Vad är filosofi?

[David H]

Man kanske kan tycka att Rorty är vulgär som jämför filosofi med ett spel som kan vinnas eller förloras. Men jag är benägen att se det som en av Rortys styrkor att han inte var rädd för att uttrycka sig vulgärt, att det snarare var en av hans styrkor som filosof/filosofispelare.

En som tog denna idén om filosofi som ett spel ytterligare ett steg längre är väl Herrmann Hesse som skrev boken Glaspärlespelet. Glaspärlespelet beskrevs ungefär som det ultimata filosofispelet, och en av dess allra främsta spelare var Fritz Tegularius, a.k.a. Friedrich Nietzsche. Det var bara det att Fritz hade en överman, en ännu mer slipad filosof, som tog Glaspärlespelet till ännu högre nivå, nämligen Josef Knecht. Och vem var då denne mystiske Josef Knecht...? Jo, ingen annan än Herr Herrmann H, själv!

Men då för att återknyta till verkligheten, vem av dessa två är det vi kommer ihåg mest så här 100 år efteråt? Nog är det Fritz. Om än Herr Herrmann inte är ett bortglömt namn inom filosofin, tror jag man får acceptera att han hamnat lite mer i skuggan. Och kanske kan det vara en nyttig påminnelse om att placera sig själv på tronen inte medför att man själv vinner (Glaspärle)spelet.

Jag har alltid gillat österländsk filosofi som ofta börjar med att konstatera att existera är ett spel/drama (vedanta, buddhism, taoism) där inget i det kommer leda till någon slutgiltig punkt. Verklighetens natur är i Vedanta = Brahman, i Buddhismen = Daharma, i Taoismen = Tao/"the way".

Att "tänka sig fram till kunskapen" är nonsens i alla tre, det är som att "drömma sig vaken ur en dröm", som är en vanlig analogi i Vedanta. Det spelar ingen roll vilka spelregler man följer, ändrar eller använder så leder dem inte till någon kunskap om Brahman, Dharma eller Tao, istället är det andra kvalitéer av erfarenheten som redan besitter sammanhanget som är "ett med verklighetens ultimata natur". Däremot är det en del av saken att ifrågasätta verklighetens natur både inom Vedanta och Buddhism. Syftet där är att utreda vad som INTE är verkligt för att släppa missuppfattningarna som klänger vid dem som sådana.

Hermann Hesse som skrev Glaspärlespelet sökte sig ju också till just den österländska filosofin, buddhism, hinduism med mer. Det skriver han bland annat om i boken Siddharta. Sen kom nazismen och andra världskriget, och Hesse uttryckte det då som att han försökt fly till en sorts elfenbenstorn, och att detta inte riktigt var försvarbart...Och det var en typ av dilemma han försökte skildra i Glaspärlespelet. Den där spänningen mellan att söka sig till avskildhet och samtidigt behovet av nå ut till andra, och finnas mer närvarande bland andra, är något som gör Glaspärlespelet mer intressant än Hesses tidigare böcker tycker jag. Men många skulle väl ändå säga att Hesse var för långt ifrån det dagsaktuella för att bli riktigt intressant.

[Pilatus]

För att utreda vad som inte är verkligt måste man veta vad "verklig" är.

Vi saknar en fullständig teori om materiens inre struktur och energier. Och det finns mörk materia som vi vet än mindre om. Ontologiska spekulationer om vad slags substanser som bygger upp universum är därför starkt begränsade. Det finns en standardteori som vetenskapen accepterat, väl i vetskap om att sista ordet inte sagts. Om det finns en andlig sida av tillvaron så har det fåtal experiment som gjorts inte kunnat besvara ställda frågor. Olika trossystem håller förvisso mycket för sant, men trossatser är aldrig möjliga att testa. Frågor om en andlig verklighet kan inte besvaras i vetenskaplig mening.

[Pilatus]

Vi saknar en fullständig teori om materiens inre struktur och energier. Och det finns mörk materia som vi vet än mindre om. Ontologiska spekulationer om vad slags substanser som bygger upp universum är därför starkt begränsade. Det finns en standardteori som vetenskapen accepterat, väl i vetskap om att sista ordet inte sagts. Om det finns en andlig sida av tillvaron så har det fåtal experiment som gjorts inte kunnat besvara ställda frågor. Olika trossystem håller förvisso mycket för sant, men trossatser är aldrig möjliga att testa. Frågor om en andlig verklighet kan inte besvaras i vetenskaplig mening.

