Det finns något som både finns och inte finns samtidigt!

[Sefket Ramovic]

...

[Lill-Leif]

Kan du ge ett exempel på vad detta hum skulle handla om?

Det finns ju en risk att  språket lurar dig i en fälla här. Det du tror betyder A & -A är egentligen A & -B.

[Sefket Ramovic]

...

[Anders]

Kan du ge ett exempel på vad detta hum skulle handla om?

Det finns ju en risk att  språket lurar dig i en fälla här. Det du tror betyder A & -A är egentligen A & -B.

T.ex kan jag ha en idé om att jag kan finnas på 10.000 platser samtidigt, men
jag har ingen aning om hur detta skulle kunna ske i verkligheten.

Idén i sig är sann, eftersom jag antar idén vara sann,
men kanske omöjlig att utföra i verkligheten.

Läser Bergson just nu, han är mycket inne på det här med rummet och föreställningsvärlden, även om han är ute efter andra slutsatser. Iden är ju något som finns i dig och platserna finns i rummet.

[Lill-Leif]

Kan du ge ett exempel på vad detta hum skulle handla om?

Det finns ju en risk att  språket lurar dig i en fälla här. Det du tror betyder A & -A är egentligen A & -B.

T.ex kan jag kan föreställa mig att jag kan finnas på 10.000 platser samtidigt, men
jag har ingen aning om hur detta skulle kunna ske i verkligheten.

Föreställningen i sig är sann, eftersom jag antar den vara sann,
men kanske omöjlig att utföra i verkligheten.


Allt handlar om vad man anser vara sant.
Ifall man även anser ideér såsom sanna,
är allt möjligt, och inget ologiskt!


Så ett påstående såsom "jag är en snigel, men samtidigt en björn"
är möjlig såsom en idé, och därmed inte ologisk.

Problemet är väl just att du inte kan föreställa dig det. Du kan formulera en omöjlighet med språket på samma sätt som jag kan uttrycka "alla ungkarlar är gifta!" men det betyder ju inte att det är något annat än ordbajs (jag "föreställer" mig ju inte en gift ungkarl). Du och jag är, precis som alla andra, fast i språkets bojor.

[Sefket Ramovic]

...

[Lill-Leif]

Kan du ge ett exempel på vad detta hum skulle handla om?

Det finns ju en risk att  språket lurar dig i en fälla här. Det du tror betyder A & -A är egentligen A & -B.

T.ex kan jag kan föreställa mig att jag kan finnas på 10.000 platser samtidigt, men
jag har ingen aning om hur detta skulle kunna ske i verkligheten.

Föreställningen i sig är sann, eftersom jag antar den vara sann,
men kanske omöjlig att utföra i verkligheten.


Allt handlar om vad man anser vara sant.
Ifall man även anser ideér såsom sanna,
är allt möjligt, och inget ologiskt!


Så ett påstående såsom "jag är en snigel, men samtidigt en björn"
är möjlig såsom en idé, och därmed inte ologisk.

Problemet är väl just att du inte kan föreställa dig det. Du kan formulera en omöjlighet med språket på samma sätt som jag kan uttrycka "alla ungkarlar är gifta!" men det betyder ju inte att det är något annat än ordbajs (jag "föreställer" mig ju inte en gift ungkarl). Du och jag är, precis som alla andra, fast i språkets bojor.

Nej, det är så jag menar alltså. Vissa saker är enbart sanna på idé planet,
men inte i fantasin, och andra enbart i verkligheten. Så på idé planet kan man säga
"alla ungkarlar är gifta!", utan att bryta emot logiken.

Du kan inte föreställa dig en sådan idé utan att ändra på innebörden av ordet "ungkarl". Det är fortfarande bara att dribbla med ord. Det sämsta du som filosof kan göra är förmodligen att försöka börja hitta på egna användningar av ord, då binder du fast dig ännu mer i språkets begränsade väv.

[Sefket Ramovic]

...

[Rorschach]

Du kan formulera en omöjlighet med språket på samma sätt som jag kan uttrycka "alla ungkarlar är gifta!" men det betyder ju inte att det är något annat än ordbajs (jag "föreställer" mig ju inte en gift ungkarl). Du och jag är, precis som alla andra, fast i språkets bojor.

