En slags tävling
Moderator: Moderatorgruppen
Varje gång vi löser ett problem så måste någonting slitas. Vi kan inte helt själva skapa förändring. Vi måste använda saker. När sakerna används så slits de. Och de slutar att fungera när de har fyllt sitt syfte. Byxor slits. Varje gång ens byxor går sönder så kan man glädja sig åt att man har löst ett problem. Många människor grips av panik när saker går sönder. De grips av meningslöshetskänslor för de ser inte meningen. Men problemen hade inte kunnat lösas utan att något slitits. Man kan också slita på sig själv, och det är därför människor dör tillslut. Men jag menar att det är hälsosamt att slita på saker som inte har liv på samma sätt som människan. Jag menar inte att man är tvungen att ta av sig själv för att lösa problem. Att slita på livlösa föremål kan vara ett tecken på att man inte sliter lika mycket på sig själv. Vad jag menar är att allt har en mening, även fast vi har en fri vilja så följer allt en meningsfull händelsekedja. Allt går också att laga, även människan, oavsett vad det rör sig om.
Att hitta en motsats är att gräva i egenskaper och cykler.
Solen går upp och solen går ner, mörker blir ljus och ljus blir mörker.
Att hitta motsatser är att försöka förstå tingens natur, hitta dess mönster och hur tingen lever sina liv.
Hur lever rädslan sitt liv ?
när man är rädd så vet man inte vad som kommer att ske,
när man vet saker så är man inte rädd och blir lugnare.
Så jag tror motsatsen till rädsla kan vara lugn.
Vad är motsatsen till musik ?
Solen går upp och solen går ner, mörker blir ljus och ljus blir mörker.
Att hitta motsatser är att försöka förstå tingens natur, hitta dess mönster och hur tingen lever sina liv.
"att vara rädd" tror jag är "att vara lugn"
Hur lever rädslan sitt liv ?
när man är rädd så vet man inte vad som kommer att ske,
när man vet saker så är man inte rädd och blir lugnare.
Så jag tror motsatsen till rädsla kan vara lugn.
Vad är motsatsen till musik ?
scirocco skrev:Jag kunde inte svaret Marko. Efter en stund tänkte jag död,sedan tomhet. Är allt musik? Att lyssna till björken som växer,eller lasse stefanz..
Jag vet heller inte svaret . och funderar på vad musik är.
Vi använder musik för rytmer som vi tycker är harmoniska och ger oss en emotionell boost.
Allt svänger, allt har en rytm och ett liv och konstruktivt och positivt.
så motsatsen till musik kanske kan vara orytmisk och obundenhet.
vad är orytmisk musik ?, experimentell jazz ? ett oljud eller bara oväsen ?
eller yttre påverkan som skapar dissharmoni ?
Det som inte var menat är motsatsen till musik ?
Nej det är svårt att definiera musik. Det finns någon som verkligen har spelat in en växande växt och framfört detta inför publik.Vet inte namnet. Vågorna eller vinden är ganska behagligt att lyssna till. Valsång tycker jag om.Maskiner som går ger ifrån sig toner ibland rytm. Är man förälskad är den andres prat världens hit.
Ursprunget är naturligtvis värme-rörelse,alltså liv. Det kan låta skönt,si så där eller skära i sinnet.
Ursprunget är naturligtvis värme-rörelse,alltså liv. Det kan låta skönt,si så där eller skära i sinnet.
scirocco skrev:Nej det är svårt att definiera musik. Det finns någon som verkligen har spelat in en växande växt och framfört detta inför publik.Vet inte namnet. Vågorna eller vinden är ganska behagligt att lyssna till. Valsång tycker jag om.Maskiner som går ger ifrån sig toner ibland rytm. Är man förälskad är den andres prat världens hit.
Ursprunget är naturligtvis värme-rörelse,alltså liv. Det kan låta skönt,si så där eller skära i sinnet.
Musik är nog rytmer som vi förväntar oss ska övergå till något annat i en kedja av händelser med viss variation.
så motsatsen till musik kan bli ologisk struktur där sekvenserna inte har en inbördes förhållande till varandra.
(denna ologik är inbakad i musiken som överaskningsmoment till det entoniga)
signular händelse är nog inte musiken, men flödet av singulariteter skapar musik.
