Vissa människor är oerhört duktiga på att på listiga sätt kontrollera omgivningen eller andra människor i deras närhet. Oftast handlar denna kontroll om att hindra personen från att ta upp vissa saker som den förstnämnde uppfattar som obekvämt men den kan också användas för att uppnå andra syften, som t.ex. lura folk på pengar eller liknande.
så undrar jag finns det något slags språk som man bör känna till i detta hänseende som psykologin känner till? Manipulatörens språk. Kroppsspråk, röstläge, blick, val av ord, val av samtalsämne, hur man talar om samtalsämnet.
Eftersom denna list i det längsta måste hållas dold för att inte mista sin effekt så går personen aldrig till direkta hot, för då blir det hela alltför uppenbart och man tvingar andra att ta tydlig ställning, medan en som listigt styr sin omgivning gör det på ett sätt som inte gör det möjligt att peka ut honom som skyldig för något konkret.
Ibland känner jag att när jag talar med en person och denne uppfattar ämnet som obehagligt, så använder denne sig av olika tekniker för att tillskansa sig känslomässig pondus över mig. Han kan t.ex. använda sig av an grandios hållning och på så vis framstå som oantastlig och ändå stark. Eller personen kan blir riktigt ettrig och komma med dolda invändningar mot min integritet och liknande.
Är det andra som har erfarenheter av manipulerande människor? Berätta om hur dom påverkat er!
Manipulation
Moderator: Moderatorgruppen
Jepp, jag har erfarenhet att detta (att upptäcka det på andra alltså).
Jag har just nu en kamp med en annan människa, en osynlig kamp.
Det är en ganska intelligent och manipulativ människa som inte är särskilt sympatisk (till skillnad från mig då). Han använder sig av pondus, alltså stadigt kroppsspråk, stadig blick, röst osv, för att verka stark. Han plockar fram svaghet hos andra enligt följande exempel:
Han har problem med nätberoende, fast vill ju självklart inte erkänna det. Då gjorde jag så att jag i förbigående tog upp ett eget liknande fiktivt problem, att jag är TV-beroende. Det var mitt sätt att manipulera honom, att trigga hans svaghet genom att ta upp en egen liknande. Vid senare tillfälle tog han upp min svaghet, vilket då är hans sätt att trigga mig och min svaghet så att jag ska känna mig svag. Och så gör han med andra också. Så där har man ju snabbt lärt sig att inte blotta några riktiga svagheter.
När man möts så är det ofta på hans hemmaplan, då väntar han med att hälsa. Han hälsar inte direkt utan tar initiativet genom att välja tillfälle. Några exempel på 'styrkemanipulation'.
Jag har just nu en kamp med en annan människa, en osynlig kamp.
Det är en ganska intelligent och manipulativ människa som inte är särskilt sympatisk (till skillnad från mig då). Han använder sig av pondus, alltså stadigt kroppsspråk, stadig blick, röst osv, för att verka stark. Han plockar fram svaghet hos andra enligt följande exempel:
Han har problem med nätberoende, fast vill ju självklart inte erkänna det. Då gjorde jag så att jag i förbigående tog upp ett eget liknande fiktivt problem, att jag är TV-beroende. Det var mitt sätt att manipulera honom, att trigga hans svaghet genom att ta upp en egen liknande. Vid senare tillfälle tog han upp min svaghet, vilket då är hans sätt att trigga mig och min svaghet så att jag ska känna mig svag. Och så gör han med andra också. Så där har man ju snabbt lärt sig att inte blotta några riktiga svagheter.
När man möts så är det ofta på hans hemmaplan, då väntar han med att hälsa. Han hälsar inte direkt utan tar initiativet genom att välja tillfälle. Några exempel på 'styrkemanipulation'.
Alltså, jag har så mycket sånna här dåliga erfarenheter, att jag inte vet var jag ska börja.
Men det handlar i grund och botten om kollektiv brist på vad jag kallar "moralisk utveckling".
Jag har aldrig (innan jag kom ut i och smakade på arbetslivet) behövt manipulera människor, men känner nu att det är något nödvändigt (ont) jag måste lära mig, eftersom det är något som är så utbrett i arbetslivet (och samhället).
Förut var jag extremt förtvivlad inför detta, jag pratade alltid sanning i arbetssammanhang etc, men har mer och mer börjat acceptera att vi lever i ett väldigt individcentrerat samhälle och att jag måste lära mig (att skilja på en social roll, och ett mera ärligt "varande") och spela med det psyklogiska spelet som försegår i vissa miljöer, även fast jag personligen, utifrån mina icke-individfokuserade värderingar, tycker att det är förödande ur ett större perspektiv.
Men det handlar i grund och botten om kollektiv brist på vad jag kallar "moralisk utveckling".
Jag har aldrig (innan jag kom ut i och smakade på arbetslivet) behövt manipulera människor, men känner nu att det är något nödvändigt (ont) jag måste lära mig, eftersom det är något som är så utbrett i arbetslivet (och samhället).
Förut var jag extremt förtvivlad inför detta, jag pratade alltid sanning i arbetssammanhang etc, men har mer och mer börjat acceptera att vi lever i ett väldigt individcentrerat samhälle och att jag måste lära mig (att skilja på en social roll, och ett mera ärligt "varande") och spela med det psyklogiska spelet som försegår i vissa miljöer, även fast jag personligen, utifrån mina icke-individfokuserade värderingar, tycker att det är förödande ur ett större perspektiv.
Fication
Intressant filur, han låter som han lider av paranoia...
...måste hela tiden försäkra sig om att han befinner sig i kontroll.
Har du funderat närmare över vad han egentligen har för problem?
När man möts så är det ofta på hans hemmaplan, då väntar han med att hälsa. Han hälsar inte direkt utan tar initiativet genom att välja tillfälle. Några exempel på 'styrkemanipulation'.
Intressant filur, han låter som han lider av paranoia...
...måste hela tiden försäkra sig om att han befinner sig i kontroll.
Har du funderat närmare över vad han egentligen har för problem?
Jag har också erfarenhet av manipulativa människor och har faktiskt också haft funderingar på att sammanställa en sorts lista över manipulationstricks.
När det gäller den etiska biten tror jag det är till större nytta att folk blir mindre godtrogna, än att hoppas på att bedragarnas skara minskar till noll som följd av nån sorts moralisk resning. Rent juridiskt/politiskt borde bedrägeri etc bekämpas av en effektiv polis.
Man bör ALDRIG lita blint på någon. Man bör ALDRIG tänka "jaha, x sa y, så därför föreligger y", utan alltid tänka "jaha, x sa y, varför sa han så, om han inte har skäl att ljuga kanske y föreligger, men i annat fall kan det faktum att x sa y avslöja en hel del intressant".
När det gäller den etiska biten tror jag det är till större nytta att folk blir mindre godtrogna, än att hoppas på att bedragarnas skara minskar till noll som följd av nån sorts moralisk resning. Rent juridiskt/politiskt borde bedrägeri etc bekämpas av en effektiv polis.
Man bör ALDRIG lita blint på någon. Man bör ALDRIG tänka "jaha, x sa y, så därför föreligger y", utan alltid tänka "jaha, x sa y, varför sa han så, om han inte har skäl att ljuga kanske y föreligger, men i annat fall kan det faktum att x sa y avslöja en hel del intressant".
Kiifen skrev:Intressant filur, han låter som han lider av paranoia...
...måste hela tiden försäkra sig om att han befinner sig i kontroll.
Har du funderat närmare över vad han egentligen har för problem?
Typ, "jag har haft problem och övervunnit dem så därför är jag en jättefin människa. Därför är jag felfri och ska springa runt och ändra på alla andra människor som inte är medvetna om sina svagheter. Jag får en kick av att berätta för andra att de är svaga och sen om jag är snäll hjälpa dem, för då känner jag mig som en fin människa, stark och så."
Något i den stilen.
Håller med Makterna, och jag tror alltid att skickligare människor kommer att manipulera mindre skickliga, hur man än gör.
Jag har en nära kompis som är mer eller mindre manipulativ. Tricksen är fortfarande ganska primitiva, exempelvis delar han ständigt med sig av onödiga detaljkunskaper för att ge sken av vara bildad, och när han inte vet något avfärdar han det som "totalt oväsentligt." På senare tid har han börjat spela oförstående inför andras brister, och detta tror jag verkar på två sätt. Dels markerar han att han själv inte har dessa brister, dels pekas personen med bristen ut som extremt avvikande. Som sagt, det ligger fortfarande på en ganska primitiv nivå, och de flesta märker av hans syften, men han blir bättre, så det blir intressant att följa på nära håll
Makterna skrev:Jag har också erfarenhet av manipulativa människor och har faktiskt också haft funderingar på att sammanställa en sorts lista över manipulationstricks.
En mycket enkel lista är den om de s.k. härskarteknikerna. Listans ursprung är feministisk i betydelsen att den framkom genom ett försök avslöja mäns tekniker för att hålla kvinnor på plats.
http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4rskarteknik
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.
- Konrad Lorenz?
- Konrad Lorenz?
Enligt mig är det bl a syftet bakom och konsekvenserna av manipulationen som avgör dess eventuella skadlighet.
Jag har uteslutande goda intensioner enligt mig själv då förstås
Men konsekvenserna vem kan rimligtvis veta?, Är det då verkligen fel att manipulera? Att inte manipulera skulle ju kunna vara att ställa sig utanför och bara se på. Det är väl inte bättre det.
"It's not a lie, if you believe it."
Dangdang
Man ju diskutera hur ett liv i total avsaknad av lögner och manipulation skulle te sig. Ta t.ex. humor, som ju är ett sätt att manipulera om jobbiga omständigheter till något som inte upplevs som lika farligt. Eller film och böcker, som kan höja ens välbefinnande tack vare att det är en fantasi man lever sig in i.
Vad jag har framför mig är mer av en karaktär som inte själv förstår varför denne manipulerar. En person som är så inne i sina lögner och samtidigt så övertygad om sina egna goda intentioner att denne tvingas till handlingar som han normalt inte skulle göra. Alltså ett slags självbedrägeri helt enkelt. Så länge man har koll på sina lögner och manipulationer så är det ju inga problem. Men vad händer när man glömmer bort hur och förtränger varför man ljuger? Vad händer då när man blir beroende av sina lögner?
Man ju diskutera hur ett liv i total avsaknad av lögner och manipulation skulle te sig. Ta t.ex. humor, som ju är ett sätt att manipulera om jobbiga omständigheter till något som inte upplevs som lika farligt. Eller film och böcker, som kan höja ens välbefinnande tack vare att det är en fantasi man lever sig in i.
Vad jag har framför mig är mer av en karaktär som inte själv förstår varför denne manipulerar. En person som är så inne i sina lögner och samtidigt så övertygad om sina egna goda intentioner att denne tvingas till handlingar som han normalt inte skulle göra. Alltså ett slags självbedrägeri helt enkelt. Så länge man har koll på sina lögner och manipulationer så är det ju inga problem. Men vad händer när man glömmer bort hur och förtränger varför man ljuger? Vad händer då när man blir beroende av sina lögner?
En bok som verkar intressant angående manipulation i religiös kontext: "The Guru Papers" av Joel Kramer och Diana Alstad.
Kiifen skrev:Dangdang
Man ju diskutera hur ett liv i total avsaknad av lögner och manipulation skulle te sig. Ta t.ex. humor, som ju är ett sätt att manipulera om jobbiga omständigheter till något som inte upplevs som lika farligt. Eller film och böcker, som kan höja ens välbefinnande tack vare att det är en fantasi man lever sig in i.
Fiktion är inte lögn, det är en fantasi om hur verkligheten skulle kunna vara. Fiktion marknadsförs inte i former som kan få konsumenten att tro att den skulle vara verklighet.
Humor medför heller inte lögn.
Alltså: all icke-verklighet är inte lögn.
Kiifen skrev:Vad jag har framför mig är mer av en karaktär som inte själv förstår varför denne manipulerar. En person som är så inne i sina lögner och samtidigt så övertygad om sina egna goda intentioner att denne tvingas till handlingar som han normalt inte skulle göra. Alltså ett slags självbedrägeri helt enkelt. Så länge man har koll på sina lögner och manipulationer så är det ju inga problem. Men vad händer när man glömmer bort hur och förtränger varför man ljuger? Vad händer då när man blir beroende av sina lögner?
Vad händer? Tja, det du själv skriver - denne tvingas till handlingar som han normalt inte skulle göra och självbedrägeri. Det räcker väl. Jag nöjer mig med den beskrivningen för att konstatera det inte är särskilt åtråvärt.
Annat boktips som jag själv inte hunnit läsa än, Bakom clownens mask: http://www.debutantforlaget.se/clownens%20mask.html
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster