Förtryckande feministisk dominans
Moderator: Moderatorgruppen
- B. Mattias S
- Inlägg: 49
- Blev medlem: 29 maj 2006 22:12
Förtryckande feministisk dominans
De flesta av oss skriver under på att det bör vara jämställdhet mellan människor, oberoende av kön.
Men den stora skiljelinjen mellan olika grupper av debattörer i ämnet ligger i människosynen, och främst vad som formar en människas personlighet och livsstil, tror jag.
Det får konsekvenser för vilket läger man hamnar i - likhetsfeminist, särartsfeminist, icke-feministisk individualist/liberal.
Det är enligt min mening olyckligt hur stort inflytande den särskilda uppfattningen att det är strukturer som formar människor har fått i den intellektuella debatten. Med ett struktralistiskt perspektiv, eller poststrukturalistiskt perspektiv, är det svårt att inte vara likhetsfeminist och samtidigt för jämställdhet.
De som i motsatts till strukturalisterna menar att det finns en "generell" skillnad mellan gruppen män och gruppen kvinnor i de biologiska förutsättningarna, hur hjärnan fungerar, hormonproduktion, hur man upplever en graviditet mm, dessa personer har lättare för att hamna i lägret särartsfeminism och icke-feministisk individualist/liberal i den feministiska debatten.
Samtliga av dessa ovan nämnda kan ha uppfattningen att alla människor på bästa sätt bör ges möjlighet att förverkliga sig och uppleva så mycket gott i samhället som möjligt under jämnställda villkor. Det man skiljer sig åt i uppfattning är på vilket sätt en person blir förverkligad under jämnställda villkor.
I vår samtid är det en betydande dominans för det strukturalistiska perspektivet. Den dominansen har fått märkliga konsekvenser.
Den dominansen har fått till följd att en liberal eller särartsfeministisk position nästan inte låter sig formleras. Det sker bland annat genom att ord definieras på ett sätt som utestluter ett annat perspektiv. Ta detta med begreppet "genus" som är ordet för det liv och de roller som gruppen män respektive gruppen kvinnor har, i en generell analys av dessa grupper. Man kan tycka att det borde ligga öppet för var och en att förklara vad det beror på, men den snäva intellektuella debatten i Sverige har medfört att begreppet genus numera ges betydelsen "socialt konstruerade livsmönster för gruppen kvinnor respektive män".
Den feministiska strävan, som jag delar, tror jag riskerar att avstanna och tappa förtroende bland folk i allmänhet, om inte den dominanta likhetsfeminismen släpper taget om kontrollen över tankeutrymmet och släpper taget om patentet på värderingen att vara för kvinnors rättigheter i samhället.
Men den stora skiljelinjen mellan olika grupper av debattörer i ämnet ligger i människosynen, och främst vad som formar en människas personlighet och livsstil, tror jag.
Det får konsekvenser för vilket läger man hamnar i - likhetsfeminist, särartsfeminist, icke-feministisk individualist/liberal.
Det är enligt min mening olyckligt hur stort inflytande den särskilda uppfattningen att det är strukturer som formar människor har fått i den intellektuella debatten. Med ett struktralistiskt perspektiv, eller poststrukturalistiskt perspektiv, är det svårt att inte vara likhetsfeminist och samtidigt för jämställdhet.
De som i motsatts till strukturalisterna menar att det finns en "generell" skillnad mellan gruppen män och gruppen kvinnor i de biologiska förutsättningarna, hur hjärnan fungerar, hormonproduktion, hur man upplever en graviditet mm, dessa personer har lättare för att hamna i lägret särartsfeminism och icke-feministisk individualist/liberal i den feministiska debatten.
Samtliga av dessa ovan nämnda kan ha uppfattningen att alla människor på bästa sätt bör ges möjlighet att förverkliga sig och uppleva så mycket gott i samhället som möjligt under jämnställda villkor. Det man skiljer sig åt i uppfattning är på vilket sätt en person blir förverkligad under jämnställda villkor.
I vår samtid är det en betydande dominans för det strukturalistiska perspektivet. Den dominansen har fått märkliga konsekvenser.
Den dominansen har fått till följd att en liberal eller särartsfeministisk position nästan inte låter sig formleras. Det sker bland annat genom att ord definieras på ett sätt som utestluter ett annat perspektiv. Ta detta med begreppet "genus" som är ordet för det liv och de roller som gruppen män respektive gruppen kvinnor har, i en generell analys av dessa grupper. Man kan tycka att det borde ligga öppet för var och en att förklara vad det beror på, men den snäva intellektuella debatten i Sverige har medfört att begreppet genus numera ges betydelsen "socialt konstruerade livsmönster för gruppen kvinnor respektive män".
Den feministiska strävan, som jag delar, tror jag riskerar att avstanna och tappa förtroende bland folk i allmänhet, om inte den dominanta likhetsfeminismen släpper taget om kontrollen över tankeutrymmet och släpper taget om patentet på värderingen att vara för kvinnors rättigheter i samhället.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Redan själva diskussionen om huruvida man ska utgå från "särarts"-feminism eller "likhets"-feminism är symtomatisk för hur feminismen är förfelad från första början.
