LucidDreaming

[nuddle]

jag har länge vart intresserad utav LucidDreaming,
men inte haft riktigt viljan för att lära mig det fullt ut,
för mig är LucidDreaming att medvetet falla i sömn,
och sedan drömma vad man nu önskar drömma i kanske 15min,

de flesta kallare detta för WILD, wake induced lucid dreams,
vilken innebär att man från vaket tillstånd går över till sömnläge,
utan att förlora medvetandet, där man därefter styr och skapar fram
vilken dröm man än vill..




vi kan kanske samla lite olika tankar här kring det

[David H]

Ibland kan jag komma på att jag drömmer (eller jag kommer inte på ordet "dröm", men jag kommer på att det är en annan sorts verklighet) samtidigt som jag är kvar i drömmen. Det kan vara roligt. Speciellt när det är en mardröm. Kan till exempel vara att jag blir jagad från alla håll och kanter och vart jag än springer finns det någon som följer mig hack i häl. Men så inser jag det absurda i situationen, att det helt enkelt inte är verkligt, bara på låtsas. Så jag bestämmer mig för att gå och konfrontera de som jagade mig. En person stod och hötte med en pistol mot mig, men när jag gick mot honom såg han bara osäker och förvirrad ut. Jag tog upp en morot och sa pang, då hoppade han bak ett par meter.
En annan gång i liknande dröm bestämde jag mig för att se vad som hände om jag provade att döda en person som jagade mig. Vi var ute på en balkong. Enda vapnet jag lyckats framkalla till min hjälp var en stekpanna. Jag drämde den i huvet på honom. Det sprack inte utan blev bara lite tillplattat, som en väldigt kompakt deg. Jag tänkte att jag får väl ta i ännu lite mer. Men när jag måttade in ett andra dräpande slag, så vaknade jag... slut på det roliga.

[Lufier]

.

[Justin Case]

Ibland kan jag komma på att jag drömmer (eller jag kommer inte på ordet "dröm", men jag kommer på att det är en annan sorts verklighet) samtidigt som jag är kvar i drömmen. Det kan vara roligt. Speciellt när det är en mardröm. Kan till exempel vara att jag blir jagad från alla håll och kanter och vart jag än springer finns det någon som följer mig hack i häl. Men så inser jag det absurda i situationen, att det helt enkelt inte är verkligt, bara på låtsas. Så jag bestämmer mig för att gå och konfrontera de som jagade mig. En person stod och hötte med en pistol mot mig, men när jag gick mot honom såg han bara osäker och förvirrad ut. Jag tog upp en morot och sa pang, då hoppade han bak ett par meter.
En annan gång i liknande dröm bestämde jag mig för att se vad som hände om jag provade att döda en person som jagade mig. Vi var ute på en balkong. Enda vapnet jag lyckats framkalla till min hjälp var en stekpanna. Jag drämde den i huvet på honom. Det sprack inte utan blev bara lite tillplattat, som en väldigt kompakt deg. Jag tänkte att jag får väl ta i ännu lite mer. Men när jag måttade in ett andra dräpande slag, så vaknade jag... slut på det roliga.

Spontant tänker jag att experimenterande med lucid dreaming på det sättet, så att man i sina drömmar tar till våld, och struntar i om andra hotar ta till våld mot en, förutsätter att man är väldigt säker på att man faktiskt drömmer, så att man inte riskerar ta till ett sådant beteende i vaket tillstånd mot verkligt farliga människor eller så att man råkar döda någon som man trodde bara existerade i ens fantasi men som i själva verket finns på riktigt. När man övar upp förmågan till lucid dreaming brukar det vara svårt att komma ihåg att försöka skilja dröm från verklighet, och även när man kommer ihåg att försöka göra det, kan man ofta få för sig att något är verkighet fastän det bara är dröm. Det är t.ex. vanligt att drömma att man vaknar, och därefter fortsätta drömma i villfarelsen att man inte längre drömmer. Med tanke på det undrar jag om det inte finns en risk att det blir tvärtom någon gång, så att en som håller på mycket med lucid dreaming kan få för sig att något bara är dröm fastän det är verklighet. Är det bara åt ena hållet som man riskerar missta sig? Vad beror i så fall det på, och hur kan man vara hyfsat säker på att det alltid är så?

En säkerhetsåtgärd man skulle kunna vidta är att, innan man börjar slå folk i huvudet med stekpannor, förvissa sig om att man kan flyga utan hjälpmedel, så som man ofta kan i drömmar men aldrig i verkligheten. Den säkerhetsåtgärden håller tills teknikutvecklingen gjort det möjligt för människor att med tankens kraft kommendera nanorobotar att lyfta upp en i luften så att man kan flyga lika lätt i vaket tillstånd som i drömmar. Då får man ta till någon annan säkerhetsåtgärd. En annan möjlig säkerhetsåtgärd är att i största allmänhet vara restriktiv med våld, även i vad som verkar vara drömmar - för den händelse att det skulle vara vaket tillstånd. Men det skyddar en inte från att missbedöma allvaret i när någon tycks attackera en och försöka döda en. Och i en sådan situation har man knappast heller tid att testa om man kan flyga eller liknande. Jag är lite förbryllad över hur det kommer sig att man, när man i drömmen tycker sig "inse" att man bara drömmer, är så säker på sin sak, så att man helt utesluter möjligheten att ens "insikt att man drömmer" är en hallucination orsakad av flitigt lucid-drömmande och att ens sinnesintryck i själva verket är sinnesintryck från den verkliga världen medan hjärnan felaktigt tror att den drömmer dessa sinnesintryck.

[Skogsälvan]

Din försiktighetsomtanke är berättigad, Justin. Med lucid dreaming följer det lätt att man kanske upplever det som att man drömmer när man är vaken, men i vaket tillstånd funkar inte allt det där som finns i lucid dreaming. Det är som någon som har tagit lsd och tänker flyga. Det blir ju en krasch med vårt kollektiva undermedvetna som följd i realiteten. Lucid dreaming var ingenting jag ville medvetet ha, men det händer ibland. Sedan handlar det en hel del om man vill i det tillståndet veta hur det ligger till eller styra händelseutvecklingen.

[nuddle]

Ibland kan jag komma på att jag drömmer (eller jag kommer inte på ordet "dröm", men jag kommer på att det är en annan sorts verklighet) samtidigt som jag är kvar i drömmen. Det kan vara roligt. Speciellt när det är en mardröm. Kan till exempel vara att jag blir jagad från alla håll och kanter och vart jag än springer finns det någon som följer mig hack i häl. Men så inser jag det absurda i situationen, att det helt enkelt inte är verkligt, bara på låtsas. Så jag bestämmer mig för att gå och konfrontera de som jagade mig. En person stod och hötte med en pistol mot mig, men när jag gick mot honom såg han bara osäker och förvirrad ut. Jag tog upp en morot och sa pang, då hoppade han bak ett par meter.
En annan gång i liknande dröm bestämde jag mig för att se vad som hände om jag provade att döda en person som jagade mig. Vi var ute på en balkong. Enda vapnet jag lyckats framkalla till min hjälp var en stekpanna. Jag drämde den i huvet på honom. Det sprack inte utan blev bara lite tillplattat, som en väldigt kompakt deg. Jag tänkte att jag får väl ta i ännu lite mer. Men när jag måttade in ett andra dräpande slag, så vaknade jag... slut på det roliga.

Spontant tänker jag att experimenterande med lucid dreaming på det sättet, så att man i sina drömmar tar till våld, och struntar i om andra hotar ta till våld mot en, förutsätter att man är väldigt säker på att man faktiskt drömmer, så att man inte riskerar ta till ett sådant beteende i vaket tillstånd mot verkligt farliga människor eller så att man råkar döda någon som man trodde bara existerade i ens fantasi men som i själva verket finns på riktigt. När man övar upp förmågan till lucid dreaming brukar det vara svårt att komma ihåg att försöka skilja dröm från verklighet, och även när man kommer ihåg att försöka göra det, kan man ofta få för sig att något är verkighet fastän det bara är dröm. Det är t.ex. vanligt att drömma att man vaknar, och därefter fortsätta drömma i villfarelsen att man inte längre drömmer. Med tanke på det undrar jag om det inte finns en risk att det blir tvärtom någon gång, så att en som håller på mycket med lucid dreaming kan få för sig att något bara är dröm fastän det är verklighet. Är det bara åt ena hållet som man riskerar missta sig? Vad beror i så fall det på, och hur kan man vara hyfsat säker på att det alltid är så?

