Zokrates skrev:Lösning, kanske mer ärlighet?
Om man är öppen och säger något man menar, så blir man många gånger rädd att vederbörande skall ogilla en för det, man är rädd för att någon får en negativ bild av en. Då krävs det självförtroende, samt att man vet var gränsen går, dessutom tar det ibland tid innan man får respons. Om vi var lite mindre rädda, lyssnade lite mer på varandra, så tror jag att många skulle må bättre. Man kan fråga sig: Var det verkligen så illa det jag sa?
Zokrates skrev:Egentligen borde väl varenda samhällsvetare öppet erkänna att den moderna människan har
skapat ett elakt samhällsmonster, men det vore väl att döda sin egen karriär det?
Det tråkiga är att alla har en sådan snäv bild, när du säger så t.ex. så undrar jag vad du syftar på, minnet är dessutom svagt, man vet inte hur det var förut. Menar du att moralen försämrats eller?
Zokrates skrev:Den psykiska hälsan däremot är något som vi tillsammans skapar genom våra prioriteringar,
kanske är det dags att inse att vi valt ett destruktivt och ytterst ogynnsamt samhällsklimat,
ett val vi gjort genom att acceptera rådande normer och strukturer oavsett om vi deltagit
aktivt med att bygga upp detta system, eller passivt genom att bara låta det ske.
Vi har olika drömmar ex.v. beroende på våra erfarenheter. Jag tror att barn är mycket mer känsliga än vuxna, och i barndomen kan man väl säga att personligheten grundas, så det är nog väldigt viktigt att barnen har det bra, men givetvis skall alla ha det bra. De flesta människor behandlar barn på ett bättre sätt, varför är vi inte lika goda och förstående mot alla? Sedan gäller det väl att se sig i spegeln, vad kan jag egentligen göra?!