Människans dödsupplevelse

[runeb]

Människans naturliga död på grund av ålderdom enl Martinus

Den skönaste form av död en jordisk människa kan uppleva är den naturliga döden på grund av ålderdom. Hon har blivit mogen för den andliga tillvaron, och det finns inte längre något har i den fysiska världen om håller henne kvar hennes tankar.

Det är naturligtvis inte alla gamla människor som har frid i sinnet. Om de inte har det, måste de gå igenom sin speciella form av skärseld, men det hör till undantagen.
I allmänhet gör ålderdomen människor mildare, mera toleranta och i stånd att resignera.
Livet har rent av förberett dem för det som skall ske då de lämnar det hölje som är utslitet och inte längre kan användas.

Det är en befrielse för dem, och det är detta som är dödens naturliga funktion för de jordiska människorna, att de befrias från det redskap som inte längre kan tjäna dem.

…………………………………………………
Den gamla människan upplever plötsligt sig själv i ett hittills okänt frigjort tillstånd, fri från all tyngd både kroppsligt och själsligt. Hon ser en strålande port, som hon nu kommer ihåg att hon sett många gånger förr under sömnen, men då var det inte möjligt att komma den nära.

Vid dessa tidigare tillfällen har hon liksom kunnat skönja hur ett starkt ljusflöde strålade de väsen till mötes som skulle passera genom porten. Denna gång är hon själv föremål för det strålande ljusflödet, och hon ser att hon inte längre har en gammal utsliten kropp, utan en ny och ungdomlig, varifrån det lyser och strålar som i pärlemorglans.

I porten står ännu mer lysande och strålande gestalter och tar emot. Morgon - och kvällshimlens mest strålande färger belyser hela det vackra sceneriet, och den nyanlände upptäcker att de väsen som vid första anblicken liknade änglar är gamla vänner och kära släktingar som han eller hon har känt kanske genom många inkarnationer.

Under allt detta har hörts skön musik. På andra sidan porten ser man nu underbara landskap som sträcker sig långt bort. Där finns skogar och sjöar, en rik vegetation och många fåglar, vilkas kvitter stiger upp mot himlen och blandar sig med sfärernas musik.

Det gamla döende väsendet från det fysiska planet har blivit en strålande ängel och skall en tid uppleva dessa väsens värld och även bli en skyddsängel för väsen som på jorden eller i sin egen skärseld behöver hjälp.

Men denna upplevelse är endast dödens port. Det är en invigning till ett liv i ljusets sfär. Därifrån leder vägar till sköna gudomliga världar där väsendet får uppleva den högsta form av glädje, salighet och frid som är möjlig på dess nuvarande utvecklingssteg.

Det kommer att få uppleva Gudomens närhet så starkt som det aldrig tidigare upplevt den i denna (utvecklings)spiral.
Sedan går vägen mot en ny fysisk inkarnation där nya möjligheter skall öppna sig för vidare utveckling.

Så att ljusets sfärer en gång inte endast skall vara världar som väsendet besöker mellan två fysiska inkarnationer utan dess hemvist där det upplever och skapar till gagn för helheten.


(Ngt förkortat av ett sammandrag av fyra föredrag på Martinus Institut i okt och nov 1949 Översatt av Rolf Nordström)

runeb

[Zokrates]

Vid dessa tidigare tillfällen har hon liksom kunnat skönja hur ett starkt ljusflöde strålade de väsen till mötes som skulle passera genom porten. Denna gång är hon själv föremål för det strålande ljusflödet, och hon ser att hon inte längre har en gammal utsliten kropp, utan en ny och ungdomlig, varifrån det lyser och strålar som i pärlemorglans.

I porten står ännu mer lysande och strålande gestalter och tar emot. Morgon - och kvällshimlens mest strålande färger belyser hela det vackra sceneriet, och den nyanlände upptäcker att de väsen som vid första anblicken liknade änglar är gamla vänner och kära släktingar som han eller hon har känt kanske genom många inkarnationer.