Lyssnar jag på havets kluckande så är inte det musik för mig, det är en rytm.
jag bakar in vindens susningar, molnens rörelse, måsarnas skrik som bildar ett stycke musik
motsats till musik är ensam och isolerad eller stilla.
Marko skrev:motsats till musik är ensam och isolerad eller stilla.
Musik är väl någonting man relaterar till fantasin, upplevda mönster, jag tänker spontant att motsatsen skulle kunna vara struktur, det kan stämma in på vad du säger, en struktur är ju ensidig, isolerad (till skillnad mot mönster där det görs kopplingar) och stilla (det görs inga snabba förändringar). Vad tror ni?
kort skrev:Marko skrev:motsats till musik är ensam och isolerad eller stilla.
Musik är väl någonting man relaterar till fantasin, upplevda mönster, jag tänker spontant att motsatsen skulle kunna vara struktur, det kan stämma in på vad du säger, en struktur är ju ensidig, isolerad (till skillnad mot mönster där det görs kopplingar) och stilla (det görs inga snabba förändringar). Vad tror ni?
Min syn:
Allting är i viss mån relaterat till fantasin eller passerar fantasin.
Är jag tex på gott humör upplever jag saker på ett helt annat sätt än när jag är på sämre humör.
Tolkningen kommer att variera av vad kommunikationen egentligen handlar om.
För att fårstå en kommunikation så får vi använda lite fantasi.
Det finns en verklighet eller värld bortom mina sinnen, hur den beter sig berättar delvis mina sinnesorgan om.
Det ger en fragmentalisk bild av världen, Dessa intryck förs vidare till hjärnan.
när vi plockar fram information används fantasin igen för att tolka det vi först tog emot. var det så som jag upplevd det som eller var det på något annat vis ?
Mönster existerar på något vis i hjärnan eller fångas upp av hjärnan. Hur dessa är lagrade vet vi inte och vi kan bara filosofera om det.
I viss mån kan vetenskapen beskriva vad som händer, man ser vilka delar av hjärnan som arbetar. Är känslocentret aktiv under kommunikationen ? är det vänster eller höger halva som är aktivt ?. Men själva mönstret ser vi inte, den är eventuelt lagrat på bästa komprimerade vis och i mest energisnåla läge som kan tänkas (vissa hävdar att tänka på en cirkel är den mest energisnåla metoden).
Budskapet i låten är immateriell, ett mönster som inte existerar i sig på ett fysiskt vis. Men jag tror att även det immateriella är lite i funktion som det materiella. Den har mönster som vi mins eller fantiserar ihop på likartat vis som när vi 'fysiskt' tänker.
Det blir ju besvärligt att nysta upp medvetandet och tanken runt tex musikens budskap. En blå fjäril upplever vi mer som verklig än musikens toner som spelas upp via ljudets komprimering. ljud syns ju inte, den hörs.. men bägge är en energinivå som varierar över det vi kallar för tid och lika 'verkliga'. det finns en tid eller frekvens och en amplitud i det vi upplever, ljud som ljus är nog samma sak.
om tid inte existerar som vi föreställer oss så kan jag tänka mig att hjärnan inte har en skicka hit och motta det där processen,
utan att allt sker i realtid, fantasin är medverkande i samma ögonblick som informationen lagras, dessa är då mer en variation utan tid i form av ampllituders direkta påverkan i ett varande av nuet. Tiden är då endast med för att dela upp händelsrna rent mentalt och inte en fysisk verklighet. (för hur lång tid tar det att minnas en låt?) men i sig spelar det ingen roll, för vi är överens om att en minut är 60 sekunder och ett år 365 dagar. (förövrigt en messopotamisk talbas det där med 60)
kort skrev:Marko
Men har du tänkt på att när man har förstått en låts budskap så slutar det att låta som musik i ens öron? Ungefär som att när känslan blir till tanke så försvinner den..
Bra poäng : )
Den får jag fundera på, Jag lyssnar sällan på texterna i musiken och själva text budskapet är inte det viktiga,
Det är mer röstens tonlägen och vad det berättar som är det viktiga. En sorgsen låt, eller en lurig slinga.
Tänker jag på låten 'over the rainbow' så hör jag lite musik i mitt inre. är inte minnet då musik ?
Låten är mer dunkel och svårfångad. Men jag kommer ihåg vissa stycken, en klassisk låt som var mer verklig och klar i sina toner än när jag hörde dom med örat. Jag mindes varenda ton på ett högst fantastikt vis. Verklighet eller fantasi och musik ?
Man minns nog ett slags mönster, frågan är varför man gillar vissa mönster och andra inte, står de för någonting eller påminner de om någonting? Jag har själv väldigt dåligt melodi-minne men jag älskar rytmiska låtar, det kanske är just därför. :)Marko skrev:kort skrev:Marko
Men har du tänkt på att när man har förstått en låts budskap så slutar det att låta som musik i ens öron? Ungefär som att när känslan blir till tanke så försvinner den..
Bra poäng : )
Den får jag fundera på, Jag lyssnar sällan på texterna i musiken och själva text budskapet är inte det viktiga,
Det är mer röstens tonlägen och vad det berättar som är det viktiga. En sorgsen låt, eller en lurig slinga.
Tänker jag på låten 'over the rainbow' så hör jag lite musik i mitt inre. är inte minnet då musik ?
Låten är mer dunkel och svårfångad. Men jag kommer ihåg vissa stycken, en klassisk låt som var mer verklig och klar i sina toner än när jag hörde dom med örat. Jag mindes varenda ton på ett högst fantastikt vis. Verklighet eller fantasi och musik ?
Varför gillade jag tex <embed src="http://www.4shared.com/embed/84257047/94a7fbb6" width="150" height="10" allowfullscreen="true" allowscriptaccess="always"></embed> ?, jag tyckte att låten har en skön rytm, tänkte lite på katie meluas ena låt, och lite av zigenars öden och mystik fans med ... vi är nog överens om att det är lite musik i den låten. När jag i min tysnad nynnar på rytmen eller bara hör den inom mig så är det musiken jag hör, kanske förvrängd, men endå toner som e sköna.
men jag vet att det går att öva upp genom att vara avslapnad och försöka fånga en låts toner, en gång så blev jag så paff som jag skrev ovan, villa ha en låts rytm, och den kom som om den var spelad med headsettet på och cdn rullandes. (alltså en mycket märklig upplevelse)
jag övade upp förmågan under en period och kunde ibland höra musiken lika klar inombords som om den var fysiskt verklig. (idag kan jag inte det längre)
Jag ska inte skryta över mina egenskaper, för musik minnet är dåligt idag,Jag har själv väldigt dåligt melodi-minne
men jag vet att det går att öva upp genom att vara avslapnad och försöka fånga en låts toner, en gång så blev jag så paff som jag skrev ovan, villa ha en låts rytm, och den kom som om den var spelad med headsettet på och cdn rullandes. (alltså en mycket märklig upplevelse)
jag övade upp förmågan under en period och kunde ibland höra musiken lika klar inombords som om den var fysiskt verklig. (idag kan jag inte det längre)
Jag vet precis hur jag skulle göra om jag komponerade musik, för jag får ofta mycket häftiga upplevelser av musik som bara varar någon sekund då jag går någonstans där musik från olika håll svagt blandas, då försöker min hjärna analysera melodin och skapar naturligt i halv-fantasi en melodi (jag hör men jag vet inte hur mycket av det som är bara i mitt huvud) som är mycket bättre än de båda låtarna var för sig, när jag kommer närmare ljudkällan blir jag alltid besviken för låten lät inte som jag trodde,
Fantasin är ett kraftfullt verktyg,
Dom mest intressanta och fashinerande upplevelser jag haft sker i drömmar/fantasin.
Det är ju i Fantasin allt här i världen tar sin form. Vi funderar och vi skapar, vi testar och ser om det fungerar.
Utan fantasi skulle nog inte vår värld existerat. Våra drömmar är livets och verklighetens väv.
Det blir väl aldrig som man tänkt sig från första stund,
Dom mest intressanta och fashinerande upplevelser jag haft sker i drömmar/fantasin.
Det är ju i Fantasin allt här i världen tar sin form. Vi funderar och vi skapar, vi testar och ser om det fungerar.
Utan fantasi skulle nog inte vår värld existerat. Våra drömmar är livets och verklighetens väv.
Det blir väl aldrig som man tänkt sig från första stund,
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster