531bts skrev:Syndernas förlåtelse är relaterat till din intention, avsikt i tanke, tal o gärning. Det finns ett gammalt indiskt ordspråk som säger: "Gud förlåter alla synder, utom de du har dåligt samvete för"! Syndernas förlåtelse kräver nog en egen tråd.
Det är kruxet: ingen kan aldrig "veta" om Gud, det kan aldrig bli annat än en tro, antagande. Däremot har vi människor möjlighet att pröva vår tro. Stämmer antagandet med de erfarenheter jag möter i vardagen, med det självklara o allmängiltiga skapelsen uttrycker innan egna o medmänniskors kommentarer o manipulationer.
Jag tror inte på en separat avskild Gud. Min tro vilar i antagandet att vi lever i Gud. Skapelsen i vilken vi ingår, är Guds aktivitet, funktion. En "bild" eller ett levande "halogram" vi är 100% beroende av o som vi tack vare den mänskliga tankeförmågan o heltäckande språk, i dialog kan förstå som Guds "talan". Meningen med skapelsen är att från Guds enastående position få relation inåt till sina delar, människan. Och för människan dels få relation till allt levande i skapelsen o dels att genom vår medfödda filosofiska förmåga räkna sig fram till ett antagande som stämmer med alla erfarenheter om skapelsens mening. Att tro på Gud som avskild o enastående kan skänka tröst o tillfällig frid. Men en sådan tro får problem med Guds mening med skapelsen o för människan om det finns en allmängiltig, övergripande mening med det abstrakta tänkandet o det heltäckande språket i relation till skapelsen.
Man kan säga att bönens ord inte föds i dig (utan i Guds Ande) de blir därmed ett uttryck för det allmängiltigt goda samt en riktning i livet. Bön kan därmed uttrycka de djupaste (mest grundläggande) mänskliga tankarna och känslorna som via sin upprepning (psaltaren) blir delar av individens eget varande.
Orden när de "känns igen" som sanningar träffar människan rakt in i hjärtat och med en visshet. Orden, (först då) skapar och skalar av något i oss. De "utför sitt verk" i oss.
Vi blir del i något större än vårt eget jag och vår egen viljas beslut.
Bönen är viktig och vital i överlåtelseprocessens många steg där människans ego kämpar mot. Bönen när den består av djuppsykologiska delar av vårt kollektiva omedvetna visar på vår egen verklighets vara där vi frilägger vårt själv.
Det blir en rörelse bortom orden som används för detta ändamål.