Under allt detta har hörts skön musik. På andra sidan porten ser man nu underbara landskap som sträcker sig långt bort. Där finns skogar och sjöar, en rik vegetation och många fåglar, vilkas kvitter stiger upp mot himlen och blandar sig med sfärernas musik.

Det gamla döende väsendet från det fysiska planet har blivit en strålande ängel och skall en tid uppleva dessa väsens värld och även bli en skyddsängel för väsen som på jorden eller i sin egen skärseld behöver hjälp.

Men denna upplevelse är endast dödens port. Det är en invigning till ett liv i ljusets sfär. Därifrån leder vägar till sköna gudomliga världar där väsendet får uppleva den högsta form av glädje, salighet och frid som är möjlig på dess nuvarande utvecklingssteg.

runeb

Jag har ju gått igenom denna processen en gång när jag var 7 år, men det första som hände mig var att allt först blev totalt mörkt, mörkare än något vi ens kan uppleva och det kändes som att flyta viktlös i rymden utan någon som helst riktning, därefter startade en liten ljuspunkt långt borta i mörkret och samtidigt tog den mest underbara musik man kan tänka sig form, så skön att den inte låter sig återskapas med instrument, därpå började ljuset ta formen av en tunnel, det liknar en maskhålsresa, jag upplevde att jag färdades genom denna tunneln, plötsligt stod jag bara där, naken på en gräsmatta, jag kände daggens fukt under mina fötter som för att veta att jag verkligen var där och levande, att det inte var en dröm. Landskapet sträckte sig milsvitt runt omkring, till synes helt utan horisont. Ljuset på himmelen påminde om det man skulle se om man kunde se den jordiska ultravioletta strålningen, allt hade en extra dimension i färgernas intensitet på ett mycket behagligt sätt vilket endast kan skönjas i Van Goghs konst. Men allt detta är faktiskt bara som en portal, för där stod en äldre skäggig man i en vit toga med gyllene bälte och sandaler med remmar av guld och mötte upp mig, vilket osökt leder tillbaka till berättelser om pärleporten, trots att det inte fanns en synlig port just där.

[Lill-Leif]

Tss gräs och gröna skogar. Finns det ingen is i himmeriket hamnar jag hellre i den nionde kretsen i helvetet så man åtminstone kan avnjuta eller varför inte utöva en god ishockeymatch då och då.

[freddemalte]

Vid dessa tidigare tillfällen har hon liksom kunnat skönja hur ett starkt ljusflöde strålade de väsen till mötes som skulle passera genom porten. Denna gång är hon själv föremål för det strålande ljusflödet, och hon ser att hon inte längre har en gammal utsliten kropp, utan en ny och ungdomlig, varifrån det lyser och strålar som i pärlemorglans.

I porten står ännu mer lysande och strålande gestalter och tar emot. Morgon - och kvällshimlens mest strålande färger belyser hela det vackra sceneriet, och den nyanlände upptäcker att de väsen som vid första anblicken liknade änglar är gamla vänner och kära släktingar som han eller hon har känt kanske genom många inkarnationer.

Under allt detta har hörts skön musik. På andra sidan porten ser man nu underbara landskap som sträcker sig långt bort. Där finns skogar och sjöar, en rik vegetation och många fåglar, vilkas kvitter stiger upp mot himlen och blandar sig med sfärernas musik.

Det gamla döende väsendet från det fysiska planet har blivit en strålande ängel och skall en tid uppleva dessa väsens värld och även bli en skyddsängel för väsen som på jorden eller i sin egen skärseld behöver hjälp.

