Fication skrev:Jag har känt att jag bara hävt ur mig en massa banala självklarheter på siståne, så det gör mig väldigt glad att höra. Samförstånd är väl inte det allra högsta goda och syftet med allt, men det är trevligt när det uppstår!
Där har du fel Fication. Samförstånd ÄR det allra högsta goda. Godhet ÄR ömsesidighet. Den goda handlingen är den som inte är dum, idealistisk eller instrumentell (på ett annat subjekts bekostnad) - alla dessa onda handligar uppstår genom en subjektiv brist på intersubjektivitet. Ondska är den handling som är subjektiv och aldrig förlängs ut i den intersubjektiva sfären.
Dock är Godhet inte
det högsta syftet med allt, det finns minst två till högsta syften, Skönhet och Sanning.
Fication skrev:Och du sammanfattar det ganska bra. De vet vad de vill ha, hur de ska gå tillväga för att få det och de gör det också, men de vet inte varför de vill ha det de vill ha och därför har de ganska bristfälliga signalement på vad det är de egentligen vill ha.
Härav:
Instrumentellt värde skrev:Något (ett ting, en egenskap, ett förhållande, etc.) har ett instrumentellt värde då det inte har ett intrinsikalt värde utan endast värderas utifrån de effekter som den ger upphov till.
När människor säger att moralen är död, så menar de att den idealistiska/ideologiska moralen är död, dvs den subjektiva projiceringen av intersubjektivitet enligt en perfekt teoretisk konstruktion om hur saker borde vara, utan någon som helst förankring i praktiken, hur saker är. Idealismen är en intersubjektiv teori, inte en intersubjektiv praktik, och det är precis därför den aldrig fungerar. Teorin bygger alltid på en gränsdragning - någon har upplevt något i det förfluta och försöker genom detta projicera en teoretisk framtid (som givietvis alltid är naiv och utopisk). Idealistisk = Idémässig = Teoretisk.
Den instrumentella moralen flödar dock högt i varje hörn av det moderna samhället, genom våra medel ska vi skaffa mer medel och mer medel och mer medel, ofta på andras bekostnad ute i samhället, dock finns ett undantag och det är i vetenskapen, dvs "objektiva" sanningsökandet (som inte är samma sak som det "intersubjetkiva" sökandet efter moralen). I vetenskapen BÖR vi hela tiden sträva efter att förfina våra medel för att nå sanning eftersom detta är nödvändighet för att paradigmen ska fortskrida. Våra slutsatser om sanningen är beroende av våra instrument. Detta har både Kuhn och Marx poängterat.
Godhet, dvs den högsta moralen, dvs intersubjektivitet är dock inget som behöver förfinade medel. Godhet och den högsta moralen är den villkorslösa kärleken, då vi accepterar människor för vad de är inte lägre projicerar en idealbild ur det förflutan på hur de borde vara. Det är alltid den subjetkiva projiceringen som är hindret för högsta intersubjektiviteten. Det är bara när vi accepterat hur andra är, som vi kan gå sida vid sida och tillsammans röra oss mot en mer drägligare tillvaro.
Moral är ett system av värderingar som avgör hur vi ska röra oss från det som
är, mot det som
borde vara, och detta kommer alltid finnas hos människor, oavsett om vi kallar det önskingar, hopp, tro eller moral. Dock ser människor nästan aldrig det som
är, eftersom de har ideal på både det som
är och på hur det
borde vara.Vi kan inte ha (teoretiska) ideal på sanningen (eftersom teorin är alltid ett praktiskt verktyg), sanningen är redan (det praktiska) idealet som vi alla strävar mot, oavsett vilken teori vi har, eftersom alla levande varelser är
intentionella. Den ideologiska, idealistiska moralen är död (för oss i det moderna västerländska samhället), och det är detta människor säger att "moralen är död" menar. De menar den moraliska teorin, men förstår inte att moralisk praktik pågår oavsett vilka moraliska teorier vi har, vilket resulterar i ett subjektivt, instrumentellt sätt att resonera för de som hävdar att "moralen är död". Poängen är att (den praktiska) moralen är inget vi kan fly ifrån, men människor som säger att "moralen är död" ersätter bara andras teoretiska moral, med sin egna teoretiska moral, det är inte svårare än så.
Det jag säger är dock att teoretisk moral aldrig är tillräcklig. Jag påstår att det är möjligt att bli av med alla teoretiska, idealistiska önskningar och nå det praktiska, villkorslösa tillståndet, men detta kräver att vi förkastar allt vi "vet", dvs all teori, all cynism, precis
allting och erkänner att vi måste börja om, börja undersöka, gå tillbaka till roten, hitta hem, och detta är praktiken. De flesta vågar dock inte erkänna hur lite de vet, de vågar inte erkänna att de flesta ställningstaganden de tar har sin rot i ett emotionellt minne av en upplevd auktoritet. Önsknigar/Ideal är ett minne av en förfluten händelse vi i nuet projicerar en mot en önskad, idealistisk, teoretisk framtid. Den högsta moralen är när vi tittar på hur världen är
idag, hur människor är
idag och våga accepera detta, men det kräver att vi vågar vara praktiska. De flesta vågar inte titta och se på hur världen är
idag, eftersom rationaliteten, teoribygget som hjärnan konstant arbetar med - hos
alla människor, är en säkerhetsmekanism som hela tiden genom sitt meningskapande, projicerar och teoretiserar om en möjlig framtid, allt för att vi ska öka våra primitiva chanser för att överleva i en hotfull miljö. Vi männisor inser inte att vi redan har besegrat miljön. Vi har redan vunnit. Bristen gör att vi börjar spela ut våra överlevnadsmekanismer på andra människor. Och det är just denna överlevnadsmekanism som politiker lyfter fram hos oss och spelar på, som får oss att gå ut i krig och döda varandra - allt för våran framtida, projicerade, teoretiska överlevnad. Det finns inget längre någon hotfull miljö, det är VI som skapar den hotfulla miljön genom våra primitiva överlevnadsmekanismer. De flesta männiksor är dock inte tillräckligt civiliserade ännu, men de förstår inte detta, deras primitiva säkerhetsmekanismer säger dom att alla andra är "dumma i huvudet" eller alla andra är "onda", men de inser inte att det är just denna mekanism som är roten till ondskan, bristen på den intersubjektiva ömsesidigheten.
Vi är dock för rädda för att erkänna våra egna överlevnadsmekanismer. Vi är i våran stolthet för rädda för att erkänna att vi är rädda och detta föder rädslan. Alla levande varelser är rädda men gömmer detta bakom stolhet. När vi väl inser att ALLA varelser är rädda, försvinner rädslan. Och detta är den vackra godheten och den vackra sanningen.
Nejdå men för att dra ett exempel av vad jag provade igår så var det den att jag frågade henne precis hur hennes tidigare killar hade varit. Jag fick som svar att dom hade varit idioter, jäkligt intressant tyckte jag så jag hörde mig lite för på vilket sätt dom hade varit idioter. jo bl a. hörde inte av sig, va kaxiga, odrägliga, för mkt självförtroende mm....
Tråden här är uppe i nio sidor, så jag har lite att ta igen från Skogsälvans inkast på sid fyra. En bra grej (till) med semestern att jag läst ut the Game! Återkommer...
