Vad utgör medvetandets referens?

[Smisk]

Som jag ser det existerar inte tid som något externt, objektivt, som något vi kan mäta.

Nej, tid är inte ett ting, men det säger ju inte heller någon att det är.

Tid är en dimension som kan åsättas en skala. Vi kan dela in den med hjälp av grundenheten s. Punkter på tidsaxeln är händelser. Ett tänkt rum utan några händelser saknar tid.

Den brukar nämnas som en dimension, jag gillar det perspektivet. Dock brukar man hänvisa till rum/tid begreppet som menar att tid inte är en egen sak utan att rummet och tiden är två aspekter av en sak.

Vad jag menar är då att det vi oftast talar om som tid, som du nu även gör som en "dimension hos universum" inte är någon tid utan dimensionen rum där potentialen av händelser i relation till varandra finns.

Universum är med andra ord tidlöst.

Det är mer sant att universum har egenskapen tidlöshet än att det har egenskapen tid. Bägge är egentligen inte korrekta då upplevelsen av tid och tidlöshet tillhör varandra och uppstår och dör tillsammans som en funktion av våra psykens relation till det vi upplever som händelser.

/Smisk

[Pilatus]

Vad jag menar är då att det vi oftast talar om som tid, som du nu även gör som en "dimension hos universum" inte är någon tid utan dimensionen rum där potentialen av händelser i relation till varandra finns.

Om du ser på rummets dimensioner så kan du dela in dess axlar (höjd, bredd och längd) i SI-enheten för längd, meter. Det är samma sak med tid som enkelt kan mätas i sekunder. Tillsammans bildar de rum-tiden och en punkt i rumtiden kan bestämmas med koordinaterna för rum och tid. Se vidare hur detta kan visualiseras, t ex via Hermann Minkowskis modell.

Universum är med andra ord tidlöst.

Verkligen inte!

[Smisk]

Om du ser på rummets dimensioner så kan du dela in dess axlar (höjd, bredd och längd) i SI-enheten för längd, meter. Det är samma sak med tid som enkelt kan mätas i sekunder. Tillsammans bildar de rum-tiden och en punkt i rumtiden kan bestämmas med koordinaterna för rum och tid. Se vidare hur detta kan visualiseras, t ex via Hermann Minkowskis modell.

Du som verkar gilla fysik, skulle du säga att rummet är ett ether? Är man tillbaka vid denna idén nu?

Jag har sett många föreläsningar den senaste tiden om fysik och jag tolkar det som att en del hävdar att massa/energi är massa/energi/rum/tid(rörelse). Att massa/energi med andra ord är händelser i rum. Därav har vi "bergänsningen" av ljusets hastighet i vakum som då förklaras genom att maxhastigheten blir konstant för att elektromagnetiskenergi är en rörelse i rummet som medium. Eller snarare, det är rörelsen utan motstånd och att motstånd uppstår när energin har utsträckning (massa) som då böjer rummet.

Jag menar att tiden som begrepp är överflödigt här eller snarare att det skall ses som relativ rörelsepotential eller nått. (jag är ingen fysiker det vet du )

Men jag är satanimej en filosof om något!

Med andra ord, det vi kallar tid existerar inte som tid externt oavsett om händelser i rum i förhållande till varandra kan mätas variera på ett konstant sätt relativt rum/tiden.

Allt du kommer hänvisa till inom fysiken kommer kopplas till händelser i rymd, men någon tid kommer du inte ha belägg för. Jag säger det direkt så du slipper försöka

/Smisk

[Smisk]

"relativitetsteorins tidsbegrepp", existerar inte sådant begrepp.Så, till "objektiv händelse" finns endast subjektiv upplevelse? Jäkla motsägelse här, nästan narcissistiskt, när jag kolar av försvinner mitt subjekt men objektet finns kvar. Är övertygad om detta.

Det är oklart vad du menar?

/Smisk

[Smisk]

Jag skulle säga att allt existerar i tiden, tiden är fullständigt objektiv (Jag har säkert fel. ). Det är en viss skillnad på att räkna tiden och att beräkna den, eller hur? Vad du säger är väl egentligen att det inte finns en klocka som kan mäta tidens förlopp på ett exakt sätt? Men är inte det ett ganska underligt påstående? Är det inte snarare så att människan är oförmögen att läsa av klockan?

Du har inte fel, det handlar om perspektiv och vad man menar.

Jag säger inte att tiden finns i universum men att det är vi som inte "kan mäta den exakt", jag säger att vi kan mäta händerser mycket exakt med en klocka, oavsett om det är Cesiums svägningar i vakum eller inte, men att det är händelser som mäts mot händelser och ingen tid har hittats. Objekt används mot objekt och vi minns och "ser tid" och tolkar det som att detta är en egenskap hos världen.