Men denna upplevelse är endast dödens port. Det är en invigning till ett liv i ljusets sfär. Därifrån leder vägar till sköna gudomliga världar där väsendet får uppleva den högsta form av glädje, salighet och frid som är möjlig på dess nuvarande utvecklingssteg.

runeb

Jag har ju gått igenom denna processen en gång när jag var 7 år, men det första som hände mig var att allt först blev totalt mörkt, mörkare än något vi ens kan uppleva och det kändes som att flyta viktlös i rymden utan någon som helst riktning, därefter startade en liten ljuspunkt långt borta i mörkret och samtidigt tog den mest underbara musik man kan tänka sig form, så skön att den inte låter sig återskapas med instrument, därpå började ljuset ta formen av en tunnel, det liknar en maskhålsresa, jag upplevde att jag färdades genom denna tunneln, plötsligt stod jag bara där, naken på en gräsmatta, jag kände daggens fukt under mina fötter som för att veta att jag verkligen var där och levande, att det inte var en dröm. Landskapet sträckte sig milsvitt runt omkring, till synes helt utan horisont. Ljuset på himmelen påminde om det man skulle se om man kunde se den jordiska ultravioletta strålningen, allt hade en extra dimension i färgernas intensitet på ett mycket behagligt sätt vilket endast kan skönjas i Van Goghs konst. Men allt detta är faktiskt bara som en portal, för där stod en äldre skäggig man i en vit toga med gyllene bälte och sandaler med remmar av guld och mötte upp mig, vilket osökt leder tillbaka till berättelser om pärleporten, trots att det inte fanns en synlig port just där.

Hej Zokrates

Din beskrivning av denna "mellanvärld" påminner väldigt mycket om de fantastiska foto, platser och scener som är i filmen The Lovely Bones



Vänligen

Fredrik

[Zokrates]

,
Saoirse Ronan är en jäkla bra skådespelerska, har sett alla hennes filmer.

[freddemalte]

[Bild på Saoirse Ronan],
Saoirse Ronan är en jäkla bra skådespelerska, har sett alla hennes filmer.

Hej Zokrates

Ja, hon går inte av för hackor!

Vänligen

Fredrik

[runeb]

Hej Zokrates!

Vilken häftig upplevelse.
Du kanske har skrivit det förut - men hur ser du på döden i dag? Döden verkar ju vara den stora skräcken bland människor.

Tack för det du berättade. Har du lust att utveckla vad som hände?
T ex vad som hände mellan dig och den där mannen du beskriver och hur du kom dit och tillbaka till den fysiska världen?

Hälsningar
runeb  :smt049

[Zokrates]

Hej Zokrates!

Vilken häftig upplevelse.
Du kanske har skrivit det förut - men hur ser du på döden i dag? Döden verkar ju vara den stora skräcken bland människor.

Tack för det du berättade. Har du lust att utveckla vad som hände?
T ex vad som hände mellan dig och den där mannen du beskriver och hur du kom dit och tillbaka till den fysiska världen?

Hälsningar
runeb

Ja, jag har ju skrivet om detta här i andra trådar, så för att svara på¨dina frågor.

Min syn på döden
Min syn på döden är komplex, det förefaller mig vara uppenbart som om döden för människan bara är en naturlig övergång till en annan fas av varande, vilken form detta tar sig beror på hur man har levt som människa, man styr med andra ord indirekt hur det blir efter en viss ålder där barndomen tar slut. Vill en person leva loppan och bete sig som ett svin i detta livet, så betalar man surt för det i nästa, blir en person utnyttjad och bedragen av sina medmänniskor utan att själv bli som dem, så belönas det. Vill man inte släppa taget om detta livet så finns det uppenbart ett tillhåll att dra sig undan till, att bli ett spöke eller vistas i en gråzon helt utan kontakt med andra än dem där, förtvivlade och fast i en hopplöshet utan egna möjligheter att ta sig därifrån själva. Man har alltså 3 vägar att gå, ned, fast mitt emellan, eller uppåt. Att gå ned är att dö en andra gång efter att kroppen har dött i och med att själen dör och personen upphör att existera helt och hållet.

Mina spekulationer
Jag tror personligen att andevärlden kan liknas vid en virtuell värld, kanske är den till och med skapad initialt av människornas fantasi, att så många tidigare har trott på det, bett om det så att det helt enkelt har blivit till, men den behöver inte heller vara skapad av människor, den kan även ha skapats av andra varelser som utvecklat en högre teknologi och helt enkelt bestämt sig för att högre stående livsformer runt om i andra galaxer förtjänar en andra chans , det kan även vara en grundinsikt av dem utifrån att det varje dag förstörs minst en jordliknande planet med liv på grund av stjärnkrockar, soldöd, planetkrockar, svarta hål, supernovor, pulsarer mm. och att de helt enkelt ombetts att rädda grannvärldar och då skapat ett system som gäller i hela universum, ett system som inte fungerar annat än att det verkligen gäller överallt. Att det är ett uttänkt system har jag inga tvivel om, liksom att de som skapade det eftersträvar att hålla det fritt från typ virus, här får man tänka sig den usla människan som ett virus, eller vilken usel varelse som helst, de har inte där att göra och lösningen är att gallra för att uppnå en balans och en grundperfektion men i slutändan kommer endast ett fåtal varelser att uppnå den yttersta perfektionen, närmare en Gud än så kan ingen komma, förmodligen är detta mer sant än lösningen att det omvända skulle gälla, att Gud först var och därefter skapade, nej, först var utvecklingen, därefter skapelserna men det blir lite som hönan och ägget, det har ingen praktiskt betydelse vilket som var först så länge som det fungerar. Jag har tankar om att själva programvaran baseras på genetiska koder, vid ett visst utvecklingsstadie så aktiveras en virtuell möjlighet genetiskt, vilket möjliggör för varelser som uppnår detta genom evolution att helt enkelt leva vidare utan de fysiska kroppar de fötts in i. Det är inte omöjligt att allt liv har en gemensam DNA kod, som utvecklas i takt med omständigheterna på de planeter där liv är möjligt att upprätthålla, därmed kommer alla planeter som liknar varandra att även ha liknande liv med varandra, förutsatt att de omständigheter i form av påverkan på planeten genomgår liknande faser.

Har du lust att utveckla vad som hände?
T ex vad som hände mellan dig och den där mannen du beskriver och hur du kom dit och tillbaka till den fysiska världen?

Först betraktades jag intensivt, granskades, han hade helt svarta ögon, genomträngande. Han ställde en fråga på ett främmande språk, jag hörde med öronen att det var rena gallimatian, men förstod ordagrannt precis som om han hade talat svenska vad han sa, han ställde bara en fråga, -Är du redo? Därefter krävde hela hans gestalning ett svar, jag upplevde det som att detta kan jag inte bara vända mig bort från.

Så jag kände av i djupet av mina önskningar vad jag verkligen ville med mitt liv, sedan svarade jag -Nej.
Då blev hans blick än mörkare, uppmanande som om han krävde en förklaring och det utan att ens behöva yppa det.
Så jag började berätta om vad jag ville, jag svarade att jag ville vara kvar hos mina förädrar och mina syskon, att jag ville växa upp och bli stor så att jag kunde gifta mig och få egna barn, en egen familj.

Han tittade grymt besviken på mig, som om jag sviket honom och i nästa stund var jag tillbaka i mörkret fast nu utan vare sig ljus eller musik, i nästa stund var jag tillbaka i sängen och smärtorna var så enorma i huvudet att jag inte visste vad jag skulle ta vägen, kort därpå kom farsan in i rummet, bar ned mig till en svågers väntande bil, jag lades in i baksätet och de körde mig till akuten, det sista jag minns var en gånghall. Vaknade senare ur en koma,
en läkare i vit rock spände ögonen i mig och sa:-Lever du? Du borde vara död!

[runeb]

Hej igen!

Tack för din intressanta analys och din redogörelse för vad som hände mellan dig och mannen med de mörka ögonen. Det var ju fantastiskt att han frågade dig om du var redo och att du fick välja. Det har jag aldrig hört förut. Grattis att du fick som du ville!

Du skriver att han såg besviken ut när talade om att du ville leva vidare. Man kan undra vad han kunde ha för intresse av att du skulle stanna. Kände du nånting om det?

