Vad är tid?

[Strålöga]

Det fanns inte någon sådan given logisk ordning i tidernas begynnelse, det kan vi vara säkra på. Men hur det gick till vet vi inte heller, så det enda vi kan säkert veta är att påståenden om någon speciell ordning, orsak eller Gud är ren och skär spekulation.

Något ordnade denna ordning och för att få sådan ordning måste väl mer än slumpen spela en roll ??

Om det kan vara så som du tänker dig det, eller om det var på något helt annat sätt, vet vi inte. Man kan inte sitta i en bekväm fåtölj och tänka sig fram till hur det borde ha varit. Man måste ha något gott argument varför det skulle ha varit på just ett visst sätt. Det går ju tråkigt nog inte att pröva hur det gick till, bara beskriva vad vi vet om hur det gick till. Det finns inget varför som kan utredas. Vill man, kan man stoppa in Gud som orsak till världens födelse. Men det förklarar just inte något, det är bara ett sätt att göra dig litet mera nöjd med världen och din egen plats i den.

Bara för att man låter Gud ligga bakom denna ordning betyder det inte att man ska strunta i att forska om det. ,Tycker bara det är logiskt med tanke på hur det blev samt hade vi inte forskat hade vi inget haft att gå på.... Därav är forskningen viktig i sammanhanget och ska man vara lite petig nu så har forskningen genom sitt bevis av den ordning som kom lagt en fördel för att Gud legat bakom då forskningen visat att naturlagarna ser ut att vara skapade.,

[Pilatus]

Om det kan vara så som du tänker dig det, eller om det var på något helt annat sätt, vet vi inte. Man kan inte sitta i en bekväm fåtölj och tänka sig fram till hur det borde ha varit. Man måste ha något gott argument varför det skulle ha varit på just ett visst sätt. Det går ju tråkigt nog inte att pröva hur det gick till, bara beskriva vad vi vet om hur det gick till. Det finns inget varför som kan utredas. Vill man, kan man stoppa in Gud som orsak till världens födelse. Men det förklarar just inte något, det är bara ett sätt att göra dig litet mera nöjd med världen och din egen plats i den.

Bara för att man låter Gud ligga bakom denna ordning betyder det inte att man ska strunta i att forska om det. ,Tycker bara det är logiskt med tanke på hur det blev samt hade vi inte forskat hade vi inget haft att gå på.... Därav är forskningen viktig i sammanhanget och ska man vara lite petig nu så har forskningen genom sitt bevis av den ordning som kom lagt en fördel för att Gud legat bakom då forskningen visat att naturlagarna ser ut att vara skapade.,

Som jag nämnde, för den som nöjer sig med att Gud är orsak till världens skapelse, så är väl allt bra. Frågan är bara vilket förklaringsvärde det kan ha? Gud är ju onekligen något vi hittat på, vi vet ju att Jahve och Zeus är vad kristendomen slagit samman till Gud. Platon var ju grek och talade om själen, Plotinos gav idén till treenigheten osv i ett stort bygge av den religion som Katolska kyrkan i dag står för. Vår variant av kristendom skiljer sig inte så mycket åt från den katolska. Vad jag ville säga med detta var att begreppet Gud är en produkt av mänskligt tänkande, att man önskade kunna förklara hur det hela kom till och varför.

[Strålöga]

Och jag har förr berättat att guds uppenbarelser är så gamla att lärorna spreds på jorden och tolkades om av olika civilisationer att budskapen s dyker upp på liknande sätt på i olika ställen därför bör man inte kalla kristendomen plagiat eller ett ihopkok av läror

[Pilatus]

Och jag har förr berättat att guds uppenbarelser är så gamla att lärorna spreds på jorden och tolkades om av olika civilisationer att budskapen s dyker upp på liknande sätt på i olika ställen därför bör man inte kalla kristendomen plagiat eller ett ihopkok av läror

Du får läsa litet religionshistoria så ser du att gudsbegreppet är en relativt modern företeelse. Någon diffus lära om gud fanns inte som efterhand konvergerade till kristendom.

