Filosofi? - Varför så lite intresse för filosofi?

Moderator: Moderatorgruppen

Prekognitivo

Inläggav Prekognitivo » 21 sep 2005 07:56

Så lite intresse för filosofi varför?
Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.

I undervisningen berättar man om hur någon tänkte vid en viss tid, det har man hjälp av bara när man själv söker ett svar på de frågorna. Annars blir det bara historia, ett dött undervisningsämne och inte ett försök att definera sin egen unika existens i världen.

Därför är det inte så konstigt att ämnet kanske inte lockar. Men alla måste någon gång komma fram till vem man är och varför man finns. Annars leder det till självmord, kriminalitet och allt annat slags asocialt beteende; uppror mot samhället, mot de närstående, och mot allt levande.

Filosofi :
Bildning för att bli duktiga på att tänka;
våra urgamla filosofiska traditioner och våra urgamla tankesystem, har gjort det möjligt för oss att ge oss ut i rymden och tillägna oss den mest fulländade teknologi.

Nästan alla grunläggande vetenskaper har sitt ursprung i filosofin. vi måste lära känna och utförska världen, som ett värld där allting hänger samman, en värld där människan måste vara mycket försiktigt i sitt handlande.

Det filosofiska tänkandet hos varje individ, låter oss förstå meningen med människans existens här i världen och det är ju mycket viktigt att man förstår meningen med det man gör, varför man gör det och orsakerna till de processer som pågår i världen i dag.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 21 sep 2005 14:30

meanman skrev:Min 'filosofi' numera är en ständig opposition mot vetenskapare som uttalar sig i frågor som inte rör deras vetenskap och mot mystiker som inte nöjer sig med att tro, utan vill förklara världen.


Hur ska det då gå för de stackare som kämpar för en, för vårt fragmenterade samhälle ack så viktig, helhetssyn på tillvaron? :(

Fast jag måste medge att jag hellre går under av kritikerna än av beundrarna.

-narr-

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 21 sep 2005 16:43

meanman skrev:Min 'filosofi' numera är en ständig opposition mot vetenskapare som uttalar sig i frågor som inte rör deras vetenskap och mot mystiker som inte nöjer sig med att tro, utan vill förklara världen.


1. Varje vetenskapsman som rör sig mot gränserna av sitt fält torde bli mystiker om han/hon törs ta konsekvenserna av det som han/hon inte kan förklara.
2. Var person som har grundläggande kunskaper om neurologi och perception kombinerat med epistemologi torde bli mystiker. Hovnarr vet att jag snackar om grodor :-).
3. En mystiker som har BÖRJAT med att tro vill säkert för eller senare börja förklara världen för att senare inse att han/hon måste falla tillbaka till tro, fast kanske nu med mycket mera "kunskap" och vidgade vyer under bältet. Den mystiska gränsen har förflyttats.

När jag skrev 3) så upptäckte jag att jag bar på ett starkt förakt för personer som direkt hoppar till tro utan att passerat ett grundligt sökande inom vetenskaperna - skäms på mig. Jag förlåter mig själv och de som hoppar direkt till tro, hoppas de tror på något som inte går att punktera hur lätt som helst.

MVH Shiva

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 21 sep 2005 20:18

hovnarr skrev:
meanman skrev:Min 'filosofi' numera är en ständig opposition mot vetenskapare som uttalar sig i frågor som inte rör deras vetenskap och mot mystiker som inte nöjer sig med att tro, utan vill förklara världen.


Hur ska det då gå för de stackare som kämpar för en, för vårt fragmenterade samhälle ack så viktig, helhetssyn på tillvaron? :(

Fast jag måste medge att jag hellre går under av kritikerna än av beundrarna.

-narr-


Kära du,
jag har funnit mig i att varje aspekt av världen och livet har sitt egenartade språkspel. Förra hösten/vintern läste jag bl.a hela Kerstin Ekmans produktion, nu är jag här och i 'filosofin' ett tag. Det finns många ben att stå på, och har man inte stått på ett av dem under längre tid så mår man inte bra. Jag går runt i mina sinnestillstånd och förser vart och ett med vad det behöver. Jag har alltså gett upp att beskriva tillvarons alla skrymslen med ett och samma 'språk', en och samma bild.
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Ett fasettöga till ett annat

Inläggav hovnarr » 21 sep 2005 21:53

meanman skrev:Jag har alltså gett upp att beskriva tillvarons alla skrymslen med ett och samma 'språk', en och samma bild.


Jösses, den tanken föresvävar mig inte. Varför begränsa sig till ett språk? Ändå kan man se sammanhang mellan skrymslerna och över språkgränserna. Det är just begränsningarna till ett språk som skapar den stora fragmenteringen (skygglappar) - begränsningen till ett skrymsle är inte alls lika allvarlig (fokusering).

Shiva skrev:Hovnarr vet att jag snackar om grodor


Äh, bespara mig dina plattityder ;) (förlåt mig, kunde inte motstå vitsigheten)

Prekognitivo

Inläggav Prekognitivo » 21 sep 2005 22:08

Mysticism eller mystiker, är det möjligt att dem flesta filosoferna var någon sort mystiker?, eller är mysticism ett sort sjukdom som drabbar alla filosoferna som vill förklara världen och människans väsen?

Filosofi är den "Mystiska Melancholia" som höjer sig över alla gränser, och vågar se sanningar och spränger i tusen bitar jantelagen och alla fack vetenskaperna och litteratur och gör av de en helhet. dvs. utforskande genom den riktiga filosoferande, med mystikens hjälp eller utan det.

Jag själv känner mig som en mystiker ibland, men tror(rättare sagt jag vet) att jag är bara filosof.

http://paranormal.se/topic/mysticism.html


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster