Bön

[531bts]

Med Gudstro/Gudsmedvetenhet, vilket behov tillfredsställer bönen o vad har den för funktion?
Jag är särskilt nyfiken på Iris o Mlw:s svar o kommentarer i denna fråga.
Glad påsk!

[iris]

Med Gudstro/Gudsmedvetenhet, vilket behov tillfredsställer bönen o vad har den för funktion?
Jag är särskilt nyfiken på Iris o Mlw:s svar o kommentarer i denna fråga.
Glad påsk!

Välsignad påsk på dig med!
Jag ska ge dig en bild. En metafor. Föreställ dig ett moderträd md både en krona och rotväv - dessa rötter är djupt sammanlänkande med alla andra träd. Bönen kan vara som rotverket när den är psaltarpsalmernas böner. Ett rotverk som är 3000 år gammal och betts över all tid, av alla som älskar Gud, sina medmänniskor och därmed via sin bön önskar dem väl.
Bön kan också vara kronan hos trädet. Den kan riktas direkt personligen, privat till himmeln -- i en intim, varm hjärta till hjärta konversation med Skaparen.
Det är något man gör inne i sin innersta kammare (kronan) intimt nära i djup tillit och kärlek (ett samtal) - det kan vara rotverket som sammanbinder allt och alla där upphovet var Guds rörelser inom den/de Han valde för att skriva det som blev "bröd" för generation efter generation i all tid - där träder man in och väver in sin egen del men i mallen i det stora. Man blir del av den eviga Sången.

[iris]

Rotväven
Psalm 23

Den gode herden

1 En psalm av David.

Herren är min herde,
mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.
5 Du dukar för mig ett bord
i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
6 Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus
evinnerligen.

[iris]

Kronan

.......... (hjärtats stilla tysta bön)..............

[Severus Snape]

Men "älska Gud"?

Nej, först bevarar man sin status och älskar sig själv, tänker själv, tar sina egna beslut helt själv. På den grunden kan man ha det hyffsat. Sedan uppfyller man sin själsmission.


Ursäkta, poängen är att jag hittar ingen essens här överhuvudtaget.




"Älska Gud"?

Nej, kan du älska alla människor lika mycket - är en bättre start.
Resten är dynga. Då antar jag att det är ha-begär.

Man får ingenting från Gud om man inte har karmiska rättigheter till det.

- Vilken känsla/lättnad blev det från "den anden" i utbyte mot din själ på svarta marknaden? Vilken bön/poesi födde önskningen?


Det grovaste jag upptäckt att de får evigt liv av att promenera några steg från till prästen i kyrkan. Vilken jävla blåsning.

[iris]

Man får ingenting från Gud om man inte har karmiska rättigheter till det.

Gratis, oförtjänt, Gracia - Nåd --- ingen kan förtjäna detta, det ges utan att man har någon som helst rättighet eller har någon förtjänst.
Barmhärtighet, kärlek.

[531bts]

Men "älska Gud"?

Nej, först bevarar man sin status och älskar sig själv, tänker själv, tar sina egna beslut helt själv. På den grunden kan man ha det hyffsat. Sedan uppfyller man sin själsmission.


Ursäkta, poängen är att jag hittar ingen essens här överhuvudtaget.




"Älska Gud"?

Nej, kan du älska alla människor lika mycket - är en bättre start.
Resten är dynga. Då antar jag att det är ha-begär.

Man får ingenting från Gud om man inte har karmiska rättigheter till det.

- Vilken känsla/lättnad blev det från "den anden" i utbyte mot din själ på svarta marknaden? Vilken bön/poesi födde önskningen?


Det grovaste jag upptäckt att de får evigt liv av att promenera några steg från till prästen i kyrkan. Vilken jävla blåsning.

Ditt inlägg har samma värde här som en bajskorv i en simbassäng.
Iris briljanta beskrivning av bön gick dig helt förbi. Om den beskrivningen stämmer, vilket jag tror den gör, så ska jag be för dig, att du lyckas bryta dina fängslande vanföreställningar o tar dig ur det helvete du förmodligen lever i.

