Barns utveckling, med allt vad det innefattar, sker bland annat via processerna enculturation och socialisering- Utveckligen fortgår genom ett mått av tvång från föräldrarnas sida- således präglas barnets utveckling av regler, normer och riktlinjer och via olika villkor utvecklas personen till en vuxen individ
Om man låter barnen utvecklas mer fritt (mindre regler, principer, ideal osv),hämmar man på samma gång barnets intellektuella och sociala utveckling?
Diskussionen är öppen för alla former av tankar, reflektioner och idéer.
Barnets utveckling-enculturation/socialisering.
Moderator: Moderatorgruppen
Jag skulle inte tro att en friare uppfostran hämmar barnets utveckling, tvärtom, det är istället vad för strikta regler brukar bidra till. Men å andra sidan, life finds a way, graden av motstånd kan variera, någon slags balansgång mellan att sätta gränser och att låta barnets egen upptäckarlusta få utvecklas fritt är kanske det mest "naturliga".
Självklart hämmar regler och tvång. Det är trots allt syftet med dem. Barn utvecklas med ellerutan hämmande element från sin omgivning. Frågan är på vilket sätt barnet utvecklas och vad som är bra begränsningar eller ej.
De exempel jag har sett av extremt fri uppfostran har aldrig varit positiva. Det är barn med så dåligt uppförarande och så dålig social kompetens att de och deras omgivning lider av det. Barn testar gränser. Får de inga gränser lär de sig inte det sociala samspel som de senare kommer att vara beroende av för ett gott liv. Brister på regler ger även barnen en känsla av att föräldrarna är oengagerade vilket inte alls är bra.
Det finns också de som lider av för hårda tyglar. För strikta regler och för lite öppenhet för egna tolkingar och initiativ utesluter att barnen tränas i att aggera själva innom vad som ses som acceptabelt beteende. Det kan leda till bristande handlingskraft eller revolutionärt beteende som syftar till att bryta alla regler bra som dåliga. Det kan även vara hämmande om reglerna är tvetydiga, orättvisa eller godtykliga. Det ska inte vara någon tvekan om vad som gäller.
Min syn på uppfostran är att barn ska ha regler. Inte fasta odiskutabla regler men som ändras eftersom när barnet mognar. En balans mellan frihet och tillättavisning. En viktig sak är att inte göra så stor grej av en tillrättavisning. Barn som aldrig blivit tillsagda när de gör något tokigt tar en tillrättavisning hårt. Ett barn som är van att få tillsägelser gör inte en så stor grej av det utan lär sig bara att det var över gränsen då den gjorde det och det. Det är också viktigt att undvika dubbla budskap. Gäller en regel gäller den tills den ändrats. Alla regler bör vara rimliga och ha stor öppenhet för barnet att leva ett bra liv men man ska som förälder inte se mellan fingrarna på regelbrott. Ett regelbrott ska leda till konsekvenser. Det kan vara en enkel tillrättavisning eller ett ordentligt samtal om saken beroende på vad som passar situationen.
Jag har en bekant som var tvungen att tvätta sin sons mun med tvål en gång efter att han sagt fula saker, fått en överilad varning om att tvätta munnen med tvål om han fortsatte vilket han gjorde. Inte kul för någon av dem men det var nödvändigt för att inte ge intrycket av dubbla budskap. En mycket trevlig och kärleksfull familj kanske ska tilläggas.
De exempel jag har sett av extremt fri uppfostran har aldrig varit positiva. Det är barn med så dåligt uppförarande och så dålig social kompetens att de och deras omgivning lider av det. Barn testar gränser. Får de inga gränser lär de sig inte det sociala samspel som de senare kommer att vara beroende av för ett gott liv. Brister på regler ger även barnen en känsla av att föräldrarna är oengagerade vilket inte alls är bra.