Universum existerar inte i tiden, det existerar i evigheten precis som du och jag

Sakers "början och slut" och våra minnens möjlighet att relatera till dem är psykologiska funktioner som ger oss förmågan att "se tid". Detta är inte samma sak som att vi kan se att världen "går på tid".

Det förflutna existerar inte i tid, det är passerade händelser som när de manifesterats i sin natur gör så i "nuet" eller genom möjligheter i rymd/rummet, de är inte låsta eller påverkade av någon tid.



/Smisk

[Pilatus]

Du som verkar gilla fysik, skulle du säga att rummet är ett ether?

Nej, men man betraktar inte vakuum som tomt, där händer saker, partiklar bildas och försvinner lika snabbt som de bildades.

Jag har sett många föreläsningar den senaste tiden om fysik och jag tolkar det som att en del hävdar att massa/energi är massa/energi/rum/tid(rörelse).

Man säger att energi och massa är ekvivalenta, men inte samma sak. Partiklar finns i rummet, det finns partiklar som saknar vilomassa. Den energi de har kommer av deras rörelsemängd, Plancks konstant x fotonens våglängd.

Att massa/energi med andra ord är händelser i rum. Därav har vi "bergänsningen" av ljusets hastighet i vakum som då förklaras genom att maxhastigheten blir konstant för att elektromagnetiskenergi är en rörelse i rummet som medium.

c begränsas av att E går mot oändligheten om någon foton skulle komma på idén att överträda hastigheten c.

Med andra ord, det vi kallar tid existerar inte som tid externt oavsett om händelser i rum i förhållande till varandra kan mätas variera på ett konstant sätt relativt rum/tiden.

Men hastighet finns, och rörelse - hur kan de finnas i en tidlös värld? Och det finns ett avstånd mellan vad som hände i går och det som händer i nuet. Vad kallar du detta avstånd?

[klorofyll]

Jag säger inte att tiden finns i universum men att det är vi som inte "kan mäta den exakt", jag säger att vi kan mäta händerser mycket exakt med en klocka, oavsett om det är Cesiums svägningar i vakum eller inte, men att det är händelser som mäts mot händelser och ingen tid har hittats. Objekt används mot objekt och vi minns och "ser tid" och tolkar det som att detta är en egenskap hos världen.

Hur mäter man något som inte finns?

[Smisk]

Pilatus,

Det du skriver har jag förstått sedan tidigare om jag förstått det rätt, det låter korrekt. Vakuum är då vad jag menar med ether ur perspektivet att det inte är "tomt" utan en dynamisk potential som kan påverkas exempelvis genom gravitation som i sin tur är en krökning/vibration i vakum gjord av massa.

Jag förstår även att massa/energi då inte är två saker som är en utan menar med / att de är två aspekter av samma fenomen i Einsteins tankegång. Så även rum/tid då som jag menar egentligen borde heta något annat än tid som exempelvis rörelsepotential eller nått. Jag är ingen fysiker som sagt.

Men hastighet finns, och rörelse - hur kan de finnas i en tidlös värld? Och det finns ett avstånd mellan vad som hände i går och det som händer i nuet. Vad kallar du detta avstånd?

Hastighet och rörelse existerar som en förlägning av naturen hos massa/energi rum/rörelsepotential. De rumsliga dimensionerna möjliggör utsträckningen av manifestation i vaccum, det är allt. Begreppet Tid tillför inget.

Tiden tillför dock vårat psykes natur mycket och får oss att tänka linjärt. Universum är inte linjärt, det är holistiskt och tidslöst.

/Smisk

[klorofyll]

Kanske borde man jämföra olika tider istället för att mäta dem?

[Illusionen]

Kanske borde man jämföra olika tider istället för att mäta dem?

Har lite snabbt tagit fram en enkel metafor, med anledning av din fråga.
Det är ingen perfekt metafor, men förhoppningsvis ger den en antydan om ett tänkbart svar.

Du kanske har använt dig av ett oscilloscope någon gång ?
Anslut en sinusgenerator vars signal representerar det observerade till ingången på oscilloscopet.
Tänk dig att oscilloscopets svep (sågtandgeneratorn) representerar den skalära växelverkan-interferensen.
Anslut sedan en sinusgenerator vars signal representerar universum, till trigger-ingången på oscilloscopet.
Sedan triggar du svepet vid en viss signalnivå, där triggernivån representerar ”medvetandets förankring”.
Du ser då en ”vandrande” vxv-signal (Eulertabellens interferensmönster) på skärmen, som representerar
din tid, i din position, i universum. Du har med detta ”centrerat” förnimmelsen.
Förankringen i G är alltså styrande för det vxv-interferens-perspektiv du tycker dig förnimma.
Genom att ändra triggernivån (simulera olika positioner i universum) kan du få sinussignalen/tiden på
skärmen att vandra olika fort i olika riktningar.
Den förnimbara tiden "existerar" m a o enbart som en kombination av universums status, och av
medvetandet ("medvetandets referens"), beroende sekundär vxv-interferens-trigger-effekt.

