Eller så bygger varje människa sin egen religion endast utifrån egna upplevelser så som jag gjort här,
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 921#148921men att förklara gud blir ju inte lättare för att jag inte längre behöver förlita mig på en "tro" baserad på andra personers föreställningar. Personligen gillar jag synen på en Gud som då och då bryter in och utplånar nära på allt liv på grund av människornas moraliska fördärv, vars center förövrigt mest sitter mellan bena på dem om man får lov att vara lite cynisk.
Jag håller med dig om att om man ska tro på en gud överhuvudtaget så är det nog en förståndig inställning att utgå från egna erfarenheter.
Om det nu är så att en gud finns så ställer det till det rejält för människans förmåga att förstå något om världen överhuvudtaget. Det pågående arbetet med att systematisera regler vilka kan appliceras för att förstå händelser i universum skulle helt enkelt förlora sin tyngd i och med att det samtidigt existerar något som så fundamentalt emotsäger allt. Det skulle vidare ifrågasätta på allvar vår egen existens, alltså något liknande deus deceptor skulle uppstå som en reell möjlighet och inte bara ett teoretiskt experiment för vad som vi kan veta. Det enda vi isåfall skulle kunna vara säkra på om verkligheten skulle vara att vi existerar själva i någon form, eftersom att vi tänker.
Av detta följer att vi inte kan förlita oss på andra personers erfarenheter, och alltså inte heller andra människors uppfattning om gud.
Sedan kan jag nog tycka att du är lite hård mot mänsklighetens dekadens. Den är fullständigt förståelig i det system som råder, åtminstone i västvärlden. Numera ställer statliga eller överstatliga instutitioner upp regelverk för oss som människor att följa. Moral har sedan länge halkat efter i betydelse för människors liv, man klarar sig aldeles utmärkt i världen och den sociala umgängeskretsen om man följer de uppställda reglerna utan att reflektera mer över det.
Förr i tiden, när staterna som sådant var mindre utvecklade, så var man som person beroende på att etiska regelverk följdes. Man var tvungen att veta att man kunde lite på en person utan eventuella sanktioner vid brytna löften eller andra oetiska handlingar. Heder och moral var då en del av en persons liv än vad man skulle kunna ställa krav på idag. Se exempelvis länder där stater forfarande har väldigt liten makt, ex. afghanistan, där statliga sanktioner saknas eller då den verställande makten (polis och övriga myndigheter) är lågutvecklad, där är hedersbegreppet mycket viktigt och moralen är av allra högsta vikt för att upprätthålla samhället.
Det är med andra ord inte människornas fel att moralen tappat i vikt på dagordningen och man bör därför inte tala om moraliska förfall när man kritiserar hemska händelser eller ageranden. Istället får vi se det som ett tecken på att vårt uppgyggda regelsystem har stora brister.
Tecken på att det förhåller sig på detta sätt är att man ofta får höra från personer att det alltid är fel att bryta mot lagen, man ska inte ta lagen i sina egna händer, även om det är lagar som uppenbarligen strider mot de allmännas rättsmedvetande.
Dessutom är det så att ju fler lagar och regelverk som vi som personer ska förhålla oss till desto mindre utrymme finns det för egna moraliska handlingar vilken vidare innebär att människor allt mindre tänker moraliskt, se exempelvis att det inte verkar vara moraliskt förkastligt med handlingar som är lagliga en dag men där det nästa dag stiftats en ny lag, personer skiftar då från att se luckan i lagen som ett kryphål som är okej att använda sig av till att tycka att samma handling nästa dag är förkastlig.
Detta innebär dock i förlängningen att fler lagar måste skapas för att fylla ut de luckor som moralen tidigare täckte upp. Det är enligt mig den främsta kritiken mot att ha ett system byggt på regelverk, ju fler regler desto större behov av nya regler. Systemet kommer alltså i slutändan vara såpass övergripande att det blir ohanterligt för personer att följa den, och systemet kommer därmed att vara raserat av sin egna förträflighet. Folk kommer helt plötsligt stå med ett system som är ohanterligt och som tidigare har utgjort hela personens handlingsstyrning, och inte ha någon förmåga att resonera kring lämpliga handlingsalternativ själva. Det skapas ett vakum, en anarki, där varken individer eller stater har mlöjlihet att rädda situationen då systemet har vuxit sig såpass mäktigt att ingen längre har behörighet att åstadkomma förändringar.
Detta kan ses redan idag när man ser på de tafatta försöken som gjorts för att finna en lösning på klimatfrågan. Ett klimatavtal innebär att ändra spelreglerna på den globala ekonomin vilken är långt mycket mäktigare som entiet än vad staterna är, staterna blir handlingsförlamade på just på grund av att deras överstatliga samarbete att skapa spelregler för en gemensam marknad. Det ekonomiska värdet har skenat ifrån alla andra värden som kan tänkas eftersträvas på jorden, till och med det fundamentala värdet i livet på jordens fortsättning.
Blev visst lite långt svar.
mvh
SoF
[/quote]
...man blir "matad" med det mesta från alla.
För att läsa mer kan ni 
:?
