Evidens för en yttre värld

[freddemalte]

Hej Malte!

Jag vill börja med att påstå att alla människor är ofrivilliga solipsister. Vi kan bara uppleva det privata jaget och aldrig någon annans. Så empiriskt sett så måste alla "jag" vara  solipsister. Men det är en annan fråga.

Den yttre världen finns. Bara genom att du använder ord som "inre värld" ger en del ledtrådar om att det borde finnas en yttre värld. Den inre världen måste ju jämföra säg själv med något annat för att vara en inre värld. För annars så skulle inte språkbruket eller jaget kunna existera. (vilket jag inte säger att det gör)

Men att beskriva "det där ute" är och kommer alltid vara extremt subjektivt holistiskt sett. Det vi människor förnimmer är det som varit evolutionärt viktigt för våran överlevnad och därefter formas upplevelsen till något vi har nytta av. Det har inte varit evolutionärt viktigt för oss kunna känna extremt små doftspår i luften, medans hos en hund är det det. Eller t.ex. höra väldigt hög frekventa ljud som fladdermöss och navigera efter dom. En fladdermus "värld där ute" Ser HELT annorlunda ut. Och fladdermusen kommer dra slutsatser om världen där ute som vi bara kan drömma om.

Det man upplever är bara neurala processer precis som du säger. Det kan inte vara något annat. Förklaringen till det är att vi har en hjärna som omsätter allt elektriskt och sedan tolkas och sedan blir det medvetet. Vi är inga gudar som upplever världen "som den är". Vi kan inte uppleva en bråkdel av alla ljus och ljudfrekvenser. Vi är otroligt operfekta. Och världen skulle te sig tämligen kaotiskt om vi kunde.

Vi lever i Platons grotta och kommerr tyvärr alltid stanna där.

Världen utanför kommer aldrig att kunna beskrivas som den är. För att alla sinnen färgas av våra glasögon.

Hej highway

Va roligt med lite nya infallsvinklar och framför allt med nya skribenter!

Ditt resonemang är mycket intressant och du blåser liv i den ”uråldriga” diskussionen om Platons grotta och den externa yttervärldens existensätt. Så även Robert Nozick´s upplevelsemaskin eller för den delen Matrix (filmen). Att alla (om nu andra existerar – he he) är sin egen solipsist i kraft av att man inte kan nå kunskap om något om sin omvärld genom någon annan väg än via sina sinnen och hjärnans bearbetning av sinnesdata, är något jag är benägen att skriva under på. Vad jag dock har lite svårare för att hålla med om är att användandet av begreppet ”inre värld” skulle påvisa att det existerar en yttre dito? Jag skulle dock kunna stäcka mig till att antagandet om en uppdelning av världen i ”yttre och inre” är en falsk dikotomi som i sak behöver dekonstrueras fullt ut. Vi kanske ska börja om helt från noll och bygga upp en annan syn på världens beskaffenhet. Tills det är gjort, eller den aktiviteten är startad, saknar jag fortfarande hållbara och relevanta argument för att det de facto skulle existera en värld bortom min egen upplevelse. Jag säger alltså inte (vilket en del verkar tro) att en sådan värld inte existerar, det jag säger är att jag hittills inte hört några argument som är helt igenom övertygande i frågan.

Mvh
Fredrik

[Zokrates]

Freddemalte, varför ser du inga hållbara argument, jag tycker att du fått flera redan nu,
du kan se det hela som en trappa, där du i egenskap av en människa befinner dig på
ett trappsteg varifrån du kan blicka ett antal trappor ned eller upp, du är verklig där du
står, trappsteget är jorden, tillika din yttre verklighet, trappsteget nedanför är mikrokosmos
och trappsteget ovanför är vår planets position i universum. Du är på inget sätt upphov till
trappsteget du står på, du kan bara uppleva den, den är inte skapad av dig, bara tolkad,
dör du finns det gott om andra varelser som fortsätter med sina egna tolkningar.

Huruvida trappan leder någonstans i endera riktning kan vi bara spekulera om och kring,
det ligger utanför vår begreppsvärld, alltså utom räckhåll för vad vi kan observera och mäta.
Skulle det sitta en "liten gubbe" där med en joystick i hand och spela upp denna vår verklighet
som ett spel, så skulle vi aldrig få det bekräftas, men däremot kan vi bekräfta att oavsett
orsak, så existerar vi här och nu i en för oss verklig värld som vi kan agera i.

