räddare kan ingen vara

[kort]

Många har olika sorts meningslösa mål. Ett ganska bra mål kan vara att bli mindre rädd, kanske inte ett särskillt vanligt mål, för det känslomässiga är ofta något som vi tror kommer på köpet med andra mål. Vad ska man vara rädd för. Jag har t.o.m. intrycket av att man som rädd oftare råkar ut för farligheter, inte tvärt om som man kan tro, att man skulle ta större risker om man aldrig var rädd. Det känns nästan som om allt hänger ihop när man tänker efter, för när man är orädd så känns det som man är ett med världen, är man rädd så känner man sig malplacerad.  Ofta tror jag att, själva målen vi har, ofta ställer sig ivägen för orädslan. För om man vill uppnå något speciellt så kanske det är som att gå på en lina för att ta sig dit. Så det är nog värderingarna som avgör om vi är rädda eller inte. En vanlig rädsla är helt enkelt att göra fel, varför är vi rädda för det, för att vi är rädda för att göra något som inte går att göra något åt i efterhand, denna problematiska tidsvariabel, men ibland undrar jag om jag öht skulle kunna göra något riktigt felaktigt som jag aldrig skulle kunna komma över, jag vill inte att det ska finnas en sådan möjlighet, och jag vill tro att det finns moraliska förklaringar till allt. Rädsla hämmar så enormt mycket. Det är nog viktigt att ta det lugnt, kanske ta sista tåget, bara för att veta att man är på rätt spår. För om man planerar allt in i minsta detalj så går det nog inte att misslyckas. Egentligen kan vad som helst vara skrämmande, så man måste ta medvetna beslut utifrån sina värderingar, ofta behöver man omvärdera sin värderingar, det är viktigt att tro på det man tror på och att inte låta sig styras av omgivningen. Jag beundrar orädda människor, och jag tror att ensam är stark. Jag tror att det är bra att våga stå för sina åsikter.

[acer2010]

Många har olika sorts meningslösa mål. Ett ganska bra mål kan vara att bli mindre rädd, kanske inte ett särskillt vanligt mål, för det känslomässiga är ofta något som vi tror kommer på köpet med andra mål. Vad ska man vara rädd för. Jag har t.o.m. intrycket av att man som rädd oftare råkar ut för farligheter, inte tvärt om som man kan tro, att man skulle ta större risker om man aldrig var rädd. Det känns nästan som om allt hänger ihop när man tänker efter, för när man är orädd så känns det som man är ett med världen, är man rädd så känner man sig malplacerad.  Ofta tror jag att, själva målen vi har, ofta ställer sig ivägen för orädslan. För om man vill uppnå något speciellt så kanske det är som att gå på en lina för att ta sig dit. Så det är nog värderingarna som avgör om vi är rädda eller inte. En vanlig rädsla är helt enkelt att göra fel, varför är vi rädda för det, för att vi är rädda för att göra något som inte går att göra något åt i efterhand, denna problematiska tidsvariabel, men ibland undrar jag om jag öht skulle kunna göra något riktigt felaktigt som jag aldrig skulle kunna komma över, jag vill inte att det ska finnas en sådan möjlighet, och jag vill tro att det finns moraliska förklaringar till allt. Rädsla hämmar så enormt mycket. Det är nog viktigt att ta det lugnt, kanske ta sista tåget, bara för att veta att man är på rätt spår. För om man planerar allt in i minsta detalj så går det nog inte att misslyckas. Egentligen kan vad som helst vara skrämmande, så man måste ta medvetna beslut utifrån sina värderingar, ofta behöver man omvärdera sin värderingar, det är viktigt att tro på det man tror på och att inte låta sig styras av omgivningen. Jag beundrar orädda människor, och jag tror att ensam är stark. Jag tror att det är bra att våga stå för sina åsikter.

Förstår vad du menar och håller med delvis.

Jag tror att ALLA känslor som inte är goda är en symptom på att något inte står rätt till. Känslan kommer inte från en grund baserad på SANNING.
Oftast kommer en negativ känsla från en överenskommelse man gjort med sig själv om att tro på något, en kunskap som egentligen är felaktig.
Man kanske inte då eller nu vet om det men det är ändå en osanning som den är grundad på.
Tex om man är rädd så är man säkert det pga en tidigare upplevelse eller att man tar något för givet om en viss situation. Man kanske tar för givet att om flygplanet störtar så kommer man att lida så otroligt innan man dör.
Hur vet man det, har man varit med om det tidigare, näe man tar något för givet.
Eller man ljuger för sig själv att man VET att det är så och därmed tror på det.

[kort]

Det är intressant det som du säger att känslan inte kommer från en grund baserad på sanning. Kan man kanske säga att känslan kommer av en handling som man själv baserar på sanning? Sedan kan det man kallar sanning vara en illusion som du säger, men är det alltid fel att ha illusioner? Om inte, i vilka situationer är det bra eller nödvändigt att ha illusioner?

