jo, en svägerska till mig anser att skaffa barn är det mest egoistiska man kan göra.
jag tror ganska många tycker snarare tvärtom; att det är något väldigt "vackert" man gör för den nya lilla människan(, som man ju vårdar i 20 år')s skull.
vad tycker ni?
avel
Moderator: Moderatorgruppen
Ibland finns det ju inget motiv till att skaffa barn, utan man blir gravid av bara farten.
Faktum är att det nu tycks mig mycket egendomligt att ha några motiv till att skaffa barn öht.
"Mitt syfte med att skaffa barn är att...?"
Kanske är det rimligt att skaffa barn om man känner sig kallad till det. Annars har jag svårt att hitta några hedervärda motiv till att skaffa barn öht, men det betyder inte att det inte kan komma något gott utav det i slutändan.
Faktum är att det nu tycks mig mycket egendomligt att ha några motiv till att skaffa barn öht.
"Mitt syfte med att skaffa barn är att...?"
Kanske är det rimligt att skaffa barn om man känner sig kallad till det. Annars har jag svårt att hitta några hedervärda motiv till att skaffa barn öht, men det betyder inte att det inte kan komma något gott utav det i slutändan.
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Barn är en norm, att bli förälder är ett lätt sätt för fantasibefriade människor att sätta färg på sin tillvaro - det är inget att hymla om; alla vet det (sedan finns det ju givetvis också de som inte har några direkta planer bakom sitt barnaskapande, de vilka hovnarr nämner, men det är de inte de jag pratar om här).
Och självklart är det inte det blivande barnet som är i centrum när föräldrarna tänker på deras framtid - utan snarare allt det som hör till just den norm Föräldraskapet (med stort F) innebär.
Tragiskt är det, för själv tycker jag att det borde ligga lite mer tanke bakom skapandet av en individ, en människa som ska leva och dö i den här världen.
Och självklart är det inte det blivande barnet som är i centrum när föräldrarna tänker på deras framtid - utan snarare allt det som hör till just den norm Föräldraskapet (med stort F) innebär.
Tragiskt är det, för själv tycker jag att det borde ligga lite mer tanke bakom skapandet av en individ, en människa som ska leva och dö i den här världen.
archaxe:
nej.
om du stryker ordet vacker och ändå försöker på något vis, förstå vad frågeställningen lite handlade om, går det? att hitta någon formulering som passar dig, så att du ev kan besvara den fråga som syftades.
se jämförelsevis hovnarr och brolins målgest svar, om du inte kan klura ut det.
nej.
om du stryker ordet vacker och ändå försöker på något vis, förstå vad frågeställningen lite handlade om, går det? att hitta någon formulering som passar dig, så att du ev kan besvara den fråga som syftades.
se jämförelsevis hovnarr och brolins målgest svar, om du inte kan klura ut det.
Själv är jag nog satt till världen utan högre etiska motiv. Mina föräldrar tänkte vare sig djupt eller särskilt långt. Barn skaffades för att det kändes bra, typ. Hade de tänkt efter och ifrågasatt det egna motivet samt ställt krav på altruism hade jag med stor sannolikhet inte blivit till. Jag är glad att jag blev till.
Jag tror att de flesta barn blir till av slentrian och egoistiska motiv. Men efter födseln upplöses ofta en del av självupptagenheten och blir till äkta omsorg om en annan levande varelse. Självklart är även denna omsorg egoistiskt färgad men inte i samma grad.
Någon sade: Den gravida kvinnan ser sig som viktigast i världen, efter förlossningen ser hon barnet som den viktigaste. Det ligger ett korn av sanning i denna iaktaggelse. Att föda barn kan ge upphov till en medkänslans revolution. En försjkutning från en fixering vid det egna välbefinnandet. Minns t ex den Salomonska visheten. De två kvinnorna bråkar över rätten till ett barn. Salomon beslutar att lösa tvisten genom att klyva barnet i två delar, en åt vardera kvinna. Den riktiga modern avsäger sig sitt krav och räddar barnets liv genom att ta tillbaka sitt påstående om att vara moder till barnet.