[freddemalte]

Freddemalte, varför ser du inga hållbara argument, jag tycker att du fått flera redan nu,
du kan se det hela som en trappa, där du i egenskap av en människa befinner dig på
ett trappsteg varifrån du kan blicka ett antal trappor ned eller upp, du är verklig där du
står, trappsteget är jorden, tillika din yttre verklighet, trappsteget nedanför är mikrokosmos
och trappsteget ovanför är vår planets position i universum. Du är på inget sätt upphov till
trappsteget du står på, du kan bara uppleva den, den är inte skapad av dig, bara tolkad,
dör du finns det gott om andra varelser som fortsätter med sina egna tolkningar.

Huruvida trappan leder någonstans i endera riktning kan vi bara spekulera om och kring,
det ligger utanför vår begreppsvärld, alltså utom räckhåll för vad vi kan observera och mäta.
Skulle det sitta en "liten gubbe" där med en joystick i hand och spela upp denna vår verklighet
som ett spel, så skulle vi aldrig få det bekräftas, men däremot kan vi bekräfta att oavsett
orsak, så existerar vi här och nu i en för oss verklig värld som vi kan agera i.

Hej Zokrates

Jo, jag förstår hur du tänker och har inga problem med att ta in de olika argumenten som lagts på bordet. Det jag dock inte riktigt tycker mig har fått är argument som verkligen påvisar att de upplevelser jag har har sitt ursprung i en värld utanför min egen direkta upplevelse eller erfarenhet. Observera att jag inte påstår att du har fel eller någon annan har fel, jag påstår alltså inte att det inte existerar en extern, objektivt oberoende verklighet. Det jag påstår är att jag hittills inte fått några epistemologiskt och logiskt hållbara och relevanta argument för en sådan värld. Vi kan vända på det hela. Om du påstår att jag enbart är en projektion i din egen upplevelse och därmed att jag inte är en egen fysisk individ med egna tankar, upplevelser och idéer - hur ska jag då kunna bevisa det för dig.

Ge mig de argumenten så ska du få se vad jag menar, dvs att de blir en epistemologisk loop.

För övrigt - läste du mitt svar till dig? http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... c&start=48

Mvh
Fredrik

[Marko]

Tycker själv inte du har förklarat din bristande inlevelseförmåga, kunskap och upplevelseförmåga på ett bra sätt,
du kallar det för en process där inga delar kan urskiljas, dock har du delar som du inte förstår. (som du bakar in i en singularitet) detta är motsägelsefullt. Du är allt i din upplevelse men upplever inte det du borde uppleva, för andra personer i din upplevelse gör något du inte kan kontrollera.

jag tog upp en andlig syn som anita hade, hon har en mer hållbar teori, hon förstod och upplevde allt i detta tillstånd av singularitet.

[freddemalte]

Hej Marko

Tycker själv inte du har förklarat din bristande inlevelseförmåga, kunskap och upplevelseförmåga på ett bra sätt, du kallar det för en process där inga delar kan urskiljas, dock har du delar som du inte förstår. (som du bakar in i en singularitet) detta är motsägelsefullt.

Varför blandar du inte massor med annat i diskussioner? Hur kom min eventuella inlevelseförmåga in i detta? Om du vill diskutera inlevelseförmågan hos mig eller någon annan passar det väl bättre att ta upp i forumet "Tankar och känslor"? Det jag ber om är hållbara och relevanta argument för en extern objektiv värld. Det har du inte lagt fram.

Jag tog upp en andlig syn som anita hade, hon har en mer hållbar teori, hon förstod och upplevde allt i detta tillstånd av singularitet.

Jo, och hur är dina påståenden om en Anitas påstådda andliga upplevelser ett argument för en yttre objektiv värld?

