Kan allt tas ifrån en?

[kort]

Då får du nog beskriva hur du ser på personlighet. Jag tror gärna att personligheten är något man bygger på under hela livet och därför är under ständig förändring. Vissa förändras mer än andra och byter bekantskapskrets ofta och tar andra helomvändingar i sina liv. Då skulle jag inte formulera mig som så att man "förlorar" sin personlighet. Den tar helt enkelt en förändring (stor som liten).

Däremot tror jag att man kan känna sig oerhört vilse vid olika livsomvändningar (att bli hemlös och tappa kontakten med alla nära till exempel). Just eftersom att man inte har de livets referensramar man hade tidigare. Och många av dem är med och bygger personligheten. Men här kommer anpassningen in. En som i stället varit hemlös i 10–20 år kommer få lika stor känsla av vilsenhet den dag har flyttar in i en lägenhet, får ett fast jobb och ordning på sitt liv.

Ja, du har verkligen rätt i det, dock bör anpassningen ske något så när på ens egna villkor. Men för att kunna anpassa sig/ställa om sig/byta fokus krävs också energi. En person som anpassade sig direkt, eller för att uttrycka det mer korrekt, inte behövde anpassa sig, eftersom den redan var öppen för allt, skulle inte ha någon personlighet tror jag. Över huvud taget tycker jag att det är intressant med personlighetsförändringar, men jag skräms också av det för det verkar kunna ligga vissa faror i det också.

[Zokrates]

"Den övermänniska som kommer ut ur denna reningsprocess har ingen makt över de människor som fortfarande bygger på kristallpalatset. Han kan inte ta sig sådan sofistikerad makt då all motivation är borta. I stället måste han lyssna på sin kropp och vindens sus."

Jag upplever en fullständig tomhet efter att jag lämnat allt och då menar jag allt bakom mig. Min första impuls var att bygga upp allt igen på nytt så som det var innan, men mitt i startprocessen så upptäckte jag att motivationen var som bortblåst.

[kort]

Vacker dikt/text/låt! Det låter förvisso skönt.

Om vi bortser från döden eftersom vi ändå inte vet vad som händer då, skulle du då säga att det finns några eviga värden?

Nä, världen finns enbart så länge någon kan ha dem. Händer efter döden? Ja avser du "händer för den som dött" så är det frågeställningen en oxymoron, avser du "händer med resten av världen" så stämmer ju det då den som dör inte kan uppleva resten av världen då den är död.

Jag ser det logiska i det du säger, skulle man med andra ord kunna säga att det enda som finns är det som existera i oss och att vi existerar så länge vi finns i världen?

Eller behövs det både andliga och världsliga människor?

Vet inte vad du menar med andlig respektive världslig.[/quote]Med andlig ting menar jag tankar, värderingar, bilder som endast existerar i ens fantasi, så en person som bara var andlig skulle sväva omkring i tid och rum utan att vara medveten om världen, den skulle påverkas av världen, och kanske även lära sig hur man skulle föra sig för att må bra, den skulle se allt men inte koppla ihop olika objekt i verkligheten. Tror du att det kan stämma? En världslig person är en njutningsmänniska som skulle se alla samband men ha svårt för att skilja det ena från det andra, den skulle förenkla allt till minsta nämnare och lyssna till visdomsord. Haha, jag spekulerar lite bara

[kort]

"Den övermänniska som kommer ut ur denna reningsprocess har ingen makt över de människor som fortfarande bygger på kristallpalatset. Han kan inte ta sig sådan sofistikerad makt då all motivation är borta. I stället måste han lyssna på sin kropp och vindens sus."

Djupt och fullt av själ, jag har läst detta stycke någon gång tidigare, det är nietzsche va? Jag gillar det, "att lyssna på sin kropp och vindens sus" innebär för mig att vara naturlig. Jag tolkar texten som att den som har blivit av med sina illusioner inte kan hjälpa de som fortfarande skapar/bygger illusioner annat än att vara sig själv. Om man kritiserar en person med illusioner så ändrar/byter personens illusioner endast riktning, för kritik av person är även det en byggsten till kristallpalatset. Bara ifrågasättande av illusionen som sådan har någon verklig betydelse. Vad betyder texten för dig, eller för Nietzsche?

[freddemalte]

Vacker dikt/text/låt! Det låter förvisso skönt.

Om vi bortser från döden eftersom vi ändå inte vet vad som händer då, skulle du då säga att det finns några eviga värden? Eller behövs det både andliga och världsliga människor?

