Finns Gud?

[Algotezza]

Idéer om Gud eller det gudomliga finns och människor som på olika sätt tror på och dyrkar Gud. Ibland används gudsidén för att öka den egna makten över andra människor eller för att rättfärdiga den. Vissa blir inspirerade av idén och hjälper och lever för sin nästa. Som med alla idéer har den en baksida och en framsida.

Innan vi svarar på frågan om denna idé motsvaras av något i verkligheten, bör vi precisera vår idé, svara på frågan vilken gudsidé vi tror på. Det finns lika många gudar som gudstroende, då var och en skapar sin gudsbild, sitt beläte. Ofta skapar man en bild av Gud som är en boostad och uppförstorad variant av en själv, ens ego med mer makt och förevigat. Ett slags gudomlig superhjältevariant av en själv.

Sedan kan ens tro bygga på vad man erfarit via bön och meditation, och mystika upplevelser, uppenbarelser och syner. Men de som gjort det senare skriver nog sällan vare sig på detta forum eller andra ställen på nätet. Här handlar det mest om att vädra åsikter, och det går ju också för sig. Spännande att ta del av oftast men ibland blir man mätt därpå.

Ja för mig är det som jag upprepade gånger sagt - inte en idé - Gud är en individ, en person och jag har upplevt och upplever Honom som en HAN. EN MANLIG gestalt och en man. Det är så jag har upplevt Gud redan från början - manlig, närvarande och totalt äkta vara (visserligen osynlig men ändå) denne Gud som jag fick så mycket KÄRLEK JAG ALDRIG KÄNT av - under över 5 års tid visade sig senare vara Kristus Jesus. Då jag inte var kristen eller hade läst Bibeln eller var med andra kristna - kom detta som en chock - i den katolska kyrkans första mässa jag sett i mitt liv. Där den osynlige presenterade sig som - Jesus.
Det var MAKALÖST chockerande för mig - men jag fattade mig, tog mig samman och gick till kyrkan för att bli medlem.
När modern på Klostret jag gick till frågade mig varför - sa jag som det var: jag vill hit för att jag vet att Gud är här.
VET.
Av egen icke läst, inte förväntad erfarenhet.
Omöjligt att ta bort... det är som någon skulle säga att jag inte existerar ... omöjligt.

Ens gudserfarenhet - det man själv kallar så - kan man inte resonera bort. Andra kan försöka men man skulle gå under om man själv försökte göra så just med den egna erfarenheten - oavsett om den handlar om Gud eller något mer vardagligt. Att förneka det man upplever och känner slutar aldrig väl. Att förneka sig själv och sina känslor slutar i självhat och ångest.

[Pilatus]

Det är olika företeelser att tala om stater utan statskyrka och individer utan gudsbegrepp.

Det framstår inte som en rationell tanke att i sammanhanget tala om "socialismen i Tyskland under Hitler". Att folk var kristna gick självklart inte att utrota trots Martin Bormanns: "nationalsocialism och kristendom är oförenliga". Så strävan blev en politiskt kontrollerad rikskyrka.

Det är en intressant tanke du för fram - den är intressant för att detta att man anpassade kyrkan till att bli politiskt korrekt - skulle (så uppfattar jag din tanke) ta med sig människor i detta.

Den kyrka NSDAP kunde acceptera skulle anpassa sig till den tyska ideologin, därför sökte den tyska kyrkan i en hast att omdefiniera sitt ändamål och betydelse. Långt från alla präster ville detta, men en anpassning blev det.

[Esther]

Det är olika företeelser att tala om stater utan statskyrka och individer utan gudsbegrepp.

Det framstår inte som en rationell tanke att i sammanhanget tala om "socialismen i Tyskland under Hitler". Att folk var kristna gick självklart inte att utrota trots Martin Bormanns: "nationalsocialism och kristendom är oförenliga". Så strävan blev en politiskt kontrollerad rikskyrka.

Det är en intressant tanke du för fram - den är intressant för att detta att man anpassade kyrkan till att bli politiskt korrekt - skulle (så uppfattar jag din tanke) ta med sig människor i detta.

Den kyrka NSDAP kunde acceptera skulle anpassa sig till den tyska ideologin, därför sökte den tyska kyrkan i en hast att omdefiniera sitt ändamål och betydelse. Långt från alla präster ville detta, men en anpassning blev det.

Ja det är också vad jag känner till, de som inte kunde med detta gick.