Mvh
Fredrik

[Marko]

Därför att om inte en objektiv yttre värld existerar och samtidigt så existerar dina upplevelser,
så är allt en subjektiv värld utan objekt, utan yttre fysik.

du har inga fysiska processer, eftersom du är din upplevelse.

där testar jag din upplevelse, varför kan inte en upplevelse uppleva andra objekts alla egenskaper ?
varför upplever du en verklighet i denna subjektiva icke materialistiska värld ?

du kan i efterhand konstruera vad du vill, och säga att det var en process som låg i vägen för min upplevelse,
du vet inte vad jag upplever nu, fram tills jag berättar.

det var du själv som sa att det var en process på detta viset.

det är som så att din bristfälliga kunskap visar på omständigheter utanför din kontroll, dvs en yttre existens.

[freddemalte]

Hej Marko

Därför att om inte en objektiv yttre värld existerar och samtidigt så existerar dina upplevelser,
så är allt en subjektiv värld utan objekt, utan yttre fysik.

Tja, visst . . . eller fysiska - bara annorlunda mot vad jag uppfattar det som - dvs - läs mitt svar till Zokrates: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... c&start=48

du har inga fysiska processer, eftersom du är din upplevelse.

Jag skrev ej att processerna med nödvändighet var fysiska - det har du adderat (precis som du brukar addera mycket annat). Men visst - jag kan byta ut ordet process mot ordet skeende - om det gör det mer lättbegripligt.

där testar jag din upplevelse, varför kan inte en upplevelse uppleva andra objekts alla egenskaper ?
varför upplever du en verklighet i denna subjektiva icke materialistiska värld ?

Det där förstod jag inte - du får formulera dig tydligare.

du kan i efterhand konstruera vad du vill, och säga att det var en process som låg i vägen för min upplevelse,

?

du vet inte vad jag upplever nu, fram tills jag berättar.

Jag vet inte om du upplever överhuvud taget - har du inte förstått frågeställningen?

det var du själv som sa att det var en process på detta viset.

Ja, och det ångrar jag nu med tanke på vad du läste in i det begreppet.

det är som så att din bristfälliga kunskap visar på omständigheter utanför din kontroll, dvs en yttre existens.

Tvärt om, frånvaro av kunskap är mer ett argument för att det inte existerar en yttre värld.

Mvh
Fredrik

[Marko]

Fysik betyder naturen och dess beståndsdelar, dess krafter och hur dessa element samverkar, (och inte samverkar)

du får ge en förklaring till vad din process är utanför dessa samverkande element,
element betyder olika delar. solen är inte månen, elektronisk laddning är inte magnetism. och gravitation är inte neutroner.

det är fysik, olika delar. (yttre existens relativt objekten)

du säger nu att du lever i en fysisk värld, eller kan göra det, men du har inte några separata element, (ytter existens)
tror du får skriva om gällande naturlagar innan jag tar dig på allvar. för jag vill veta hur du får detta till ett enda element (singularitet, vilket du i andra trådar har skrivit om, att allt skulle vara singulariteter utan mening)

det där förstod du inte... förvånar mig inte,
jag prövade argumentet mot min dotter för ett tag sedan, hon förstod frågan utan problem,

frågade henne:
varför ser du saker i dina tankar ? (objektet var jag och andra saker)
för att dom finns inne i mitt huvud, och så finns dom där på riktigt.

[Marko]

Jag vet inte om du upplever överhuvud taget

ja, då är du inte vidare smart,
Jag vet att du upplever saker. jag vet trotts att vi sitter över nätet, så upplever du saker, förmedlaren är bland annat dina ord.
det kallas för empatiska förmågor, vilket du totalt verkar sakna. jag postade även en länk där spegelneuroner inverkar och samverkar.. förmedlare är ett medium som luft, ljus, lukt... men dessa ser du inte som externa, fattar inte hur du ser dom som,
interna ?

nej nu lägger jag ner diskussionen med en solipsist, det är meningslöst.

[freddemalte]

Fysik betyder naturen och dess beståndsdelar, dess krafter och hur dessa element samverkar,

du får ge en förklaring till vad din process är utanför dessa samverkande element,
element betyder olika delar. solen är inte månen, elektronisk laddning är inte magnetism. och gravitation är inte neutroner.

det är fysik, olika delar. (yttre existens relativt objekten)

du säger nu att du lever i en fysisk värld, eller kan göra det, men du har inte några separata element, (ytter existens)
tror du får skriva om gällande naturlagar innan jag tar dig på allvar. för jag vill veta hur du får detta till ett enda element

det där förstod du inte... förvånar mig inte,
jag prövade argumentet mot min dotter för ett tag sedan, hon förstod frågan utan problem,

frågade henne:
varför ser du saker i dina tankar ?
för att dom finns inne i mitt huvud, och så finns dom där på riktigt.