Det finns också de som lider av för hårda tyglar. För strikta regler och för lite öppenhet för egna tolkingar och initiativ utesluter att barnen tränas i att aggera själva innom vad som ses som acceptabelt beteende. Det kan leda till bristande handlingskraft eller revolutionärt beteende som syftar till att bryta alla regler bra som dåliga. Det kan även vara hämmande om reglerna är tvetydiga, orättvisa eller godtykliga. Det ska inte vara någon tvekan om vad som gäller.
Min syn på uppfostran är att barn ska ha regler. Inte fasta odiskutabla regler men som ändras eftersom när barnet mognar. En balans mellan frihet och tillättavisning. En viktig sak är att inte göra så stor grej av en tillrättavisning. Barn som aldrig blivit tillsagda när de gör något tokigt tar en tillrättavisning hårt. Ett barn som är van att få tillsägelser gör inte en så stor grej av det utan lär sig bara att det var över gränsen då den gjorde det och det. Det är också viktigt att undvika dubbla budskap. Gäller en regel gäller den tills den ändrats. Alla regler bör vara rimliga och ha stor öppenhet för barnet att leva ett bra liv men man ska som förälder inte se mellan fingrarna på regelbrott. Ett regelbrott ska leda till konsekvenser. Det kan vara en enkel tillrättavisning eller ett ordentligt samtal om saken beroende på vad som passar situationen.
Jag har en bekant som var tvungen att tvätta sin sons mun med tvål en gång efter att han sagt fula saker, fått en överilad varning om att tvätta munnen med tvål om han fortsatte vilket han gjorde. Inte kul för någon av dem men det var nödvändigt för att inte ge intrycket av dubbla budskap. En mycket trevlig och kärleksfull familj kanske ska tilläggas.
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5804
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Det beror ju, som du säkert förstår, vilka regler och normer du sätter upp för dina barn. Som tidigare talare har konstaterat krävs det både regler och frihet för att en människa ska utvecklas som en harmonisk och socialt fungerande varelse.
Givetvis förstår jag att regler kan det vara en uppsjö av. Jag är inte ute efter något specifikt- utan en diskussion huruvida regler, ideal, principer etc som sådana fungerar, just beträffande ett barns utveckling. Diskussionen behöver inte avgränsas.
Re: Barnets utveckling-enculturation/socialisering.
Tractatus skrev:Barns utveckling, med allt vad det innefattar, sker bland annat via processerna enculturation och socialisering- Utveckligen fortgår genom ett mått av tvång från föräldrarnas sida- således präglas barnets utveckling av regler, normer och riktlinjer och via olika villkor utvecklas personen till en vuxen individ
Jag vet inte om man kan hävda att dessa processer fordrar något tvång överhuvudtaget. Det lilla barnet har beteenden som i sig befrämjar socialisering. Jag tror att både Bowlby och Ainsworth menar att dessa "naturliga" beteenden utgör den första och psykologiskt viktigaste socialiseringen -- bindningen till en specifik vuxen (modern eller fadern). Denna socialisering är ett samspel snarare än något som förmedlas från föräldern. Men Du menar kanske en senare socialisering, anpassningen till ett större samhälleligt och kulturellt sammanhang?
Man berättade att han en gång spärrats in på Bedlams dårhus. Man hade gjort honom hedern att ta honom för vansinnig, men man släppte honom igen när man upptäckte att han bara var poet.
Tractatus skrev:Ja,framförallt. Men fortfarande i barnålder. Låt oss anta upp till 12-14 år.
OK, då är jag med. Men då blir frågan hur mycket den perioden påverkar en, eller om den tidigare utvecklingen har större inverkan på vem man "är" eller "blir". Frågan är ju egentligen hur stor som helst -- vad och när formas vi som personer och personligheter? Jag vet ärligt talat inte om tvång i fostran har så jättestor betydelse i den åldern -- mer än att hålla oss i schack. Vad tror Du?
Man berättade att han en gång spärrats in på Bedlams dårhus. Man hade gjort honom hedern att ta honom för vansinnig, men man släppte honom igen när man upptäckte att han bara var poet.
OK, då är jag med. Men då blir frågan hur mycket den perioden påverkar en, eller om den tidigare utvecklingen har större inverkan på vem man "är" eller "blir". Frågan är ju egentligen hur stor som helst -- vad och när formas vi som personer och personligheter? Jag vet ärligt talat inte om tvång i fostran har så jättestor betydelse i den åldern -- mer än att hålla oss i schack. Vad tror Du?
Jag är av meningen att ett visst tvång måste infinna sig för att låta barnet formas på "rätt" sätt. "Rätt sätt" är givetvis relativt. Om vi antar vi att vi har en mall, en stig som vi anser är den korrekta för en barns utveckling -dvs vissa principer, regler, riktlinjer och mål som borde finnas och uppfyllas under processes utveckling, ser jag en viss typ av tvång som oundvikligt - just med tanke på att människan är så komplex, samhället struktur så versatil och vägarna att ta är många och många av dessa är mer eller mindre vilseledande, felaktiga.
Jag tror att barnet anammar enormt mycket under sin utveckling och mer eller mindre blir erfarenheten från tidig ålder ett fundament för vidare utveckling- ett fundament för personligheten. Dock inte sagt att människan rent psykologiskt inte kan "förändras" i ett senare skede i livet- dock blir det en mer prekär och trög process. Självaktualisering och självförverkligande är viktiga fenomen i den senare utvecklingen.
Tractatus skrev:
Jag är av meningen att ett visst tvång måste infinna sig för att låta barnet formas på "rätt" sätt. "Rätt sätt" är givetvis relativt. Om vi antar vi att vi har en mall, en stig som vi anser är den korrekta för en barns utveckling -dvs vissa principer, regler, riktlinjer och mål som borde finnas och uppfyllas under processes utveckling, ser jag en viss typ av tvång som oundvikligt - just med tanke på att människan är så komplex, samhället struktur så versatil och vägarna att ta är många och många av dessa är mer eller mindre vilseledande, felaktiga.
Jag tror att barnet anammar enormt mycket under sin utveckling och mer eller mindre blir erfarenheten från tidig ålder ett fundament för vidare utveckling- ett fundament för personligheten. Dock inte sagt att människan rent psykologiskt inte kan "förändras" i ett senare skede i livet- dock blir det en mer prekär och trög process. Självaktualisering och självförverkligande är viktiga fenomen i den senare utvecklingen.
Jag håller helt med, men frågan är om tvånget bidrar till den senare utvecklingen enligt den avsikt med vilken tvånget utövas. Jag skulle kunna tänka mig att tvånget i många fall får precis motsatt effekt -- naturligtvis inte den direkt, synliga effekten, men definitivt den persondanande effekten. Förstår Du hur jag menar? När man tvingar någon till något kan man se att man lyckas i sitt uppsåt då personen rättar sig efter tvånget. Men hur påverkar tvånget personen känslomässigt och intellektuellt? Det man tror är en positiv effekt av tvånget, ett "inrättande" av beteendet, blir i själva verket själens revolt. Är jag luddig?
Man berättade att han en gång spärrats in på Bedlams dårhus. Man hade gjort honom hedern att ta honom för vansinnig, men man släppte honom igen när man upptäckte att han bara var poet.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4110
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Ursäkta att jag hoppar i mitt i debatten men här luktar det flumpedagogik!
Alla dessa flummare har gjort stor skada i skolan. Ett barn är ett barn och måste förstå gränser. Vi vuxna ska sätta gränserna. Som det är idag sätter ungarna själv gränserna och flummarna skrattar "fina, självständiga ungar".
Kan du precisera dej?
Jag själv gick i "pluggskolan" med en lärare som var gammal polis, hård men rättvis. Har inte tagit skada av det (haha, skrattar några)
Idag går (20%?) av eleverna i grundskolan ut utan att kunna läsa!
Detta för att tiden har använts till "sällskapslekar" istället för att plugga fakta.
Skolan ska förbereda ungarna för vuxenlivet, men i vuxenlivet är inte kritiserandet i sig huvudsaken utan sakinnehållet. Detta skaffar man sej bara genom hårt arbete. Finns inga genvägar.
