Vertumnus skrev:Det där är en variamt av den gylleme regeln: älska din nästa såsom dig själv. Så det är väl utan tvekan så att din regel har judiskt kristna rötter. Problemet som uppstod efter den liberala revolutionen på 1700.talet var hur man skall legitimera den vidare utvecklingen utan en tidlös etik. De nyttobetonande alternativen som tex utilitarism leder snart till motsättningar - nyttigt för vem?
Utilitarismen menar väl att det är hur användbara saker är för att bli lyckliga.
Jag uppfattar den som en metod att hantera moral som något som inte har med tro att göra.
Som jag ser det byter man mest ut dygder och moraliska värden mot ordet "nytta" som är ett ord för värde.
Alla moraliska värden handlar om "värt för vem och vad?" och jag håller med om att man kan kritisera denna och alla andra med frågan "för vem?".
Om något är värdefullt för Gud och detta är nödvändigt för att värden skall kunna existera stödjer detta tesen i tråden men varför skulle det vara så?
Är det inte istället medvetandets uppfattningar, värderingar och val som är nödvändiga?
Ett annat argument skulle kunna vara att medvetandet är gudomligt och alla val då är Guds val, genom oss.
Existensen och vår identitet är då Gud (Vedanta exempelvis) alla handlingar är Guds och karma är konsekvenserna/handlingarnas natur. Definierar man Gud så kanske tesen stämmer per definition. Att existera är då att vara ett med Gud och alltså moralisk.
2 argument finns för tesen vad jag kan se men bägge är tveksamma då de bygger på att det är moraliskt att ha en gudstro.