Men nu är vi utanför ämnet.

[reflex]

Det här med tiden har blivit något jag tänker på då och då. (Illusionens fel )
Allt som existerar måste väl ha egenskaper?
Vad har då tiden för egenskaper, i sig själv menar jag?
Kan tiden existera "i sig själv"?
Om vi inte hade händelser, skulle tiden kunna flyta på i alla fall i ett helt händelselöst "rum"?

[Pilatus]

Allt som existerar måste väl ha egenskaper?

Ja, definitivt är det så.

Vad har då tiden för egenskaper, i sig själv menar jag?

Den har egenskapen att vara en dimension. Det vi refererar till då vi talar om tid är klockor. Vi mäter tid på liknande sätt som man mäter avstånd. Man lägger sin skollinjal och mäter hur många millimeter stort ett avstånd är mellan två punkter. Då det gäller tid byter man punkter mot händelser. Synnerligen enkelt!

Kan tiden existera "i sig själv"?

Kan avståndet mellan två punkter existera självständigt?

Om vi inte hade händelser, skulle tiden kunna flyta på i alla fall i ett helt händelselöst "rum"?

Nej, men i en abstrakt mening kan vi ju tänka på tid och avstånd i en rymd där det inte existerar något annat än rymd. Men det blir kanske bara ett tankeexperiment. Tid och avstånd är fundamentala egenskaper i universum som vi använder för att beskriva egenskaper hos materia och händelser.

Om det finns ytterligare dimensioner som vi inte förmår att uppfatta bör det finnas metoder att upptäcka dem? Om vi levde i en tvådimensionell värld (längd och bredd), hur skulle vi bete oss för att upptäcka en tredje dimension?

[klorofyll]

Jag tror inte att tid existerar. Jag tror mer att tid är ett resultat av de egenskaper som existerar.

Vad är det som skiljer den tid vi lever i nu från tiden för tusen år sedan? Vad var det egentligen som var möjligt då som inte är möjligt idag?

[Pilatus]

Jag tror inte att tid existerar.

Läs gärna föregående postning innan du skriver.

[Illusionen]

Det här med tiden har blivit något jag tänker på då och då. (Illusionens fel )
Allt som existerar måste väl ha egenskaper?
Vad har då tiden för egenskaper, i sig själv menar jag?
Kan tiden existera "i sig själv"?
Om vi inte hade händelser, skulle tiden kunna flyta på i alla fall i ett helt händelselöst "rum"?

Hej Reflex,

Den här tråden har > 30.000 visningar. Med den omfattningen borde vid det här laget frågeställningen
vara genomanalyserad och kommenterad ned i minsta detalj förutsatt att man behärskar ämnet.
Min personliga uppfattning är att det förhåller sig tvärt om (hoppas Zokrates ursäktar).
Ingen vet vad tid är, och kommentarerna bekräftar den bilden.

Några tror sig visserligen veta vad tid är, men jag är övertygad om att ingen förstår på ett djupare plan.
Av kommentarerna till mina tidigare inlägg att döma har jag dragit slutsatsen att ingen heller förstår min
egen förklaring . Då finns det ingen orsak att här upprepa det jag tidigare skrivit.

En vanlig uppfattning verkar vara att tid betraktas som varande en dimension.
Det behöver inte vara fel, beroende på att ”dimension” kan definieras på mångahanda sätt.
Den bild jag har av fenomenet tid, är dock något helt annat än ett tillägg till vår verklighets dimensioner.

Dina frågor är därför intressanta, dels för det faktum att du ställer dem, men även för sättet du formulerar dig.
Du är här inne på en av de verkligt stora fundamentala frågor inom fysiken som saknar svar,
och där experterna famlar i mörkret.

I tråden, Vad utgör medvetandets referens? skriver jag den 25 aug 2014 15:54
HAR ”JAGET” EN ”EGENTID” ? Är du intresserad, föreslår jag att du som första steg läser detta inlägg.
Frågan du bör ställa dig är om det är vår verklighets förnimmelser som kännetecknas av tid, eller om det
är vår egen struktur (jaget och/eller dess struktur) som "backar" i tid relativt vår verklighet, eller både och ?

Inlägget avslutas med frågan, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till,
eller delaktig i, vår verklighets tid ?
Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?

https://www.youtube.com/watch?v=K7IjuQux3DE

/ Illusionen

"Doubt is the origin of wisdom."

[Algotezza]

Varför har tiden en riktning - tidens pil? I rumsdimensionen rör vi oss fritt - mest fritt på jordytan, svårare utåt rymden.

[PeterK]

Varför har tiden en riktning - tidens pil? I rumsdimensionen rör vi oss fritt - mest fritt på jordytan, svårare utåt rymden.

Hallå där, Algotezza... det här är ju lätt att förstå, så det kan ju lika gärna jag svara på... jo, händelsernas gilla gång — samt härvid "tidens riktning" — är ju att det idag "förgångna" övergått i det idag "innevarande" vilket i sin tur städse övergår i vad som i detta "nu" utgör "det kommande". Det är alltså inte så att "våren" kommer efter sommaren men före "vintern". Liksom "ungdomen" inte kommer efter "ålderdomen" men före "födelsen". Att förstå varför det förhåller sig endast på detta vis, är att förstå i vilken mening "tiden" har en "riktning". Det handlar om "ändamålsenlighet", "orsak/verkan" samt härvid om "begripliga sammanhang" jämte »förståelse för livets & härvid "alltets" grundläggande beskaffenhet«.

Háde i Spenaten!/ PeterK

[PeterK]

Det fanns inte någon sådan given logisk ordning i tidernas begynnelse, det kan vi vara säkra på. Men hur det gick till vet vi inte heller, så det enda vi kan säkert veta är att påståenden om någon speciell ordning, orsak eller Gud är ren och skär spekulation.

Något ordnade denna ordning och för att få sådan ordning måste väl mer än slumpen spela en roll ??

Om det kan vara så som du tänker dig det, eller om det var på något helt annat sätt, vet vi inte.

Ha-ha..!! Snacka för dig själv...

Man kan inte sitta i en bekväm fåtölj och tänka sig fram till hur det borde ha varit.

Jaha, men detta kan Pilatus med rumpan trygg i finsoffan tydligen uttala sig om. Vari ligger logiken och konsekvensen i vad Pilatus snackar om..??

Man måste ha något gott argument varför det skulle ha varit på just ett visst sätt. Det går ju tråkigt nog inte att pröva hur det gick till, bara beskriva vad vi vet om hur det gick till.

Varför duger inte en bra fåtölj, här då..?

Det finns inget varför som kan utredas. Vill man, kan man stoppa in Gud som orsak till världens födelse. Men det förklarar just inte något, det är bara ett sätt att göra dig litet mera nöjd med världen och din egen plats i den.

Vilket svammel — läs min "livsanalys" och visa vari denna inte skulle stämma, om du nu vet så jädra väl...
För att uttala sig om för allt och alla gällande — samt härvid absoluta — facit, behöver man naturligtvis utgå ifrån det absolut kända — dvs, ifrån för utan undantag alla och envar oavvisliga — realiteter (såsom exempelvis "att man upplever", samt härvid besitter en upplevelseförmåga) — vid sin bedömning av allt av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" (dvs, allt av "vad" man upplever). Och något annat än det faktum att man upplever, respektive allt av vad man upplever (antingen "direkt" eller "indirekt genom att logiskt sluta sig till vad som utifrån vad man upplever "direkt" framstår som en ofrånkomlig konsekvens av detta senare) finns inte att vetenskapligt beakta. Nej, du förstår möjligen att detta rimmar 100% väl med det vetenskapliga koncept som innebär att göra observationer, samt att sedan göra logiska "tolkningar" med ty efterföljande "konklusioner". Jag noterar således "att jag upplever" samt "vad jag upplever" för att göra en bedömning av "vad jag upplever" med det faktum "att jag upplever" som "mall", "mått" och "rättesnöra" vid min bedömning av "vad jag upplever". Varvid jag alltså bedömer "det okända" (ja det är ju bara vad forskaren upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", som kan vara föremål för "forskning"), medan det faktum att jag upplever utgör förklaringsgrunden vid denna bedömning (ja, bara en dåre skulle undersöka huruvida han/hon upplever eller ej). Men på vad sätt man inte skulle kunna göra detta — som Pilatus här säger — »i en bekväm fåtölj och tänka sig fram« begriper in te PeterK. Har man svårigheter med detta, är det nog inte "fåtöljen" det är fel på, utan snarare något annat...