[iris]

Om den beskrivningen stämmer, vilket jag tror den gör, så ska jag be för dig, att du lyckas bryta dina fängslande vanföreställningar o tar dig ur det helvete du förmodligen lever i.

Det stämmer! Jag har i den tysta bönen bett för människor i sjukdom som inte har en aning om mina böner i mitt inre "Gud förbarma dig" eller "lindra Gud detta" eller "Herre slut dem i din famn" ---- och när dessa människor (det har hänt mig vad jag i skrivande stund minns) säger "tack" --- som bara rakt av utan anledning och du vet när de gör det att de tackar för bönen du bett för dem - också det i ditt hjärta.
Var inte så "taggig"... du sticks då... våra varma ord öppnar dörrar till hjärtan!

[Anders]

Men "älska Gud"?

Nej, först bevarar man sin status och älskar sig själv, tänker själv, tar sina egna beslut helt själv. På den grunden kan man ha det hyffsat. Sedan uppfyller man sin själsmission.


Ursäkta, poängen är att jag hittar ingen essens här överhuvudtaget.




"Älska Gud"?

Nej, kan du älska alla människor lika mycket - är en bättre start.
Resten är dynga. Då antar jag att det är ha-begär.

Man får ingenting från Gud om man inte har karmiska rättigheter till det.

- Vilken känsla/lättnad blev det från "den anden" i utbyte mot din själ på svarta marknaden? Vilken bön/poesi födde önskningen?


Det grovaste jag upptäckt att de får evigt liv av att promenera några steg från till prästen i kyrkan. Vilken jävla blåsning.

Ditt inlägg har samma värde här som en bajskorv i en simbassäng.
Iris briljanta beskrivning av bön gick dig helt förbi. Om den beskrivningen stämmer, vilket jag tror den gör, så ska jag be för dig, att du lyckas bryta dina fängslande vanföreställningar o tar dig ur det helvete du förmodligen lever i.

Tänker lite på Sten i glashus, vad det gäller det här inlägget i den här tråden.
Jag påbjöds kanske 10.000 böner som barn. Kände mig olustig under de flesta. Ingen som helst kontakt med något gudomligt. Sen körde man väl någon personlig bön per månad kanske, oftast för att få någon slags fördel här på jorden. Men skulle absolut inte säga något om en from människas bön i kontakt med något gudomligt som den upplever.

Vi begriper inte det där helt enkelt, Severus.

[531bts]

Iris, jag tackar dig för din beskrivning av bön. Min tro på Gud vilar på tesen att skapelsen vilken vi lever av o i förhållande till, är Guds "talan" till oss ingående delar, människan. Genom att betrakta skapelsen så som den uttrycker sig själv, allmängiltigt till oss, observera den, låta den få komma till oss genom alla sinnen, se den som den är. Disciplinera tankesinnet att åsidosätta motviljor, preferenser, tyckanden, åsikter, ta emot den i all sin mångfald o fråga sig om den i livets alla aspekter är ändamålsenlig för syftet att etablera en självklar, för det allmänna förståndet begriplig kommunicerbar Gudstro.
Min Gudstro går ut på att Gud är en om sig själv o sina delar medveten, levande varelse. Att Gud har ett enda behov: att bli förstådd o älskad av människan. Eftersom Gud är enastående som helhet med människan som ingående del, är den enda möjligheten för Gud att uppenbara sig i sin aktivitet, funktion det vibrerande fenomen vi kallar universum.
Jag har ägnat de senaste 40 åren att så gott jag kunnat betrakta livet med den tesen o varje ögonblick jag låter sinnena ta emot intrycken så som dom kommer o låter tankesinnet vila i skapelsen som Guds talan, påverkas jag av en klarsyn o vad jag kan beskriva som frid o en innerlig hjärtlig glädje av att få delta i Guds skapelse. Detta är bön som jag förstått det: lämna din världsliga identitet, personliga logik o ställa sina sinnen, uppmärksamhet allt det som når våra kroppar till förfogande för Guds uttryck. Mina bedömningar, åsikter, motviljor, preferenser är i den stunden ovidkommande.