En säkerhetsåtgärd man skulle kunna vidta är att, innan man börjar slå folk i huvudet med stekpannor, förvissa sig om att man kan flyga utan hjälpmedel, så som man ofta kan i drömmar men aldrig i verkligheten. Den säkerhetsåtgärden håller tills teknikutvecklingen gjort det möjligt för människor att med tankens kraft kommendera nanorobotar att lyfta upp en i luften så att man kan flyga lika lätt i vaket tillstånd som i drömmar. Då får man ta till någon annan säkerhetsåtgärd. En annan möjlig säkerhetsåtgärd är att i största allmänhet vara restriktiv med våld, även i vad som verkar vara drömmar - för den händelse att det skulle vara vaket tillstånd. Men det skyddar en inte från att missbedöma allvaret i när någon tycks attackera en och försöka döda en. Och i en sådan situation har man knappast heller tid att testa om man kan flyga eller liknande. Jag är lite förbryllad över hur det kommer sig att man, när man i drömmen tycker sig "inse" att man bara drömmer, är så säker på sin sak, så att man helt utesluter möjligheten att ens "insikt att man drömmer" är en hallucination orsakad av flitigt lucid-drömmande och att ens sinnesintryck i själva verket är sinnesintryck från den verkliga världen medan hjärnan felaktigt tror att den drömmer dessa sinnesintryck.

du tar upp en viktig sak här Justin

i mina lucida drömmar är jag nästan som i verkligheten

de spärrar jag har finns även med i drömmen

tex kan jag inte ha sex med andra kvinnor eftersom jag är gift

det är en spärr helt enkelt


ifall man vill göra något i drömmen som man annars inte får, kan man SÄGA till sig själv, detta är EN dröm,
och då är det en förutsättning att man är medveten om att det ÄR EN DRÖM, därefter kan man säga, just nu
är detta okey att göra i denna DRÖM, men inte i verkligheten....

[David H]

Ibland kan jag komma på att jag drömmer (eller jag kommer inte på ordet "dröm", men jag kommer på att det är en annan sorts verklighet) samtidigt som jag är kvar i drömmen. Det kan vara roligt. Speciellt när det är en mardröm. Kan till exempel vara att jag blir jagad från alla håll och kanter och vart jag än springer finns det någon som följer mig hack i häl. Men så inser jag det absurda i situationen, att det helt enkelt inte är verkligt, bara på låtsas. Så jag bestämmer mig för att gå och konfrontera de som jagade mig. En person stod och hötte med en pistol mot mig, men när jag gick mot honom såg han bara osäker och förvirrad ut. Jag tog upp en morot och sa pang, då hoppade han bak ett par meter.
En annan gång i liknande dröm bestämde jag mig för att se vad som hände om jag provade att döda en person som jagade mig. Vi var ute på en balkong. Enda vapnet jag lyckats framkalla till min hjälp var en stekpanna. Jag drämde den i huvet på honom. Det sprack inte utan blev bara lite tillplattat, som en väldigt kompakt deg. Jag tänkte att jag får väl ta i ännu lite mer. Men när jag måttade in ett andra dräpande slag, så vaknade jag... slut på det roliga.

Spontant tänker jag att experimenterande med lucid dreaming på det sättet, så att man i sina drömmar tar till våld, och struntar i om andra hotar ta till våld mot en, förutsätter att man är väldigt säker på att man faktiskt drömmer, så att man inte riskerar ta till ett sådant beteende i vaket tillstånd mot verkligt farliga människor eller så att man råkar döda någon som man trodde bara existerade i ens fantasi men som i själva verket finns på riktigt. När man övar upp förmågan till lucid dreaming brukar det vara svårt att komma ihåg att försöka skilja dröm från verklighet, och även när man kommer ihåg att försöka göra det, kan man ofta få för sig att något är verkighet fastän det bara är dröm. Det är t.ex. vanligt att drömma att man vaknar, och därefter fortsätta drömma i villfarelsen att man inte längre drömmer. Med tanke på det undrar jag om det inte finns en risk att det blir tvärtom någon gång, så att en som håller på mycket med lucid dreaming kan få för sig att något bara är dröm fastän det är verklighet. Är det bara åt ena hållet som man riskerar missta sig? Vad beror i så fall det på, och hur kan man vara hyfsat säker på att det alltid är så?