Hej Marko

Hela din argumentation och det du skriver är ett "Goddag yxskaft-svar" på min frågeställning.

Varför ska jag sitta och beskriva allsköns fysiska processer? Varför ska jag svamla om solar, planeter, stjärnor, kvarkar, atomer och elektroner? Vad tillför det diskussionen? Vad har de med saken att göra? Ty alla dessa fenomen - som du pratar kan jag ju avfärda som fenomen i min interna upplevelse (dröm, illusion eller vad vi nu ska kalla det).

Frågeställningen (jag tar den igen - en sista gång) är hur du med argument kan bevisa att det finns något utanför din egen upplevelse. Eller om vi vänder på det: Om jag påstår att allt jag erfar enbart är det enda som existerar, just i form av min upplevelse (oavsett hur den uppkommer). Med vilka argument motbevisar du mig då? Det kan du med största sannolikhet inte göra eftersom mitt hållbara motargument hela tiden kan vara att det du påstår vara ett argument mot mig bara är en del av denna min upplevelse.

Exempel: Du säger till mig att du ser solen. Jag blundar och du påstår att du fortfarande ser solen. Jag kan avfärda det hela som att det enda som existerar är min upplevelse av att höra "dig säga att du ser solen" och samtidigt påstå att du enbart är en del av denna min upplevelse och ingenting annat (externt eller eget).  

Vi kan vända på det: Jag säger till dig att jag ser solen. Du blundar och jag påstår att jag fortfarande ser solen. Du kan avfärda det hela som att det enda som existerar är din upplevelse av att höra "mig säga att jag ser solen" och samtidigt påstå att jag enbart är en del av denna din upplevelse och ingenting annat (externt eller eget).

For the record: Detta ska nu inte blandas ihop med att jag tror att det är så - utan detta är en teoretisk diskussion. Du verkar vilja ge vid handen att jag går omkring i min vardag och förnekar en yttre värld etc. Det har jag aldrig påstått. Detta är ett filosofiforum där jag roas av att hålla en teoretisk-filosofisk diskussion och har således inget att göra med vad jag har för världsbild i övrigt. Se det som att jag t.ex. kan diskutera äpplen oavsett om jag gillar dem eller ej.

Vad avser din dotter gratulerar jag dig till er kommunikation. Hon har väl ärvt ditt sätt att tänka både fysiskt och socialt så det är ju inte så konstigt att hon förstår vad du menar

Godnatt!

Mvh
Fredrik

[Justin Case]

Hej

Om vi utgår ifrån en traditionell common-sense-världsbild baserad på vardaglig logik, vetenskaplig metodik, grundläggande empiri och kontextuell koherens etc, har jag följande frågeställning, vilken bjuder mig stor nyfikenhet vad avser era svar:

Enligt den ovan nämnda världsbilden är allt vi (var och en av oss) kan uppleva och därmed känna till om världen, som vi antar och förutsätter är utanför oss, detsamma som elektriska och kemiska processer i våra hjärnor.

Fråga: Med vilken metod och på vilket sätt kan var och en av oss säkerställa och verifiera att allt det som vi just förutsätter vara utanför denna neurala process inte är något annat en enbart denna?

Hur kan med andra ord just du bevisa för dig själv att allt det du erfar inte enbart är just dina neruala processer?

Ser fram mot riktigt sakliga, välformulerade, hållbara och relevanta argument kring dina tankegångar vad gäller hur denna fråga kan besvaras på bästa sätt.