[531bts]

Iris, ang min "taggighet": en sak är att uttrycka sig korkat men att uttrycka sig korkat med adrenalin o en idé om sin egen förträfflighet (Severus) förtjänar inget annat än en kärleksfull spark i ändalykten. Sådan mentalitet bör hållas på mattan o ska inte gödas med låtsad förståelse. Galenskap går inte att förstå.

[iris]

Iris, jag tackar dig för din beskrivning av bön. Min tro på Gud vilar på tesen att skapelsen vilken vi lever av o i förhållande till, är Guds "talan" till oss ingående delar, människan. Genom att betrakta skapelsen så som den uttrycker sig själv, allmängiltigt till oss, observera den, låta den få komma till oss genom alla sinnen, se den som den är. Disciplinera tankesinnet att åsidosätta motviljor, preferenser, tyckanden, åsikter, ta emot den i all sin mångfald o fråga sig om den i livets alla aspekter är ändamålsenlig för syftet att etablera en självklar, för det allmänna förståndet begriplig kommunicerbar Gudstro.
Min Gudstro går ut på att Gud är en om sig själv o sina delar medveten, levande varelse. Att Gud har ett enda behov: att bli förstådd o älskad av människan. Eftersom Gud är enastående som helhet med människan som ingående del, är den enda möjligheten för Gud att uppenbara sig i sin aktivitet, funktion det vibrerande fenomen vi kallar universum.
Jag har ägnat de senaste 40 åren att så gott jag kunnat betrakta livet med den tesen o varje ögonblick jag låter sinnena ta emot intrycken så som dom kommer o låter tankesinnet vila i skapelsen som Guds talan, påverkas jag av en klarsyn o vad jag kan beskriva som frid o en innerlig hjärtlig glädje av att få delta i Guds skapelse. Detta är bön som jag förstått det: lämna din världsliga identitet, personliga logik o ställa sina sinnen, uppmärksamhet allt det som når våra kroppar till förfogande för Guds uttryck. Mina bedömningar, åsikter, motviljor, preferenser är i den stunden o vidkommande.

Det jag direkt tänker på när jag läser din vackra betraktelse, tankar... är Gibran.
Ingen har beskrivit Gud bättre --- den judiske underbare man (30 år gammal mitt i blomningen av sitt eget liv) som levde Gud så djupt att han gav sin kärlek för att vi ska kunna närma oss Gud ---dog idag för att vi ska leva. Oavsett vad vi gjort i brist på kärlek.
Gud älskar oss - DÄRFÖR kan vi älska. Fundera på det ett tag och läs Gibran. Det är relationen med Gud han beskriver - egentligen. Den är så stark då bara den som upplevt detta i sitt eget liv kan skriva det - det är en slags vittnesbörd som tangerar dina ord ovan! Och jag fetmarkerar en mening som är "essensen"...


