Vertumnus skrev:
I den kristna traditionen ingår att det dagliga livet tjänar ett högre syfte, ett bortomliggande mål. Jag kan tänka mig att det är mot den bakgrunden som Weber ser förutsättningarna för en kapaitalistisk utveckling. Men det är inte kapitalismen enbart som gett förutsättningarna för den exceptionella tillväxt som tar fart under det sena 1700-talet, utan kapitalism i kombination med liberalism. När man under den franska och även under den amerikanska revolutinen ersatte kungamakten av Guds nåde med en statsmakt tillsatt av folket måste man också finna en motsvarande etik och på samma sätt som man tidigare fann etiken hos Gud måste man nu finna den hos människan. Fröet till revolutionen och även till reformationen sattes under renässansen - när den moderna vetenskapen tar form, som ju har sina rötter i renässansen, förlorar historien i auktoritet och kunskapsprocessen startar på nytt. Med de naturvetenskapliga framstegen som förebild föll det sig naturligt att försöka härleda en ny etik från den mänskliga naturen, från livskraften per se. Det är när kapitalismen kombineras med livsprincipen, som det vinnande konceptet föds.
Om det är ytligt eller inte kan naturligtvis diskuteras, men det är härifrån de idéer stammar som sätter nyttan till måttstock för värde.
Jag tänker då att det är viktigt att kunna göra skillnad mellan en praktisk etik och en teoretisk etik. I den praktiska etiken finns det alltid konkreta valmöjligheter. Politiska ideologer som associerats till liberalismen, kapitalismen och utilitarismen var intresserade av de praktiska frågorna, de bidrog till att föreslå och driva igenom diverse politiska och ekonomiska reformer...hur makten ska fördelas i samhället, hur ofta val ska hållas, vilka skyldigheter och rättigheter viss person i viss position har etc. Och något som kännetecknade dessa var att de förespråkade en slags förnuftsideal. De såg en nytta i viss typ av samhällsstruktur, medan de tog mindre hänsyn till andra faktorer.
Teoretisk etik däremot kan handla om rent abstrakta villkor. Belysande av en koherent logisk inre struktur. Och då blir det naturligt att resonemangen förs på en ad hominem-nivå istället, man kan fråga sig om resonemangen är i linje med de definierade villkoren eller om de leder till självmotsägelser.
Begreppet "nytta" är jag benägen att se som en abstrakt term som behöver fyllas med något slags konkret innehåll innan det är öppet för kritik. Många kapitalister exempelvis ser pengar som något nyttigt, och vissa anser att det är nyttigt med förnuftsresonemang och att agera i enlighet med dessa resonemang. Vill man förstå hur en kontrast till detta kan se ut kan jag rekommendera en läsning av Dostojevskijs bok Anteckningar från källarhållet. Dostojevskij menade istället att högsta nyttan kan vara att agera enligt våra irrationella instinkter, göra pinsamheter, och ibland låta 2+2 bli 5.
Det är klart att vem som helst är fri att göra en praktisk tolkning av ett abstrakt resonemang. Genom att tillskriva abstrakta termer konkreta innebörder, går det att sedan på olika sätt kritisera konsekvenser utifrån den tolkningen... Men det kan då vara bra att vara medveten om att ens kritik inte kommer träffa den som lagt fram det abstrakta resonemanget. Det blir likt att fäktas med en immateriellt spöke. Det funkar bara om man gör en konkret halmgubbe av spöket först.
Vill man uppnå verklig kommunikation gäller det att få den man pratar att konkretisera vad den menar, om nu personen i fråga alls menar något konkret. Talar vi med en person som förespråkar nytta exempelvis, kan vi be den definiera i konkreta termer vad den menar med nytta, vad den anser vara nyttigt och vad den anser vara onyttigt. Poppers falsifierbarhetskriterier kan här vara till hjälp. Så länge vi inte ens är överens om några falsifierbarhetskriterier, är det indikation på att vi inte heller är överens om någon konkretiserad definition.
