Existentiell/vetenskaplig ångest

[carlalarik]

Hej och välkommen!
Jag känner igen mig i det du uttrycker. Fick själv värsta dippen när jag pluggade psykologi. Så vad gör man åt livssmärtan rent konkret? Rent krasst skulle jag säga - grattis! Nu har du nått botten och det blir inte värre, enda vägen är uppåt. Lär från gamla själar. Titta på GW. Det går att skratta trots allt. Humorn är livbojen - tappa den inte! Det blir ljusare. Har du läst Johan Asplunds bok Om undran inför samhället? Fullkomligt avskydde den boken först, men när jag läste den tredje gången började jag tycka att den var riktigt bra. Det kan vända, vet du.

Känns förtröstande när du beskriver det så. Ska försöka lägga händerna på Asplunds bok, läst om honom tidigare i utbildningen.

[Anne]

Det fixar sig! Ha överseende med snack om smultron och ängschampinjoner ( hoppas att Esther har vett att kolla under hatten...). Det är ju ett direkt hån, men det är ju i oförstånd.

[carlalarik]

Det fixar sig! Ha överseende med snack om smultron och ängschampinjoner ( hoppas att Esther har vett att kolla under hatten...). Det är ju ett direkt hån, men det är ju i oförstånd.

Hehe, ja... Kändes trivialt i sammanhanget. Beställt boken nu iallafall.

[Esther]

Det fixar sig! Ha överseende med snack om smultron och ängschampinjoner ( hoppas att Esther har vett att kolla under hatten...). Det är ju ett direkt hån, men det är ju i oförstånd.

Hehe, ja... Kändes trivialt i sammanhanget. Beställt boken nu iallafall.

Jag vet inte varför det skulle vara trivialt att glädjas över de små saker som kommer gratis och omger oss - att ställa om ett sätt att se sig själv och världen på ett sätt som gör att man mår dåligt hela tiden?
Är det bättre att läsa och teoretiskt få andras tankar än att gå ut och göra det man behöver?
Jag som är Kristen vet inte heller vad människor söker som de tror sig kunna få någonstans annat än att leva sina liv i, genom och med Jesus. Detta är för mig något som övergår mitt förstånd - man söker överallt utom där man KAN få hjälp som till och med hjälper en gå igenom det svåraste människor kan gå igenom - man litar hellre på piller, på olika medel och på böcker eller andra människors råd - som ändå inte kan ge en ett stabilt och permanent inre eget tillstånd av glädje, hälsa och frihet.

Alla är fria att göra vad man vill och lyssna på de som man väljer att lyssna på.

Du litar förmodligen på J Peterson mer --- så .... kanske kan hans ord bota dig?

Varsågod :

[carlalarik]

Det fixar sig! Ha överseende med snack om smultron och ängschampinjoner ( hoppas att Esther har vett att kolla under hatten...). Det är ju ett direkt hån, men det är ju i oförstånd.

Hehe, ja... Kändes trivialt i sammanhanget. Beställt boken nu iallafall.

Jag vet inte varför det skulle vara trivialt att glädjas över de små saker som kommer gratis och omger oss - att ställa om ett sätt att se sig själv och världen på ett sätt som gör att man mår dåligt hela tiden?
Är det bättre att läsa och teoretiskt få andras tankar än att gå ut och göra det man behöver?
Jag som är Kristen vet inte heller vad människor söker som de tror sig kunna få någonstans annat än att leva sina liv i, genom och med Jesus. Detta är för mig något som övergår mitt förstånd - man söker överallt utom där man KAN få hjälp som till och med hjälper en gå igenom det svåraste människor kan gå igenom - man litar hellre på piller, på olika medel och på böcker eller andra människors råd - som ändå inte kan ge en ett stabilt och permanent inre eget tillstånd av glädje, hälsa och frihet.

Alla är fria att göra vad man vill och lyssna på de som man väljer att lyssna på.

Du litar förmodligen på J Peterson mer --- så .... kanske kan hans ord bota dig?

Varsågod :

Varför skulle jag lita på honom? Värst vad du var gudfruktig... Bara för jag inte upplever ditt svar som tillfredsställande för att förstå min existentiella ångest och eventuellt komma med en lösning på problemet så kommer du med påhopp. Suck

[hakkapeliitta]

Väldigt sorgligt, jagsvaga människor letar efter ledargestalt, nu råkar det var Jordan Peterson, tippar att han om två år är bortglömd. Sådana här figurer poppar ständigt upp och fårskocken med religiös tro följer fåraherden.

Wolf unter wölfen. Varg bland vargar. Vet inte riktigt varför jag kom att tänka på detta.