På vilka grunder är det då rationellt att tro?

Människor vill förstås att deras liv skall ha någon mening. Att de på något sätt skall leva vidare, inte att allt bara upphör med en liten annons i tidningen.

[hakkapeliitta]

Människor vill förstås att deras liv skall ha någon mening. Att de på något sätt skall leva vidare, inte att allt bara upphör med en liten annons i tidningen.

Såg på brorsans begravning en stor krans som löd Vi Älskar Dig, skickad från hans familj.
Av någon anledning gjorde detta starkt intryck på mej.

Lite sne han kunde väl ha testamenterar sin fantastiska HD-bike till mej men icke. Blodröd sak som såg asbra ut, kunde väl ha ärvt hans hjälm och övriga utrustning och kört den hem.

[Maat]

Konsten att diskutera för diskussionens egen skull, utan avsikt att uppnå ett slutgiltigt mål, få ett slutgiltigt svar, därför att om man når en slutpunkt finns det inget mer att diskutera, och då är det slut på nöjet, därför ligger det i "filosofins" natur och grundläggande egenskap att undvika väsentliga framsteg och väsentliga resultat, och har detta olyckligtvis uppstått, så låtsas man som om det inte hänt och börjar genast diskutera något helt annat, nytt, fullkomligt meningslöst i syfte att skapa en ny meningslös gren på diskussionens oändliga träd och därmed försäkra sig om framtida underhållning.

En riktig verksamhet som syftar till att diskutera saker bör alltid ha som mål att avskaffa sig själv.
Alla frågeställningar bör ha som mål att utrota alla frågor.
All problemlösning bör ha som mål att göra problemlösningen arbetslös och överflödig.

För att förstå vad som är meningen med något måste man veta vad som är meningen med "universum, livet och allting" för att (nästan...) citera Liftarens Guide till Galaxen.
Om man inte vet vad som är målet, avsikten och meningen, vet man inte vilken väg som är den rätta, vart man är på väg, kan inte se om det man håller på med är rätt eller fel och resultatet blir att man sysslar i oändlighet med allt möjligt utan att egentligen åstadkomma någonting eller komma någonvart.

Filosofi och det mesta övrigt i samhället existera således därför att man inte vet vad man håller på med eller vad det är som man egentligen skall göra.

Samhället och människorna irrar därför omkring allt efter omständigheternas nycker och pysslar med ditten och datten man av en händelse snubblar över.

Konsekvenserna blir naturligtvis milt sagt allvarliga...
Eftersom världen fungerar på så sätt att allt man gör får konsekvenser, och gör man fel så blir det inga trevliga konsekvenser.
Emellertid är vetskapen om att det fungera på så sätt inget som mänskligheten förfogar över och därför fortsätter man, med ett fåraktigt flin, att peta med en pinne lite här och där i universums komplicerade maskineri, i tron att det går hur bra som helst att roa sig på det viset.

[hakkapeliitta]

Filosofi ser jag som tvärvetenskaplig, gränsöverskridande som inte specialvetenskaperna, matematik, naturvetenskaperna etc. sysslar med.
Är väl en naturlig utveckling av vetenskapens utveckling till allt mer specialisering. Filosofin får på det sättet ta hand om leftovers humanistiska och moraliska gränsöverskridande frågor som inte tillhör något traditionellt akademist fack.

[Smisk]

Här skiljer vi oss en del tänker jag. Själv är jag mer benägen att slarvigt slå ihop dessa frågor och svara på samma sätt, medan du är mer benägen att särskilja. Att läsa Kant exempelvis, kan jag tycka bli omständligt, då han delar in i så många kategorier och underkategorier, och jag kan ibland tycka att han uttrycker sig övertydligt...men visst, tar jag mig tålamod att läsa Kant kan jag ju också få ut något av det. Så det handlar inte om ett direkt avfärdande av detta förhållningssätt. Får jag bättre förståelse för Kant kan jag bli bättre på att skilja mellan olika kunskapskategorier, bli mer stringent i mina resonemang etc.

Jag vet inte riktigt vad du menar med detta?

Vi använder ord för att betyda olika saker och för att få klarhet i detaljerna kan man behöva få klarhet i vad man menar.
Frågan "Vad är filosofi?" får olika svar beroende på vad man menar.

