Bön

[klorofyll]

Bön kan fungera - visst låter det tossigt! - men... Jag ska ta ett exempel. När jag var inlagd på psyket senast mötte jag en vacker själ, en ung kille, katolik. Hans mamma var svårt sjuk. När jag sa det visste jag inte att han var troende, men jag sa "jag ska be för din mamma" och det gjorde jag på kvällen. Nästa dag kom han till mig med ännu glittrigare ögon. Hans mamma hade tagit en promenad. Det hade hon visst inte gjort på flera år och han hade inte sagt något om mig. Varför fungerade inte hans böner då? I ett uns var de kanske lite själviska. Fortsätt be! Så osjälviskt som möjligt.

Jag tror på det...

[iris]

Bön kan fungera - visst låter det tossigt! - men... Jag ska ta ett exempel. När jag var inlagd på psyket senast mötte jag en vacker själ, en ung kille, katolik. Hans mamma var svårt sjuk. När jag sa det visste jag inte att han var troende, men jag sa "jag ska be för din mamma" och det gjorde jag på kvällen. Nästa dag kom han till mig med ännu glittrigare ögon. Hans mamma hade tagit en promenad. Det hade hon visst inte gjort på flera år och han hade inte sagt något om mig. Varför fungerade inte hans böner då? I ett uns var de kanske lite själviska. Fortsätt be! Så osjälviskt som möjligt.

high five...se bara vad kärlek åstadkommer!!!

[förstår mig själv]

Guds vilja=din egen vilja och föreställningar

[531bts]

Bön är det värsta någon tar till i en kris.
Vem tror att bön räddar den som håller på att drunkna?
Bara den djärve som kastar sig i vågorna kan göra en insats.

Den som jämför bön med behovet att simma, har varken förstått bönens mening eller sambandet simma - drunkna!
Bönen är för att en stund ställa hela sitt sinne till förfogande för Gud så att jag kan verka i mitt vardagsmedvetna i Gudsmedvetenhet. Kanske kan jag bli en bättre simmare o livräddare då.

"Bönen är för att en stund ställa hela sitt sinne till förfogande för Gud så att jag kan verka i mitt vardagsmedvetna i Gudsmedvetenhet."
Ja, det är ett sätt, jag betonar ett sätt att beskriva bönens väsen.
Din beskrivning är hur alla kulturer har sökt gemenskap med det gudomliga. Meditation är en gängse term för din "sanna" betydelse av bön.
Din bön söker gemenskap med din gud.

Vardagligt är bön är ett samtal med gud, dvs gemenskapen finns redan.
Den bedjande ber om något, om något är nyckelordet.
Det finns de som ber om tillfrisknande från pesten.
Det finns de som ber att coronaviruset ska försvinna.

Din uppfattning om bön är bara en, inte den enda.

Jag menar att det finns ETT allmängiltigt förhållande Gud o människan har ett gemensamt behov av: kärlek. För människans del innebär det att genom att delta i skapelsen förstå dess mening o att den har en levande orsak dvs bli Gudsmedveten. Gud i sin situation är oundvikligen "människomedveten". Bönen är att i stillhet ställa sitt medvetande till förfogande inför det skapelsen via din kropp o sinne, där o då uppenbarar. Det kan vara allt det du räknar upp, det beror helt på vad du bär på i ditt hjärta, var i livet du är o det Gud då bjuder in dig till. Du får svaret o kreativiteten till hur du bör verka i världen i bönen. Jag menar att det är en allmängiltig princip för bönens mening o funktion, vad som kommer ut av bönen beror på individen.

[förstår mig själv]

Måste man be för att komma in i detta gudstillstånd? Räcker det inte med att känna efter vad som är inom mig?

[531bts]

Måste man be för att komma in i detta gudstillstånd? Räcker det inte med att känna efter vad som är inom mig?

Inte om du vill be. Bön förutsätter en motpart. I detta fall en tro på att skapelsen har en levande orsak o att skapelsen, i vilken du ingår i, lever av och i förhållande till, är Guds aktivitet o "talan" till oss.

[531bts]

Ja, det är ett fatalt missförstånd av bön: att utifrån personlig logik dvs "jag"-identitetens preferenser, aversioner o i maktmedetenhet be en högre makt om en av "mig" utvald förändring. För mig betyder bönen att åsidosätta den personliga logiken, öppna uppmärksamhet, sinnesnärvaro o tankesinne för det som där o då når dig. Det är snarare att "ge" hela sin varelse o låta sig omfamnas av Gud än att be Gud om ngt. Du frågar inte vad Gud kan göra för dig utan vad du kan göra i Gud.

[förstår mig själv]

Ja, det är ett fatalt missförstånd av bön: att utifrån personlig logik dvs "jag"-identitetens preferenser, aversioner o i maktmedetenhet be en högre makt om en av "mig" utvald förändring. För mig betyder bönen att åsidosätta den personliga logiken, öppna uppmärksamhet, sinnesnärvaro o tankesinne för det som där o då når dig. Det är snarare att "ge" hela sin varelse o låta sig omfamnas av Gud än att be Gud om ngt. Du frågar inte vad Gud kan göra för dig utan vad du kan göra i Gud.

