Kommentar till begreppet gravitation.Xion,
Läste nyligen ditt inledande inlägg i tråden
GRAVITATION, och erhållna kommentarer.
Mitt intryck är att ingen har gett dig ett bra motiverat svar. Då jag tycker mig förstå vad gravitation
representerar, kan du se detta inlägg som mitt bidrag och förslag. Behärskar du det jag skrivit tidigare
kan du hoppa över den inledande texten och gå direkt till den blåmarkerade.
Föreliggande inlägg är alltså tänkt att ge en kortfattad beskrivning av begreppet gravitation.
Konceptet försöker lägga vikt vid vad som utgör
GRUND och
REFERENS för resonemanget.
Följande text förutsätter därför att man tidigare tagit del av vad som avses med
MP och
DRP,
samt gärna även beskrivningen av vad som utmärker reproduktionen av
ΔØ.
Universum överordnat benämns det UNIVERSELLA PERSPEKTIVET,
UP.
UP som struktur benämns grundtillståndet,
G.
NORMERAT: Den balanserade, ej förnimbara, G-värde-densitet som ingår i
UP.
Konceptet beskriver med hjälp av ovan redovisade principer hur
ALLT inkl
RUM-TID och
GRAVITATION, kan härledas från avvikelser (överskott och underskott) i
G.
MP får till följd att observatör
A, p g a den individuella maskeringsförankringen,
förnimmer
B RELATIVT sin egen strukturella förankring, med motsatt polaritet den egna.
MP får därigenom till konsekvens att observatörens förnimmelse är individuell och
RELATIV till sin natur. Detta gäller
ömsesidigt för A och B, och beskrivs via
DRP.
DRP resulterar i en typ av ömsesidiga växelverkan,
VXV.
Gravitation är t ex en effekt/funktion av ömsesidiga och skilda förankrade VXV.
Dessa växelverkan,
VXV, är underordnade det universella överordnade perspektivet,
UP.
Relationen mellan
VXV och
UP baseras av den orsaken på
MEDELVÄRDEN av
VXV.
VXV-medelvärdet ur A:s perspektiv, erhålls mellan positivt A+ och negativt B−.
VXV-medelvärdet ur B:s perspektiv, erhålls mellan positivt B+ och negativt A−.
VXV-medelvärdet är således +/−j ur A:s perspektiv, och −/+j ur B:s perspektiv.
FÖRNIMMELSE: f(p g a MP, DRP och VXV ej normerad "G-densitet").
Ömsesidigheten medför/innebär då att medelvärdet för A respektive B har olika tecken.
Medelvärdet av VXV mellan A respektive B skiljer sig således åt för A och B.
FENOMEN: Relation mellan
NORMERAD och via VXV-medelvärde,
EJ NORMERAD "G-densitet".
Som ex resulterar VXV-medelvärdet
jC i att fenomenet
TID påverkas av relativrörelsen
V enligt ,
ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) /
jC = √(–C^2 + V^2) /
jC = jC√1– (V/C)^2 /
jC = ±√1– (V/C)^2
Detta utgör den inledande bakgrunden till det som i sammanfattningen formuleras som citat,
I den ursprungliga texten, mot ovan beskriven bakgrund, tillämpas följande definitioner.
Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det,
• UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det,
• ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.
UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.
AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.
NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD "G-densitet".
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad "G-densitet"), beroende av valda definitioner.
GRAVITATIONEN utgör enligt litteraturen en av de fyra fundamentala krafterna i naturen.
Till skillnad från de övriga krafterna, har man, såvitt jag förstått, inte lyckats anpassa
gravitationen till kvantmekaniken. Gravitationens mekanism anses, om jag tolkat
facklitteraturen rätt, även vara okänd, varför man söker en partikel, kallad ”graviton”.
Konceptet betraktar gravitation (”gravitonen”) som ett imaginärt fenomen ("symmetristörnings-fenomen"),
ej att likställa med partikel.
Den principiella bakgrunden till gravitation framgår av sammanfattningen varifrån följande citat är taget.
”Balanskriteriet ΔØ, är av fundamental betydelse för konceptet, och härledningen av begreppet RUM-TID.
Av den orsaken beskrivs kortfattat principen för hur växelverkan, VXV, inkl 2∆Ø innefattar en typ av
”FUNKTIONSOMKOPPLING” mellan ”sfärisk” och ”hyperbolisk” struktur, i grundtillståndet, G.
ΔØ baseras således på relativt varandra förskjutna TRIGONOMETRISKA och HYPERBOLISKA funktioner.
ΔØ beskrivs som funktion av relativt varandra balanserande SFÄRISK och HYPERBOLISK struktur.”
De hyperboliska balanserande strukturerna interfererar med varandra i rummet vid växelverkan, vxv.
Interferensen medför att strukturerna i varierande grad neutraliseras i rummet mellan växelverkande materia.
GRAVITATION är en konsekvens av i rummet varierande neutraliseringsgrad.
Desto närmare de växelverkande atomerna befinner sig varandra, desto större neutralisering
(= försämrad balans = större gravitation). Detta är i överensstämmelse med,
Gravitationskraften, F, ges av, F1 = F2 = G · m1·m2 / r^2 där,
m = massa
r = avståndet mellan kropparnas masscentra
G = en universell proportionalitetskonstant, gravitationskonstanten ≈ 6,7 · 10-11 N · m²/kg²
Värt att notera är att fenomenet har sin grund i den förskjutningseffekt som de skilda MP-förankringarna
ger upphov till. Sett från atom A respektive B uppträder därav en ömsesidig förskjutning/obalans,
som återspeglar G:s strukturella differens mellan A:s och B:s MP-förankringar.
GRAVITATION kan därigenom betraktas som ett "symmetristörnings-fenomen" kopplat till ovan beskrivna
neutralisering och balanskriteriet, ΔØ, samt är även en funktion av individuella MP förorsakade,
förskjutningsobalanser.
/ Illusionen
Pax vobiscum.https://www.youtube.com/watch?v=IEN_0z4571M