freddemalte skrev:Ok Justin, då förstår jag vad du menar. Det verkar som att du inte tar hänsyn till att det faktiskt finns än minst lika stor sannolikhet att, dels du har misstolkat hur "sannolikhet" som fenomen kan appliceras på denna typ av slutledning,
Vad talar för att sannolikheten för det är minst lika stor?
dels "processerna i världen" (om några sådana finns). Om jag tar en citron och lägger den i en vanlig skål i ett helt vanligt rum hemma hos mig och så frågar jag min dotter vad hon tror om "citronens framtid". Ja då kan jag få en hel del intressanta svar (antar jag) i still med "den ligger bara kvar" eller "den kanske hoppar iväg" men hon kommer troligtvis inte att svara: "redan nu har en förruttnelseprocess startat som har sin grund i olika molekylära processer inne i citronen och tillika vissa bakteriers konsumtion av sockerarter och andra ämnen i citronen. Vidare utsätts citronens skal för extern påverkan som gör att även detta kommer att gulna etc". Så vad är poängen med detta, jo hon kan inte se processerna direkt, de måste man studera över tid etc. Så till min fråga till dig Justin; Vad är det som får dig att tro att universum håller sig konstant i "samma skick" över tid? Varför har du inte räknat på sannolikheten att subatomära partiklar i universum kanske genomgår en förändring (kalla det omvandling, sönderfall eller vad du vill), istället för att de skulle vara "eviga legobitar som åter igen råkar hamna i samma position som nu" eller för den delen "eviga legobitar som kan hamna i vilken position som helst över tid"?
Att
hela universum någonsin (inom ändlig tidsrymd från nu) skulle genomgå en sådan förändring finner jag oändligt osannolikt. Den förändring du pratar om är kanske fysiskt möjlig och äger i så fall förmodligen rum någonstans, men i så fall bara i delar av universum, liksom t.ex. fenomenen liv, förälskelse, kraftiga magnetfält, trianglar, diskussioner, svarta hål, dödlig radioaktiv strålning, etc vart och ett bara finns i delar av universum. Vad man än tänker ut för föremål eller fenomen, tycks det endast finnas i delar av universum, inte i hela universum. Nämn ett slumpmässigt fenomen vi kan observera, och sannolikheten är oändligt nära noll för att just
det fenomenet någonsin kommer att fylla hela universum för att aldrig upphöra att uppta hela universum (så att inget annat fenomen någonsin därefter kan uppta någon del av universum). Man kan likna det vid att sannolikheten vore oändligt nära noll för att en given slumpmässigt utvald tävlande i en tävling med oändligt många deltagare skulle vinna tävlingen och döda alla andra tävlande. Med tanke på detta tycks det mig om möjligt
ännu mer osannolikt att ett godtyckligt utvalt hypotetiskt fenomen vi
inte ens observerat - som det du spekulerar i: att subatomära partiklar genomgår en förändring (som jag antar att du tänker dig vore oåterkallelig och skulle komma att döda eller för alltid omöjliggöra liv för människor inom ändlig tid, så att jag har fel att vi har evigt liv) - skulle bryta mot den hittills till synes undantagslösa "regeln" att varje tänkbart fenomen bara finns i (eller sprids till och därefter för alltid kommer att fylla) delar av universum, inte hela universum.
Det universum som är fallet enligt mitt spelteoribevis för att universum är så oändligt stort som något kan tänkas vara (och större ändå), det är så stort att allt som kan tänkas finnas/ske i ett universum måste finnas/ske i det (det ingår implicit i definitionen av dess "groteska" storlek). Därmed ryms oundvikligen både sådana subatomära förändringar du pratar om och områden där sådana subatomära förändringar inte sker, samt att det alltid kommer att finnas områden (oändligt stora och oändligt många) där sådana inte sker, liksom det även alltid kommer att finnas områden (oändligt stora och oändligt många) där sådana sker. Om ett universum inte rymmer (bland annat) båda dessa två saker, är det inte tillräckligt stort för att vara rimligt sannolikt, givet mitt spelteoribevis för att universum är så oändligt stort och innehållsrikt som något kan tänkas vara (och större ändå).
Jag säger: Det finns oändligt mycket A i universum.
Du frågar: Tänk om A förvandlas till B med tiden?
Jag svarar: Om A kan förvandlas till B, gör det det - på sina håll, och stundom. Och på sina håll inte, och stundom inte. På sina håll, och stundom, förvandlas kanske även B till A. Och tillbaka igen, på sina håll och stundom. Och så vidare utan ände. Med tanke på att vi observerat fenomenet "A förblir A" under åtminstone "en liten stund i sträck", kommer detta att upprepas oändligt många gånger i framtiden, så att A aldrig upphör, för gott på alla platser i universum, med att förbli A "åtminstone en liten stund till i sträck".
Det enda som inte finns i universum är sådant som inte ens skulle
kunna finnas i ett universum. Ett exempel på något jag inte tror finns i universum vore: 'en oändligt superbautavärstagigantisk stenbumling som alltid varit, alltid är och alltid kommer att vara exakt lika stor som "mitt" universum, och som alltså fyller det helt och hållet, och som därmed i all evighet omöjliggör existensen för t.ex. galaxer, solsystem, människor, tankar, känslor etc'. Likaså kan det inte heller finnas en [så stor minus en kubiknanometer] stor stenbumling, eller två hälften så stora stenbumlingar, etc. Det går teoretiskt, genom fortsatt referering till storleken på universum, att tänka ut oändligt många saker som inte kan finnas i universum, men det går att tänka sig oändligt många gånger
fler saker som
måste finnas i det.
Jag förstår ditt sannolikhetsresonemang (allt går väl att räkna på) men frågan är hur stor sannolikheten är att du (eller den som räknar på det) lyckas ta med alla nödvändiga parametrar för att få fram "rätt" sannolikhet?
Tja... 80% kanske. Jag är idel öra om någon kan visa mig en parameter jag inte tänkt på.
(Vad jag menar med 80% är att jag är 80% säker på att mitt resonemang ger att vi garanterat har evigt liv, inte att mitt resonemang ger att vi med endast 80% sannolikhet har evigt liv.)
Visst kan man tänka sig att det finns sannolikheter för precis vad som helst. Det borde väl även finnas en sannolikhet att välden inte är uttänkt av något större? Hur väger du den sannolikheten mot att det finns en sannolikhet att välden är konstruerad av något större etc?
Om du med "uttänkt" menar att världen skulle vara uttänkt i betydelsen designad, skapad, av någon:
Världen är väl per definition allt som finns, och den där "något större" som skulle ha tänkt ut världen utgjorde alltså (om han tänkte ut världen och alltså själv fanns innan världen fanns) själv en värld redan innan han tänkte ut världen, alltså fanns en värld redan innan den där "något större" som du pratar om "tänkte ut världen". Alltså var det inte han som tänkte ut världen. Vad jag kan se slår det där knut på sig själv, så jag vet inte hur jag ska förstå din fråga.
Om du menar att världen skulle vara uttänkt i betydelsen heltäckande analyserad, när den väl redan finns:
Då pratar du om en allvetande varelse. Men som jag redan visat kan det inte finnas något sådant som en allvetande varelser. Det går aldrig att utesluta att det inte finns något för en själv okänt utanför den del av universum man kontrollerar, hur mycket av universum man än kontrollerar. Om man så tycker sig kontrollera hela universum, kan man ändå aldrig utesluta att det trots allt inte är hela universum, det kan alltid finnas ännu mer utanför ens räckvidd - liksom Alef0 överträffas av Alef1, som överträffas av Alef2, som överträffas av Alef3 osv utan ände.
(Jag hade egentligen för mycket annat att göra för att hinna skriva det här inlägget, men jag kunde bara inte hålla mig.
)