Kant går in i extrem detaljnivå och ger därför nya insikter i sakerna tycker jag. Jag håller med om att olika detaljnivåer har sin plats dock

Men tiden och energin är begränsad, och nån stans gäller det då att prioritera. Anders m fl brukar vara mån om att försöka flytta fokus till mer dagsaktuella frågor, så som vinster i välfärden, kriget i Ukraina etc, när vi har metafilosofiska diskussioner...och jag håller då med om att detta är viktigt. Men det gäller på nåt sätt att "stressa lagom", tänker jag. Några mer timmar ägnade åt att läsa Kant och reda ut viss metodologisk förvirring kan precis vara vad som behövs.
Det är frågor jag slits med hela tiden, och jag försöker hitta en god balans, men lätt är det knappast.

Någon sa att han alltid frågade "kan man leva det?" om filosofiska frågor. Kanske en tanke som kan passa ibland?

För mig är filosofins värde en flerdimensionell sak. Det påverkar olika aspekter av tillvaron.
I min uppväxt, skola och samhället är det, och har varit, väldigt dåligt med filosofisk klarhet.
Det är med internet, wikipedia, youtube och forum filosofin fått mer plats för min del.

Att prioritera filosofi är något man nästa aktivt får välja då onda krafter inte förstår sig på den enligt min erfarenhet

Om vi fortsätter med spelreferens, kan jag se det som att försöka fördela begränsade förmågepoäng till min spelkaraktär. Ska jag lägga mina poäng på intelligens eller visdom eller styrka eller smidighet? Jag kan ju inte göra allt samtidigt, utan jag måste välja. Och filosofi menar jag då handlar om att förstå värdet av en sund och balanserad distribution, eller mer aktivt: att distribuera sunt och balanserat, eller ännu mer aktivt: klara ut det här spelet.

Mycket bra analogi tänker jag

En balanserad distribution är givande och den varierar individuellt, med situation och över tid.
Nu är vi inne på syftet och värdet med filosofi som delvis kan tolkas i ljuset av vad filosofi är.
"Vad är filosofi... till för?".

Att veta vilka poäng och vilka egenskaper vi har att fördela dem över samt hur man gör detta är alla filosofiska frågor.
Människans natur, syfte, mening och värde kräver filosofisk klarhet för att förstå.

Visst kan man som någon sa säga att meningen med livet är att ha något att göra, något att se fram emot och någon man tycker om och sedan inte tänka mer på det. Detta är en livsfilosofi.

För varje sak där vi har ett val och där valet är medvetet och genererar olika värdefulla saker är vi DIREKT filosofiskt bundna till att bestämma oss. (värde).

[Smisk]

Hermann Hesse som skrev Glaspärlespelet sökte sig ju också till just den österländska filosofin, buddhism, hinduism med mer. Det skriver han bland annat om i boken Siddharta. Sen kom nazismen och andra världskriget, och Hesse uttryckte det då som att han försökt fly till en sorts elfenbenstorn, och att detta inte riktigt var försvarbart...Och det var en typ av dilemma han försökte skildra i Glaspärlespelet. Den där spänningen mellan att söka sig till avskildhet och samtidigt behovet av nå ut till andra, och finnas mer närvarande bland andra, är något som gör Glaspärlespelet mer intressant än Hesses tidigare böcker tycker jag. Men många skulle väl ändå säga att Hesse var för långt ifrån det dagsaktuella för att bli riktigt intressant.

Ja, jag har läst Siddhartha och Stäppvargen i ljudboksformer för många år sedan. Siddhartha va kalas, uppläsaren va go att lyssna på.
Jag föredrar "det eviga/universella framför det dags aktuella varje dag i veckan

[Smisk]

1. För att utreda vad som inte är verkligt måste man veta vad "verklig" är. Att påstå att verklighetens natur är det ena eller andra går väl an, men vilka är bevisen eller evidensen eller argumenten?
2. Numera tänker vi oss inte fram till kunskap om verkligheten, vi undersöker verkligheten, dvs interagerar med den. Vi undersöker den bit för bit.
Tack vare det vet vi att vi har stjärnstoff i oss, att arten människa är stadd i utveckling - en sorts övergångsform som gör det tveksamt att tala om människans natur. Tanken är utmanande för de som ser sig som skapelsens krona. Att jag Pollen tillhör en övergångsform i utkanten av en liten galax bland otaliga andra stör mig inte.
3. Verklighetens ultimata/sanna natur? Vad menas med verklighet här? Är det vårt observerbara universum? Och vad talar för att det har en ultimat natur? Vad talar för att nånting öht har en ultimat natur? Substanstänkande är lite gammaldags eftersom det har visat sig vara improduktivt.

