Pilatus skrev:Illusionen skrev:Pilatus skrev:Fenomenet TID refererar till balanskriteriet ΔØ, säger Illusionen.
Är tid ett fenomen? Tid som något människan uppfattar med sina sinnen? Förmodligen inte. Det vi uppfattar är vad som pågår i vår kropp och omvärld. Tiden själv pågår inte, det som pågår är jordens rotation runt sin axel och klockans visare som rör sig. Foucaults pendel är ju intressant och bevisar (tröghetslagen) att jorden roterar.
Men hur bevisas att tid kan härledas ur balanskriteriet ΔØ? Kan rummets dimensioner härledas ur något annat?
Frågan är ant inte ställd till mig, men jag vill ändå lämna en kort kommentar, som vägledning.
Det finns tyvärr inga lätta vägar till svar på din fråga.
Det första enkla svaret man kan ge är om universums dimensioner (rum och tid) är härledda.
Det andra svaret är om tiden till sin natur är en substans, något i sig själv (noumenon).
Jag är med andra ord inte framme vid att studera Eulers formel ännu, eller varför formeln ser ut som den gör.
Inte heller framgår det av illustrationen (formeln) att vi kan härleda någonting därur som har att göra med tid? Har det?
Brukar man inte använda en ekvation för att visa hur härledda enheter är framställda? T ex kraft (Newton) = m·kg·s−2.
Nu skriver jag några punkter på rak arm utan något egentligt samband, men kanske det går att få ut något av det ändå.
• Ingen har tidigare förklarat det jag beskriver, så inse att redan detta faktum talar för att det är svårt.
• Universum är att betrakta som något av en ”konvulsion” som vänder ut och in på sig själv.
Du kommer kanske ihåg ”avig och rät” – inlägget ?
Universum har m a o ingen början och slut, och Big Bang är ett praktexempel på att man är ute och cyklar.
• Eulers formel anger universums balans mellan reellt och imaginärt, ur vårt atomära perspektiv.
• Eulers formel gav mig impulsen till Maskerings-Principen, MP, då det var enda skälet jag kunde finna till
varför balansen var så genuint exakt. Det tog t ex veckor för mig att inse bara den detaljen.
DubbelReferens-principen, DRP, kom på köpet, och då förstod jag hur Eulers formel skulle kombineras
för att erhålla den ömsesidiga växelverkan (senaste figuren).
DRP krävdes för att jag skulle förstå principen för rummet.
• Det imaginära är därigenom existensens (= det reella) balanserande motpol.
Eulers formel bör alltså även vara intressant för filosofin.
• Då Eulers formel anger en balans, re – im, kan OLIKA skalfaktorer rymmas inom formeln, vilket är
viktigt för att förstå figuren med sfärerna, och hur sfären kan omvandlas till en punkt/partikel !
TID är en effekt av olika skalfaktorer och därigenom ryms tid inom Eulers formel, vilket inte är helt lätt
att förstå i första skedet när man går in i närkamp med formeln. Plus ytterligare några veckor alltså.
• Grundtillståndet, G, behöver jag som hjälpmedel i vårt atomära sidställda perspektiv.
Det går inte att utesluta att G ev är onödigt, och kan utgå, i det universella perspektivet.
• Att som vissa besserwisser citera Wikipedia, och därmed tror sig om att förstå och behärska Eulers formel
är rent nonsens. Man behöver vrida och vända på formeln länge innan man inser dess storhet.
Det är därför även en fråga om envishet och nyfikenhet.
http://www.youtube.com/watch?v=rKtktL31Fso
http://www.youtube.com/watch?v=7OvsVSWB4TI
/ Illusionen