Läs och njut!
Om kärleken

Då sa Almitra: "Tala till oss om Kärleken."
Han lyfte sitt huvud och såg på folket och en stillhet föll över dem. Med hög röst sa han:
Då kärleken kallar er, följ honom, Fastän hans vägar är svåra och branta. Och när hans vingar omsluter er, överlämna er då till honom.
Fastän svärdet som är dolt i vingarna kan såra er. Och när han talar till er, tro honom.
Fastän hans röst kan lägga era drömmar i spillror, såsom nordanvinden ödelägger trädgården.
Ty liksom kärleken kröner er, ska han också kors fästa er.
Liksom han är till för er växt, är han också till för att fostra er.
Liksom han stiger upp till er högsta höjd och smeker era spädaste grenar, som skälver i solen, ska han nedstiga till era rötter och skaka dem där de klänger sig fast vid jorden.
Liksom sädeskärvar samlar han er till sig.
Han tröskar er för att göra er nakna.
Han siktar er för att skilja er från agnarna. Han mal er tills ni blir vita.
Han knådar er tills ni blir smidiga;
Och sedan överlämnar han er till sin heliga eld på det att ni må bli heligt bröd till Guds heliga fest.
Allt detta ska kärleken göra med er för att ni ska lära känna ert hjärtas hemligheter, och i den kunskapen bli en del av Livets hjärta.
Men om ni i fruktan endast söker kärlekens frid och kärlekens njutning,
då är det bättre att ni skyler er nakenhet och går bort från kärlekens tröskplats, till ett liv utan årstiders växlingar, där ni skrattar men inte allt ert skratt och gråter men inte alla era tårar.
Kärleken ger intet utom sig själv och tar intet, utom från sig själv.
Kärleken äger inte, vill ej heller ägas; ty kärleken är nog för kärleken.
Då ni älskar ska ni inte säga: "Gud är i mitt hjärta" utan snarare: "Jag är i Guds hjärta:"
Tro ej att ni kan bestämma kärlekens väg, ty om kärleken finner er värdiga, bestämmer den er väg. Kärleken har ingen annan önskan än att fullborda sig själv.
Men om ni älskar och inte förmår lämna era begär, låt då detta bli er önskan:
Att smälta och bli som en porlande bäck, som sjunger sin melodi för natten.
Att lära känna smärtan av för stor ömhet. Att bli sargad av sin egen insikt om kärleken. Och att blöda villigt och glatt.
Att vakna i gryningen med bevingat hjärta och tacka för en ny dag av kärlek.
Att vila vid middagstimmen och begrunda kärlekens hänryckning.
Att vända hem med tacksamhet när aftonen är inne. Och sedan somna med en bön för den älskade i hjärtat och en lovsång på läpparna.

[iris]

Iris, ang min "taggighet": en sak är att uttrycka sig korkat men att uttrycka sig korkat med adrenalin o en idé om sin egen förträfflighet (Severus) förtjänar inget annat än en kärleksfull spark i ändalyktan. Sådan mentalitet bör hållas på mattan o ska inte gödas med låtsad förståelse. Galenskap går inte att förstå.

Du förstår - det är HÄR skillnaden mellan (den direkt påtagliga och helt naturliga och självklara) man och kvinna går. Kvinnor (normalt sett) ser inte detta på samma vis. DÄRFÖR ska män skipa "rättvisa" då de ser saken på "rätt sätt".
Vi kan ha långa samtal om detta och det är totalt emot vad feminister eller socialister tänker - men jag säger som det är. Det är på detta sätt. Män ser något som de flesta kvinnor inte kan. Avseende det du beskriver ovan.

[531bts]

Iris: jag har inte ngt rättvisepatos o jag tror inte det är könsbundet. Jag tror på Gud som överordnad initiativtagare till skapelsen o människan som ingående del. Förnekar människan Gud, är det en ofrånkomlig o självklar följd att hon undermedvetet hamnar i det omöjliga projektet att bli gud/gudinna. Där mannen vill vara kreatör/guru o kvinnan orsak/skapare av "kärlek". Den eviga könsdialektiken sedan syndafallet fortgår.
I Gudsmedvetenhet finns man o MANINNA, som Gud namngav kvinnan innan syndafallet. De kroppsliga, genetiska olikheterna skiljer inte längre i Gudsmedvetande, de TILLHÖR Guds arrangemang, varken män eller kvinnor har ngn anledning att agera motvallskärring o protestera mot de genetiska olikheterna, de är berikande. Oavsett ditt medvetna sinne är lierat med en manskropp eller kvinnokropp så är det de givna förutsättningarna o de två olika människotyperna är i sin grundidentitet skapade till Guds avbild.

[klorofyll]

Med Gudstro/Gudsmedvetenhet, vilket behov tillfredsställer bönen o vad har den för funktion?
Jag är särskilt nyfiken på Iris o Mlw:s svar o kommentarer i denna fråga.
Glad påsk!

Bönen kanske är en konfirmation. På att DU öppnade ditt hjärta. Trots allt.