[Esther]

Väldigt sorgligt, jagsvaga människor letar efter ledargestalt, nu råkar det var Jordan Peterson, tippar att han om två år är bortglömd. Sådana här figurer poppar ständigt upp och fårskocken med religiös tro följer fåraherden.

Wolf unter wölfen. Varg bland vargar. Vet inte riktigt varför jag kom att tänka på detta.

... så är det.

[Esther]

Varför skulle jag lita på honom? Värst vad du var gudfruktig... Bara för jag inte upplever ditt svar som tillfredsställande för att förstå min existentiella ångest och eventuellt komma med en lösning på problemet så kommer du med påhopp. Suck

Jag är ju inte lika eländig som du, inte lika lidande - inte lika utan --- så det är självklart att det preludium av "påhopp" som gjordes innan inte räknas. Som vanligt.
Så är det ju.

[Anne]

Vad menar Esther med sitt uttalande att hon inte är lika eländig som nykomlingen här?

[carlalarik]

Varför skulle jag lita på honom? Värst vad du var gudfruktig... Bara för jag inte upplever ditt svar som tillfredsställande för att förstå min existentiella ångest och eventuellt komma med en lösning på problemet så kommer du med påhopp. Suck

Jag är ju inte lika eländig som du, inte lika lidande - inte lika utan --- så det är självklart att det preludium av "påhopp" som gjordes innan inte räknas. Som vanligt.
Så är det ju.

Tack Esther. Du känns ju som en person man ska ta råd ifrån... Antar att dina champinioner och smultron inte ger dig sådan lycka så till vida att inte folk kan ta åt sig av din kristna trivialitet. Du stärker mig i min upplevelse av att människan är i grunden ond.

[Anne]

Nä, nä, nä, NEJ. Kom tillbaks, grabben så kan vi prata lite allvar och lite humor. Det är ett skört läge du är i. I likhet med Ester tror jag på en Skapare. Esther är en glufsare. Kittlar dödsskönt i hennes kista på långfredagen då hon får smörja sitt krås. Erbarmligare människa träffar man sällan på. Hade hon träffat på Jesus hade hon ju sett ner på honom i enfald.

Det var en nunna som plockade champinjoner. Varje gång hon lyfte en nynnade hon för sig själv "En champinjon, trallala". En munk hade lagt sig i det höga gräset för att sola. Nunnan närmar sig. "En... En... EN! Champinjon trallala"

Me allvarligt, hörru. Att både du och jag reagerar så här inför eländet innebär ju hopp. Vi är inte funtade på det viset. Du är inte ensam.

[carlalarik]

Nä, nä, nä, NEJ. Kom tillbaks, grabben så kan vi prata lite allvar och lite humor. Det är ett skört läge du är i. I likhet med Ester tror jag på en Skapare. Esther är en glufsare. Kittlar dödsskönt i hennes kista på långfredagen då hon får smörja sitt krås. Erbarmligare människa träffar man sällan på. Hade hon träffat på Jesus hade hon ju sett ner på honom i enfald.

Det var en nunna som plockade champinjoner. Varje gång hon lyfte en nynnade hon för sig själv "En champinjon, trallala". En munk hade lagt sig i det höga gräset för att sola. Nunnan närmar sig. "En... En... EN! Champinjon trallala"

Me allvarligt, hörru. Att både du och jag reagerar så här inför eländet innebär ju hopp. Vi är inte funtade på det viset. Du är inte ensam.

Tänkte på det också. Verkar som det finns trevliga människor, men psyket verkar vara kopplat för att i vissa lägen uppvisa ondska. Själv tror jag inte på gud, om gud är den skapande kraften i universum, varför behövs gud som definition för något sådant? Räcker det inte med natur?

[Anne]

Jag pratade med någon som skulle gå på AA-möten. De har tydligen någon sorts bönestund. Han kände sig hycklande att be till gud. Bad till naturkrafterna. Ja, varför inte? Bättre än att hyckla.

[Anne]

Vad tycker du är roligt här i livet? Meningsfullt?

[carlalarik]

Vad tycker du är roligt här i livet? Meningsfullt?

Det är ju det som är problemet. Jag uppskattar inget längre. Höll på med musik, grafisk formgivning, läst filosofi och funderat på gud och vetenskap, flugit paraglider. När jag var yngre slogs jag, jag har tagit droger och druckit bärs men det gör jag inte längre. Inget av det är roligt längre. Livet har blivit en rekviem... Uppskattar inte människor heller. Men jag hänger i på något sätt. Funderar på om man kan få för stor referensram så att inget känns som nytt, livet är inget äventyr, allt är bara en upprepning som sagt.