Låt oss jämföra med hur det hade sett ut om man istället för att dela in människorna i män och kvinnor hade delat in människor i två andra kategorier*, vad ska vi ta, ja, låt oss ta "viljestarka" och "viljesvaga" människor - och utformat hela partipolitska manifest utifrån de tankeramarna, som man nu har gjort utifrån feministiska tankeramar:
"Viljestarka människor är inte mer värda än viljesvaga människor."
(Detta kan nog alla som är inblandade i debatten ifråga skriva under på.)
"Viljestarka människor ska därför inte ha högre lön än viljesvaga människor."
(Kan alla skriva under på detta, bara för att man kunde skriva under på det ovanstående?)
Nu invänder någon: "Kvinnor är inte mer viljesvaga än män!"
Okej, så kanske fallet, även om åtskilliga observationer talar emot det. Men låt oss för en stund anta - hypotetiskt - att kvinnor vore mer viljesvaga än män. Skulle de då vara värda lika hög lön som män?
Hur skulle löneförhandlingarna se ut?
Den anställda kvinnan:
- Jag vet inte om jag är så bra på det här...
Chefen:
- Men det är ju klart att du säger så, du är ju kvinna och har dåligt självförtroende. Självklart är du bra på det här. Jag ger dig löneförhöjning!
Den anställde mannen:
- Jag är bra på det här...
- Det är klart att du säger så, du är ju man och har ett uppblåst självförtroende. Jag ger dig lönesänkning så att du hamnar under alla kvinnliga anställdas lönenivåer.
*) Jag menar, vad säger att man ska dela in människor i just män och kvinnor, av alla uppdelningar man skulle kunna göra? Ingen har krävt att exempelvis blonda människor ska vara lika välrepresenterade i bolagsstyrelser och ha lika hög lön som brun-, röd- eller mörkhåriga, ingen har krävt att människor som är kortare än 180 cm ska ha lika hög lön som människor som är över 180 cm, ingen har krävt att finniga människor ska ha samma rätt att komma in på krogen som icke-finniga människor, och så vidare. Vill man hitta diskriminering kommer man att hitta den var man än letar. Att då välja ut en sorts diskriminering framför andra är så att säga den ultimata diskrimineringen!
Låt oss jämföra med hur det hade sett ut om man istället för att dela in människorna i män och kvinnor hade delat in människor i två andra kategorier*, vad ska vi ta, ja, låt oss ta "viljestarka" och "viljesvaga" människor - och utformat hela partipolitska manifest utifrån de tankeramarna, som man nu har gjort utifrån feministiska tankeramar:
"Viljestarka människor är inte mer värda än viljesvaga människor."
(Detta kan nog alla som är inblandade i debatten ifråga skriva under på.)
"Viljestarka människor ska därför inte ha högre lön än viljesvaga människor."
(Kan alla skriva under på detta, bara för att man kunde skriva under på det ovanstående?)
Nu invänder någon: "Kvinnor är inte mer viljesvaga än män!"
Okej, så kanske fallet, även om åtskilliga observationer talar emot det. Men låt oss för en stund anta - hypotetiskt - att kvinnor vore mer viljesvaga än män. Skulle de då vara värda lika hög lön som män?
Hur skulle löneförhandlingarna se ut?
Den anställda kvinnan:
- Jag vet inte om jag är så bra på det här...
Chefen:
- Men det är ju klart att du säger så, du är ju kvinna och har dåligt självförtroende. Självklart är du bra på det här. Jag ger dig löneförhöjning!
Den anställde mannen:
- Jag är bra på det här...
- Det är klart att du säger så, du är ju man och har ett uppblåst självförtroende. Jag ger dig lönesänkning så att du hamnar under alla kvinnliga anställdas lönenivåer.
*) Jag menar, vad säger att man ska dela in människor i just män och kvinnor, av alla uppdelningar man skulle kunna göra? Ingen har krävt att exempelvis blonda människor ska vara lika välrepresenterade i bolagsstyrelser och ha lika hög lön som brun-, röd- eller mörkhåriga, ingen har krävt att människor som är kortare än 180 cm ska ha lika hög lön som människor som är över 180 cm, ingen har krävt att finniga människor ska ha samma rätt att komma in på krogen som icke-finniga människor, och så vidare. Vill man hitta diskriminering kommer man att hitta den var man än letar. Att då välja ut en sorts diskriminering framför andra är så att säga den ultimata diskrimineringen!
Chefen kan bedöma både kvinnans och mannens arbetsinsats som likvärdiga. Men vid insikten om att den förstnämndes eventuella graviditet kommer göra henne oförmögen att utföra arbetet under en viss tid så blir chefen möjligen mer benägen att behålla mannen, vid en situation då man måste skära ned på antalet anställda. Huruvida det rör sig om diskriminering är ingen fundamental fråga för feminismen. Feminismens grundläggande mål är att förändra samhället, inklusive arbetsplatsen, till att inte vara beskaffad på ett sätt som är till nackdel för en enorm grupp, vilket det har varit under väldigt lång tid.
