Döden och det absurda - Låt oss bli experter!

[Caasi]

Slutsats: Döden är ett malande "varande" som finns i våran existens. En aktivitet utan entitet. En spirituell fruktan som vi hela tiden springer ifrån för att vi vill behålla vårt jag. Jaget/egot innefattar behov som ger liv eller det goda som är motsatsen till död. Det är rädslan för den här kärnan (ångesten) som är döden som vi förstår den. Resten av "ingentinget" går inte att förklara av uppenbar anledning.

Döden är en känsla utan logisk struktur som tar ifrån oss det livsfyllda jaget. Alltså det närvarande ingentinget i våran tillvaro.

[Algotezza]

Många är inte rädda för döden - men sista transportsträckan dit. Bli en grönsak, ett paket. Dö ensam.

[Pilatus]

Många är inte rädda för döden - men sista transportsträckan dit. Bli en grönsak, ett paket. Dö ensam.

Tanken på att vi är dödliga och kanske får uppleva vår egen ångestfyllda död är i sig ångestskapande. Den gröna milen utsträckt under några år av sjukdom och plågsamt vissnande.

Man får vara glad så länge man känner sig tillräckligt frisk för att kunna vara verksam och styra sitt eget liv.

[klorofyll]

Jag ser inte döden som något särskilt negativt, eftersom att jag har ett öppet sinne och inte vet vad den innebär. Min åsikt är, att om man skräms av döden, så har man inte levt tillräckligt, så det är bara att leva på...

[Pilatus]

Jag ser inte döden som något särskilt negativt,

Tillståndet att vara död är neutralt och fritt från varje sensation.

eftersom att jag har ett öppet sinne och inte vet vad den innebär.

Varför skulle vi inte veta vad själva döden innebär? Det kan beskrivas som ett tillstånd där medvetandet i varje tänkbar form är frånvarande.

Döden är ett tillstånd av icke-existens, jämförbart med vår obefintliga förmåga att uppleva något före våra föräldrars hedersstund i kökssoffan.

Min åsikt är, att om man skräms av döden, så har man inte levt tillräckligt, så det är bara att leva på...

Vilket slags liv vi har levt har väl ändå ingen yttrat sig om i detta sammanhanget, eller?

[klorofyll]

Min åsikt är, att om man skräms av döden, så har man inte levt tillräckligt, så det är bara att leva på...

Vilket slags liv vi har levt har väl ändå ingen yttrat sig om i detta sammanhanget, eller?

Jag menar att känslan inför döden liknar den då du går och lägger dig om kvällen. Du är tillfreds om du känner att du har gjort det du hade för avsikt att göra, om du istället är orolig så beror det ofta på att du känner att du måste göra saker, d.v.s. du har ett behov av att leva.

[Caasi]

Ju äldre man blir ju desto mer måste man förlika sej med döden.

Själv bryr jag inte mej om. Livet tar slut, så är det med det. Livet är konstigt, varför lever vi ö h t. för att sedan dö?'

Det finns ingen anledning till att leva förutom den du själv hittar på. Det mänskliga intellektet är en förbannelse så länge du är cynisk. Anledningen till att vi överhuvudtaget ställer oss den frågan är därför vi hittat på värden som egentligen inte finns, som samhälle, kultur etc. Det är skapat för vi har behov som världen inte kan uppfylla. Vi är för smarta för vårat eget bästa.

Alla andra djur har en uppgift men vi är fria, vilsna och förvirrade.

[Pilatus]

Det finns ingen anledning till att leva förutom den du själv hittar på.

Tveksamt, visserligen har jag träffat äldre människor som tröttnat och "längtar hem", men de har föreställt sig att de skall välkomnas till en plats som är fri från sorg och smärta. Annars vet jag ingen som längtar till tillståndet att vara död. Det är kanske mer som Ann Heberlein skriver: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Alltså att vi har svårt att stå ut då allt bara känns fruktansvärt tungt och jobbigt. Men där finns en spärr som få tar sig förbi, men ibland händer det helt plötsligt.

Naturligtvis finns det en anledning till att leva. Man kan söka olika slags svar, ett biologistiskt, eller ett psykologiskt. I filosofisk mening överväger vi fördelarna med att leva, händer det mycket i vår omvärld dör vi inte (statistisk sett), vi är fullt upptagna med att leva, eller överleva. Det är lättare att dö då allt är lugnt igen.

Att hitta på en orsak att leva låter väldigt konstigt. Behöver vi hitta på en orsak? Det är fan så mycket enklare att leva än att ta ett beslut om att inte göra det. Det är först då livet blir en tung börda för oss själva (främst) som tanken på hjälp till att få avsluta livet blir mer reell.

[Caasi]

Det finns ingen anledning till att leva förutom den du själv hittar på.
Tveksamt, visserligen har jag träffat äldre människor som tröttnat och "längtar hem", men de har föreställt sig att de skall välkomnas till en plats som är fri från sorg och smärta. Annars vet jag ingen som längtar till tillståndet att vara död. Det är kanske mer som Ann Heberlein skriver: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Alltså att vi har svårt att stå ut då allt bara känns fruktansvärt tungt och jobbigt. Men där finns en spärr som få tar sig förbi, men ibland händer det helt plötsligt.

Naturligtvis finns det en anledning till att leva. Man kan söka olika slags svar, ett biologistiskt, eller ett psykologiskt. I filosofisk mening överväger vi fördelarna med att leva, händer det mycket i vår omvärld dör vi inte (statistisk sett), vi är fullt upptagna med att leva, eller överleva. Det är lättare att dö då allt är lugnt igen.

Att hitta på en orsak att leva låter väldigt konstigt. Behöver vi hitta på en orsak? Det är fan så mycket enklare att leva än att ta ett beslut om att inte göra det. Det är först då livet blir en tung börda för oss själva (främst) som tanken på hjälp till att få avsluta livet blir mer reell.

Det är inte intellektuellt försvarbart att tro på ett himmelrike eller en högre instans som inte bottnar i dig själv.

Har det biologiska eller psykologiska något universalt syfte? Din egna lycka har ju inget värde utanför dig på så sätt att det bidrar till något externt. Det rättfärdigar bara din tillvaro. Lyckan har ett enormt värde. Missförstå mig inte, men det finns ingen objektivt syfte i den.

Man kan söka olika slags svar, ett biologistiskt, eller ett psykologiskt.

Där hittade du på en orsak!
Det finns filosofiska problem med vetenskapen. Humas Gaffel tex.

Du kan omöjligt uttala dig om om att lättare att dö när det lugnt. Förstår du hur mycket den meningen säger? Det beror helt på hur personen i fråga förhåller sig till sin död.

Du tar beslut varje nanosekund om att leva i din egen verklighet och du beslutar dig inte om självmord. Du drunknar i ditt lidande.

[xion]

Gjorde rejält bort mej. Frågade i panik hur länge tar detta. En sköterska stirrade rakt på mej och frågade hur i helvete kan du ställa en sådan fråga.
Jag var bortgjord.

Din fråga för tanken till den klassiska "När kommer älgen", men sköterskans motfråga var nog dummast i alla fall.

[Caasi]

Din fråga för tanken till den klassiska "När kommer älgen", men sköterskans motfråga var nog dummast i alla fall.

Damn right ..

Kanske dags att återgå till diskussionen igen?
Citerar Cioran

The presence of death in life introduces into one's existence an element of nothingness. One cannot conceive of death with- out nothingness, nor of life without a principle of negativity. The fear of death, which is nothing but the fear of the nothingness into which death throws us, proves that death presupposes noth- ingness.