Om du med "bevisa" menar "visa vara exakt 100 procent säkert", är mitt svar att nej, det tycks mig inte vara exakt 100 procent säkert att det finns något mer i världen än jag och min föreställning om världen. Jag tror heller inte att någon någonsin kommer att lyckas bevisa 100 procentigt säkert för mig att det finns något mer i världen än jag och min föreställning om världen. Däremot tycks det mig ganska nära 100 procent säkert att det lönar sig för mig att tänka som om det fanns något mer i världen än jag och min föreställning om världen. Detta stödjer jag på minnen av vad det blivit för konsekvenser för mig när jag tillfälligt valt att frångå det du kallar common-sense-världsbilden och istället tänka och leva som om det inte fanns något mer i världen än min föreställning om världen. Det har blivit relativt obehagliga konsekvenser. Jag kan naturligtvis minnas fel när det gäller det, men om jag inte ens kan lita på mitt minne kan jag inte heller lita på idén att jag inte kan lita på mitt minne, för den idén, liksom allt annat tänkande, är beroende av att mitt minne fungerar, eftersom allt tänkande tar tid och eftersom enbart nuet är på tok för kort för att någon fullständig tanke ska hinna äga rum i det (åtminstone vad jag kan minnas!). Allt vi tänker är beroende av att vårt minne fungerar. Vi har minnen av att det gått relativt bra för oss när vi levt enligt den världsbild du kallar "common-sense-världsbilden" - generellt bättre än när vi förnekat dennas berättigadhet eller varit likgiltiga inför frågan om dess eventuella berättigadhet.

En världsbild kan ha instrumentellt värde, men inte intrinsikalt värde. Huruvida en världsbild är sann eller inte är en fråga som måste ses i ljuset av att varje sak X, som vi anser vara sann (till exempel en världsbild), bara kan vara sann i den meningen att det verkar löna sig för oss att föreställa oss att X är sann. Ett exempel: det anses idag sant att jorden går i omloppsbana runt solen. Men vore det inte för att det lönar sig att tro så, vore det egentligen godtyckligt att påstå att det är på just det sättet. Om det vore så att man ville tro vad som är sant oavhängigt av om detta (troendet om vad som är sant) har något nyttovärde för oss, alltså om det vore sanningen för dess egen skull man var ute efter, skulle man lika gärna kunna anse att solen går i omloppsbana runt jorden och att resten av universum rör sig runt jorden i väldigt komplicerade banor som är sådana som de skulle ha sett ut från jorden om jorden hade gått i omloppsbana runt solen. Det enda felet med en sådan världsbild är egentligen att den, genom att den blir så komplicerad när man försöker förena den med våra syften, ställer till det för oss och riskerar göra våra liv sämre. Inte att den som ren (objektivt sann, icke-instrumentell) beskrivning skulle vara felaktig.

Enkla, eleganta teorier, däremot, som den att jorden går i omloppsbana runt solen, tenderar göra våra liv bättre. Enkla teorier är lätta att handskas med, och därför relativt användbara. Därför, och endast därför, föredrar vi dem och bör vi föredra dem. Detta är allt som bevis och evidens går ut på. När vi säger att X är bevisat menar vi egentligen bara att vi tycker att det verkar tenderar löna sig för oss att med övertygelse tro X.

Detsamma gäller även föreställningen att enkla, eleganta världsbilder tenderar göra våra liv bättre - också den föreställningen i sig är bara "korrekt" i den meningen att tycks tendera vara "lönande".

Den mest grundläggande frågan är inte: "hur är saker och ting?". Den mest grundläggande frågan är "vad vinner vi mest på att [tänka/känna/göra/säga/tro/föreställa oss, etc]?". Att ställa oss, och försöka finna svar på, frågan "hur är saker och ting?" är en av många saker vi kommit fram till ingår i "vad vi vinner mest på att göra". Det, och endast det, är vad som gör det berättigat att ställa frågan "hur är saker och ting". Inte att det skulle i någon absolut mening finnas något sådant som hur saker och ting verkligen är.

Så är det bara.

(I ovan beskrivna betydelse av ordet "är" alltså.)