Eller vad tror Pilatus...?

Undrar PeterK

(...dessutom kanske Pilatus kan förklara hur han skulle kunna fastställa alltets för honom själv okända samt för honom själv härvid blott eventuella oändliga utsträckning i "rumtiden", genom att lyfta röven ur den bekväma fåtöljen för att marschera mot en "det fysiska alltets" eventuellt obefintliga "yttre gräns". Ja, han förstår väl då, att i den mån "alltet" saknar sådan "yttre gräns", så kan han lika gärna kånka på en meter som biljoner upphöjt i biljoner upphöjt i vad fasiken som helst triljoner "ljusår"..; han har i vilket fall inte kommit någon "obefintlig gräns" ett endaste lilla fjät närmare. Varför det, Pilatus stolta utfästelser till trots, går precis lika bra att tänka till i en bekväm fåtölj. Men det tänkte förstås Pilatus inte (heller) på... ack jaaa... Tillråga på allt elände, kan dessutom PeterK meddela att PeterK (genom sin på forumet presenterade "livsanalys") själv redan gjort den där bedömning i sin bekväma fåtölj, samt härvid logiskt påvisat "alltets" oändliga natur. Varvid Pilatus hade haft ett styvt jobb att via "fysisk empiri" — dvs, "landvägen" — bekräfta denna oändliga beskaffenhet. Ett jobb PeterK nu besparar Pilatus — dvs, i den mån nu Pilatus begriper vad PeterK säger... (något som ju inte ter sig som helt "självklart"... ,o)

PeterK

[Pilatus]

Varför har tiden en riktning - tidens pil? I rumsdimensionen rör vi oss fritt - mest fritt på jordytan, svårare utåt rymden.

Problemet löstes då man började fundera på att tiden är irreversibel, den uppför sig som termodynamikens andra huvudsats.
Alla naturliga processer strävar efter att öka den totala oordningen i universum. Universum åldras, energin blir alltmer utspridd. Sedan är det en ren teknisk fråga hur vi mäter tidens gång.

[reflex]

Háde i Spenaten!/ PeterK

Ja, det blir lite som spenat när du inte använder koden som man ska när du gör dina inlägg.
Försök lära dig det så blir det inte så rörigt. Kopiera in koden inom hakparenteserna på rätta ställen och prova dig fram. Klicka på "Ändra" om det blev fel och prova igen.

[reflex]

Vad har då tiden för egenskaper, i sig själv menar jag?

Den har egenskapen att vara en dimension. Det vi refererar till då vi talar om tid är klockor. Vi mäter tid på liknande sätt som man mäter avstånd. Man lägger sin skollinjal och mäter hur många millimeter stort ett avstånd är mellan två punkter. Då det gäller tid byter man punkter mot händelser. Synnerligen enkelt!

Så enkelt tycker jag inte att det är.
Det enda som vi säkert har är rum och händelser. I rummet finns jämförbara avstånd. Händelser sker men relativa hastigheter.
Om vi tidsbestämmer och avståndsbestämmer rum och händelser så är ju detta något som sker i vårt medvetande.
När det gäller tiden måste vi ju gå via jämförande hastigheter för att göra en omvandling till tid.