Personligen anser jag att medkänsla är vackert.
/Luipa
Jag tror att de flesta barn blir till av slentrian och egoistiska motiv. Men efter födseln upplöses ofta en del av självupptagenheten och blir till äkta omsorg om en annan levande varelse. Självklart är även denna omsorg egoistiskt färgad men inte i samma grad.
Någon sade: Den gravida kvinnan ser sig som viktigast i världen, efter förlossningen ser hon barnet som den viktigaste. Det ligger ett korn av sanning i denna iaktaggelse. Att föda barn kan ge upphov till en medkänslans revolution. En försjkutning från en fixering vid det egna välbefinnandet. Minns t ex den Salomonska visheten. De två kvinnorna bråkar över rätten till ett barn. Salomon beslutar att lösa tvisten genom att klyva barnet i två delar, en åt vardera kvinna. Den riktiga modern avsäger sig sitt krav och räddar barnets liv genom att ta tillbaka sitt påstående om att vara moder till barnet.
Personligen anser jag att medkänsla är vackert.
/Luipa
Låt mig analysera ditt inlägg.
Så långt allt bra.
Tvärtom mot vadå; jo, tvärtom mot egoistiskt antar jag. Om det som är tvärtom något (i det här fallet egoistiskt) är något väldigt "vackert", så måste ju detta något (fortfarande egoismen) vara något fult. Är du med mig?
Jag tycker mig skönja att ordet "egoism" är ett för många negativt laddat ord, med en massa konnotationer som inte alltid är uttalade. Därför ställde jag frågan om egoism med nödvändighet implicerar icke önskvärdhet, vilket du tycks antyda i ditt inlägg. Istället för att utläsa detta, reagerar du mot mitt inlägg baserat på de föreställningar du fått om mig, kanske inte helt oberoende tråden "Äktenskap" där jag käftat med Jimmy, och där du kallar mig "grym och fräck." Uppenbarligen är jag mycket dålig på att uttrycka ironi i skrift, eller så är du mycket dålig på att utläsa den. Förmodligen är det en kombination, och jag ber om ursäkt om några missförstånd har uppstått. Som Jimmy påpekat i någon tråd är han inte seriös för fem öre, och det är inte jag heller (detta gäller fortfarande "Äktenskap" alltså.)
Eller så tolkar du mig ironiskt nu, och att min fråga skulle vara färgad av sarkasm eller ironi. Så är inte fallet; jag undrar över om du ser någon konflikt mellan egoism och önskvärdhet, för om där inte finns någon ser jag inte riktigt någon plats för detta "tvärtom" du lagt in.
Ang. att skaffa barn tycker jag det är både egoistiskt och vackert, så jag håller med både din svägerska och dig.
Vänligen,
/R
jo, en svägerska till mig anser att skaffa barn är det mest egoistiska man kan göra.
Så långt allt bra.
jag tror ganska många tycker snarare tvärtom; att det är något väldigt "vackert" man gör för den nya lilla människan(, som man ju vårdar i 20 år')s skull.
Tvärtom mot vadå; jo, tvärtom mot egoistiskt antar jag. Om det som är tvärtom något (i det här fallet egoistiskt) är något väldigt "vackert", så måste ju detta något (fortfarande egoismen) vara något fult. Är du med mig?
Jag tycker mig skönja att ordet "egoism" är ett för många negativt laddat ord, med en massa konnotationer som inte alltid är uttalade. Därför ställde jag frågan om egoism med nödvändighet implicerar icke önskvärdhet, vilket du tycks antyda i ditt inlägg. Istället för att utläsa detta, reagerar du mot mitt inlägg baserat på de föreställningar du fått om mig, kanske inte helt oberoende tråden "Äktenskap" där jag käftat med Jimmy, och där du kallar mig "grym och fräck." Uppenbarligen är jag mycket dålig på att uttrycka ironi i skrift, eller så är du mycket dålig på att utläsa den. Förmodligen är det en kombination, och jag ber om ursäkt om några missförstånd har uppstått. Som Jimmy påpekat i någon tråd är han inte seriös för fem öre, och det är inte jag heller (detta gäller fortfarande "Äktenskap" alltså.)