En säkerhetsåtgärd man skulle kunna vidta är att, innan man börjar slå folk i huvudet med stekpannor, förvissa sig om att man kan flyga utan hjälpmedel, så som man ofta kan i drömmar men aldrig i verkligheten. Den säkerhetsåtgärden håller tills teknikutvecklingen gjort det möjligt för människor att med tankens kraft kommendera nanorobotar att lyfta upp en i luften så att man kan flyga lika lätt i vaket tillstånd som i drömmar. Då får man ta till någon annan säkerhetsåtgärd. En annan möjlig säkerhetsåtgärd är att i största allmänhet vara restriktiv med våld, även i vad som verkar vara drömmar - för den händelse att det skulle vara vaket tillstånd. Men det skyddar en inte från att missbedöma allvaret i när någon tycks attackera en och försöka döda en. Och i en sådan situation har man knappast heller tid att testa om man kan flyga eller liknande. Jag är lite förbryllad över hur det kommer sig att man, när man i drömmen tycker sig "inse" att man bara drömmer, är så säker på sin sak, så att man helt utesluter möjligheten att ens "insikt att man drömmer" är en hallucination orsakad av flitigt lucid-drömmande och att ens sinnesintryck i själva verket är sinnesintryck från den verkliga världen medan hjärnan felaktigt tror att den drömmer dessa sinnesintryck.

Ja, men jag har också känt mig väldigt säker på att det inte är verklighet. När jag hamnat i dessa tillstånd, börjar det alltid med att jag ställer mig frågan "är det dröm eller verklighet?". Med hela kroppen har jag då känt mig fullt övertygad om att det är dröm.

Du skriver att det är vanligt att man drömmer att man vaknar. Själv har jag aldrig varit med om det (vad jag kan minnas), så jag kan inte relatera till den känslan. Men de som nu gör det, ställer de sig verkligen frågan om de drömmer eller är vaken? Menar du att det finns exempel på de som ställt sig frågan till sig själv och kommit fram till fel svar? Jag har svårt att tro på detta. Min gissning: När man väl kommer på tanken att verkligen ställa sig frågan, misstar man sig inte om svaret (för mig har det iaf känts självklart).

Sen är inte heller det här med lucid dreaming någonting jag avsiktligt lärt mig, inte något jag "övat upp". Men jag tycker oftast det är roligt när jag råkar få chansen att kunna gå in och styra en dröm...

[Skogsälvan]

Jag har ju mina hypnogoga hallucinationer som alltid är realistiska filmer i svartvitt. Jag drömmer realistiskt i färg. Ibland i drömmen inser jag att jag drömmer, att det här inte är på riktigt. Senast det hände så drömde jag att jag satt och pratade med en kvinna och jag kände ju att något var väldigt konstigt fel här så jag gjorde en svepande rörelse med handen som när man tvättar fönster och där var min döda mamsing som inte alls såg ut som kvinnan i drömmen så jag började prata med henne och förstod en del saker jag inte förstått förut.

[Lufier]

När jag upplever nya miljöer räcker det med att sluta ögonen innan jag somnar,
så ser jag som på bio en film som jag inte kan styra.Filmen är väldigt tydlig och realistisk.
Den har inte direkt någon handling. Verkar vara ett släktdrag. Jag har även träffat människor
utanför släkten som känner igen det där.

[Justin Case]

Du skriver att det är vanligt att man drömmer att man vaknar. Själv har jag aldrig varit med om det (vad jag kan minnas), så jag kan inte relatera till den känslan. Men de som nu gör det, ställer de sig verkligen frågan om de drömmer eller är vaken?

En del av dem kommer ihåg att göra det ibland, ja.

Menar du att det finns exempel på de som ställt sig frågan till sig själv och kommit fram till fel svar?

Ja, men det enda jag träffat på berättelser om är när det skett i ena riktningen. Så att man tror att "nu har jag vaknat, haha, vilken dröm det var", och så visar det sig senare att man fortfarande drömde. Jag har aldrig hört eller läst att någon varit med om det omvända, t.ex. något i stil med att "oj, vilken häftig dröm, jag kan flyga" och så visar det sig att man är vaken och att flygförsöket får en att falla pladask. Men jag tycker att det sistnämnda borde kunna ske med tanke på att det förstnämnda sker så ofta.

Jag har svårt att tro på detta. Min gissning: När man väl kommer på tanken att verkligen ställa sig frågan, misstar man sig inte om svaret (för mig har det iaf känts självklart).

Jodå, i vart fall i ena riktningen är risken stor att man misstar sig om svaret.

[Justin Case]

Din försiktighetsomtanke är berättigad, Justin. Med lucid dreaming följer det lätt att man kanske upplever det som att man drömmer när man är vaken, men i vaket tillstånd funkar inte allt det där som finns i lucid dreaming. Det är som någon som har tagit lsd och tänker flyga. Det blir ju en krasch med vårt kollektiva undermedvetna som följd i realiteten. Lucid dreaming var ingenting jag ville medvetet ha, men det händer ibland. Sedan handlar det en hel del om man vill i det tillståndet veta hur det ligger till eller styra händelseutvecklingen.

Passa på att utnyttja att du kan drömma lucida drömmar, det är en värdefull förmåga. Det går att göra sig väldigt lycklig om nätterna, helt gratis, genom att använda lucid dreaming till att göra sådant som man önskat att man kunde göra i verkligheten men som av något skäl inte är möjligt eller väldigt svårt. Och lyckan i de lucida drömmarna sägs smitta av sig på vaken tid också, så att man blir lyckligare i största allmänhet, får bättre självförtroende, blir mer harmonisk, mer insiktsfull, etc etc.

Så länge du vidtar nödvändiga försiktighetsåtgärder i vad som verkar vara (men som vi som sagt befarar inte alltid nödvändigtvis är) drömtillstånd, borde det inte vara någon fara på taket.

[David H]

Menar du att det finns exempel på de som ställt sig frågan till sig själv och kommit fram till fel svar?

Ja, men det enda jag träffat på berättelser om är när det skett i ena riktningen. Så att man tror att "nu har jag vaknat, haha, vilken dröm det var", och så visar det sig senare att man fortfarande drömde.

Ack Justin, besvarar du verkligen min fråga? Du utger dig för att göra det, men sen upplever jag det som att du mest bara upprepar samma saker som du skrev i ditt föregående inlägg. Vad jag försöker påpeka är att det är stor skillnad mellan att drömma att man är vaken, och konfrontera sig med frågan "är jag vaken eller drömmer jag?". Att någon drömmer att den vaknar kan mycket väl hända ofta, och visst kan det vara så att någon säger till sig själv i en dröm "nu har jag vaknat, haha, vilken dröm det var", det finner jag inte osannolikt. Detta var inget jag avsåg att ifrågasätta.
Men min gissning är att de som drömmer att de vaknar inte ställer sig frågan om de är vakna med sitt kritiska sinne, de bara tänker för sig själva "jag är vaken" utan att ifrågasätta det. En tankspridd person har lätt att se distinktionen, som Långben reflexivt, spontant svarar "det är ju jag som kör", men när han verkligen granskar frågan med sitt kritiska sinne, inser han ganska snart att det inte stämmer det han sagt för sig själv. I drömmen är det ju ofta så att vi inte tillämpar detta kritiska sinne, vi bara är, följer känslan osv, därför är det inte konstigt att man t ex kan drömma att man vaknar. Men du ge exempel med referens på någon som tillämpat sitt kritiska sinne, dividerat med sig själv frågan om dröm eller verklighet, och kommit med bestämdhet fram till felaktig slutsats?

[transversal]

Jag har hållit på med lucid dreaming sedan jag var i tonåren. Men jag somnar sällan drömmande. Har generellt svårt att somna så de flesta gånger drömmer jag på morgonen när jag vill drömma, eller på dagen.

Att somna in i vaket tillstånd är lite obehagligt. Jag får ofta en känsla av att kvävas.

[nuddle]

Jag har hållit på med lucid dreaming sedan jag var i tonåren. Men jag somnar sällan drömmande. Har generellt svårt att somna så de flesta gånger drömmer jag på morgonen när jag vill drömma, eller på dagen.

Att somna in i vaket tillstånd är lite obehagligt. Jag får ofta en känsla av att kvävas.

jag har en bok här hemma

Lucid Dreaming - pocket version


hur bär du dig åt för att Lucid Dreama?

[transversal]

Jag bestämmer mig.

Det är ett särskilt sätt att bestämma sig, påminner om en önskning, men är mer en begäran. Ungefär som att skriva ett brev med avsändare "okänd", skriva sitt önskemål och lägga det på brevlådan, och mot alla odds förvänta sig att önskan blir uppfylld. Då blir den det. Det är som en slags tillit.

Det låter kanske flummigt, men jag kan inte beskriva det bättre.

När jag väl drömmer så styr jag drömmen på samma sätt, genom att "begära".

Det är inte svårt.