[Marko]

Vad avser din dotter gratulerar jag dig till er kommunikation. Hon har väl ärvt ditt sätt att tänka både fysiskt och socialt så där ju inte så konstigt att hon förstår vad du menar  

Japp. vi har högt iq i hela släkten, det är ärftligt. och hon ligger steget före många, det kan jag sätta en slant på.
för stunden så får grabben bland skolans bästa betyg i data (- för slarv), dottern filosoferar och tänker mer, gör sina egna slutsatser och har en analys förmåga sällan skådad, hon visade mig tex i förrgår en bugg i mspaint som hon illustrerade och demonstrerade glatt.
inte min förtjänst... får skylla på de övrigas arvsanlag.

att du inte vet mer än du kan ta emot är väl normalt,
så funkar alla människor. om du inte uppfattar saker så sker det ändå.
dessutom så har vi en tankeförmåga som kan lista ut saker vi inte upplever.

[Justin Case]

Även om vi lever i en datorsimulation, finns det all anledning att lita på sina minnen av vad som hittills tyckts ge bra respektive mindre bra konsekvenser att göra i den datorsimulationen. De föremål som tycks finnas (utanför mig men inne i den datorsimulation i vilken jag lever), exempelvis datorn jag nu använder för att skriva det här inlägget, finns kanske inte "egentligen" utan finns kanske bara i min fantasi; det kanske är så alla föremål i den här datorsimulationen fungerar. Men likväl har jag anledning att fortsätta anta att samma principer kommer att fortsätta råda som hittills rått i den här datorsimulationen - hur påhittade de än är. Även fantasier tycks ju tendera uppvisa viss lagbundenhet, konsekvens och förutsägbarhet, låt vara mindre så än det vi inte uppfattar som fantasier. Jag bör alltså bland annat utgå från att min dator förmodligen kommer att fortsätta tyckas lyda tyngdlagen tills vidare, att den kommer att tyckas behålla sin form, sin vikt, sitt utseende, etc, tills vidare. Och att motsvarande gäller även det mesta andra i den här datorsimulationen. Jag kan alltså lika gärna leva i den här datorsimulationen ungefär på samma sätt som jag skulle ha levt om jag inte hade trott det vara en datorsimulation. Dock med vissa undantag. Om vi lever i en datorsimulation kan vi tänkas komma att i framtiden kunna lyckas ta makten över den som nu har makten över datorsimulationen. Något liknande tycks det inte finnas skäl att tro om det inte är en datorsimulation. Där finns alltså en viss skillnad. Men det ligger så långt fram i tiden, och de saker vi gör klokast i att göra fram till dess är desamma i båda scenariorna, vad jag kan se/förstå. Så än så länge behöver vi inte ta ställning till huruvida vi lever i en datorsimulation eller inte. Vi kan tills vidare lugn fortsätta leva som om den värld vi lever i vore verklig (icke simulerad).

[Marko]

Man kan i princip påstå vad som helst, och ingen kan motbevisa dig utan fakta,
fakta existerar ju inte, och du går helt säker i ditt påstående,

jag påstår att det bara finns en tanke i universum, och den befinner sig i position nära vågens stjärntecken.
det finns ingen materia utöver dessa stjärnor, resten är skenbilder och manifestationer ur och av dessa stjärnor,
och guden yxskaft bor på ff, helt virtuell, och denna yxskaft heter jag.

ge evidence för att det inte är på detta viset.

[freddemalte]

Hej

Om vi utgår ifrån en traditionell common-sense-världsbild baserad på vardaglig logik, vetenskaplig metodik, grundläggande empiri och kontextuell koherens etc, har jag följande frågeställning, vilken bjuder mig stor nyfikenhet vad avser era svar:

Enligt den ovan nämnda världsbilden är allt vi (var och en av oss) kan uppleva och därmed känna till om världen, som vi antar och förutsätter är utanför oss, detsamma som elektriska och kemiska processer i våra hjärnor.

Fråga: Med vilken metod och på vilket sätt kan var och en av oss säkerställa och verifiera att allt det som vi just förutsätter vara utanför denna neurala process inte är något annat en enbart denna?

Hur kan med andra ord just du bevisa för dig själv att allt det du erfar inte enbart är just dina neruala processer?

Ser fram mot riktigt sakliga, välformulerade, hållbara och relevanta argument kring dina tankegångar vad gäller hur denna fråga kan besvaras på bästa sätt.

Om du med "bevisa" menar "visa vara exakt 100 procent säkert", är mitt svar att nej, det tycks mig inte vara exakt 100 procent säkert att det finns något mer i världen än jag och min föreställning om världen. Jag tror heller inte att någon någonsin kommer att lyckas bevisa 100 procentigt säkert för mig att det finns något mer i världen än jag och min föreställning om världen. Däremot tycks det mig ganska nära 100 procent säkert att det lönar sig för mig att tänka som om det fanns något mer i världen än jag och min föreställning om världen. Detta stödjer jag på minnen av vad det blivit för konsekvenser för mig när jag tillfälligt valt att frångå det du kallar common-sense-världsbilden och istället tänka och leva som om det inte fanns något mer i världen än min föreställning om världen. Det har blivit relativt obehagliga konsekvenser. Jag kan naturligtvis minnas fel när det gäller det, men om jag inte ens kan lita på mitt minne kan jag inte heller lita på idén att jag inte kan lita på mitt minne, för den idén, liksom allt annat tänkande, är beroende av att mitt minne fungerar, eftersom allt tänkande tar tid och eftersom enbart nuet är på tok för kort för att någon fullständig tanke ska hinna äga rum i det (åtminstone vad jag kan minnas!). Allt vi tänker är beroende av att vårt minne fungerar. Vi har minnen av att det gått relativt bra för oss när vi levt enligt den världsbild du kallar "common-sense-världsbilden" - generellt bättre än när vi förnekat dennas berättigadhet eller varit likgiltiga inför frågan om dess eventuella berättigadhet.

En världsbild kan ha instrumentellt värde, men inte intrinsikalt värde. Huruvida en världsbild är sann eller inte är en fråga som måste ses i ljuset av att varje sak X, som vi anser vara sann (till exempel en världsbild), bara kan vara sann i den meningen att det verkar löna sig för oss att föreställa oss att X är sann. Ett exempel: det anses idag sant att jorden går i omloppsbana runt solen. Men vore det inte för att det lönar sig att tro så, vore det egentligen godtyckligt att påstå att det är på just det sättet. Om det vore så att man ville tro vad som är sant oavhängigt av om detta (troendet om vad som är sant) har något nyttovärde för oss, alltså om det vore sanningen för dess egen skull man var ute efter, skulle man lika gärna kunna anse att solen går i omloppsbana runt jorden och att resten av universum rör sig runt jorden i väldigt komplicerade banor som är sådana som de skulle ha sett ut från jorden om jorden hade gått i omloppsbana runt solen. Det enda felet med en sådan världsbild är egentligen att den, genom att den blir så komplicerad när man försöker förena den med våra syften, ställer till det för oss och riskerar göra våra liv sämre. Inte att den som ren (objektivt sann, icke-instrumentell) beskrivning skulle vara felaktig.

Enkla, eleganta teorier, däremot, som den att jorden går i omloppsbana runt solen, tenderar göra våra liv bättre. Enkla teorier är lätta att handskas med, och därför relativt användbara. Därför, och endast därför, föredrar vi dem och bör vi föredra dem. Detta är allt som bevis och evidens går ut på. När vi säger att X är bevisat menar vi egentligen bara att vi tycker att det verkar tenderar löna sig för oss att med övertygelse tro X.

Detsamma gäller även föreställningen att enkla, eleganta världsbilder tenderar göra våra liv bättre - också den föreställningen i sig är bara "korrekt" i den meningen att tycks tendera vara "lönande".

Den mest grundläggande frågan är inte: "hur är saker och ting?". Den mest grundläggande frågan är "vad vinner vi mest på att [tänka/känna/göra/säga/tro/föreställa oss, etc]?". Att ställa oss, och försöka finna svar på, frågan "hur är saker och ting?" är en av många saker vi kommit fram till ingår i "vad vi vinner mest på att göra". Det, och endast det, är vad som gör det berättigat att ställa frågan "hur är saker och ting". Inte att det skulle i någon absolut mening finnas något sådant som hur saker och ting verkligen är.

Så är det bara.

(I ovan beskrivna betydelse av ordet "är" alltså.)

Hej Justin

Ja visst! Min fråga rör för visso inte vad som är bäst för oss att tro, utan hur man kan argumenter för en viss sak. Ditt svar är dock klockrent. Precis som de brukar vara!

Med vänlig hälsning,
Fredrik