[dokido]

Är inte rädsla ett väldigt brett begrepp eg.?
ett väldigt stort ord för väldigt mycket, jag saknar nyanserna.
men det kanske är ett ord som man inte vill tala om.
utom i film förstås, filmer är ju baserade på räddsla, föds av dem
utan räddsla ingen dramatik

den rädda visar sig orädd av rädsla för att visa sin rädsla

och sanning eller illusion, hur vet vi det?

[kort]

Är inte rädsla ett väldigt brett begrepp eg.?
ett väldigt stort ord för väldigt mycket, jag saknar nyanserna.
men det kanske är ett ord som man inte vill tala om.
utom i film förstås, filmer är ju baserade på räddsla, föds av dem
utan räddsla ingen dramatik

den rädda visar sig orädd av rädsla för att visa sin rädsla

och sanning eller illusion, hur vet vi det?

Jag tycker att rädsla och ångest ligger nära varandra men annars vet jag inte.
Det sägs ju att man måste vara rädd för att kunna visa mod.
"Sanning" kan vara en illusion men kan en illusion vara sanning?

[dokido]

tja, illusioner skapas ju hela tiden i vår hjärna om en verklighet som vi upplever som sann
drömmar är ju exv illusioner som upplevs som sanna då man drömmer
synen tolkar verkligheten, färger etc och ger en bild som vi upplever som sann
ett djur som ser i sv/v skulle ju tolka ett äpple annorlunda exv

jag menar att ordet räddsla kan sättas in i så många meningar och betyda så mycket olika saker
det kan ju vara en fysisk reaktion som upplevs som pinsam eller skräck
det kan ju också vara ett begrepp som används lite hur som hellst
jag är rädd för dig = du har en obehaglig röst, här blir ju begreppet rädd väldigt vitt
detta skapar ju en hel del problem när man diskuterar begreppet

fast vad jag eg tänkte var väl ex snö
där eskimåer har/hade 40 ord för snö, medans vi har bara kanke 5
typ, blötsnö, skare, ...
jag tänkte att räddslo begreppet är så vitt och saknar nyanser
vilket gör det svårt att diskutera

så en sak är ju att fritt associera runt ordet räddsla
en annan att ringa in problemet, eller begränsa sig

men det var bara en tanke

[Minded]

Rädsla är en naturlig reaktion, vastly underskattad och förlöjligad. Men det behöver vara relevant, vilket ni är inne på, om det är illusioner eller inte (jag hade snarare kallat det 'vanor').

Som man frågar får man svar. Letar man efter saker man borde vara rädd för (även om för att kunna undvika dem), så är detta allt man kommer/kan få - eller i bästa fall inget alls. Letar man (omedvetet, av vana) efter saker man tycker är roliga, gissa vad man är sannolik att hitta? Gissa vad man enbart är kapabel att se?

Idag är folk över lag för rädda för sitt eget bästa. Detta är en av perverteringarna som följd av civilisationen. 'Du skall icke tro att du är någon.' Du skall icke ta lagen i egna händer..

Faktum är, detta är i essens en stor del av anledningarna till att folk i vårt samhälle är intresserade av det 'esoteriska/flummiga' att 'hitta sig själva'.

[dokido]

förr i tiden (70-80-talet) skyllde alla på samhället
nu är det tydligen civilisationen det är fel på
låter som ett miljöpartistiskt alternativ?
vad blir nästa steg, det är livets fel kanske...  :roll:

[kort]

tja, illusioner skapas ju hela tiden i vår hjärna om en verklighet som vi upplever som sann
drömmar är ju exv illusioner som upplevs som sanna då man drömmer
synen tolkar verkligheten, färger etc och ger en bild som vi upplever som sann
ett djur som ser i sv/v skulle ju tolka ett äpple annorlunda exv

jag menar att ordet räddsla kan sättas in i så många meningar och betyda så mycket olika saker
det kan ju vara en fysisk reaktion som upplevs som pinsam eller skräck
det kan ju också vara ett begrepp som används lite hur som hellst
jag är rädd för dig = du har en obehaglig röst, här blir ju begreppet rädd väldigt vitt
detta skapar ju en hel del problem när man diskuterar begreppet

fast vad jag eg tänkte var väl ex snö
där eskimåer har/hade 40 ord för snö, medans vi har bara kanke 5
typ, blötsnö, skare, ...
jag tänkte att räddslo begreppet är så vitt och saknar nyanser
vilket gör det svårt att diskutera

så en sak är ju att fritt associera runt ordet räddsla
en annan att ringa in problemet, eller begränsa sig

men det var bara en tanke

Jag skrev ju att rädsla har med ens värderingar att göra, om det är sant vill jag ha osagt, men om man t.ex. får reda på att man snart troligen kommer att utsättas för stor fysisk smärta, vad för typ av värdering kan i det fallet göra att man inte känner rädsla? Rädsla är väl ofta att man tror att något som man inte vill ska hända kommer hända. Sedan är väl inte rädslan och själva smärtan samma sak, men jag är inte helt säker. Enda möjligheten som jag ser det, att en illusion skulle vara sann är väl om den vore verklig, och en sann illusion är väl en ömsesidig illusion, har jag fel?

[kort]

Rädsla är en naturlig reaktion, vastly underskattad och förlöjligad. Men det behöver vara relevant, vilket ni är inne på, om det är illusioner eller inte (jag hade snarare kallat det 'vanor').

Som man frågar får man svar. Letar man efter saker man borde vara rädd för (även om för att kunna undvika dem), så är detta allt man kommer/kan få - eller i bästa fall inget alls. Letar man (omedvetet, av vana) efter saker man tycker är roliga, gissa vad man är sannolik att hitta? Gissa vad man enbart är kapabel att se?

Idag är folk över lag för rädda för sitt eget bästa. Detta är en av perverteringarna som följd av civilisationen. 'Du skall icke tro att du är någon.' Du skall icke ta lagen i egna händer..

Faktum är, detta är i essens en stor del av anledningarna till att folk i vårt samhälle är intresserade av det 'esoteriska/flummiga' att 'hitta sig själva'.

Jag tänker bara på att när man är i ett lyckorus, inte ser man några sura miner då, för om man hade gjort det, ja då hade man ju själv blivit nedstämd, eller? Men jag tycker att det är en väldigt djup fråga. Tänk hur det vore om man levde ett helt liv utan att hitta sig själv, eh, jag hoppas att jag hittat mig själv eller är på god väg, men du kanske menar att det inte finns något sådant som att hitta sig själv?

[Minded]

Rädsla är en naturlig reaktion, vastly underskattad och förlöjligad. Men det behöver vara relevant, vilket ni är inne på, om det är illusioner eller inte (jag hade snarare kallat det 'vanor').

Som man frågar får man svar. Letar man efter saker man borde vara rädd för (även om för att kunna undvika dem), så är detta allt man kommer/kan få - eller i bästa fall inget alls. Letar man (omedvetet, av vana) efter saker man tycker är roliga, gissa vad man är sannolik att hitta? Gissa vad man enbart är kapabel att se?

Idag är folk över lag för rädda för sitt eget bästa. Detta är en av perverteringarna som följd av civilisationen. 'Du skall icke tro att du är någon.' Du skall icke ta lagen i egna händer..

Faktum är, detta är i essens en stor del av anledningarna till att folk i vårt samhälle är intresserade av det 'esoteriska/flummiga' att 'hitta sig själva'.

Jag tänker bara på att när man är i ett lyckorus, inte ser man några sura miner då, för om man hade gjort det, ja då hade man ju själv blivit nedstämd, eller?

Precis, du är inne på principiellt samma grejer. Alltså man kan se dem, även om man är glad - bara att det blir en större tröskel i att reellt uppfatta dem (det krävs mer av) än om man från början hade varit nedstämd.

Men jag tycker att det är en väldigt djup fråga. Tänk hur det vore om man levde ett helt liv utan att hitta sig själv, eh, jag hoppas att jag hittat mig själv eller är på god väg, men du kanske menar att det inte finns något sådant som att hitta sig själv?

Lustig tolkning det blev, för jag antar att det var mina ''' tecken som gav det.. I det senare fallet var jag ironisk, jag tycker folk är.. kanske inte dumma i huvudet som avfärdar new age och religion som nonsens, men åtminstone inte relevanta i sammanhanget (se också detta som ett exempel av föregående stycke - folk tenderar att uppfatta vissa saker mer än annat, eftersom att de är i sina gamla hjulspår, sina gamla vanor. Har jag aldrig gillat färgen gult, så är chansen liten att jag plötsligt ändrar mig vid 50 - lär en gammal, eller bara van, hund att sitta, liksom.)

Jag tycker det är irrelevant att avfärda någonting som nonsens, om man inte distinkt vet vad man pratar om - om man inte ärligt gett det en chans. Så jag tycker folk som kallar det flummigt (och i viss mån de som implicerar flummighet genom att använda ordet esoterik), är irrelevanta i sammanhanget. Gränsande till löjliga, faktiskt.

Men, 'att det inte skulle finnas något sånt som att hitta sig själv' är ett jävligt intressant perspektiv om det hela. När man sas behöver göra resan, eftersom man inte 'har hittat sig', så är det en realitet att gå den vägen. Men, de som inte behöver göra resan, eftersom de redan är sas grundade, förstår inte vad det handlar om. För egentligen behöver inget göras - det kan vara (är sannolikt) från själa görandet självt som man först tappade greppet om sig själv, eller fick sin omgivning att tppa greppet om sig. Själva görandet är boven från första början. Så i viss mening är det relevant att säga att det inte finns något sånt som att hitta sig själv, eller att det inte ska göra det.

Antingen gör man något, eller så blir det gjort genom en. Är du bra på att gå, liksom? Hur lär man sig bäst att gå? Det är något som är internaliserat i de flesta - och därför just inte längre medvetet, går på känsla. Hur lär man sig bäst att hitta sig själv?

[Minded]

förr i tiden (70-80-talet) skyllde alla på samhället
nu är det tydligen civilisationen det är fel på
låter som ett miljöpartistiskt alternativ?
vad blir nästa steg, det är livets fel kanske...  :roll:

Fuck you.

Det verkar vara en aspekt av civilisation, ja. Jag hoppas fortfarande (tror jag) hitta en variant där ett samhälle fungerar utan det omtalade. Men jag vet ärligt talat inte om det går. Den som lever får se.

[kort]

Men, 'att det inte skulle finnas något sånt som att hitta sig själv' är ett jävligt intressant perspektiv om det hela. När man sas behöver göra resan, eftersom man inte 'har hittat sig', så är det en realitet att gå den vägen. Men, de som inte behöver göra resan, eftersom de redan är sas grundade, förstår inte vad det handlar om. För egentligen behöver inget göras - det kan vara (är sannolikt) från själa görandet självt som man först tappade greppet om sig själv, eller fick sin omgivning att tppa greppet om sig. Själva görandet är boven från första början. Så i viss mening är det relevant att säga att det inte finns något sånt som att hitta sig själv, eller att det inte ska göra det.

Antingen gör man något, eller så blir det gjort genom en. Är du bra på att gå, liksom? Hur lär man sig bäst att gå? Det är något som är internaliserat i de flesta - och därför just inte längre medvetet, går på känsla. Hur lär man sig bäst att hitta sig själv?

Mycket bra tanke! Kan man säga att också andra mäniskor kan göra saker genom en? För jag drog en parallell till att skriva inlägg på detta forum, om man i sina inlägg ställer många frågor till andra, och får svar, så har man ju på sätt och vis gjort så att andra tänker åt en, man behöver bara bedömma vilka av den andres tankar som man vill ta åt sig. Det handlar om samarbete, för om man ensam var tvungen att klura ut alla samband så hade man troligen inte lyckats, man hade åtminstone blivit rejält förvirrad. Det handlar i alla fall för min del även om ett visst mått av mod att låta andra tänka åt en, dvs att verkligen lyssna på vad andra säger, ett lyssnande där man försöker att inte ha förutfattade meningar.

Jag tycker nog att jag har hittat mig själv, men det kanske finns olika "mig själv", jag vet inte, det är lite osäkert, men på samma sätt som du säger att görandet kan vara boven så kan väl görandet även vara polisen?

[Zokrates]

Året innan hade de två bilar på gatorna i San Fransisco, strax efter detta filmades slog den stora jordbävningen till,
men fan vad orädda de rör sig i trafiken.
<object width="640" height="505"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/NINOxRxze9k?fs=1&amp;hl=sv_SE&amp;rel=0&amp;color1=0x402061&amp;color2=0x9461ca"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/NINOxRxze9k?fs=1&amp;hl=sv_SE&amp;rel=0&amp;color1=0x402061&amp;color2=0x9461ca" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="640" height="505"></embed></object>

[Zokrates]

Mänskligheten borde vara mer rädd för olika nanopartiklar, jag ser det som att kunskapen om riskerna är så liten att jag faktiskt är RÄDD för att ytterst allvarliga konsekvenserna en dag inträffar, tänk om viktiga mikroorganismer slås ut, utan dem, inget liv...basen för livet i näringspyramiden kan idag vara allvarligt hotat, å andra sidan kanske det redan är försent, vi har bara inte kopplat in den rätta orsaken ännu. Jippi för DuPont, BASF, Exxon, Monsanto och alla andra företag som villigt förstör vår planet och för varje nytt problem har en ny miljöfarlig lösning som innebär nya affärer, och Jippi AY Ay för våra naiva politiker vars enda bekymmer är hur de skall höja sina arvoden, tragiskt att även deras barn drabbas och jag har lite svårt för att förstå hur de i efterklokhetens kölvatten tänker när den dagen kommer då de måste föra dem i säkerhet, för var skall de gömma sig på en globalt nedsmittad jord?
Undrar om de förhandsbeställt biljetter till mars ännu?

http://www.scientificamerican.com/artic ... population