När "tiden står still"...

[Mr.M]

tid, det finns en subjektiv och en objektiv tid,
hur mycket jag än vill kan jag inte få den objektiva verkligheten att stanna,
morgondagen kommer vare sig jag vill eller inte.

subjektivt kan jag ibland känna att tiden inte existerar, många känner likadant,
man bara sitter och tittar ut som i trance i några sekunder och är oerhört avkopplande.
Detta hände mer i tonåren än idag 20 år senare.

Drömmar är tidlösa då vi tappar medvetandet, men som sagt, tiden går på där ute även om min inre tid har stoppats för en stund.

enda sättet att 'stoppa' tiden är att färdas med ljusets hastighet, vilket vi av praktiska skäl aldrig kommer att kunna göra, men även när tiden är 'stoppad' så föråldras jag med normal hastighet,  men befinner mig i typ fritt fall och kommer inte att nå marken metaforiskt sett, om det stämmer är det  en paradox som jag inte kan begripa. jag föråldras men samtidigt kan jag inte föråldras. tiden är relativ och jag kommer aldrig att subjektivt förstå relativiteten, har försökt i många år nu :/ (utifrån den uppfattning jag ändock har om relavitet brukar jag dra slutsatsen att tex oändligheten inte kan beskrivas då allt verkar leva i sin egen singularitet av tid och rum, vilket också låter paradoxalt)

[LarM]

För mig är tiden inte linjär upplevelsemässigt, som det oftast predikas. Dvs en minut är inte lika lång för alla. Jag tror att tiden är relativ i meningen att ett tidsintevall relateras till den mängd tid som vi tidigare har upplevt.

Upplevelsemässigt är tiden mellan fem och tio års ålder lika lång som tiden mellan 40 och 80 år, dvs du har blivit dubbelt så gammal. Det är därför som de "gamla" alltid säger att tiden går så fort. Kom ihåg att klocktiden är ett instrument uppfunnet av människan, som inte säkert är en kosmisk sanning.

På samma sätt finns ju mikrokosmos och makrokosmos, som vi inte heller kan förstå.

[Basal]

Att tiden går långsamt när vi har tråkigt kan härledas till de stunder vi är rastlösa och försöker fylla vår uppmärksamhet med allehanda detaljer, typ stirra på visarna på en klocka. Då går tiden långsamt. Men så fort vi låter bli att uppmärksamma något i vår "tråkighet" så går tiden snabbare. Uppmärksamheten är det centrala även här. Ett typiskt exempel är att sitta stressad i ett väntrum bland andra människor, och flacka med blicken och ta in alla intryck. Det förlänger då tiden även om det för många upplevs som onödigt och tråkigt. Tiden upplevs också som mer utdragen när vi befinner oss i ett rött rum, i jämförelse med ett blått, då den röda färgen retar vårt sinne i högre grad. Så målar vi väggarna röda hemma så får vi ett lite längre liv. Allra bäst är nog att ofta byta färger. Nej allra bäst är att ha konst på väggarna. Jag har till exempel nått en sådan intensitet i min upplevelse så att jag inte åldras längre.  :)

HAHAHA! Klockrent. Bra inlägg.
Fick mig ett gott skratt i slutet där. ..och ett gott skratt sägs ju också förlänga livet..!?

[Ranchi]

.

[Basal]

..ja, och känslan blir då = lev med det?
..eller??

Ooh, jag vill verkligen att det ska finnas en universal-klocka som bara VET när det är en timma kvar..
Liksom minimalt/helst inga "konstigheter" alls eller annat 'trams'.
 Bara raka enkla svar. (typ som 1 + 1 = 2.)