Det är trevligt att få reda på vad människor tror på, men filosofer vill veta varför vi tror som vi gör.
Om en säger att hen tror på det här, en annan tror på det där och tredje tror på nåt annat - ja, då är det ingen diskussion - det är tre monologer.

Bra filosofiska frågor

[David H]

Konsten att diskutera för diskussionens egen skull, utan avsikt att uppnå ett slutgiltigt mål, få ett slutgiltigt svar, därför att om man når en slutpunkt finns det inget mer att diskutera, och då är det slut på nöjet, därför ligger det i "filosofins" natur och grundläggande egenskap att undvika väsentliga framsteg och väsentliga resultat, och har detta olyckligtvis uppstått, så låtsas man som om det inte hänt och börjar genast diskutera något helt annat, nytt, fullkomligt meningslöst i syfte att skapa en ny meningslös gren på diskutikonens oändliga träd och därmed försäkra sig om framtida underhållning.

En riktig verksamhet som syftar till att diskutera saker bör alltid ha som mål att avskaffa sig själv.
Alla frågeställningar bör ha som mål att utrota alla frågor.
All problemlösning bör ha som mål att göra problemlösningen arbetslös och överflödig.

Det du skriver om i första stycket jag låter som vad som brukar kallas sofism och eskapism. Medan det du skriver i andra stycket påminner mer om vad jag skulle kalla verklig filosofi.

Filosofi som jag ser det handlar om att reda ut förvirring och missförstånd i den mån det går, med andra ord kan det uttryckas som att vilja minska lidande. Men vad händer då när alla problemen är lösta och lidandet är eliminerat? Och då detta du skriver om att bli arbetslös och överflödig - ja, jag menar det är precis vad det handlar om. Och jag tror det är viktigt att betona att det finns ett allvar i detta. Står valet mellan lögnen och döden, så väljer filosofen döden (t ex ta död på problem, så det kan sluta diskuteras). Det gäller med andra ord att ha viss dödarinstinkt.

För att förstå vad som är meningen med något måste man veta vad som är meningen med "universum, livet och allting" för att (nästan...) citera Liftarens Guide till Galaxen.
Om man inte vet vad som är målet, avsikten och meningen, vet man inte vilken väg som är den rätta, vart man är på väg, kan inte se om det man håller på med är rätt eller fel och resultatet blir att man sysslar i oändlighet med allt möjligt utan att egentligen åstadkomma någonting eller komma någonvart.

Filosofi och det mesta övrigt i samhället existera således därför att man inte vet vad man håller på med eller vad det är som man egentligen skall göra.

Samhället och människorna irrar därför omkring allt efter omständigheternas nycker och pysslar med ditten och datten man av en händelse snubblar över.

Konsekvenserna blir naturligtvis milt sagt allvarliga...
Eftersom världen fungerar på så sätt att allt man gör får konsekvenser, och gör man fel så blir det inga trevliga konsekvenser.
Emellertid är vetskapen om att det fungera på så sätt inget som mänskligheten förfogar över och därför fortsätter man, med ett fåraktigt flin, att peta med en pinne lite här och där i universums komplicerade maskineri, i tron att det går hur bra som helst att roa sig på det viset.

Filosofin behöver rikta blicken framåt något sätt, mot verkliga problem, det tror jag de flesta är överens om. Men det är också vad verkliga filosofer gör också, menar jag, ibland mer implicit och holistiskt (t ex Wittgenstein) ibland mer explicit och atomistiskt (t ex Bourdieu) - de praktiska moraliska frågorna är centrala. Rorty skriver i sin text om metafilosoferande

In isolation, metaphilosophical reflections can easily be dismissed as “abstract,” “formalistic,” and “parasitic.” United with analyses of scientific procedure and political controversy as they are, for example, in Polanyi‘s “Personal Knowledge” they have more force, and are less easily ignored.”

[David H]

Hermann Hesse som skrev Glaspärlespelet sökte sig ju också till just den österländska filosofin, buddhism, hinduism med mer. Det skriver han bland annat om i boken Siddharta. Sen kom nazismen och andra världskriget, och Hesse uttryckte det då som att han försökt fly till en sorts elfenbenstorn, och att detta inte riktigt var försvarbart...Och det var en typ av dilemma han försökte skildra i Glaspärlespelet. Den där spänningen mellan att söka sig till avskildhet och samtidigt behovet av nå ut till andra, och finnas mer närvarande bland andra, är något som gör Glaspärlespelet mer intressant än Hesses tidigare böcker tycker jag. Men många skulle väl ändå säga att Hesse var för långt ifrån det dagsaktuella för att bli riktigt intressant.

Ja, jag har läst Siddhartha och Stäppvargen i ljudboksformer för många år sedan. Siddhartha va kalas, uppläsaren va go att lyssna på.
Jag föredrar "det eviga/universella framför det dags aktuella varje dag i veckan

Det jag då anar är att det "eviga/universella" och det "dagsaktuella" är organiskt sammanlänkande med varandra. Det går inte riktigt att ta sig an det ena och bortse från det andra. För att besvara de "eviga" frågorna behövs också de dagsaktuella perspektiven, och för att ta sig an dagsaktuella frågor på ett meningsfullt sätt behövs också "eviga" perspektiven.

[David H]

En balanserad distribution är givande och den varierar individuellt, med situation och över tid.
Nu är vi inne på syftet och värdet med filosofi som delvis kan tolkas i ljuset av vad filosofi är.
"Vad är filosofi... till för?".

Ah, precis. Det jag skriver kanske inte besvarar frågan i något direkt avseende, och det finns absolut problem när personer inte håller sig till trådämne. Men ibland kan det också vara betydelsefullt att tänka lite "utanför boxen" och göra en vidare tolkning. Det blir inte bra när man tänker för brett, a la "anything goes", men det kan också bli problem med att tänka för snävt. Nån stans behövs en balans hittas.

Annat exempel på detta är tråden "ekologi" som xion startade. Där kunde jag notera att titeln till tråden är "ekologi", medan innehållet i inlägget snarare påminde mig om "ekosofi". Ska jag då utgå från den formella titeln, eller mer det reella innehållet när jag kommenterar? Nu utgick jag mer från det reella innehållet i inlägget, och tog mindre hänsyn till trådens formella titel och att tråden postats i Naturvetenskap snarare än i Politik och samhälle. Om det var så att jag ville diskutera ekosofi hellre än ekologi, kunde jag också startat en egen tråd om det och lagt i Politik och samhälle. Hade det varit bättre? Kanske.

Vad jag vill betona är att det ibland uppstår knepiga valsituationer. Jag försöker hela tiden lyssna in, göra mitt bästa, och när jag ändå gör misstag, får jag försöka lära mig av mina misstag. Som nu kanske... hjälper det jag just skrivit att ge svar på frågan vad är filosofi? Eller var det bara en lång meningslös utsvävning? Jag vet inte - jag gör bara vad jag kan - och nästa gång ska jag försöka göra ännu bättre.

[Smisk]

Det jag då anar är att det "eviga/universella" och det "dagsaktuella" är organiskt sammanlänkande med varandra. Det går inte riktigt att ta sig an det ena och bortse från det andra. För att besvara de "eviga" frågorna behövs också de dagsaktuella perspektiven, och för att ta sig an dagsaktuella frågor på ett meningsfullt sätt behövs också "eviga" perspektiven.

Nja, det dagsaktuella verkar vara det de så kallade "nyheterna" skriver om för att tjäna pengar.
Dessa saker är mer som katter som jagar sin svans och de bör analyseras som så danna

Sakerna som alltid är aktuella så som värdet av liv, godhet, skönhet, andlighet osv är alltid intressanta.

[David H]

Det jag då anar är att det "eviga/universella" och det "dagsaktuella" är organiskt sammanlänkande med varandra. Det går inte riktigt att ta sig an det ena och bortse från det andra. För att besvara de "eviga" frågorna behövs också de dagsaktuella perspektiven, och för att ta sig an dagsaktuella frågor på ett meningsfullt sätt behövs också "eviga" perspektiven.

Nja, det dagsaktuella verkar vara det de så kallade "nyheterna" skriver om för att tjäna pengar.
Dessa saker är mer som katter som jagar sin svans och de bör analyseras som så danna

Sakerna som alltid är aktuella så som värdet av liv, godhet, skönhet, andlighet osv är alltid intressanta.

Jag uppfattar det då som att du är bättre på att tolka vad de mer eviga frågorna handlar om, än vad är de dagsaktuella frågorna handlar om. Kan jämföras med exempelvis Anders som jag uppfattar har bättre förståelse för det dagsaktuella, och sämre förståelse för det mer universella. Jag tror potentiellt sett att ni skulle kunna ha mycket att lära av varandra.

Att säga att det dagsaktuella handlar om nyheter som skrivs om att tjäna pengar, tycker jag låter ungefär lika adekvat beskrivning som att de mer universella frågorna handlar om huruvida en koalabjörn kan kallas en koalabjörn i parallellt universum.

[Maat]

Filosofin är inte speciellt bra på att kommunicera enkelt, effektivt och begripligt med omvärlden.

Jag känner till de berömdaste sedan Grekland och några sedan 1600-talet, delvis för att jag intensivt studerade svenska stormaktstiden en gång och drottning Kristina, och en handfull sedan dess, men hur mycket jag än tänker efter kan jag inte säga att jag lärt en enda liten sak från någon av dem eller lagt mer än tio ord de tillsammans åstadkommit på minnet.

Förvisso påminner mycket av vad jag gör om Sokrates, (och för många är jag en ständig tistel i baken som envisas med att strö smolk i deras glädjebägare genom att trakassera dem med sanningen, när de lyckats dra människorna vid näsan med någon ondskefull plan) även om det finns klara avvikelser och olikheter, men likheten är en ren tillfällighet, jag agerade på sådant sätt tio år innan jag visste något i detalj om vad Sokrates var utöver en s.k. "grekisk filosof".

Vad mig anbelangar kunde alla dessa lika gärna aldrig ha existerat.

De kan ha haft betydelse för många historiska ageranden och påverkat uppkomsten av upplysningstiden, men inget av det har haft den ringaste relevans för mig.

Jag kan säga att det finns endast sex som jag lärt mig något av överhuvudtaget alls, och det är Sherlock Holmes, George Polya, Professor matematik Stanford, Gustav ll Adolf, Axel Oxenstierna, Lennart Torstensson och Karl XII, det är möjligt att bakom dessa det kan finnas dolda filosofer DE läst, men det förändrar inte faktum att det saknas filosofer på min lista av lärare, förebilder och inspirationskällor, varför det ser så ut borde nog filosoferna ta sig en funderare på.

Anledningen för mig är att man är alldeles för tröga, invecklade, krångliga, åthävor, krumbukter, meningslösa ord och formuleringar som inte säger någonting för den som inte är expertfilosof och kan alla fackuttryck, efter en timmes läsande av dessa berömda filosofers texter är man bara mentalt uttröttad och inser att man just kastat bort en timme utan att ha få ut något användbart - därför att de uttrycker sig på ett sätt som är mest att likna vid dimma och ärtsoppa.

I dagens samhälle tycks det verkligen inte finnas någon som påverkar samhällets sätt att utvecklas och agera som använder sig av något intelligent och visdomsbaserat tänkande.

När man tar upp frågor till diskussion kommer man aldrig fram till något intelligent resultat, antingen kommer man inte fram till någonting annat än att man ska fortsätta diskutera "den oändliga" frågan, ELLER så kommer man fram till någon destruktiv "filosofi" eller "princip" exempelvis "liberalismen" som man vill följa, som störtar samhället i fördärvet - därför att människorna är för primitiva och outvecklade för att anförtros "frihet", de grips alltid av galenskap och ödelägger allt som kommer i deras väg, frihet kan endast anförtros till den som inser att man INTE ska göra många saker och därför avstår från att utnyttja "friheten".

Om filosofins avsikt är att bringa ordning och åstadkomma resultat så har man misslyckats kapitalt med det försöket, resultat och ordning är vad världen har minst av allt.
Om man vill avskaffa sig själv så gör man det verkligen på ett underligt sätt.

Alla religionsliknande "rörelsers" och "filosofiers" försök att "finna vägen" som man kallar olika saker, har uppenbarligen misslyckats eftersom man alltjämt söker och söker, när man funnit det man söker slutar man söka, det finns ingen tendens till att sökandet skulle minska i omfattning.

Att detta misslyckande skulle kunna bero på att det är något fel på själva sökandet eller den förutfattade bilden man har av hur målet skall se ut, har man av allt att döma inte tänkt på.
Platsen man söker kanske ser helt annorlunda ut än vad man fantiserar om, och därför avvisar man den som "fel" plats och kommer därför aldrig att hitta den.

Liksom sökandet efter den gyllene staden El Dorado, man hittade "El Dorado" men eftersom den inte var vad man föreställt sig fortsatte man sökandet och fann den aldrig...