kringlan skrev:Alltså, ägaren enbart intresserad av vinsten? Företag kan se VÄLDIGT olika ut, och vinsten ett företag gör går inte till ägaren. den går mestadels till skatter och återinvestering i företaget(beror naturligtvis på företaget, men att ta ut vinsten som någon slags lön är oerhört riskabelt, istället tar de flesta "ägare" ut lön som vilken annan anställd som helst).
Jag tror ju att ett företag i princip måste vara lönsamt för att kunna fortsätta vara ett företag. Det finns alternativ, men de måste få in pengar någonstans ifrån. Svenska Dagbladet lever på staten, något annat företag på filantropi, ett tredje på lån. Finns säkert hur många alternativ som helst men ett företag har omkostnader och de måste täckas. Vad som händer med den eventuella vinsten beror nog delvis på ägandeformen. Om aktieägaren inte är anställd i företaget kan den ju knappast ta ut någon lön, nej dennes mun får mättas genom avkastning och/eller höjda kurser(indirekt följd av förväntad vinst). Självklart finns idealistiska aktieägare, men de är sannolikt i minoritet.
kringlan skrev:Vad är det folk har för idée om folk som driver företag egentligen? Att dom per definition är elaka och suger ut?
Elaka är ju precis vad jag inte påstår. Kortsiktigt skiljer sig arbetsgivarens intresse från den anställdas, inte särskilt märkvärdigt, skadligt men inte konstigt.
kringlan skrev:Vad menar du men arbetarägda företag?
Jag menar att arbetarna skall vara jämnbördiga delägare. En arbetare – en röst, en direktör – en röst. Någon sa, ’Varför skall demokratin sluta vid fabriksportarna?’ Mycket bra fråga. På det här landets liberala ledarsidor ses det som i stort sett självklart att bomba i demokratins namn men att utvidga demokratin till att även omfatta ett företags strukturer skulle få samma ledarskribenter att bli tokiga (vilket de kanske varit hela tiden

).
kringlan skrev:Jag ser framför mi att du föreställer dig företag där arbetarna bygger maskiner eller något och högt uppe i ett rum står en fet man med cigarr och ler onskefullt?
Jag märker att det är det du tror
I denna diskussion skulle jag säga att en arbetare är en anställd som inte innehar en chefsposition. Finns säkert nackdelar med denna definition, påpeka de gärna.
kringlan skrev:En motsättning mellan arbetsgivare och arbetstagare?
Jag utgår bland annat från mina egna erfarenheter. Har haft kommunen, landstinget, ett litet privat bemanningsföretag och ett stort privat företag drivet av en stiftelse som arbetsgivare. Alla dessa fyra har försökt ge mig så låg lön som möjligt. O.k. det har hänt att jag fått igenom mitt lönekrav utan motargument men det visade sig då i efterhand att mitt krav var på tok för lågt

En gång frågade en förhandlare mig t o m ’hur lågt kan du tänka dig att gå?’

Jag svarade inte på frågan.
Jag har många gånger haft känslan att ledningen ser de anställda som ett nödvändigt ont. Och det är inte särskilt märkligt, den största utgiftsposten är i nästan varje företag personalutgifter.
kringlan skrev:Men idag hatar vi arbetsgivvare eftersom dom är elaka och onda och kapitalistiska, dom är snåla och vägrar dela med sig, dom krattar åt arbetarna och tar ut jättevinster från företaget utan att göra någonting
Min senaste arbetsgivare var definitivt bra, men motsättningen har funnits där ändå. Här har jag bara pratat om lönen för att den är så konkret. Det större problemet har med alienation att göra. Två av de andra tre företagen var mindre bra, det tredje kan jag inte uttala mig om, men obs jag hatar definitivt inte någon utav de.
kringlan skrev:(den absolut största idiotin är att folk tror att de inte behöver göra någonting) OSV.OSV. När ska folk vakna lite?
I ett arbetarägt företag tvingas man göra något

.
kallekula skrev:Hur mycket av Marx bör då finnas kvar för att man ska kunna säga att detta har sina spår i Marx?
Mycket bra fråga som jag också skulle vilja ha svar på. Kan inte du ställa den på socialism.nu? Eller läsa 'marx beyond marx' av Negri.
Förresten, när jag läste i liedman fick jag intrycket att mina tankar var mer socialistiska än specifikt marxistiska.
/luipa