[Pilatus]

Den kyrka NSDAP kunde acceptera skulle anpassa sig till den tyska ideologin, därför sökte den tyska kyrkan i en hast att omdefiniera sitt ändamål och betydelse. Långt från alla präster ville detta, men en anpassning blev det.

Ja det är också vad jag känner till, de som inte kunde med detta gick.

Den andra frågan, att som individ förkasta idén om gudar kan vara helt odramatisk. För vad utmärker gudar? Vad gör de som är så speciellt? Lånar de ut sina gudomliga förmågor till oss dödliga? Somliga vill tro att det finns människor som kan återställa andra till hälsan genom bön eller en helbrägdagörande kraft. Någon sådan kraft är inte känd, det går inte att reparera ett brutet ben på det sättet.

Eller Bibelns berättelse om den lame mannen som sänktes ner från det tak som brutits sönder. När Je­sus såg de­ras tro sa­de han till den la­me: ”Mitt barn, di­na syn­der är förlåtna.” Mark 2:5 Så bussigt av honom! Och mannen blev förstås botad. Vi kan föreställa oss de skriftlärdes miner som Jesus just läxat upp. De skriftlärde framställs som totalt oförstående inför tron på vad gudomlig makt kan åstadkomma. De blir tillintetgjorda av Jesus. (Dessa skriftlärde blir för Jesus de ständiga slagpåsarna, de tycks ständigt ha fel även i det de borde kunna något om.) Tron kan försätta berg, heter det i ordspråket.

Men ingen har sett sådana gudomliga handlingar inträffa på riktigt. Det är inte en fråga för vetenskapen. Ateister ser därför inte någon sådan yttre makt ingripa i sin verklighet. Inte heller förstår de att det behövs en tro på ett evigt liv, vad nu det skulle vara? Det är oerhört blekt framställt, att befinna sig i vit särk ovan molnen, sjungande hymner i all evighet. Kanske bättre att vara en aning mer prosaisk och inse att vi lever här och nu. Ta vara på dagen, solen skiner och det blommar överallt. Kan det bli så mycket bättre?

[Esther]

Idéer om Gud eller det gudomliga finns och människor som på olika sätt tror på och dyrkar Gud. Ibland används gudsidén för att öka den egna makten över andra människor eller för att rättfärdiga den. Vissa blir inspirerade av idén och hjälper och lever för sin nästa. Som med alla idéer har den en baksida och en framsida.

Innan vi svarar på frågan om denna idé motsvaras av något i verkligheten, bör vi precisera vår idé, svara på frågan vilken gudsidé vi tror på. Det finns lika många gudar som gudstroende, då var och en skapar sin gudsbild, sitt beläte. Ofta skapar man en bild av Gud som är en boostad och uppförstorad variant av en själv, ens ego med mer makt och förevigat. Ett slags gudomlig superhjältevariant av en själv.

Sedan kan ens tro bygga på vad man erfarit via bön och meditation, och mystika upplevelser, uppenbarelser och syner. Men de som gjort det senare skriver nog sällan vare sig på detta forum eller andra ställen på nätet. Här handlar det mest om att vädra åsikter, och det går ju också för sig. Spännande att ta del av oftast men ibland blir man mätt därpå.

Ja för mig är det som jag upprepade gånger sagt - inte en idé - Gud är en individ, en person och jag har upplevt och upplever Honom som en HAN. EN MANLIG gestalt och en man. Det är så jag har upplevt Gud redan från början - manlig, närvarande och totalt äkta vara (visserligen osynlig men ändå) denne Gud som jag fick så mycket KÄRLEK JAG ALDRIG KÄNT av - under över 5 års tid visade sig senare vara Kristus Jesus. Då jag inte var kristen eller hade läst Bibeln eller var med andra kristna - kom detta som en chock - i den katolska kyrkans första mässa jag sett i mitt liv. Där den osynlige presenterade sig som - Jesus.
Det var MAKALÖST chockerande för mig - men jag fattade mig, tog mig samman och gick till kyrkan för att bli medlem.
När modern på Klostret jag gick till frågade mig varför - sa jag som det var: jag vill hit för att jag vet att Gud är här.
VET.
Av egen icke läst, inte förväntad erfarenhet.
Omöjligt att ta bort... det är som någon skulle säga att jag inte existerar ... omöjligt.