Alla dessa flummare har gjort stor skada i skolan. Ett barn är ett barn och måste förstå gränser. Vi vuxna ska sätta gränserna. Som det är idag sätter ungarna själv gränserna och flummarna skrattar "fina, självständiga ungar".
Ursus skrev:Jag skulle kunna tänka mig att tvånget i många fall får precis motsatt effekt -- naturligtvis inte den direkt, synliga effekten, men definitivt den persondanande effekten.
Kan du precisera dej?
Jag själv gick i "pluggskolan" med en lärare som var gammal polis, hård men rättvis. Har inte tagit skada av det (haha, skrattar några)
Idag går (20%?) av eleverna i grundskolan ut utan att kunna läsa!
Detta för att tiden har använts till "sällskapslekar" istället för att plugga fakta.
Skolan ska förbereda ungarna för vuxenlivet, men i vuxenlivet är inte kritiserandet i sig huvudsaken utan sakinnehållet. Detta skaffar man sej bara genom hårt arbete. Finns inga genvägar.
Jag håller helt med, men frågan är om tvånget bidrar till den senare utvecklingen enligt den avsikt med vilken tvånget utövas. Jag skulle kunna tänka mig att tvånget i många fall får precis motsatt effekt -- naturligtvis inte den direkt, synliga effekten, men definitivt den persondanande effekten. Förstår Du hur jag menar? När man tvingar någon till något kan man se att man lyckas i sitt uppsåt då personen rättar sig efter tvånget. Men hur påverkar tvånget personen känslomässigt och intellektuellt? Det man tror är en positiv effekt av tvånget, ett "inrättande" av beteendet, blir i själva verket själens revolt. Är jag luddig?
Det här med revolter och liknande brukar vara konsekvenser av
inadekvata metoder i uppfostran, dålig pedagogik etc.
Så länge tvånget inte övergår i någon sorts psykisk eller fysisk misshandel och utförs, som Suchanother skriver, hårt, rättvist och diciplinerat borde effekten någorlunda bli den efter eftersträvade.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4110
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
En tanke slog mej; tänk om 2/3 delssamhället inte längre kräver läs- och skrivfärdigheter (hårddraget) av alla utan dessa som tillhör 2/3 delen reduceras istället till konsumerande, fjärrstyrda, objekt där konsumerandet är både utgångspunkten och slutpunkten och där produktionen har fallit bort.
Kanske är den tiden förbi då kunskap belönades. Istället är det typ "finansvalpen", som sitter där med bakåtslickat hår framför skärmen och vars enda merit är att han kan klicka med musen i rätt ögonblick, som kammar hem kulorna.
Under hela industrialismens utveckling har utbildning varit nyckelordet om man vill hänga med i racet. Men någonting avgörande har hänt de senaste årtiondena. Men jag mäktar inte med att sätta fingret på vad detta är. Kanske har vi uppnått en materiell standard som de flesta är nöjda med och nu gäller det bara att, som i nätpoker, lura pengarna av de andra.
Amelie, jag tycker ditt resonemang är ok men du börjar i fel ände. Respekt är någonting som man förtjänar och inte får. Respekt bygger säkerligen på många konkreta saker.
Kanske är den tiden förbi då kunskap belönades. Istället är det typ "finansvalpen", som sitter där med bakåtslickat hår framför skärmen och vars enda merit är att han kan klicka med musen i rätt ögonblick, som kammar hem kulorna.
Under hela industrialismens utveckling har utbildning varit nyckelordet om man vill hänga med i racet. Men någonting avgörande har hänt de senaste årtiondena. Men jag mäktar inte med att sätta fingret på vad detta är. Kanske har vi uppnått en materiell standard som de flesta är nöjda med och nu gäller det bara att, som i nätpoker, lura pengarna av de andra.
Amelie, jag tycker ditt resonemang är ok men du börjar i fel ände. Respekt är någonting som man förtjänar och inte får. Respekt bygger säkerligen på många konkreta saker.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster