Illusionen skrev:mullback skrev:Illusionen skrev:
Frågan löd, VARFÖR förhåller det sig så som du skriver ?
Av dina upprepningar drar jag slutsatsen att du inte förstår frågans innebörd.
En motfråga i all välmening skulle kunna vara: Bara för att det finns en fråga eller frågor betyder det således att det finns svar?
warum warum ist der banane krum? Vad utgör exempelvis själva essensen av filosofi? att veta kunna ge svar eller ständigt att kräva svar? undra? älska ovissheten? en definition är ju just kärlek till vishet.
För mig personligen känns det mer fritt att vara och känna desto större känsla för ödmjukhet vi visar både varandra och alla underliga funderingar vi alla har.
Trådens rubrik är utformad som en fråga, varför förslag till svar förväntas.
När frågan besvaras bör det då rimligen framgå av svaret vad som ligger till grund för det som hävdas.
Om det saknas grund/förankring för gjorda påståenden rör det sig enligt min personliga åsikt om ett ”godtyckligt tyckande”.
/ Illusionen
När går gränsen för vad vi tycker rent godtyckligt till att bli mer 'riktigt?' En tro eller uppfattning om vad som helst är ju uppenbarligen övertygande för den som tänker den. Är det bevis för rimlighet som eftersträvas?
Saker kan te sig på näst intill oändliga vis. Därför är väl alla frågeställningar inom sådana här slag svåra att förlika sig med.
Åsikter hit och dit är väl också det något man bör respektera då det tydligen skall anses tyckas och hävdas till höger och vänster.
Är vi medvetna om att vi regerar på det som för tillfället finns att referera till i våra medvetanden?
Är kort och gott summan av allt dravel det som utgör medvetandets referens?
Vilken plattform bör man stå? Såg ni avsnittet i kväll jakten på Gud på SVT2 med Morgan Freeman? Där nämndes bl.a medvetandet (Ka på Egyptiska)etc samt enligt all rimlig uppfattning faktiskt lever vidare efter vi drar bör sista suck för första gången med stöd i Vetenskapen. Äntligen börjar det hända något.