Ens gudserfarenhet - det man själv kallar så - kan man inte resonera bort. Andra kan försöka men man skulle gå under om man själv försökte göra så just med den egna erfarenheten - oavsett om den handlar om Gud eller något mer vardagligt. Att förneka det man upplever och känner slutar aldrig väl. Att förneka sig själv och sina känslor slutar i självhat och ångest.

Så är det... så har jag också försökt vara i det jag fått och vårda det.

[xion]

Ateismen tar bort till och med rädslan för straff för det onda - vem ska straffa en när inte ens Gud finns ?
Man kan göra vad man vill ---

Du ser det för "smått" Esther.
Ser man till helheten så straffar synden sig själv.
Om jag är jävlig mot någon, kommer kanske denne att vara jävlig mot någon i sin tur.
Jävligheten sprider sig i samhället så att det till sist blir så att någon annan är jävlig mot mig.
(Se gärna filmen "Pay it forward")

[klorofyll]

Ateismen tar bort till och med rädslan för straff för det onda - vem ska straffa en när inte ens Gud finns ?

Är du rädd för att Gud ska straffa dig? Vad menar du är anledningen till Guds straff??? Att du ska känna rädsla?

[klorofyll]

Öga för öga, tand för tand - är medeltid...

[Esther]

Ateismen tar bort till och med rädslan för straff för det onda - vem ska straffa en när inte ens Gud finns ?

Är du rädd för att Gud ska straffa dig? Vad menar du är anledningen till Guds straff??? Att du ska känna rädsla?

Nej - inte ett dugg rädd... men allt vi gör som vi inte har klarat av här och nu - kommer då och sen.
Vad jag pekade på var tex ett experiment som gjordes i USA av psykologer - med barn. När de sa att det satt någon osynlig i en fåtölj ett rum där de skulle tävla med något fast ingen såg det - så fuskade inte dessa barn - men de som inte trodde det fanns någon där fuskade alla för att vinna --- man filmande allt.
Så den osynlige Gudens inverkan på människor och vad de gör även i det privata när de tror ingen ser -har stor inverkan...

[Esther]

Ateismen tar bort till och med rädslan för straff för det onda - vem ska straffa en när inte ens Gud finns ?
Man kan göra vad man vill ---

Du ser det för "smått" Esther.
Ser man till helheten så straffar synden sig själv.
Om jag är jävlig mot någon, kommer kanske denne att vara jävlig mot någon i sin tur.
Jävligheten sprider sig i samhället så att det till sist blir så att någon annan är jävlig mot mig.
(Se gärna filmen "Pay it forward")

Har sett filmen - så du förordar ett kaotiskt helvete av alla som slåss mot alla och alla hämnas allt mot alla?
Där kan du leva själv... det är som en mardröm.
Din Ateistiska dröm är en mardröm utlevd.

[xion]

Ateismen tar bort till och med rädslan för straff för det onda - vem ska straffa en när inte ens Gud finns ?
Man kan göra vad man vill ---

Du ser det för "smått" Esther.
Ser man till helheten så straffar synden sig själv.
Om jag är jävlig mot någon, kommer kanske denne att vara jävlig mot någon i sin tur.
Jävligheten sprider sig i samhället så att det till sist blir så att någon annan är jävlig mot mig.
(Se gärna filmen "Pay it forward")

Har sett filmen - så du förordar ett kaotiskt helvete av alla som slåss mot alla och alla hämnas allt mot alla?
Där kan du leva själv... det är som en mardröm.
Din Ateistiska dröm är en mardröm utlevd.

Det där förstod du inte märker jag

[klorofyll]

Nej - inte ett dugg rädd... men allt vi gör som vi inte har klarat av här och nu - kommer då och sen.

Men så är det ju redan i livet, eller hur?

[klorofyll]

Så den osynlige Gudens inverkan på människor och vad de gör även i det privata när de tror ingen ser -har stor inverkan...

Den ondskefulle mår inte bra av medvetenhet, det ger honom bara ångest...

[klorofyll]

Att leva som ateist - jag ser inget fel i det.. Men det måste vara jävligt komplicerat.. Vad är rätt och fel? Vad är kärlek? En slump?

[Esther]

Nej - inte ett dugg rädd... men allt vi gör som vi inte har klarat av här och nu - kommer då och sen.

Men så är det ju redan i livet, eller hur?

det finns det som lever och har hälsan tills de dör - och är genomonda...