xion skrev:Jag tänker på Esthers liknelse med mannen och hunden.
Jag ändrar lite på den så att det i stället är Esther och jag som står högt upp och tittar ut på världen.
Tror ni att världen ser lika ut från Esthers synpunkt som från min?
Esther har läst och studerat och läst Bibeln från pärm till pärm.
Hon har anammat det religiösa budskapet och detta ger en syn på världen som inte alls påminner om min.
Jag har bara läst sånt som varit roligt att läsa, utan någon ambition att försöka komma ihåg vad jag läst.
Vi bombarderas med information hela livet så det blir omöjligt att inte lära sig en massa under resans gång.
I Esthers värld är allt vi ser framför oss Guds verk. Gud håller koll på vad alla miljarder människor har för sig och antecknar noga alla felsteg.
För en dag, sedan vi dött ska vi straffas eller belönas för våra gärningar och inte minst för vår tro.
I den värld jag ser framför mig sker allting därför att det "vill" ske.
Allt sker därför att något annat hände tidigare som ledde fram till det.
Någon slump finns inte. Ingenting kan någonsin ske av en slump.
Det vi kallar slump är bara en benämning på det som vi inte förstår.
Jag tror aldrig att vi kommer kunna förstå allt men någon "Gud" eller Skapare tror jag inte på.
Som ni ser upplever Esther och jag världen på två helt olika sätt men ändå är det samma värld som vi delar.
Vi kan vara överens om sådant som vi påtagligt kan se framför oss båda två (det vi kan mäta, som Antic säger).
Vår "upplevelse" av världen, som vi bär inom oss, är mycket olika.
Nej älskade vän - så ser jag inte världen. (i det fetmarkerade) --- du har bara helt friskt antagit något och sedan tillämpat det på mig innan du ens frågat mig i sak.
Det är inte helt korrekt.
Du förstår - vad jag tror på har ingen relevans till det du skrev.
OM du hade frågat mig - hade jag kunnat svara dig.
Du måste jag göra det ändå - men inte för att du frågade mig "Esther - hur ser du på detta med Gud och oss" - utan du lade ord i min mun som aldrig var där.
Någonsin.
Detta sagt. Kan jag då berätta för dig att hur jag ser på verkligheten (dess väv) är det så att Gud är - och vi i honom. Detta innebär samma syn som att du ser att du befinner dig i universum - jag också, men över universum för mig finns Gud. Kollar Han allt? Nej - systemet är mer eller mindre byggt för självgående... det har en inbyggd funktion till utveckling - allt som lever. Och i detta allt finns också den stoastiska variabeln - men den - då den är en del av ett lagstyrt system vill inget, gör inget av sig själv, eller tänker - utan är en faktor som främjar vissa delar som med jämna mellanrum ska uppstå.
Du talar om att Gud skulle kolla varje individ hela tiden?
Det tror jag inte på.
Människor som lever på ett visst sätt - BLIR det de lever. En människa som lever i ondska och gör det onda både för sig och andra - blir det. De som lever motsatsen - blir det, de som hycklar och låssas och ljuger - blir det.
Det är inte svårt - det vet alla.
Så - när vi dör --- är vi det vi gjort och valt. Detta val, detta görande - är vad som styr sedan.
Om systemen kring oss är lagbundna - är vi också det. Skillnaden mellan oss och djur, insekter och växter (andra levande organismer) och naturen är att vi är de enda varelserna här på jorden som har fri vilja. Detta innebär ansvar. Ansvar innebär straff eller inte.
Alla vill kunna leva som de vill och göra som de vill - men INGEN vill betala priset. Det får de ändå.
Det är lagstyrt. Och man kommer inte ur det.
Det är faktum i livet även när man bortförklarar det. Så finns det kvar. Därför äter folk piller (lugnande) super, drogar och gör annat för att "glömma" - vad ska de glömma? Samvetet som gnager?
Det är inte andras problem - det är deras eget problem. Alla har ett samvete - alla vet hur de levt och vad de gjort när de tror ingen ser dem - och allt detta lagras upp som allt annat i den vi är. Vi blir vad vi gör och hur vi lever - UNDER YTAN.
Detta vi valt att vara och bli - när ingen ser oss - blir vi. Det vi blir - är det som avgör vart vi kommer när vi dör.
Detta tror jag.