Eller så tolkar du mig ironiskt nu, och att min fråga skulle vara färgad av sarkasm eller ironi. Så är inte fallet; jag undrar över om du ser någon konflikt mellan egoism och önskvärdhet, för om där inte finns någon ser jag inte riktigt någon plats för detta "tvärtom" du lagt in.
Ang. att skaffa barn tycker jag det är både egoistiskt och vackert, så jag håller med både din svägerska och dig.
Vänligen,
/R
Thomas Mann brukade säga att "såna som jag borde inte skaffa barn egentligen". Ett av hans barn kommenterade det med "det borde han ha tänkt på innan han gjorde det". Åtminstone ett av hans barn (Klaus) begick självmord och dom flesta var rätt olyckliga. Han skaffade fru och barn mest för att det ingick i hans bild av den lyckade högborgerliga mannen. Så kanske kan man säga att i hans fall var det egoistisk att skaffa barn (i vilket fall var han en otrolig egoist. Om SvT repriserar serien om honom, se den.)
En annan sak jag har diskuterar med mina kompisar är detta. Erik har två barn från ett tidigare äktenskap, och likaså Erika. De blir nu kära i varandra. Om de levt kvar i sina tidigare äktenskap hade de inte velat haft ett ytterligare barn, men nu vill de det, liksom för att befästa sin kärlek till varandra. Detta tror jag är ett ganska vanligt scenario.
Är detta egoistiskt, på ett måhända omoraliskt sätt? Det verkar ju som om man egentligen inte bara är intresserad av att få ett barn, utan just av att bonda med varandra. Man kan ju tycka att man ska skaffa barn för att man vill ha barn och inte för att ens relation ska stärkas. Men just detta att relationen stärks kanske alltid är en komponent i barnanskaffande. Eller?
En annan sak jag har diskuterar med mina kompisar är detta. Erik har två barn från ett tidigare äktenskap, och likaså Erika. De blir nu kära i varandra. Om de levt kvar i sina tidigare äktenskap hade de inte velat haft ett ytterligare barn, men nu vill de det, liksom för att befästa sin kärlek till varandra. Detta tror jag är ett ganska vanligt scenario.
Är detta egoistiskt, på ett måhända omoraliskt sätt? Det verkar ju som om man egentligen inte bara är intresserad av att få ett barn, utan just av att bonda med varandra. Man kan ju tycka att man ska skaffa barn för att man vill ha barn och inte för att ens relation ska stärkas. Men just detta att relationen stärks kanske alltid är en komponent i barnanskaffande. Eller?
Tvärtom mot vadå; jo, tvärtom mot egoistiskt antar jag. Om det som är tvärtom något (i det här fallet egoistiskt) är något väldigt "vackert", så måste ju detta något (fortfarande egoismen) vara något fult. Är du med mig?
Jag tycker mig skönja att ordet "egoism" är ett för många negativt laddat ord, med en massa konnotationer som inte alltid är uttalade. Därför ställde jag frågan om egoism med nödvändighet implicerar icke önskvärdhet, vilket du tycks antyda i ditt inlägg. Istället för att utläsa detta, reagerar du mot mitt inlägg baserat på de föreställningar du fått om mig, kanske inte helt oberoende tråden "Äktenskap" där jag käftat med Jimmy, och där du kallar mig "grym och fräck." Uppenbarligen är jag mycket dålig på att uttrycka ironi i skrift, eller så är du mycket dålig på att utläsa den. Förmodligen är det en kombination, och jag ber om ursäkt om några missförstånd har uppstått. Som Jimmy påpekat i någon tråd är han inte seriös för fem öre, och det är inte jag heller (detta gäller fortfarande "Äktenskap" alltså.)
