Vertumnus skrev:Anders skrev:Vad vill ni komma fram till egentligen?
Det var först Laplace som i ett tankeexpriment drog ut konsekvenserna av den Newtonska mekaniken och fann att den pekade mot ett fullkomligt deterministiskt universum. Det som ytterst står på spel med slumpens existens är den fria viljan och därmed även handlandet som sådant.
Bra formulerat Vertumnus.
Ett förtydligande med anledning av Anders fråga.
Den klassiska mekaniken kännetecknas av att varje partikel har ett bestämt läge och en bestämd
rörelsemängd vid varje given tidpunkt. Det är så vi upplever/förnimmer vår verklighet.
En av hörnstenarna inom kvantmekaniken är Heisenbergs osäkerhetsprincip.
Inom kvantfysiken anger Heisenbergs osäkerhetsprincip (till skillnad från klassiska mekaniken),
att det för ett objekt inte går att samtidigt känna till både position och rörelsemängd med en
godtyckligt hög grad av noggrannhet. Det finns en bestämbar undre gräns för osäkerheten;
där varje partikel har ett bestämt läge och en bestämd rörelsemängd vid varje given tidpunkt.
Så som osäkerhetsrelationen beskrivs får den till konsekvens att precision är principiellt omöjlig.
Citerar ett av mina senare inlägg,
”Låt mig först säga att den verklighet vi anser oss förnimma, enligt mitt koncept, manifesteras
av atomen, genom den
sidställning atomen representerar relativt ett universum i balans.
Sidställningen är en funktion av principerna MP och DRP, och återspeglas av Eulers ekv.”
När begreppet ”slump” diskuteras behöver vi känna till orsaken och beroendet till/av
Heisenbergs osäkerhetsprincip. I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, kommenteras principen.
Sammanfattat är osäkerheten (enligt konceptet) en effekt av den
sidställning som kombinationen
av det
referensneutrala, DRP, och det
referensberoende, MP, ger upphov till.
Kombinationen/sidställningen ger, via balanskriteriet
ΔØ, m a o rummet egenskaper som, bl a
resulterar i fälthastigheten, c.
/ Illusionen
Pax vobiscum.https://www.youtube.com/watch?v=WVySGOTLa5o