Nä, världen finns enbart så länge någon kan ha dem. Händer efter döden? Ja avser du "händer för den som dött" så är det frågeställningen en oxymoron, avser du "händer med resten av världen" så stämmer ju det då den som dör inte kan uppleva resten av världen då den är död. Vet inte vad du menar med andlig respektive världslig.

Jag ser det logiska i det du säger, skulle man med andra ord kunna säga att det enda som finns är det som existera i oss och att vi existerar så länge vi finns i världen?

Med andlig ting menar jag tankar, värderingar, bilder som endast existerar i ens fantasi, så en person som bara var andlig skulle sväva omkring i tid och rum utan att vara medveten om världen, den skulle påverkas av världen, och kanske även lära sig hur man skulle föra sig för att må bra, den skulle se allt men inte koppla ihop olika objekt i verkligheten. Tror du att det kan stämma? En världslig person är en njutningsmänniska som skulle se alla samband men ha svårt för att skilja det ena från det andra, den skulle förenkla allt till minsta nämnare och lyssna till visdomsord. Haha, jag spekulerar lite bara

Hej kort

Jag vet inte exakt vad du avser med värden, men om jag tar min tolkning av ordet, så refererar värde till ett/en förhållningssätt/attityd/känsla vi (jag) har till fenomen i världen. Om du med värden avser sådana förhållningssätt som är gemensamma för i princip alla människor, så torde då dessa finnas så länge det finns människor med dessa förhållningssätt (värden).

Låt säga att jag värderar livet som fenomen (att en människa eller ett djur lever) högt (t.ex. så högt att jag är beredd att offra X för att Y ska leva. Om detta är en attityd som "lever vidare" genom att andra människor (som lever efter att jag har dött) har samma syn på saken, ja då kommer den värderingen att finnas kvar tills ingen har den värderingen längre.

Det där med andligheten förstod jag inte

Vänligen

Fredrik

[Johan Ågren]

"Den övermänniska som kommer ut ur denna reningsprocess har ingen makt över de människor som fortfarande bygger på kristallpalatset. Han kan inte ta sig sådan sofistikerad makt då all motivation är borta. I stället måste han lyssna på sin kropp och vindens sus."

Djupt och fullt av själ, jag har läst detta stycke någon gång tidigare, det är nietzsche va? Jag gillar det, "att lyssna på sin kropp och vindens sus" innebär för mig att vara naturlig. Jag tolkar texten som att den som har blivit av med sina illusioner inte kan hjälpa de som fortfarande skapar/bygger illusioner annat än att vara sig själv. Om man kritiserar en person med illusioner så ändrar/byter personens illusioner endast riktning, för kritik av person är även det en byggsten till kristallpalatset. Bara ifrågasättande av illusionen som sådan har någon verklig betydelse. Vad betyder texten för dig, eller för Nietzsche?

Nope, jag hade den dåliga smaken att citera ett gammalt inlägg jag själv skrivit.

[kort]

Jag vet inte exakt vad du avser med värden, men om jag tar min tolkning av ordet, så refererar värde till ett/en förhållningssätt/attityd/känsla vi (jag) har till fenomen i världen. Om du med värden avser sådana förhållningssätt som är gemensamma för i princip alla människor, så torde då dessa finnas så länge det finns människor med dessa förhållningssätt (värden).

Men är det inte så att varje förhållningssätt måste förhålla sig till något? Och måste inte detta något var unikt eftersom det inte finns två likadana objekt någonstans. Tror du att förhållningssättet kan finnas kvar om det de förhåller sig till försvinner? Mitt svar är ja, för jag tror att ingenting försvinner helt.

[kort]

"Den övermänniska som kommer ut ur denna reningsprocess har ingen makt över de människor som fortfarande bygger på kristallpalatset. Han kan inte ta sig sådan sofistikerad makt då all motivation är borta. I stället måste han lyssna på sin kropp och vindens sus."

Djupt och fullt av själ, jag har läst detta stycke någon gång tidigare, det är nietzsche va? Jag gillar det, "att lyssna på sin kropp och vindens sus" innebär för mig att vara naturlig. Jag tolkar texten som att den som har blivit av med sina illusioner inte kan hjälpa de som fortfarande skapar/bygger illusioner annat än att vara sig själv. Om man kritiserar en person med illusioner så ändrar/byter personens illusioner endast riktning, för kritik av person är även det en byggsten till kristallpalatset. Bara ifrågasättande av illusionen som sådan har någon verklig betydelse. Vad betyder texten för dig, eller för Nietzsche?

Nope, jag hade den dåliga smaken att citera ett gammalt inlägg jag själv skrivit.

 :)  Då hade jag den dåliga smaken att förväxla dig med nietzsche!  :wink:  I vilket sammanhang och av vilken inspiration skrev du det?

[freddemalte]

Jag vet inte exakt vad du avser med värden, men om jag tar min tolkning av ordet, så refererar värde till ett/en förhållningssätt/attityd/känsla vi (jag) har till fenomen i världen. Om du med värden avser sådana förhållningssätt som är gemensamma för i princip alla människor, så torde då dessa finnas så länge det finns människor med dessa förhållningssätt (värden).

Men är det inte så att varje förhållningssätt måste förhålla sig till något? Och måste inte detta något var unikt eftersom det inte finns två likadana objekt någonstans. Tror du att förhållningssättet kan finnas kvar om det de förhåller sig till försvinner? Mitt svar är ja, för jag tror att ingenting försvinner helt.

Hej kort

Oj, det där med identitet och "likadana" är en saga för sig! Är t.ex. två bärbara datorer av samma modell likadana? Är två människor likadana? Tja, om man jämför datorer med bilar så är två bärbara datorer helt klart likadana, jämför man människor med elefanter så är människor likadana. Med andra ord styrs likadana-faktorn av vilken hierarkisk detaljnivå man lägger sig på. Det flesta skulle antagligen skriva under på att två 100-lappar är likadana, men fördjupar man sig i deras fiberstruktur, tryck och annat, numrering så ser man att de är olika.

Så svaret blir beroende av vilken nivå vi ska lägga oss på vad gäller det objekt vi ska förhålla oss till (värdesätta). Om vi tar t.ex. livet (som fenomen) så är väl det än så länge ganska så likt men kan säkert omdefinieras, så om jag värdesätter livet och en annan människa efter min död värdesätter livet, få vi anta att vi avser samma fenomen i världen (värderingen lever vidare).

Om vi accepterar fenomenen som likadana, så förblir värdet till den dag ingen värderar det längre

Om vi antar positionen att allt är unikt, så besår enbart ett värde i just den stund som värderingen sker.

Vänligen

Fredrik

[Johan Ågren]

"Den övermänniska som kommer ut ur denna reningsprocess har ingen makt över de människor som fortfarande bygger på kristallpalatset. Han kan inte ta sig sådan sofistikerad makt då all motivation är borta. I stället måste han lyssna på sin kropp och vindens sus."

Djupt och fullt av själ, jag har läst detta stycke någon gång tidigare, det är nietzsche va? Jag gillar det, "att lyssna på sin kropp och vindens sus" innebär för mig att vara naturlig. Jag tolkar texten som att den som har blivit av med sina illusioner inte kan hjälpa de som fortfarande skapar/bygger illusioner annat än att vara sig själv. Om man kritiserar en person med illusioner så ändrar/byter personens illusioner endast riktning, för kritik av person är även det en byggsten till kristallpalatset. Bara ifrågasättande av illusionen som sådan har någon verklig betydelse. Vad betyder texten för dig, eller för Nietzsche?

Nope, jag hade den dåliga smaken att citera ett gammalt inlägg jag själv skrivit.

 :)  Då hade jag den dåliga smaken att förväxla dig med nietzsche!  :wink:  I vilket sammanhang och av vilken inspiration skrev du det?

Det är väl mitt gamla vanliga svammel baserat på extravaganta upplevelser bortom liv och död. Har ju också detta ständiga hängup på existentialisternas rotlösa hävdande och för att inte tala om hur gemene man missbrukar vissa filosofer för att berättiga ett godtyckligt levene. Här är gammeltråden: http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=839

[Zokrates]

Vad skall man värdesätta och finns det värden som inte går att förlora?

Sina föräldrar och sin familj, syskon samt livet som sådant, sin existens. Ja, säg vad som inte går att förlora, allt går att förlora.

[Marko]

Vad skall man värdesätta och finns det värden som inte går att förlora?

Sina föräldrar och sin familj, syskon samt livet som sådant, sin existens. Ja, säg vad som inte går att förlora, allt går att förlora.

Du kan inte ta upphovsrätten från en skapare (?), bara förfalska uphovet. (jag utgår från att ett verk är unikt även om delar är lånade från andra upphovsmän)

[Zokrates]

Du kan inte ta upphovsrätten från en skapare (?), bara förfalska uphovet. (jag utgår från att ett verk är unikt även om delar är lånade från andra upphovsmän)

Jaså, så gott som allt går väl att stjäla, med tiden så kanske ingen minns vem som skapade det från början. Världen är förresten full av "förfalskningar", det är grunden för civilisationens utveckling. Kom att tänka på att han som uppfann Lego inte fick ett skit för det, tror detsamma gällde kulspetspennans skapare, apropå småsaker.

[kort]

Jag vet inte exakt vad du avser med värden, men om jag tar min tolkning av ordet, så refererar värde till ett/en förhållningssätt/attityd/känsla vi (jag) har till fenomen i världen. Om du med värden avser sådana förhållningssätt som är gemensamma för i princip alla människor, så torde då dessa finnas så länge det finns människor med dessa förhållningssätt (värden).

Men är det inte så att varje förhållningssätt måste förhålla sig till något? Och måste inte detta något var unikt eftersom det inte finns två likadana objekt någonstans. Tror du att förhållningssättet kan finnas kvar om det de förhåller sig till försvinner? Mitt svar är ja, för jag tror att ingenting försvinner helt.

Hej kort

Oj, det där med identitet och "likadana" är en saga för sig! Är t.ex. två bärbara datorer av samma modell likadana? Är två människor likadana? Tja, om man jämför datorer med bilar så är två bärbara datorer helt klart likadana, jämför man människor med elefanter så är människor likadana. Med andra ord styrs likadana-faktorn av vilken hierarkisk detaljnivå man lägger sig på. Det flesta skulle antagligen skriva under på att två 100-lappar är likadana, men fördjupar man sig i deras fiberstruktur, tryck och annat, numrering så ser man att de är olika.

Så svaret blir beroende av vilken nivå vi ska lägga oss på vad gäller det objekt vi ska förhålla oss till (värdesätta). Om vi tar t.ex. livet (som fenomen) så är väl det än så länge ganska så likt men kan säkert omdefinieras, så om jag värdesätter livet och en annan människa efter min död värdesätter livet, få vi anta att vi avser samma fenomen i världen (värderingen lever vidare).

Om vi accepterar fenomenen som likadana, så förblir värdet till den dag ingen värderar det längre

Om vi antar positionen att allt är unikt, så besår enbart ett värde i just den stund som värderingen sker.

Vänligen

Fredrik

Men stämmer verkligen det du säger nu, du menar att om jag behandlar alla människor likadant eller uppfattar alla människor som lika så är mitt förhållningssät detsamma. Bygger inte ett förhållningsätt på någon form eller på något slag av utbyte mellan den som förhåller sig och det som den förhåller sig till. Om jag är ute och kör bil och följer vägbanans kurvor, eller om jag bestämmer mig för att jag ska köra rakt fram oavsett hur vägen svänger, så måste väl mitt förhållningssät vara annorlunda beroende på situationen?

[kort]

"Den övermänniska som kommer ut ur denna reningsprocess har ingen makt över de människor som fortfarande bygger på kristallpalatset. Han kan inte ta sig sådan sofistikerad makt då all motivation är borta. I stället måste han lyssna på sin kropp och vindens sus."

Djupt och fullt av själ, jag har läst detta stycke någon gång tidigare, det är nietzsche va? Jag gillar det, "att lyssna på sin kropp och vindens sus" innebär för mig att vara naturlig. Jag tolkar texten som att den som har blivit av med sina illusioner inte kan hjälpa de som fortfarande skapar/bygger illusioner annat än att vara sig själv. Om man kritiserar en person med illusioner så ändrar/byter personens illusioner endast riktning, för kritik av person är även det en byggsten till kristallpalatset. Bara ifrågasättande av illusionen som sådan har någon verklig betydelse. Vad betyder texten för dig, eller för Nietzsche?

Nope, jag hade den dåliga smaken att citera ett gammalt inlägg jag själv skrivit.

 :)  Då hade jag den dåliga smaken att förväxla dig med nietzsche!  :wink:  I vilket sammanhang och av vilken inspiration skrev du det?

Det är väl mitt gamla vanliga svammel baserat på extravaganta upplevelser bortom liv och död. Har ju också detta ständiga hängup på existentialisternas rotlösa hävdande och för att inte tala om hur gemene man missbrukar vissa filosofer för att berättiga ett godtyckligt levene. Här är gammeltråden: http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=839

Jag läste lite om existensialismen och jag läste lite i den tråden du angav och det verkar komplicerat. Men en sak som jag kom att tänka på var en tanke jag tänkte för ett tag sedan och som jag tycker att det är med de flesta teorier, så stämmer den nog inte: Om man stöter på ett problem - jag gjorde en förenkling - så beror det i grunden antingen på felaktig inställning eller på felaktiga intressen; om man vill ändra sin inställning så måste man ändra på sina intressen och om man vill ändra på sina intressen så måste man ändra på sin inställning. Jag tror som sagt inte på detta, världen blir väldigt konstig om man tänker så, tror jag, men vad anser du om den tanken? Har den något med existensialismen att götra?