Hur vet man att man får "kontakt" med gud. Är det tanke eller känsla? Många tänker sig nog gud i mänsklig gestalt och önskar sig en massa och av detta mår de bra och får hopp. Hur ser du på detta med syndernas förlåtelse? Är det möjligt?

[531bts]

Syndernas förlåtelse är relaterat till din intention, avsikt i tanke, tal o gärning. Det finns ett gammalt indiskt ordspråk som säger: "Gud förlåter alla synder, utom de du har dåligt samvete för"! Syndernas förlåtelse kräver nog en egen tråd.
Det är kruxet: man kan aldrig "veta" om Gud, det kan aldrig bli annat än en tro, antagande. Däremot har vi människor möjlighet att pröva vår tro. Stämmer antagandet med de erfarenheter jag möter i vardagen, med det självklara o allmängiltiga skapelsen uttrycker innan egna o medmänniskors kommentarer o manipulationer.
Jag tror inte på en separat avskild Gud. Min tro vilar i antagandet att vi lever i Gud. Skapelsen i vilken vi ingår, är Guds aktivitet, funktion. En "bild" eller ett levande "halogram" vi är 100% beroende av o som vi tack vare den mänskliga tankeförmågan o heltäckande språk, i dialog kan förstå som Guds "talan". Meningen med skapelsen är att från Guds enastående position få relation inåt till sina delar, människan. Och för människan dels få relation till allt levande i skapelsen o dels att genom vår medfödda filosofiska förmåga räkna sig fram till ett antagande som stämmer med alla erfarenheter om skapelsens mening. Att tro på Gud som avskild o enastående kan skänka tröst o tillfällig frid. Men en sådan tro får problem med Guds mening med skapelsen o för människan om det finns en allmängiltig, övergripande mening med det abstrakta tänkandet o det heltäckande språket i relation till skapelsen.

[531bts]

Pollen: jag har inget intresse av din bedömning huruvida mitt förslag att be är "rätt" eller "fel". Bönen är "privat" så till vida att de förutsättningar individen har där o då, är en angelägenhet som endast kan få ngn betydelse för den som ber. Vad som efteråt manifesteras i tanke, tal o gärning får betydelse för medmänniskor o omgivning.
Du missförstår min tolkning av bön: "min vilja" har ingen plats i bönen. Det är "ske Din vilja..." man ställer sitt väsen till förfogande. "Jag vill" kan vara uttryck för maktmedvetenhet o det har inte tillträde i Himmelriket. Det är barnasinnet som är i bön o hjälper dig att etablera barnasinnet i tanke, tal o gärning.

[iris]

Syndernas förlåtelse är relaterat till din intention, avsikt i tanke, tal o gärning. Det finns ett gammalt indiskt ordspråk som säger: "Gud förlåter alla synder, utom de du har dåligt samvete för"! Syndernas förlåtelse kräver nog en egen tråd.
Det är kruxet: ingen kan aldrig "veta" om Gud, det kan aldrig bli annat än en tro, antagande. Däremot har vi människor möjlighet att pröva vår tro. Stämmer antagandet med de erfarenheter jag möter i vardagen, med det självklara o allmängiltiga skapelsen uttrycker innan egna o medmänniskors kommentarer o manipulationer.
Jag tror inte på en separat avskild Gud. Min tro vilar i antagandet att vi lever i Gud. Skapelsen i vilken vi ingår, är Guds aktivitet, funktion. En "bild" eller ett levande "halogram" vi är 100% beroende av o som vi tack vare den mänskliga tankeförmågan o heltäckande språk, i dialog kan förstå som Guds "talan". Meningen med skapelsen är att från Guds enastående position få relation inåt till sina delar, människan. Och för människan dels få relation till allt levande i skapelsen o dels att genom vår medfödda filosofiska förmåga räkna sig fram till ett antagande som stämmer med alla erfarenheter om skapelsens mening. Att tro på Gud som avskild o enastående kan skänka tröst o tillfällig frid. Men en sådan tro får problem med Guds mening med skapelsen o för människan om det finns en allmängiltig, övergripande mening med det abstrakta tänkandet o det heltäckande språket i relation till skapelsen.

Man kan säga att bönens ord inte föds i dig (utan i Guds Ande) de blir därmed ett uttryck för det allmängiltigt goda samt en riktning i livet. Bön kan därmed uttrycka de djupaste (mest grundläggande) mänskliga tankarna och känslorna som via sin upprepning (psaltaren) blir delar av individens eget varande.
Orden när de "känns igen" som sanningar träffar människan rakt in i hjärtat och med en visshet. Orden, (först då) skapar och skalar av något i oss. De "utför sitt verk" i oss.
Vi blir del i något större än vårt eget jag och vår egen viljas beslut.

Bönen är viktig och vital i överlåtelseprocessens många steg där människans ego kämpar mot. Bönen när den består av djuppsykologiska delar av vårt kollektiva omedvetna visar på vår egen verklighets vara där vi frilägger vårt själv.
Det blir en rörelse bortom orden som används för detta ändamål.

[förstår mig själv]

Kan man få exempel på hur ni utövar själva böneritualen. Hur gör ni för att komma i kontakt med gud? Hur vet ni guds vilja? Jag tycker det låter vettigt att genom erfarenhet och livet pröva och granska olika idéer man får ”genom gud”. Så arbetar jag också, fast jag inte får idéerna från gud. Tex att verifiera att karmalagen stämmer in i mitt liv. Jag tror inte på syndernas förlåtelse genom gud utan genom lidande när karmalagen verkar. Dock så kan man bli förlåten av människor, dock knappast av samhället.

[förstår mig själv]

Jag är också intresserad av eran tro. Skulle det inte vara möjligt för alla att få kontakt med gud? Borde inte det vara lätt, något som vore en följd av evolutionen, så att egenskapen att ha kontakt med gud har prioriterats och nedärvts vid det här laget?

[iris]

Jag är också intresserad av eran tro. Skulle det inte vara möjligt för alla att få kontakt med gud? Borde inte det vara lätt, något som vore en följd av evolutionen, så att egenskapen att ha kontakt med gud har prioriterats och nedärvts vid det här laget?

Tro på Gud - verklig tro (tillit = man litar helt på Gud - vilket Han kommer att kolla via händelser som kan vara starkt obehaglig för en människa och även framkalla dödsångest hos vissa) kommer att bestämma om Gud leder dig till trons innehåll. Förnekar du Gud när dessa prövningar sker - då blir det inget. För att det är som en kärlekshistoria. OM någon älskar dig och vill gärna att du lär känna henne/honom - men du skrattar åt den individen eller låssas som du inte ser dem - går de sin väg. Det är ingen idé.
Så man måste vara öppen för vem det är som "talar till en" - förstår man inte det eller vill inte. Då är det ingen idé.

Du kommer - om du följer Gud när Han leder dig ... hamna i det läget att du vill veta allt om Honom och vem Han är och varför Han kallat dig vid namn --- så börjar du läsa (religion).
Det är samma för alla.
Det har varit så från början - 2000 år sedan. Det är så idag.
Hoppas du får din önskan uppfylld av Honom att få lära känna Honom. Att Gud står framför dig (oavsett hur han väljer göra detta) innebär att du vet lika säkert att det är Han som att du själv existerar - det finns inga tvivel där!

[531bts]

Pollen: jag har inget intresse av din bedömning huruvida mitt förslag att be är "rätt" eller "fel". Bönen är "privat" så till vida att de förutsättningar individen har där o då, är en angelägenhet som endast kan få ngn betydelse för den som ber. Vad som efteråt manifesteras i tanke, tal o gärning får betydelse för medmänniskor o omgivning.
Du missförstår min tolkning av bön: "min vilja" har ingen plats i bönen. Det är "ske Din vilja..." man ställer sitt väsen till förfogande. "Jag vill" kan vara uttryck för maktmedvetenhet o det har inte tillträde i Himmelriket. Det är barnasinnet som är i bön o hjälper dig att etablera barnasinnet i tanke, tal o gärning.

"jag har inget intresse av din bedömning huruvida mitt förslag att be är "rätt" eller "fel"" - nej, det har faktiskt inte jag heller!

Självklart talar jag om bönens mening om funktion och mina reflektioner till det du anför.
Du har en mycket bestämd uppfattning och mina frågor och invändningar syftar bara till att försöka förstå vad som skiljer din uppfattning från andra.

""min vilja" har ingen plats i bönen" skriver du.
Däremot har din uppfattning om bönens mening och funktion bara utgångspunkt i ditt jag.

Istället för att bedöma med utgångspunkt vad som är "rätt"o "fel" kanske du kan ställa det jag föreslår som bönens mening o funktion mot vad du menar är ett alternativ. Då kan vi föra en dialog i ämnet. "Rätt" o "fel" i detta ämne blir alldeles för platt, tvådimensionellt o får mig att tänka på bön som en mekanisk ceremoni, vilket det minst av allt är.
Allt jag uttrycker är från mitt "jag". Född som människa är det oundvikligt att etablera en personlighet, ett ,"jag". Allt det medvetna sinnet erfar via sinnesorganen, kroppsliga förnimmelser, minnen, blir orsak till ditt omdöme, de berättelser ditt tankesinne komponerar o som orienterar dig genom livet. Den personligheten, omdömet kan vara mer eller mindre verklighetsförankrad. Ju mer du låter skapelsen, så som den uttrycker sig innan människans kommentarer o manipulationer, vara referens o låter de personliga, "jag"-identifierade berättelserna/tyckanden komma i andra hand, desto sundare mentalitet.