellantingen mellan ljus och mörker. Skuggan är det ofullkomliga och orena som varken är ljus eller mörker. Det ljumma som skall "utspys ur Herrens mun".

Människans natur är skuggvarlese, varken rent ljus eller rent mörker. Gud vill se oss som hans rena ljusa barn eller som hans rena mörka fiender. Skuggan och ljumheten är honopm förhatliga för de sträcker sig bortom hans kosmos till platser han ej kan nå. Ljuset når han, mörkret når han. Men skuggan är ett limbo. Varken kosmos eller kaos. Människans hem. De ofullkomligas och orenas hem.

/Algotezza

[Ewelina]

För mig är månen som en spegelbild av solen, en lite blekare variant av solen med dess fläckar.
I tisdags var jag tvungen att avliva min bästa vän, min hund. När jag blundar och har solens strålar på ögonlocken tycker jag mig se henne och min barndomshund och min farfar.
Månen är mer eftertänksam, solen är klartext.
Tillsammans blir dom nog bra.

[Skogsälvan]

Det där får stå för dig hur du uppfattar att skaparen vill se oss, Algot. Jag delar inte din uppfattning. Han vill inte ha sin spegelbild som enda sällskap tror jag, han vill ha den andre, men eftersom vi är skapade som avbilder till honom krävs det en lång evolution för att få fram något annorlunda så han får lite sällskap och inte bara echo.

[Skogsälvan]

För mig är månen som en spegelbild av solen, en lite blekare variant av solen med dess fläckar.
I tisdags var jag tvungen att avliva min bästa vän, min hund. När jag blundar och har solens strålar på ögonlocken tycker jag mig se henne och min barndomshund och min farfar.
Månen är mer eftertänksam, solen är klartext.
Tillsammans blir dom nog bra.

Beklagar sorgen, Ewelina. Det är tungt att behöva avliva sin hund  :(

[Algotezza]

Det där får stå för dig hur du uppfattar att skaparen vill se oss, Algot. Jag delar inte din uppfattning. Han vill inte ha sin spegelbild som enda sällskap tror jag, han vill ha den andre, men eftersom vi är skapade som avbilder till honom krävs det en lång evolution för att få fram något annorlunda så han får lite sällskap och inte bara echo.

Ja, vore bra om han inte vore förblindad av sin egen godhet.

Lite skumögd som vi.

/Algotezza

[Skogsälvan]

Jag har ju lite avvikande syn på det här och det är förstås bara som jag tror det ligger till. Jag säger skaparen, men kärt barn har många namn. Godheten är väl inte så svår att älska? Svårare att älska och ha förståelse för brutaliteten. Jag tvivlar på att någon mött skaparen, för att kunna det måste man se helheten, vilken inte är helt angenämt för oss egoistiska människor. Jag tror mig bara veta korn av hur han är funtad. Och när jag säger han så delar jag Heberleins uppfattning om beviset för att skaparen är en han är att denne aldrig finns till hands när man behöver tala med denne.

[Algotezza]

Jag har ju lite avvikande syn på det här och det är förstås bara som jag tror det ligger till. Jag säger skaparen, men kärt barn har många namn. Godheten är väl inte så svår att älska? Svårare att älska och ha förståelse för brutaliteten. Jag tvivlar på att någon mött skaparen, för att kunna det måste man se helheten, vilken inte är helt angenämt för oss egoistiska människor. Jag tror mig bara veta korn av hur han är funtad. Och när jag säger han så delar jag Heberleins uppfattning om beviset för att skaparen är en han är att denne aldrig finns till hands när man behöver tala med denne.

Jovisst, både godheten och dess motsats är synliga, och godheten är lätt att möta, däremot inte självgodheten, och brutaliteten vill ingen möta, den tar alla avstånd från.

Vad jag har förstått önskar  Gud tydlighet och polarisering: "Ditt svar skall vara ja,ja eller nej, nej, vad därutöver är är av ondo." Man skall antingen vara Guds barn eller tydligt djävulens, men inte befinna sig i det ljumma mellangrå där jag alltid befunnit mig. Sökande efter en tredje väg som passar mig.


Hur Gud är funtad vet jag inte. Jag vet inte heller om det är meningsfullt att påstå att han/hon finns, åtminstone gör han/hon det inte såsom vi gör det. För  min del är det inte så enkelt som att antingen finns något eller så finns det inte. Jag är ju ljum mellangrå och nja-aktig i allt. Även när det gäller existensen. Jag tycker nämligen att jag på en gång finns och inte finns. Är det inte rörelsens dilemma - att på en gång vara och inte vara? Vart tar det vägen som jag upplevt som inte blir minne?

Intet är ju inte bara det inte-existerande intet som inte finnst utan även kontrasten till det välkända något. Intet - något annat utan att vi vet exakt vad. Detta är ytterst Gud. Därför utan mening att säga att han/hon finns/ inte finns... Gud som det i alla bemärkelser radikalt annorlunda... jenseits von Gut  und Böse...


/Algotezza

[Ewelina]

Jag vet inte med det där med Gud.