Eller så tolkar du mig ironiskt nu, och att min fråga skulle vara färgad av sarkasm eller ironi. Så är inte fallet; jag undrar över om du ser någon konflikt mellan egoism och önskvärdhet, för om där inte finns någon ser jag inte riktigt någon plats för detta "tvärtom" du lagt in.
Ang. att skaffa barn tycker jag det är både egoistiskt och vackert, så jag håller med både din svägerska och dig.
Vänligen,
/R
-----------------------------------------------------
jaha.
herregud. jag tror inte att jag har missförstått något du skrivit, men jag har en irriterande frustration..nog grundad i att du inte förstår många av de bokstäver jag skriver.
jag tyckte att du kom med en irrelevant invändning, i ditt första inlägg, eftersom jag klumpig som jag är, uttryckte mig så idiotiskt, när jag hafsade ihop frågan, i tron om att folk skulle bortse från utförandet, och med vänliga ögon se va jag försökte få fram, iaf.
först och främst: JAG har inte uttryckt min åsikt i frågan; alternativ två är som jag skrev; något som jag tycker verkar vara mentaliteten i mycket av min omgivning..inte min åsikt.
NEJ, igen:
det är inte nödvändigt - för mig - att om det vore egoistiskt så kan det inte också vara vackert..som sagt: GLÖM att jag skrev så.
det jag ville komma till var egentligen bara kontrasten som verkar finnas mellan dessa två olika åskådningar; eftersom det ju faktiskt OFTAST sammanfaller, att de som tycker att de skaffar barn som en god gärning (för dem, barnet, landet, världen, you name it,) och ex.vis då min svägerska, som hellre har akvarium (hör iofs inte till diskussionen..) som anser att det är det mest egoistiska man kan göra. bokstavligt talat alltså.
jag tror det finns väldigt många olika faktorer, men säkert väldigt FÅ har fötts pga att päronen kände för att vara martyrer, så...nej, i den här diskussionen är det svårt att få in att egoism skulle vara något negativt
------->som jag skrev i mitt första inlägg; där jag "intog rollen" som en av dessa jag fördomsfullt ser framför mig med blommor i håret och som tycker att det är "oegoistiskt" att "skapa ett liv" (förmodligen mest för att de som du säger definierar det som ONT, typ.)
jag är väldigt nyfiken på vad du tror att jag har för bild/intryck av dig?
speciellt angående "äktenskapstråden";
får jag fråg vad du tror att jag menade med mitt inlägg i "äktenskap"?
varför skulle det finnas en konflikt mellan önskvärdhet och egoism?
hoppas jag förklarat mig så du förstår..
ha det lugnt,
mvh / Varn
Jag tycker mig skönja att ordet "egoism" är ett för många negativt laddat ord, med en massa konnotationer som inte alltid är uttalade. Därför ställde jag frågan om egoism med nödvändighet implicerar icke önskvärdhet, vilket du tycks antyda i ditt inlägg. Istället för att utläsa detta, reagerar du mot mitt inlägg baserat på de föreställningar du fått om mig, kanske inte helt oberoende tråden "Äktenskap" där jag käftat med Jimmy, och där du kallar mig "grym och fräck." Uppenbarligen är jag mycket dålig på att uttrycka ironi i skrift, eller så är du mycket dålig på att utläsa den. Förmodligen är det en kombination, och jag ber om ursäkt om några missförstånd har uppstått. Som Jimmy påpekat i någon tråd är han inte seriös för fem öre, och det är inte jag heller (detta gäller fortfarande "Äktenskap" alltså.)
Eller så tolkar du mig ironiskt nu, och att min fråga skulle vara färgad av sarkasm eller ironi. Så är inte fallet; jag undrar över om du ser någon konflikt mellan egoism och önskvärdhet, för om där inte finns någon ser jag inte riktigt någon plats för detta "tvärtom" du lagt in.
Ang. att skaffa barn tycker jag det är både egoistiskt och vackert, så jag håller med både din svägerska och dig.
Vänligen,
/R
-----------------------------------------------------
jaha.
herregud. jag tror inte att jag har missförstått något du skrivit, men jag har en irriterande frustration..nog grundad i att du inte förstår många av de bokstäver jag skriver.
jag tyckte att du kom med en irrelevant invändning, i ditt första inlägg, eftersom jag klumpig som jag är, uttryckte mig så idiotiskt, när jag hafsade ihop frågan, i tron om att folk skulle bortse från utförandet, och med vänliga ögon se va jag försökte få fram, iaf.
först och främst: JAG har inte uttryckt min åsikt i frågan; alternativ två är som jag skrev; något som jag tycker verkar vara mentaliteten i mycket av min omgivning..inte min åsikt.
NEJ, igen:
det är inte nödvändigt - för mig - att om det vore egoistiskt så kan det inte också vara vackert..som sagt: GLÖM att jag skrev så.
det jag ville komma till var egentligen bara kontrasten som verkar finnas mellan dessa två olika åskådningar; eftersom det ju faktiskt OFTAST sammanfaller, att de som tycker att de skaffar barn som en god gärning (för dem, barnet, landet, världen, you name it,) och ex.vis då min svägerska, som hellre har akvarium (hör iofs inte till diskussionen..) som anser att det är det mest egoistiska man kan göra. bokstavligt talat alltså.
jag tror det finns väldigt många olika faktorer, men säkert väldigt FÅ har fötts pga att päronen kände för att vara martyrer, så...nej, i den här diskussionen är det svårt att få in att egoism skulle vara något negativt
------->som jag skrev i mitt första inlägg; där jag "intog rollen" som en av dessa jag fördomsfullt ser framför mig med blommor i håret och som tycker att det är "oegoistiskt" att "skapa ett liv" (förmodligen mest för att de som du säger definierar det som ONT, typ.)
jag är väldigt nyfiken på vad du tror att jag har för bild/intryck av dig?
speciellt angående "äktenskapstråden";
får jag fråg vad du tror att jag menade med mitt inlägg i "äktenskap"?
varför skulle det finnas en konflikt mellan önskvärdhet och egoism?
hoppas jag förklarat mig så du förstår..
ha det lugnt,
mvh / Varn
Man kan ju tycka att man ska skaffa barn för att man vill ha barn och inte för att ens relation ska stärkas. Men just detta att relationen stärks kanske alltid är en komponent i barnanskaffande. Eller?
Givetvis. Det är med skaffa barn som det är med alla andra handlingar.
Det finns begär, orsaker bakom- implicita eller explicita, omedvetna eller medvetna. Det sägs att barn är oerhört bindande och sammanförande, rent psykiskt. Jag tror inte att det handlar om egoism, den egoism som vi talar om i vardagliga former. Men om vi antar att det handlar om egoism, måste vi också hävda att ALLA våra handlingar är egoistiska - och då kommer vi, i slutändan, in på den seglivade frågan; är alla våra handlingar egoistiska?
Men om vi antar att det handlar om egoism, måste vi också hävda att ALLA våra handlingar är egoistiska - och då kommer vi, i slutändan, in på den seglivade frågan; är alla våra handlingar egoistiska?
Nej, inte om du inte omdefinierar ordet "egoist" på ett tämligen ointressant sätt.
Säg att x är bra. Varför är x bra? Jo x är bra därför att x står i relationen BÄTTRE ÄN till y, som är dålig. Ingenting kan vara bra annat än i relation till något annat som är dåligt. Om allting i hela världen (kanske inte bara allt som existerade, utan allt vi överhuvudtaget kunde tänka oss), vore bra, så skulle själva meningen hos ordet "bra" ändras: det skulle i själva verket betyda det vi i dag menar med "varken bra eller dåligt".
Likadant med "egoistiskt". Frågan är om inte man kunde "egoistisk" kunde analyseras som "handling som orsakats av de och de dåliga motiven", dvs. man kunde analysera egoism i termer av "dålig" och "dålig" i termer av "bra" och skulle därmed inte behöva ha någon separat teori för egoism. (Kanske kunde man hitta någon invändning här dock.) Om man omdefinierar "egoistisk" så att alla handlingar blir egoistiska har ordet helt enkelt tappat sin ursprungliga betydelse. För att en handling ska vara egoistisk måste det, åtminstone begreppsligt, kunna finnas icke-egoistiska handlingar. Annars blir tillnamnet "egoistisk" tomt och värdelöst. På samma sätt skulle det bli tomt och värdelöst att använda orden "bra" och "dålig" om allt alltid och överallt inte bara i denna värld utan i varje möjlig värld skulle kallas bra/dåligt.
Stefan skrev:Är detta egoistiskt, på ett måhända omoraliskt sätt? Det verkar ju som om man egentligen inte bara är intresserad av att få ett barn, utan just av att bonda med varandra. Man kan ju tycka att man ska skaffa barn för att man vill ha barn och inte för att ens relation ska stärkas. Men just detta att relationen stärks kanske alltid är en komponent i barnanskaffande. Eller?
När jag skrev mitt första inlägg på den här tråden tänkte jag t.ex. på såna scenarion, men det som slog mig då var att alla motiv till att skaffa barn kändes egoistiska på gränsen till omoraliska, bortsett från det triviala motivet (jag gör X för att X, där X i detta fall är att skaffa barn).
Gör man det för att befästa sin kärlek? Eller kanske finns förväntningar på ovillkorlig kärlek från denna nya, utsatta individ över vilken man har nästan oinskränkt makt? Eller är det tjusningen av att få "lära han allt jag kan", att skapa någon i sin avbild.
Om man försöker tänka sig det minst egoistiska motivet, t.ex. att man vill ge en människa ett så bra liv som möjligt, då hamnar man i samma problem som att motivera att döden är dålig för den döde. Är livet bra för den ofödde? Det motivet är dock säkert lämpligt, moraliskt och på alla sätt hedervärt vid adoption (man önskar ge ett redan befintligt barn vad man hoppas skall vara ett bättre liv).
Det enda jag kan tänka mig är just att man känner sig kallad. Man skaffar barn för att skaffa barn. Det kommer att bli tufft, men någon ska ju göra det också. Eventuella bonusar i form av kärlek och inflytande får man för att stå ut med sitt värv, men de är inga självändamål. Tror man på reinkarnation kanske man t.o.m. känner sig gudomligt/intuitivt manad att bereda en ny människa plats i sin familj.
är det etiskt försvarbart..så måste man väl kunna dels rättfärdiga tron på reinkarnation, osv i oändliga led 
alas...
just detta att man "känner sig kallad"..
vad krävs för att göra det moraliskt riktigt (detta måste ju variera för oss alla, i enlighet med våra moraler naturligtvis, som för vissa iofs är universella men iaf ...)
adoption kan väl i många meningar sägas vara moraliskt försvarbart..
..men vad krävs för moral för att rättfärdiga att sätta ett nytt liv till världen..då måste man ju veta om liv är mer värt än icke-vara/sina möjligheter att göra livet "levnadsvärt" (?) för den nye....och en hel ***** del till.. va? man måste kanske beakta de som redan existerar, och deras fattigdom, osv på ett globalt plan innan man gottar sig i en liten leksak med ens alldeles egna gener..
nä jag vet inte,...det blir så rörigt ju.
alas...
just detta att man "känner sig kallad"..
vad krävs för att göra det moraliskt riktigt (detta måste ju variera för oss alla, i enlighet med våra moraler naturligtvis, som för vissa iofs är universella men iaf
...)
adoption kan väl i många meningar sägas vara moraliskt försvarbart..
..men vad krävs för moral för att rättfärdiga att sätta ett nytt liv till världen..då måste man ju veta om liv är mer värt än icke-vara/sina möjligheter att göra livet "levnadsvärt" (?) för den nye....och en hel ***** del till.. va? man måste kanske beakta de som redan existerar, och deras fattigdom, osv på ett globalt plan innan man gottar sig i en liten leksak med ens alldeles egna gener..
nä jag vet inte,...det blir så rörigt ju.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster