Oändligheten

[rara-gossen]

Även om oändligheten inte "finns" tycker jag det vore tragiskt att sluta använda begreppet. Den har en slags "informationell avslutarroll" som kan frammana ny information på ett härligt sätt.

Jag gjorde nyss en liten upptäckt som jag tyckte knyter an till ditt inlägg.

Oändlighet är ett substantiv, inte ett verb.

Hur kommer det sig?


Min första tanke är att vi ringat in oändligheten i vår språkliga förståelse. Ett substantiv, trots att det rör sig om ett abstarkt sådant, är något bestämt och konkret. Hur kan isåfall oändlighet passera som ett substantiv?

Vi kan ju faktiskt även använda oändlighet som ett verb, tex i beskrivningen av universum. Däremot är det inte vanligt att vi beskriver universum som "Oändligheten".


Hur kan oändlighet vara ett substantiv?

[Ungkarl]

Nej, jag svarade på algotezzas fråga, vari han frågade om en sfär som delades i två halvor med samma volym,
får en större yta.

Faktum är väl att den sammanlagda ytan skulle bli större efter delningen även om sfärdelarna fick olika volymer.

Ingen yta förloras i delningen, men en liten bit som tidigare fanns "inne i" sfären blir till nyvunnen yta (om yta räknas som det som finns "utanpå" sfären).

Han skrev även, Tänk sfär eller vad ni vill/

Sant, men sen blev han lite mer tydlig igen och skrev "Utgå från en plastisk sfär och halvera den så att båda halvorna blir sfärer med halva volymen mot den första"

Jag gjorde nyss en liten upptäckt som jag tyckte knyter an till ditt inlägg.

Oändlighet är ett substantiv, inte ett verb.

Hur kommer det sig?

Bra fråga! Jag vet inte hur det kommer sig, men jag har i alla fall en egen liten teori att alla ord till sin innersta natur är verb.

[Zokrates]

Nej, jag svarade på algotezzas fråga, vari han frågade om en sfär som delades i två halvor med samma volym,
får en större yta.

Faktum är väl att den sammanlagda ytan skulle bli större efter delningen även om sfärdelarna fick olika volymer.

Ingen yta förloras i delningen, men en liten bit som tidigare fanns "inne i" sfären blir till nyvunnen yta (om yta räknas som det som finns "utanpå" sfären).

Trolleri eller?

Då kan du ju börja med t.ex en sfärisk droppe olja för att helt fylla upp en oljetanker, därpå har du ju löst världens energiproblem, det är ju bara att börja dela på droppen i all oändlighet. Var får ni allt ifrån?

[Ungkarl]

Nej, jag svarade på algotezzas fråga, vari han frågade om en sfär som delades i två halvor med samma volym,
får en större yta.

Faktum är väl att den sammanlagda ytan skulle bli större efter delningen även om sfärdelarna fick olika volymer.

Ingen yta förloras i delningen, men en liten bit som tidigare fanns "inne i" sfären blir till nyvunnen yta (om yta räknas som det som finns "utanpå" sfären).

Trolleri eller?

Då kan du ju börja med t.ex en sfärisk droppe olja för att helt fylla upp en oljetanker, därpå har du ju löst världens energiproblem, det är ju bara att börja dela på droppen i all oändlighet. Var får ni allt ifrån?

Jag blandade ihop sfär med klot, ursäkta. Vänta nu, vad menade Algotezza egentligen med sin fråga?

Algotezza skriver:

"Jag tänkte då att det kunde finnas något slags likvärdighet utifrån detta "oändliga halverande av en volym oavsett storlek" för att komma fram till "en oändlig yta" genom att en oändlig yta vore på ngt sätt likvärdig med en ändlig volym oavsett storlek på volymen - och att detta gäller oasvett vilka steg vi tar på dimenssionstegen. Oändlig linje likvördig med ändlig yta etc."

Här fick jag återigen intrycket att han menar att vi skulle dela på en klot med en volym (eller en valfri form med en volym).

[Dura M]

Utgå från en plastisk sfär och halvera den så att båda halvorna blir sfärer med halva volymen mot den första - för det första:

1. blir sammanlagda ytan av de två större eller ej jämfört med sfär ett?

Den blir större (kubikroten ur två gånger så stor om jag tänker rätt).

Detta är för övrigt en av poängerna med nanoteknik. Genom att tillverka väldigt små partiklar av ett ämne får man en stor yta per massenhet, på vilken t.ex. katalytiska reaktioner kan ske.

2. vad händer om vi halverar utan ände (vet - går ej med kvicksilver!!!)?

Då växer även arean "utan ände".

Nu associerar jag lite fritt.

Även om yta och volym inte är detsamma kan det som du är inne på ändra "någots" kvalitet om man fixar så samma sammanlagda volym av "något" får större yta, om vi tänker oss "någots yta" som ett kvalitativt mer aktivt, intressant eller verksamt område - i princip via ytans möte med "det något som finns utanför" - eller hur det skall uttryckas. En hjärna med större yta - via veck - har högre kvalitet en en hjärna med samma volym men utan veck.

Och på samma vis med nanotekniken du nämner.

Detta är alltså mer än en tankelek - den har praktiska tillämpningar.

Antalet punkter i ett kontinuum är ju "lika stort" oavsett hur många dimensioner det rör sig om.

Jag tänkte då att det kunde finnas något slags likvärdighet utifrån detta "oändliga halverande av en volym oavsett storlek" för att komma fram till "en oändlig yta" genom att en oändlig yta vore på ngt sätt likvärdig med en ändlig volym oavsett storlek på volymen - och att detta gäller oasvett vilka steg vi tar på dimenssionstegen. Oändlig linje likvördig med ändlig yta etc.

Det är en gammal idé jag har om dimensionstransformering, en formel" att göra linje till yte, yta till volym och neråt med... med "bevarad kvalitet". Jag lanserade den i min första bok, aldrig utgiven men finns i pdf nu, digitaliserad. Tanken är att man kan transformera de olika diemsionerna till varandra - men också på ett psykologiskt plan - göra det inre till det yttre och det yttre till det inre...

Men det är ju vad som sker i digitaliteten - där digitala strängar kan transfomeras till vad vi vill och all info kan bli en sträng.

Och psykologiskt innebär det att leva att alltid det yttre genom våra sinnen blir det inre, minenen,  och när vi handlar gör vi våra tankar till något yttre, visar vad vi tänkt.

/Algotezza

Vet inte om jag förstår vad du är ute efter men visst kan man rent matematiskt mappa punkterna i ett 3-dimensionellt objekt till punkterna i ett 2-dimensionellt objekt. Det 2-dimensionella objektet behöver inte ens vara oändligt.

[Algotezza]

Det handlar väl å ena sidan mest om att hitta ett slags objektiv summeringsformel - gå från en process i tid och rum (fyra dimensioner) och via denna "formel" transformera om denna process  steg - utan att förlora info och kvalitet -  via två dimensioner till en till en punkt - som innehåller samma kvalitativa djup och "täthet" som processen från början. Jag hade väl ett slags idé om dator med oändlig kapacitet.  Men också att för egen del att kunna maximera min egen minneskapacitet med en mental metod som skulle motsvara denna formel. Jag försökte tyänka mig ett slags vektorer i en händelserymd som motsvarade de här processerna och hur jag skulle kunna använda dessa vektorer även som ett slags tankeprinciper - att via dem automatiskt komma från vektorns början till dess slut för att maximera mitt tänkande. Tänkande har alltids varit min passion och mitt sexobjekt, min inre älskarinna.

Å andra sidan handlade det om att smidigt kunna transformera nre processer av tänkande och idéer till något yttre i form av handling och konstnärlioga alster och att kunna gå åt andra hållet lika snabbt, förvadla det yttre till något inre direkt utan onödigt besvär för att maximera upplevande och skapande. Ett kreativt effektivt skapar- och upplevarkretslopp.

Någon som fattar vad jag menar? Jag gör det knappt. Men det är vad jag började syssla med mer intensivt och målmedvetet hösten 1971.

/Algotezza

[Dura M]

Någon som fattar vad jag menar?

Inte en susning.