En vanlig användning av sådant ordbajs är att sätta "Gud kan göra så att" innan, titta på det resulterande meningen och med triumf utropa:

-- Aha, ett bevis för att Gud inte existerar!!

Poängen är att det inte blir en begripligt bara för att man sätter "Gud kan göra så att" innan.

[Sefket Ramovic]

...

[Ungkarl]

Du menar att något kan finnas i fantasin samtidigt som det inte finns "i verkligheten"? Den relevanta frågan då är om inte din fantasi också är en del av verkligheten.

Alltså: objekt X existerar i din fantasi, eller inte.
Objektet "utanför" din fantasi som ditt fantasiobjekt X refererar till är ett helt annat objekt, låt säga objekt Y.

[Sefket Ramovic]

...

[rara-gossen]

Jag läste igenom era inlägg och håller väl i stort sett med många av er, speciellt någon som nämnde att språket är något som har oss i sitt grepp.

Men jag vill ändå försöka ge mig på några naiva försök att ge exempel på saker som kan existera, men samtidigt inte.


Ett gömställe: Ett gömställe existerar när du själv befinner dig där, dock kan ingen annan få veta om detta gömställe a priori. När du inte befinner dig i gömstället, existear det inte. Poängen kommer när du inser att gömstället, trots att det är en plats, endast existerar i ditt sinne, men du gör idén till verklighet.

En icke-existerande plats samtidigt som den existerar.

Det finns och inte finns samtidigt i den mån du väljer att göra platsen verklig eller inte.


En strumpa har en insida och en utsida. Om man gräver i en strumpa kan man få tag i något längst ner - dess innehåll. När man sedan vill ta ut dess innehåll  vecklas strumpan ut-och-in. Det som händer är att det man trodde var dess innehåll nu blivit dess utsida - för det var endast botten på strumapn man fått tag i.

Ett innehåll man först kände, och det är mycket riktigt där, men som sed mera upphör att existera och blir dess utsida. Insidan på strumpan existerar, för vi kände ju det, men det existerar inte när vi förösker ta del av det.

Innehållet på en strumpa existerar och existerar inte samtidigt.


Oj nu blev det sista kanske lite långsökt...men men, hoppas det gjorde någon nytta.

[Algotezza]

Detta är faktiskt ett logiskt påstående,
eftersom jag kan få ett hum om något
som både finns och inte finns samtidigt
däremot kan jag inte föreställa mig det

Ifall jag antar att även ideér är sanning
innebär det att påståendet "Det finns något som både finns och inte finns samtidigt!"
är logiskt följdriktigt.

Rörelsen - både finns och inte finns - när vi skapat oss en bild av den har det vi skapat en bild av upphört - för att skapa en fattbar bild av rörelsen måste rörelsen bromsas - därmed upphör den.


Nuet finns och inte finns - det vi kallar "nuet" är en konstruktion utifrån vad våra sinnen förnam för ett ögonblick sedan.  Det vi kallar "nuet" är inte det verkliga nuet. Det verkliga nuet kan vi inte tala om - för att kunna tala om något måste vi ha en bild av det och det vi inte har en bild av kan vi inte tala om. När vi talar om det verkliga nuet - är det ändå bilden av det vi talar om, eftersom vi talar om det.

/Algotezza

[PVA]

"Det finns något som både finns och inte finns samtidigt", är ett påstående, och en logisk sats. Dessutom är det en nödvändigt falsk sådan.

Nedanstående är en predikatlogisk formalisering av påståendet

∃x(P(x)∧¬P(x))
    S    F    F
    F    F   S

Det här är troligtvis ganska intetsägande för den som inte är bekant med grundläggande predikatlogik, men slutledningen kan översättas som följer:
- Om ett påstående är sant, så är det falskt att det falskt
- Om ett påstående är falskt så är det falskt att det är sant.
---
- Ett påstående kan inte vara både falskt och sant(samtidigt).

Om vi nu beaktar trådstarten så påstår denna att just påståendet "något finns", är både sant och falskt samtidigt, vilket, som ovan visat, är en omöjlighet.

Och rimligtvis kan du inte heller finna något påstående som uppfyller dessa egenskaper, eller, mängden av de påståenden som samtidigt är både sanna och falska är tom.