xion skrev:natureprovide skrev: Jag brottas med mina egna vanföreställningar och förvirring. Men frågan eller tanken tycker jag är bra att hålla öppen. Vi tror oss veta så mycket, men till syvende och sist är det just spekulationer.
Det här med frälsning...
Frälsa betyder ju ungefär, rädda från något.
Frälsningen upplevde jag som när dimmorna lättar över vattnet en sommarmorgon och luften blir klar och ren.
Ingen plötslig händelse, utan ett långsamt skeende som får pusselbitarna att falla på plats.
I en modern värld där människan inte bara förlorat kontakten med sig själv (vem hon är och vad hon är) där materialism (att äga och få) samt njutning har blivit hennes gudar via själviskhet och egocentrism (because I am worth it) är gamla uttryck och ord svårbegripliga.
De saknar innehåll för att den moderna människan menar att hon aldrig varit mer kärleksfull än idag, snällare än idag, mer felfri (
själv, men inte andra) och kan allt, vet allt och Gud är död och har aldrig funnits - för att hon säger det.
Tror så.
Vi börjar där. Vi måste börja där, eftersom det är grunden och hur man kan tala med människor som saknar kunskap om vem de är, var de är och vad som är vad och vem som utgör världen och allt avseende verkligheten.
Frälsning är ett ord som kommer från frihalsa - sätta fri, göra fri, befria.
Det är en moments ögonblick - den som upplevt detta (nåd inför Domaren) och fått sitt rättmätiga straff för de många och ändlösa kränkningarna mot kärleken till andra, till sig själv och främst Gud (otro) förlåtna - vet hur sådant känns.
Denna kunskap kommer från det folk som är - egendomsfolk. Guds egendom. Gud valde dem.
Saken med detta med frälsning är att den kommer inte utan - Gudserfarenheten. Du vet att du mött Gud. Du vet att det ÄR Gud. Fast du var sekulär, oskolad i allt som har med Gud att göra, aldrig öppnat en bibel, aldrig läst något om Gud, eller träffat andra troende. --- odramatiskt i ditt hem en dag när du (inte ens till Gud själv) ropat till Himlarna i en desperation: hjälp mig pappa.
Han kommer. OM du då bejakar och erkänner vem han är. "Det är ju du Gud,,, wow, du finns, du är verklig fast jag inte kan se dig" --- då kan du börja lära känna Honom. Han tar dig ofelbart - leder dig - till Sin Son... juden...Jesus.
Det är märkligt men sant.
Varför händer detta? Jo - precis som du säger: nu börjar processen med dig att göra (två dig) ren. Rättfärdiggörelsens väg. Vägen även kallad.
Men Gud, som är en Givare av Kärlek och älskar oss djupt - gör dig inte bara ren från all din brist på kärlek för andra (dvs att du vill HA KÄRLEK) när Han lär dig att ge den fast alla hatar dig ---han - i sin oändliga kärlek till människan ger dig en kognitiv, intellektuell, rationell tillväxt samtidigt som han lär dig att få ett sunt omdöme.
Judarna - varifrån de som inte är födda in i det folket (kristna)- vet allt sådant. De vet det för att de kan läsa och förstår vad de läser i Skrifterna.
De som är adoptivjudar - alla kristna --- de får ju också nåd. Alla människor som vill får. OM de vill. Och om de också stannar och genomlider processen av rening. Det gör ont. Det är en ensam väg. Ensam med Gud. Lidande och Kärlek.