Vertumnus skrev:All materia motsvarar en frekvens. Tid är bokhållning av frekvens . Tid finns där materia finns. Så snart energi organiseras i den form vi kallar materia börjar klockan ticka.
På Samma vis som med tiden uppstår rummet genom materien. Rum och tid finns eftersom existensen av materia kräver det. Rummet är dess utbredning, tiden dess frekvens. Till materiens utbredning hör även gravitationen. Rummet expanderar med samma hastighet som gravitationen breder ut sig.
Det här är snyggt tänkt och väl skrivet så att jag nästan inte vill kommentera ytterligare. Ursäkta Vertumnus, men nu gör jag det ändå.
Det första jag undrar utifrån de efterföljande kommentarerna från smisk är, vem är domare här, vem har kunskapen att säga att vi nu kommit nära en, för närvarande gällande naturvetenskaplig slutsats i och med det citerade inlägget?
Sedan kan man alltid fundera över valet av den bild citatet målar upp för att åskådliggöra ett komplext sammanhang med en enkel allegori om bokhållning, självklart och som ett brev på posten är det bilden som kritiseras istället för själva det faktiska innehållet. Ty för att kritisera innehållet bör man ha ett visst mått av bakomliggande kunskap och fantasi.
Sedan ett par konsvenser av den definition som citat ger:
När materian når sin högsta entropi och alla bindningar är upplåsta upphör då tiden att existera och rummet upplöses i tomhet?
Att vi med våra mer eller mindre avancerade tidmätare anordningar (tänkte skriva ”time pieces” ett snyggt och dubbeltydigt ord) Mäter den för människan uppfattade förändringen av materians tillstånd och läge.
Att tiden går och frekvenserna består. Lite som trädet som faller i skogen, ingen behöver se eller höra.
Varje dag är en resa.