Men om det finns en, är jag nästan övertygad om att han/hon/det finns i allt. Även i skuggorna och det pissljummna. Även den tredje vägen torde vara Guds väg. Och även djävulen är guds verk.
Jag känner inte en enda som inte är en "syndare".

[nytt namn]

Bortsett från att jag efter detta sett på mig själv på ett nytt sätt så har jag förstått andra på ett annat sätt. Exempelvis har jag fått en ny förståelse för konspirationsteorier. En konspirationsteoretiker inser att något inte stämmer - "a splinter in the mind" - men projicerar ut detta på klimatforskare, banker, politiker, övervakningssamhället, you name it. Rekommenderas, men var beredd på att det kan bli uppochnervända världen. Men det finns support...

Du skrev:
En konspirationsteoretiker inser att något inte stämmer - "a splinter in the mind" - men projicerar ut detta på klimatforskare, banker, politiker, övervakningssamhället, you name it.


Så vad är din "version" av vad "the spliter in the mind" skulle kunna vara? Tar vi t.ex. en känd konspirationsteoretiker (David Icke), så säger han att det finns två nivåer: "the movie" and "the hidden agenda", vilket motsvarar någons explicita/(publika) och implicita(privata) intention.

...

Förut tyckte jag KBT verkade "ytligt", men efer jag läste till det du relaterade till, så tycker jag snarare att det är "snävt" . Dvs, det förkarar vissa processer, men ingen uttalad (holistisk) världsbild/teleologi - och därför kvalificerar den (dvs: Tomas Ljungberg. I Människan, kulturen och evolutionen (1991)) inte som någon TOE (teory of everything), om man dock kombinerar den med Christopher Langans “Cognitive-Theoretic Model of the Universe” (CTMU) se:  http://groups.gaia.com/ips/conversations/view/532877 så har du en TOE.


Så jag är väldigt nyfiken på vad du egentligen menar med "uppochnervända världen"

[Fication]

Bortsett från att jag efter detta sett på mig själv på ett nytt sätt så har jag förstått andra på ett annat sätt. Exempelvis har jag fått en ny förståelse för konspirationsteorier. En konspirationsteoretiker inser att något inte stämmer - "a splinter in the mind" - men projicerar ut detta på klimatforskare, banker, politiker, övervakningssamhället, you name it. Rekommenderas, men var beredd på att det kan bli uppochnervända världen. Men det finns support...

Du skrev:
En konspirationsteoretiker inser att något inte stämmer - "a splinter in the mind" - men projicerar ut detta på klimatforskare, banker, politiker, övervakningssamhället, you name it.


Så vad är din "version" av vad "the spliter in the mind" skulle kunna vara? Tar vi t.ex. en känd konspirationsteoretiker (David Icke), så säger han att det finns två nivåer: "the movie" and "the hidden agenda", vilket motsvarar någons explicita/(publika) och implicita(privata) intention.

Har inte läst Icke. Men jag vill vara tydlig med att det är min förståelse av konspirationsteoretiker. Är "the hidden agenda" medveten för personen som utför något?

Förut tyckte jag KBT verkade "ytligt", men efer jag läste till det du relaterade till, så tycker jag snarare att det är "snävt" . Dvs, det förkarar vissa processer, men ingen uttalad (holistisk) världsbild/teleologi - och därför kvalificerar den (dvs: Tomas Ljungberg. I Människan, kulturen och evolutionen (1991)) inte som någon TOE (teory of everything), om man dock kombinerar den med Christopher Langans “Cognitive-Theoretic Model of the Universe” (CTMU) se: http://groups.gaia.com/ips/conversations/view/532877 så har du en TOE.


Så jag är väldigt nyfiken på vad du egentligen menar med "uppochnervända världen"

Kbt-avsnittet är bara en uppdatering och komplettering till boken. Och det är ingen TOE. Man bör på något sätt korsa ihop den med ego-utvecklingslinjer (Loevinger/Cook-Greuter). Ett alternativ för att få en mera heltäckande bild är att kombinera med Wilber-Combs matrix för att även få med komplexitet och tillstånd (states).

Det kanske inte är något nytt (typisk postmodern insikt), men om man utgår från Jiddu Krishnamurtis citat: "It is no measure of health to be well adjusted to a profoundly sick society" så bekräftar Ljungberg det och visar också vad som gått snett, men även vad man kan göra åt det. Han visar det med en sammanhängande teori som dessutom är kompatibel med dagens psykologiska och etologiska forskning och antropologiska insikter.

Något man också bör förtydliga är att det inte förklarar eller vederlägger alla andliga upplevelser eller "verklighetsbeskrivningar", däremot vissa.

Själv har jag ingen TOE, utan förlitar mig på olika perspektiv än så länge.

[Fication]

Så vad är din "version" av vad "the spliter in the mind" skulle kunna vara?

Ljungbergs version är att vi omedvetet spelar en roll (ego) för att blidka omgivningens krav som vi uppfattar de (överjag) och skydda oss från de ursprungliga naturliga impulser som bubblar upp inifrån (det). Han kallar ego för kapitulationsrollsgestaltningen och jämför med gisslan- och tortyrsituationer där offret har kapitulerat och rättfärdigar situationen och försöker blidka förövaren.