[Zokrates]

Det handlar väl å ena sidan mest om att hitta ett slags objektiv summeringsformel - gå från en process i tid och rum (fyra dimensioner) och via denna "formel" transformera om denna process  steg - utan att förlora info och kvalitet -  via två dimensioner till en till en punkt - som innehåller samma kvalitativa djup och "täthet" som processen från början. Jag hade väl ett slags idé om dator med oändlig kapacitet.  Men också att för egen del att kunna maximera min egen minneskapacitet med en mental metod som skulle motsvara denna formel. Jag försökte tyänka mig ett slags vektorer i en händelserymd som motsvarade de här processerna och hur jag skulle kunna använda dessa vektorer även som ett slags tankeprinciper - att via dem automatiskt komma från vektorns början till dess slut för att maximera mitt tänkande. Tänkande har alltids varit min passion och mitt sexobjekt, min inre älskarinna.

Å andra sidan handlade det om att smidigt kunna transformera nre processer av tänkande och idéer till något yttre i form av handling och konstnärlioga alster och att kunna gå åt andra hållet lika snabbt, förvadla det yttre till något inre direkt utan onödigt besvär för att maximera upplevande och skapande. Ett kreativt effektivt skapar- och upplevarkretslopp.

Någon som fattar vad jag menar? Jag gör det knappt. Men det är vad jag började syssla med mer intensivt och målmedvetet hösten 1971.

/Algotezza

Som en processor i en processor i en processor i en processor som bearbetar information åt en processor i en processor i en processor i en processor i en.......

[Algotezza]

Någon som fattar vad jag menar?

Inte en susning.

Transformera oändlig info till en punkt utan att förlora kvalitet.

Eller nåt...

Skippa alla ettor och låta noll bära all info...


/Algotezza

[Algotezza]

Det handlar väl å ena sidan mest om att hitta ett slags objektiv summeringsformel - gå från en process i tid och rum (fyra dimensioner) och via denna "formel" transformera om denna process  steg - utan att förlora info och kvalitet -  via två dimensioner till en till en punkt - som innehåller samma kvalitativa djup och "täthet" som processen från början. Jag hade väl ett slags idé om dator med oändlig kapacitet.  Men också att för egen del att kunna maximera min egen minneskapacitet med en mental metod som skulle motsvara denna formel. Jag försökte tyänka mig ett slags vektorer i en händelserymd som motsvarade de här processerna och hur jag skulle kunna använda dessa vektorer även som ett slags tankeprinciper - att via dem automatiskt komma från vektorns början till dess slut för att maximera mitt tänkande. Tänkande har alltids varit min passion och mitt sexobjekt, min inre älskarinna.

Å andra sidan handlade det om att smidigt kunna transformera nre processer av tänkande och idéer till något yttre i form av handling och konstnärlioga alster och att kunna gå åt andra hållet lika snabbt, förvadla det yttre till något inre direkt utan onödigt besvär för att maximera upplevande och skapande. Ett kreativt effektivt skapar- och upplevarkretslopp.

Någon som fattar vad jag menar? Jag gör det knappt. Men det är vad jag började syssla med mer intensivt och målmedvetet hösten 1971.

/Algotezza

Som en processor i en processor i en processor i en processor som bearbetar information åt en processor i en processor i en processor i en processor i en.......

Tänkte man kunde genomföra det - el nåt liknande - med hjälp av mappar på datorn.

Skapa en mapp, lägga den i en annan mapp och den i en annan osv. tills man kommer till en mapp man lägger i den mapp man först skapade.

Kamouflerad tomhet.

Fast datorn protesterar väl.

/Algotezza

[Dura M]

Transformera oändlig info till en punkt utan att förlora kvalitet.

Eller nåt...

Skippa alla ettor och låta noll bära all info...

Det blir nog svårt.

[Algotezza]

Transformera oändlig info till en punkt utan att förlora kvalitet.

Eller nåt...

Skippa alla ettor och låta noll bära all info...

Det blir nog svårt.

Ja, lätt blir det inte.

Jag är dock en av  många nollor som bär viss info - men den är på väg att ebba ut...

/Algotezza