Personen som inte vill diskriminera men som agerar utifrån den ekonomiska kontexten på ett sätt som är till nackdel för halva befolkningen är ett symptom på kontexten. Därmed beror feminismens eventuella framgång på förändring av samhällsekonomin, inte på anställningsregelverk eller andra direktiv uppifrån. Feminister borde flytta fokus från att ifrågasätta chefens agerande gentemot kvinnor, till själva chefspositionens orättfärdighet.
Personen som inte vill diskriminera men som agerar utifrån den ekonomiska kontexten på ett sätt som är till nackdel för halva befolkningen är ett symptom på kontexten. Därmed beror feminismens eventuella framgång på förändring av samhällsekonomin, inte på anställningsregelverk eller andra direktiv uppifrån. Feminister borde flytta fokus från att ifrågasätta chefens agerande gentemot kvinnor, till själva chefspositionens orättfärdighet.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
M.L skrev:Feminister borde flytta fokus från att ifrågasätta chefens agerande gentemot kvinnor, till själva chefspositionens orättfärdighet.
Borde människor alltså förbjudas att vara chefer över andra? Vore inte det ett oerhört ingrepp i människors naturliga avtalsfrihet och autonomi? Vill du ha kommunism?
Justin Case skrev:M.L skrev:Feminister borde flytta fokus från att ifrågasätta chefens agerande gentemot kvinnor, till själva chefspositionens orättfärdighet.
Borde människor alltså förbjudas att vara chefer över andra? Vore inte det ett oerhört ingrepp i människors naturliga avtalsfrihet och autonomi? Vill du ha kommunism?
Förbud är en chefs verktyg, så nej. Vad menar du med 'ingrepp' här? Jag talar aktivitet inom sfären, och tolkar 'ingrepp' som att du syftar på att en extern kraft går in och styr. 'Naturlig' avtalsfrihet känns också lite märkligt. Finns det onaturlig avtalsfrihet? Är du av åsikten att avtal mellan arbetsköpare och arbetssäljare är fria? Med dina antydningar om att det jag talar om förespråkar förbud, styrning utifrån, avtalsmässig onaturlighet och ofrihet så vet jag att vi inte delar kommunismdefinition.
Alla feminister borde läsa Robert bly och "Järn-hans". Tror att problemet med feminismen är att man försöker förändra alla män, istället för att söka det urmoderliga, den feminina, kvinnliga roten. Där hittar man också svaret på problemet. Trygga manliga identiteter behöver trygga kvinnliga för att mötas i en jämlik verklighet.
Inte nån slags puckad ism.
/O
Inte nån slags puckad ism.
/O
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
Otis skrev:Alla feminister borde läsa Robert bly och "Järn-hans". Tror att problemet med feminismen är att man försöker förändra alla män, istället för att söka det urmoderliga, den feminina, kvinnliga roten. Där hittar man också svaret på problemet. Trygga manliga identiteter behöver trygga kvinnliga för att mötas i en jämlik verklighet.
Inte nån slags puckad ism.
/O
Även om du vill förverkliga dig själv genom järn-hans-teorier, så tror jag att du ska passa dig för att uttala dig om vad kvinnor behöver. Du vet vad du behöver. Kvinnor vet vad de behöver. Om du behöver hitta urmoderliga, feminina kvinnor så finns det säkert kvinnor för dig också. Många kvinnor idag känner att de inte alls har lust att vara urmoderliga, utan istället göra andra saker, som att resa jorden runt eller chefa för ett stort företag. Det tycker jag att de ska få göra.
transversal skrev:Otis skrev:Alla feminister borde läsa Robert bly och "Järn-hans". Tror att problemet med feminismen är att man försöker förändra alla män, istället för att söka det urmoderliga, den feminina, kvinnliga roten. Där hittar man också svaret på problemet. Trygga manliga identiteter behöver trygga kvinnliga för att mötas i en jämlik verklighet.
Inte nån slags puckad ism.
/O
Även om du vill förverkliga dig själv genom järn-hans-teorier, så tror jag att du ska passa dig för att uttala dig om vad kvinnor behöver. Du vet vad du behöver. Kvinnor vet vad de behöver. Om du behöver hitta urmoderliga, feminina kvinnor så finns det säkert kvinnor för dig också. Många kvinnor idag känner att de inte alls har lust att vara urmoderliga, utan istället göra andra saker, som att resa jorden runt eller chefa för ett stort företag. Det tycker jag att de ska få göra.
Tillåt mig att små-le:-)
Det är så här de flesta feminister reagerar när en man har åsikter om hur kvinnor bör/kan vara. Det är helt enkelt inte okej i deras ögon. Men det HELT OK att ha synpunkter på allt som män bär skulden för och som måste förändras i manligheten. Så urbota trött på enkelspårigheten i detta.
/O
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 33 och 0 gäster