Oändligheten

[förstår mig själv]

Genom att vara så verklig som möjligt, dvs acceptera sinnena fullt ut så kan man alltså komma till insikt om det jag tror du menar med G eller imaginär. Dvs utgå från det vi är med vår "illusion" och bygga vidare därifrån. Sinnena måste vara grunddefinition tex en känsla. Den är vad den är och måste betraktas som definition av något verkligt. Det beskriver något så exakt det går.
Att utgå från något annat blir ju som att utgå från något falskare och det man kommer fram till blir ju även detta inte mer sannt.
Genom att använda sig av det atomära när man byggger upp sin "världsbild" missar man mycket annat användbart. Dvs man bildar teorier på bristfällig information. Undefär samma som naturvetenskaplig utveckling. Att tex förstå jorden som platt blir följden av brist på information (observationer).
Spinoza menade på 16 hundra talet att naturvetenskapsmännen, även om de missförstods inte kommer att lyckas förstå världen då de bara kunde registrera en liten del av den. Att de aldrig kan lyckas helt på detta sätt (om de inte hade oändligt förstånd, dvs var gud).

[SigurdV]

Den här satsen är nog inte heller sann i någon kontext:
"Denna mening är en grön cykel."

Eller varför inte:
"Läser du denna mening kommer du att bli upplyst." Förutom om vad denna mening tar upp.

Är denna sats sann?

"Denna sats är en binär sträng."

/Algotezza

1 Är denna sats sann?
2 denna sats = "Är denna sats sann?"
3 Är " Är denna sats sann?" sann?

Det finns ett underförstått sant påstående i frågan: Nämligen att "Är denna sats sann?" är en sats. Frågor är varken sanna eller falska men deras eventuella underförstådda påståenden är det.

[Algotezza]

Den här satsen är nog inte heller sann i någon kontext:
"Denna mening är en grön cykel."

Eller varför inte:
"Läser du denna mening kommer du att bli upplyst." Förutom om vad denna mening tar upp.

Är denna sats sann?

"Denna sats är en binär sträng."

/Algotezza

1 Är denna sats sann?
2 denna sats = "Är denna sats sann?"
3 Är " Är denna sats sann?" sann?

Det finns ett underförstått sant påstående i frågan: Nämligen att "Är denna sats sann?" är en sats. Frågor är varken sanna eller falska men deras eventuella underförstådda påståenden är det.

Frågan gällde satsen efter inom citationstecken. Inte frågan själv.

/Algotezza

[SigurdV]

Frågan gällde satsen efter inom citationstecken. Inte frågan själv.
"Läser du denna mening kommer du att bli upplyst."
/Algotezza

Jahaaa! Satsen är inte väl formulerad.
Man kan få vänta i oändlighet innan upplysningen sker.
Och det är dessutom inte definierat vad "upplyst" innebär:
Duger det om jag lyser på mig själv med en ficklampa?

[Algotezza]

Frågan gällde satsen efter inom citationstecken. Inte frågan själv.
"Läser du denna mening kommer du att bli upplyst."
/Algotezza

Jahaaa! Satsen är inte väl formulerad.
Man kan få vänta i oändlighet innan upplysningen sker.
Och det är dessutom inte definierat vad "upplyst" innebär:
Duger det om jag lyser på mig själv med en ficklampa?

Jag åsyftade främst satsen som kom efter den aktuella frågan, alltså:

"Denna sats är en binär sträng."

Är den sann eller falsk?

/Algotezza

[SigurdV]

Först: Vad menar du med "binär sträng"?

[Algotezza]

Först: Vad menar du med "binär sträng"?

Datorspråket bakom satsen, uttryckt med hjälp av i ettor och nollor. Ett antal bits.

/Algotezza

[SigurdV]

Då får jag det till att den sats jag ser inte är en binär sträng men att den orsakats av en binär sträng i datorn.

[Algotezza]

Då får jag det till att den sats jag ser inte är en binär sträng men att den orsakats av en binär sträng i datorn.

Ja, vad "är" det vi ser på skärmen "egentligen"? Är den binära datakoden "tinget-i-sig" för texten?

/Algotezza

[SigurdV]

Då får jag det till att den sats jag ser inte är en binär sträng men att den orsakats av en binär sträng i datorn.

Ja, vad "är" det vi ser på skärmen "egentligen"? Är den binära datakoden "tinget-i-sig" för texten?

/Algotezza

Låter inte orimligt...En aning metaforiskt kanske.

[reflex]

Oändligheten kan inte ha rumsliga egenskaper.
I "vår värld" kan allt mätas. Här kan allt relateras till tid och rum.
Oändligheten måste sakna både tid och rum annars vore den inte oändlig.
Det kan inte finnas någon början eller slut, vare sig på tid eller rum.
Vi tvingas fråga: Vem skapade Gud? Vad fanns före Big Bang?
Oändligheten är en logisk nödvändighet.

Jag tror inte jag förstår hur du menar med "Det kan inte finnas någon början eller slut, vare sig på tid eller rum." då du redan postulerat att: "Oändligheten kan inte ha rumsliga egenskaper."
Om rummets utsträckning saknar ändpunkter, så är det oändligt som jag föreställer mig oändligheten.

Frågan är om ett rum som saknar ändpunkter verkligen kan vara ett rum?
Samma sak med tiden. Tid som inte har någon början och inget slut existerar egentligen inte.
Synen på tiden som en tidspil, anser jag vara helt fel ur ett evighetsperspektiv.
Det här med oändligheten är ju något som vi aldrig kan bevisa eller få någon giltig förklaring på.
Vi är hänvisade till vår fantasi. Och nog har det fantiserats. Många har med fantasins hjälp skisserat modeller för hur allt fungerar. Först har vi ju alla de traditionella religionerna. Sen har vi de modernare varianterna med ambitioner att var vetenskapligt inspirerade. Martinus kosmologi är ett sådant exempel med fantasifulla modeller som bygger på reinkarnationstanken. Sen har vi Henry T Laurecy med en annan förklaringsmodell för världsalltet. Sen har vi ju Holoteists CTMU (som jag inte har läst).
Om det ändå ska fantiseras (vilket man tvingas till) så fantiserar jag hellre själv. Fantasi har jag inte brist på.
Jag vill gärna hitta metaforer som kan motsvara det jag söker svar på. När det gäller oändligheten så ser jag den som att sakta färdas till fots(eller med en liten båt) på jordens yta. Man kan fortsätta sin vandring hur länge som helst utan att komma till något slut. Om jag kommit runt hela Jorden så har så är chansen liten att jag kommer till exakt samma plats där jag varit tidigare, och om jag verkligen gjorde det så skulle så mycket ha förändrats att jag inte kände igen mig alls. Det här tror jag är en metafor som skulle kunna gälla för oändlighetens funktion. Inte så att jag tror att oändligheten är en sfär. Det är bara det att sfären eller cirkeln är de föremål i vår vardag som inte har någon början eller slut. Därför är det i dessa former som vi kan se exempel på vad som skulle kunna vara evighetens själva funktion.

[SigurdV]

Frågan är om ett rum som saknar ändpunkter verkligen kan vara ett rum?
Samma sak med tiden. Tid som inte har någon början och inget slut existerar egentligen inte.

Jaså! Hur vet du det?

[Pilatus]

Frågan är om ett rum som saknar ändpunkter verkligen kan vara ett rum?
Samma sak med tiden. Tid som inte har någon början och inget slut existerar egentligen inte.

Jaså! Hur vet du det?

Är det inte rimligare att utgå från det vi vet något om? Vi känner inte till något rum vars storlek är oändligt. Vi kan använda vår modell och göra en beräkning av hur stort universum hunnit bli. Antagligen är modellen mycket osäker, men den är inte oändlig. Sak samma med tiden.
Det förefaller, om inte totalt meningslöst, så i alla fall inte nödvändigt att göra fler antaganden än dem som behövs för att få modellen att fungera. Vi reviderar modellen då vi måste passa in nya data i den, som tvingar oss att göra så.

[Pilatus]

Frågan är om ett rum som saknar ändpunkter verkligen kan vara ett rum?
Samma sak med tiden. Tid som inte har någon början och inget slut existerar egentligen inte.

Jaså! Hur vet du det?

Är det inte rimligare att utgå från det vi vet något om? Vi känner inte till något rum vars storlek är oändligt. Vi kan använda vår modell och göra en beräkning av hur stort universum hunnit bli. Antagligen är modellen mycket osäker, men den är inte oändlig. Sak samma med tiden.
Det förefaller, om inte totalt meningslöst, så i alla fall inte nödvändigt att göra fler antaganden än dem som behövs för att få modellen att fungera. Vi reviderar modellen då vi måste passa in nya data i den, som tvingar oss att göra så.

[reflex]

Nej, det vet jag naturligtvis inte.
Det handlar inte om att veta, snarare om att tro eller spekulera.
Vi skulle ju kunna hålla oss till saker vi vet och låta bli att spekulera och tro så mycket, men människan är inte skapt på det viset. Vissa av oss tänker, funderar och undrar över saker som egentligen inte spelar den minsta roll för vårt liv och vår vardag. Den planet vi bor på är egentligen den enda vi behöver och vad som finns i universum och hur det fungerar saknar egentligen helt praktisk betydelse för oss.
Fast vissa av oss tycker det är roligt att tänka, fantisera och spekulera och det måste väl vara tillåtet det också.