När jag var i kris på 1980 läste jag en del s k NDU (näradödenupplevelse). Jag var alltid skiträdd för att dö och då var jag ändå 46 år. Den rädslan försvann.

De flesta berättelser jag hörde handlade om att de som berättade gärna hade stannat kvar i den andra världen. Men de fick höra att de hade ogjorda saker de var tvungen att ta hand om i den här tillvaron.

Jag har en bror som tränade sig på att lämna kroppen vilket han lyckades med ett par gånger. Det skall jag berätta om en annan gång.

hälsningar
runeb

[Zokrates]

Ja, inte vet jag vad andra säger om NDUer, har inte läst så mycket om det. Min far sa sig kunna lämna kroppen och besöka andra platser, det går väl i arv för det är ju inget som är svårt, men jag anser att det kan vara farligt.
Valde ut lite länkar till sådant jag skrivet tidigare som på sätt och vis rör ämnet döden.
Min tro
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 580#161580
Vikten av bemötande
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 826#161826
Hjärnsubstans
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 013#160013

Plus en liten dikt som ännu ingen svarat på, borde översätta den till svenska, men men, språk som språk.

Mechanical perception
silicated thinkings,
crystals of magic,
virtual realities,
matrix in gravity,
wormholes in fire,
blindness of beauty,
no geniality of spirits,
persecution of the free,
intentions are without
seemingly no causes
lack of dependencies,
travels without roads
besides non existing
goals in the mankind

[Marko]

Vid 6-7 års åldern höll jag på att drunkna,
jag minns inte så mycket mer än att innan jag tappade medvetandet så kände jag ett stort lugn.
Har inte varit rädd för döden i hela mitt liv, kanske det kan bero på denna händelse.
Döden känns behaglig och verklig, inte ett slut på livet som vi tror att det ska bli, stoft som gödslar maskarna marker.

[runeb]

Utdrag ur boken ”En vandrande andes upplevelser.” av Gustav Åsbrink. (1920)

(Brodern Daniel Åsbrink berättar om hur han upplevde sin död i blindtarmsinflammation)

Ensam i främmande land, en främling bland främlingar långt bort från hem, mor och syskon, skulle jag utföra ett arbete, då jag nedlades på sjukbädden, Den blev min sista på jorden. En dag, en strålande vårdag, stod plötsligt en hög skepnad vid mitt läger och befallde mig att följa sig. Min sista tanke gällde det arbete som jag så oförmodat och ofullbordat måste lämna, men skepnaden skar blixtsnabbt av livstråden, och till min obeskrivliga förvåning lösgjorde sig mitt inre, tänkande och kännande och gled sakta men säkert från sin boning, kroppen.

Hade jag förut betvivlat odödligheten och den inneboende anden fick jag nu ofrivilligt bevis nog. Snart var min ande född till det nya livet till den nya världen, och nu mötte mig något som jag aldrig anat, ännu mindre tänkt på. Först slöts jag i famnen av en ljus, hög varelse av ovanlig skönhet och glans. Det var min skyddsande, som följt och lett mig under mitt f ö ganska korta jordeliv och nu ville ställa litet till rätta för mig i allt det nya och underbara som mötte mig.

”Blev du inte rädd?” frågar du kanske, Nej, märkvärdigt nog tyckte jag mig väl känna den okände och fann allt helt naturligt, Först då jag vände mig om och såg min egen avbild ligga där stel och livlös såsom en spegelbild av något annat, greps jag av bävan och undran. Vad betydde detta, drömde jag eller var det en hallucination?

Du kan ju försöka tilltala sköterskan, sade min följeslagare
Jag gjorde så, men hon varken hörde eller såg mig själv, endast den orörliga bilden av mig. Då greps jag av ångest – vad skulle allt detta betyda, vad hade hänt mig?

Följ mig! _ kom en kort men vänlig befallning, och båda lämnade vi detta besynnerliga rum.

Då vi kommit ut, såg jag underliga människor i alla möjliga olika dräkter som jag förr inte sett, driva omkring på gatorna i den stora staden Berlin, Bland dem gick emellertid vanliga människor i nutida kläder.

Vad betyder detta, frågade jag

Det är andar som har lämnat sina kroppar för långa tider sedan men vandrar här nere bland människorna. Dels är de jordbundna, dvs de har hela sitt intresse samlat här, där de verkat och vill inte skiljas från dessa omgivningar, dels är det sådana som ge impulser i ont eller gott syfte.
Se hur de smyger sig tätt som dimman intill människorna och liksom en vindfläkt viskar sina önskningar i deras öron.

Till min obeskrivliga häpnad och avsky såg jag plötsligt hur en mycket mörk skepnad tätt följde en ung man med jämförelsevis hyggligt utseende och fick honom att kasta sig över en äldre välklädd man, tilldela honom ett slag i huvudet och frånrycka honom plånboken. Den unge mannen greps av polisen och fördes till förhör. Vi följde efter och jag ville uppträda och vittna. Ingen hörde emellertid vad jag sade, ja, jag blev riktigt förargad ty vederbörande tog ingen notis alls om mig och mitt vittnesmål. Då sa mitt sällskap:
”Ser du nu att du inte längre tillhör deras värld. Den var nyss din egen men du har lämnat den för att som ande fortsätta tillvaron i andens värld och utvecklas till högre vetande.

När han hade sagt detta, tog han mig under armarna och sakta höjde vi oss i luften, snett uppåt, en underlig, förut okänd känsla av lätthet och välbehag grep mig och utan att reflektera följde jag obehindrat med.

Inte är det väl möjligt att detta skall betyda att jag är död? Tänkte jag.

Död är du endast i jordisk mening svarade mitt sällskap, avläsande min tanke; d v s du är skild från din kropp och därmed från den materiella världen. Den reagerar inte längre för dig, men du själv lever som förut, hör, ser och känner, ja, ännu intensivare än förut, som du snart skall få se.

runeb

[J R Auk]

Lustigt det där. Jag har de facto varit nära döden ett par gånger. Syrebrist en gång, nedkylning en annan. Inget speciellt med det.

Men i livet påtalas min specialitet? Är det kanske för att jag får min bekräftelse här som jag inte när behov av något där?

Eller är det helt enkelt så att ni är lite speciella som kan se det som inte andra kan se? Ungefär som i sjätte sinnet? Ni kanske är "döda människor"? Som inte klarar av att leva i världen utan lever i resentiment och nihilism mot det som är vår belägenhet?

Ta det inte som kritik, ta det som ett rent psykologiserande. Och sök argumentera. Men nej just det det går inte, vi får ta er på orden i det att ni har upplevelser (eller martinusnissen har upplevelsen) som sätter er i tolkningsföreträde framför alla.
Krass förtäckt makt. Gör era anspråk så jag kan pissa på dem!

Det gäller dig särskilt Zokrates. Din mytspinnare!

[J R Auk]

Fanns det för övrigt inte en rune b förut som propagerade för sin sinnesförslöande propaganda förut? En som har blivit portad för att han är så ofilosofisk som bara kan var?

[Marko]

Jaruk,

Ta det inte som kritik, ta det som ett rent psykologiserande. Och sök argumentera. Men nej just det det går inte, vi får ta er på orden i det att ni har upplevelser (eller martinusnissen har upplevelsen) som sätter er i tolkningsföreträde framför alla.
Krass förtäckt makt. Gör era anspråk så jag kan pissa på dem!

Vem är det som sprider myter om inte du ?,
snart får du mig att betvivla på sånt som jag med andra har upplevt,
Jag har en jäkla tur som har mitt ex som såg samma sak och vi kan bekräfta varandra.
Om inte hon funnits hade nog jag lyssnat på majoriteten och börjat betvivla och förkasta mina erfarenheter.


så fram med bevisen på att vi pratar myter ! ; )