Ångest

[Anne]

Jag tänkte att vi kunde prata lite om ångest, ett inte helt angenämt område, men jag tror att det är bra att prata om det. Jag själv har höggradig ångestproblematik. Nu överdriver jag inte. Jag pratar inte om att det är "lite störigt, småjobbigt" det här. Skriet av Munch har väl de flesta sett. Munch kommenterade sedan verket med att han aldrig skulle kunna älska igen. Jag tror att jag förstår - verkligen förstår. Förutom att jag gjorde det motsatta valet. Mycket möjligt att det är det enda fullkomligt medvetna val som jag har gjort när allting - och då menar jag allting - man känner till har slagits i spillror. Men jag vet inte om jag gjorde rätt.

Läste den här artikeln idag http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdeba ... et-sa-bra/

Tankar? Erfarenheter?

Så här skrev jag själv för nåt år sedan https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1107080

[Anders]

Nu är väl Ångest något slags medicinskt tillstånd, jag vet inte riktigt om det jag periodvis har platsar där riktigt. Men tanken på den evigt förestående tiden får mig inte att må bättre precis.

[Pilatus]

Nu är väl Ångest något slags medicinskt tillstånd, jag vet inte riktigt om det jag periodvis har platsar där riktigt. Men tanken på den evigt förestående tiden får mig inte att må bättre precis.

I den filosofiska litteraturen finns det en del skrivet. Mest känd är väl Søren Kierkegaard med boken Begreppet Ångest (Begrebet Angest), 1844.
Det är ett av grundbegreppen i den existentialistiska litteraturen. Existentiell ångest känner alla människor av, det är en naturlig känsla. Vad skall vi göra med våra liv? Kan filosofin ge något svar på de stora frågorna om livet och döden? Den moderna människan tror jag har en svårare situation att klara dessa frågor. Vår ångest och känsla av obehag inför livet kan inte helt sopas under religionens matta. En stegrad känsla av tomhet och panik är en fråga för psykiatrin. Den psykologiska sidan av ångest belyses här:

http://www.terapisnack.com/topic/tomhet-och-panik-livet-blir-bara-att-overleva-inte-att-leva

[Pilatus]

Tycker inte ångest är en fråga för psykiatrin, är ju ingen sinnessjukdom precis.

Låt oss bortse från hur vi skall benämna tillståndet. Fobier har du ju hört talas om och förmodligen har du full insikt om hur handikappande sådana typer av ångest som fobier kan ge upphov till. Jag hade en kamrat vars far fick en fobi som blev så stark att han inte längre gick ut, han arbetade inte och han tyckte säkert själv att han befann sig i en idiotisk situation. Det var säkert bra för han träffade en psykiatriker som relativt kvickt lyckades få igång honom igen. Andra människor är så rädda för ormar och spindlar att de inte går ut i naturen. Trånga utrymmen och öppna platser är kända för att kunna framkalla ångest. Det är fullt behandlingsbart, men den underliggande neurosen behöver inte bli botad för att ett symptom försvinner. Flygbolagen vägrar ta med resenärer som får attacker av panik och börjar gasta om att planet kommer att störta. Det brukar framställas som komiskt på film.

[Pilatus]

I den kapitalistiska marknadsekonomin är vi endast intressanta som ekonomiska enheter som konsumerar varor.

Marknaden är bra, varor värderas till det värde som tillgång och efterfrågan bestämmer.
Det finns åtskilliga varor, symboler och tjänster som värderas högt, det du kan göra och köpa för dina pengar pekar på de värden som vi arbetar och sliter för. Vore vi ointresserade av kulturen, friheten, naturen, en god bostad, god mat och snygga skor så stannade maskinerna. Vi kunde återgå till det agrara samhället och leva det enkla livet på "bonnlandet".

[Zokrates]

Ångesten är en naturlig följdeffekt som kan uppstå vid kriser, konflikter, motsatta viljor och omgivningens krav
gentemot egna krav på prestation. Missat något?

Personer som har lätt för ångest bör fundera på vilka specifika situationer det är som utlöser den, ställa sig
själv frågan varför denne reagerar så kraftigt och om det är värt det?

Om inte, undvik dessa situationer så gott det går. Själv drabbas jag lätt av separationsångest, det löser jag
genom att aldrig inleda nära förhållanden, det jag missar är ju givetvis en partner och nära vänner, men
det är med tanke på effekterna av ångesten inte värt det, människor sviker förr eller senare en alltid.

[Pilatus]

Själv drabbas jag lätt av separationsångest, det löser jag genom att aldrig inleda nära förhållanden, det jag missar är ju givetvis en partner och nära vänner, men det är med tanke på effekterna av ångesten inte värt det, människor sviker förr eller senare en alltid.

Visst, det är så det flesta lever med sin fobi. Lider man av klaustrofobi så undviker man hissar. Men det kan ju ha sina sidor!

[Antic]

Så fort jag hamnar i en jobbig situation så skriver jag av mig allt. Jag kan skriva A4 sida på A4 sida där allt som jag känner kommer ut i text. Bättre medicin finns inte. Jag skriver mycket till vardags också men när jag får problem så skriver jag extra mycket. Sen kan man alltid titta tillbaks på vad man kände just då och se skillnaden när man fått distans till händelsen längre fram.

(jag skrev nyss av mig en hel del som hände för cirka 2 veckor sedan)

[Pilatus]

Riktiga vänner sviker aldrig.

Det kan man önska var hugget i sten. Zokrates hade närmast ett underskott av sådan tillit till andra, "det är med tanke på effekterna av ångesten inte värt det" nämnde han.

Jag är osäker på vad filosofer har för mening om detta. Men i de billiga kärleksberättelserna, som kan köpas i Pressbyrån, så brukar man satsa allt för kärlek och vänskap. Amor vincit omnia et nos cedamus amori.

[Zokrates]

Jo visst kan man önska att det var hugget i sten och visst skulle jag själv föredra att det verkligen stämde
med talesättet, som man bäddar får man ligga, men tyvärr. Jag anser inte alls att jag förtjänat det bemötande
folk uppvisat, min teori är att jag är för snäll och godhjärtad, vilket tydligen blir en alldeles för stor frestelse
att utnyttja. Kan andra få hjälp som de annars skulle fått betala dyrt för helt gratis, så tar de den chansen,
att jag gör det som en tjänst blir senare en otjänst då tacksamheten alltid övergår till nya krav på mig att
ställa upp än mer. Sätt ner foten, visa var skåpet skall stå, etc är floskler som mina syskon ofta har kastat
över mig, för att sedan själva utan minsta tanke på det själva oftast endast ta kontakt när de behöver hjälp.

Jag har alltid varit en person som ställer upp för andra utan krav, tyvärr förefaller altrusistiska beteenden
vara passé nuförtiden.

[förbryllad]

Simma/sporta är ett bra sätt att bli av med ångest.

[Pilatus]

Simma/sporta är ett bra sätt att bli av med ångest.

Det finns så många glada och hurtiga råd. Helst skall den lidande ta sig i kragen och rycka upp sig. Kanske var det just sådant som personen inte klarade. Man får ta det i litet mindre steg. Att överhuvudtaget göra något vettigt, tvätta ett par strumpor, ta fram dammsugaren, snygga till på toaletten, något, gå en promenad. Det kan göra skillnad.