/ Illusionen

[Pilatus]

Du kanske har använt dig av ett oscilloscope någon gång ?

Var det ett gammalt analogt oscilloskop du använde dig av i din betraktelse? Det spelar kanske inte så stor roll, men stämmer det du skriver även för ett digitalt oscilloskop?

Jag skall inte recensera vad du skrivit. Vi nöjer oss med att det framstår som mycket svårt att repetera övningen och följa din tolkning av representationen på bildskärmen.

[Pilatus]

Kanske borde man jämföra olika tider istället för att mäta dem?

Det ena utesluter inte det andra, t ex i idrottssammanhang. Och om du skall kunna jämför ett antal tider, t ex från ett antal semifinaler i ett 400 meters lopp, så måste du ju mäta varje individs tid. Alla kan ju inte springa samtidigt.

[Zokrates]

Jag kan se en vits med liknelsen, men tid är ingenting i sig självt för det. Tar man bort rörelsen så tar man bort grunden för tiden, alltså är det rörelsen som är det centrala, inte tiden. Svängningarna, kan ju liknas med att något pendlar på varsin sida om en tänkt linje, men det är själva rörelsen som är det vi mäter, tiden är alltså enbart en abstrakt konstruktion oavsett vad vi än mäter med tid. Om summan av all entropi går mot ökad oordning, så innebär det även att alla större händelser som inträffar aldrig kan gå tillbaka mot ett exakt likadant läge som det tidigare har innehaft, vi kan likna det med att man kastar en näve sand på ett bord, det sprids ut, sandkornen hamnar slumpmässigt där de hamnar, ingenting kan få alla sandkornen att flyga exakt samma väg tillbaka av sig självt till handen, detta gör vi om till tolkningen att "tiden" går bara åt ett håll. Korrekt vore att säga att tiden har ingenting med detta alls att göra, det saknas helt enkelt fysikaliska möjligheter att backa en inträffad händelse.

[Smisk]

Jag kan se en vits med liknelsen, men tid är ingenting i sig självt för det. Tar man bort rörelsen så tar man bort grunden för tiden, alltså är det rörelsen som är det centrala, inte tiden. Svängningarna, kan ju liknas med att något pendlar på varsin sida om en tänkt linje, men det är själva rörelsen som är det vi mäter, tiden är alltså enbart en abstrakt konstruktion oavsett vad vi än mäter med tid.

Pilatus skrev "Alla kan ju inte springa samtidigt" vilket får mig att tänka på Einsteins tidsbegrepp som säger just att alla händelser precis "springer individuellt i relation till annat som springer".

Men det är ju som du verkar vara inne på inte "tiden som springer" eller "tiden som möjliggör springandet" utan rymmet som "rummet som möjliggör springandet".

Det är x,y,z dimensionerna som ÄR möjligheterna för massa/energi att manifesteras i ett relativt fält och "Tid" är inte en del av dessa möjligheter. Möjligheterna ger att händelser existerar och händelser är energiaspekten.

Men oavsett hur vi resonerar kring detta som ett slags fysisktfenomen så finns upplevelsen som vi upplever saker genom tid hos oss och vi har även upplevelsen som trancenderar tid där tänkandet inte "fångar allt i ett linjärt förhållande". Det bör inte vara så svårt att leka med tanken att vi har ett tidlöst spektrum genom vilket universum manifesteras genom. För att få tankar som ger perspektiv kan vi föreställa oss en analogi med havet där händelser är vågor i det men att havet självt har egenskapen tidlöshet. Havet är evigt, det KAN inte förändra sin natur, men vågor kan existera just pga havets potential att fyllas av händelser. Vill man ha lite tid kan man säga att varje våg i sig, varje händelse, är en händelse som är ett med tiden som manifesterar den men att den "börjar och slutar" med sin egen energi.

Har ni inte sett den fina filmen Langoljärerna, baserad på Stephen Kings verk?

SPOILERS:

Ett gäng människor åker med ett plan genom en reva och hamnar "vid sidan av tiden" och den slutar med att det kommer varelser som "käkar upp den" och de ser att tiden är som en kort händelse på några timmar som hela tiden flyter vidare och att verkligheten måste förgöras utanför den.


/Smisk

[Pilatus]

Det är x,y,z dimensionerna som ÄR möjligheterna för massa/energi att manifesteras i ett relativt fält och "Tid" är inte en del av dessa möjligheter. Möjligheterna ger att händelser existerar och händelser är energiaspekten.

Dimensionen tid handlar om förändring. Om man observerar ett godtyckligt valt objekt i vår värld så har det i alla fall två egenskaper, det tar upp plats i rummet och det rör sig i förhållande till allt annat som finns i rummet. Det är antagligen de mest fundamentala egenskaperna tingen har. Kanske kan det illustreras med Dan Anderssons lustiga skylt, placerad vid ett fönster. "Livsfarligt att luta sig ut då rummet är i gång!"