Anders skrev:klorofyll skrev:Pilatus skrev:Vi har en våldsam beskattning av låg- och medelinkomster. Och skatterna höjs utan att någonting som gynnar mängden arbetstillfällen blir fler. Landsbygden avfolkas snabbt. BNP per capita är på väg att sjunka. Utilitarismen i svensk tappning fungerar direkt uselt. Livskvaliteten och tron på framtiden i Sverige är inte vad den varit. Förtroendet för svenska politiker är lågt.
Är det verkligen så illa? Ibland kan ökade möjligheter gå hand i hand med sämre tro på framtiden. Hur skulle du vilja göra för att gynna skapandet av fler arbetstillfällen? Själv tycker jag att hålla befolkningen frisk är en bra början. Sjunker BNP eller inte, jag tycker att du var otydlig? Landsbygden avfolkas, det är sant, men det betyder samtidigt att människorna hade möjlighet att flytta dit de hellre ville bo.
Vad du Pilatus ger uttryck för, hävdar jag, är relativism lite grann. Har förstått att du tillhör de 30-40-talsgenerationer som fick en fullkomligt glimrande resa genom arbetslivet (naturligtvis ej alla på det personliga planet, men som kollektiv). Som du skriver känner vi som nu är mitt uppe i det av Globaliseringen och kostnadsneddragningarna av allt, visst, men det är bara såna tiderna är. Och som kollektiv har vi det ändå skapligt utilitaristiskt sett även om vi lirar i gärsgårdsserien jämfört med de svenskar som var mitt uppe i karriären 1980.
Anders, jag är naturligtvis inte ett skavtt mer relativist än någon annan. Men det är sant att jag alltid jobbat, jag har haft lätt att få nya arbetsuppgifter. Utilitaristiskt sett är det svenska samhället skräp numera. Det var säkert större och mer synliga klassklyftor då jag växte upp och det fanns minoriteter som inte kände sig delaktiga i det svenska samhället. Men det var ta mig fan inte några upplopp i förorterna, skolor som tändes på, att inte ens statsministern kunde känna folkets förtroende vore anledning att avgå tvärt. Och Löfven har, av uppenbara skäl, påtagliga svårigheter att hävda sig bland väljare under 30. Allt han lovat har kommit på skam. De enda som håller vad hon lovar är Magdalena Andersson och skämtarna i Miljöpartet, det handlar om att återställa skattekvoten. Det måste vara ett intrinsikalt värde för dagens vänster. Och jodå, BNP per capita är i sjunkande, men inte för nationen Sverige.
Hur skapades arbete på den tiden då Sverige ännu var en industrination? Det är så enkelt som det låter, anspråken var betydligt mindre. Folk jobbade och accepterade många gånger att de fick starta med beskedliga löner, eller ta jobb som ansågs mindre attraktiva. Det är tyvärr inte möjligt längre. Medan vi vägrar ser vi att åkerier och mängder med andra jobb försvinner. Vi kan säkert behålla en del högkvalificerade jobb, men även dessa håller på att tunnas ut. Vad finns sedan kvar som kan ge Sverige inkomster? Och Finland tappade inkomsterna från skogen och Nokia, det var inte så kul. Borg försöker hjälpa till. Men politiskt är det svårt att anpassa sig till motgångar.
Fridolin skulle vända skolan på hundra dagar. Alla beten som lades ut under valet svaldes. Kanske lika bra att sluta tala om detta, det blir mest tjatigt och gnälligt och det har jag inga avsikter att fortsätta med.
