Existerar slumpen?

[hakkapeliitta]

Livet i sig är rått meningslöst, en existens endast.
Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med nåt, sa pastor Jansson i revyn Gröna hund 1962 (Hasse Alfredson).

[Vega]

Slumpen gör livet intressant. Detta att inte säkert veta vad som sker "runt hörnet" - och att ingen människa kan veta det. Och att vi inte kan veta det ens med oändlig kunskap. Det blir ett slags kosmisk rättvisa av det och demokratiskt, lika för alla. Vi sitter alla i samma båt. Eller gistna gamla eka - på livets ocean.

Om man vänder på det:

Livet är oändligt meningsfullt. Allt är möjligt, och jag kan garantera att livet aldrig kommer sluta förvåna dig. Man kan aldrig monopolisera det vi kallar mening, det är klart. Vi skapar vår egen mening, trevar efter rättvisa, precis som vi känner. Och framförallt så väljer vi vilka vi vill umgås med, eller låter andra välja.

Vad betyder "oändligt meningdfullt"?

Livet eller tillvaron är för mig bara "något som är". Vi ger det själva en mening. Då finns det lika många meningar med liver som det finns människor. På ett ungefär.

Att allt har en mening vad du än gör och var du än går och upplever för saker. Man kan inte ”slösa bort” en timme eller hela sitt liv. Men på samma gång så behöver man inte bry sig om saker som mening.

[Vega]

Livet i sig är rått meningslöst, en existens endast.
Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med nåt, sa pastor Jansson i revyn Gröna hund 1962 (Hasse Alfredson).

Om man upplever att livet är meningslöst, så har man problem och om man har problem, så kan livet inte vara meningslöst..

[Algotezza]

Livet i sig är rått meningslöst, en existens endast.
Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med nåt, sa pastor Jansson i revyn Gröna hund 1962 (Hasse Alfredson).

Om man upplever att livet är meningslöst, så har man problem och om man har problem, så kan livet inte vara meningslöst..

Varför är det ett problem? För vem är det ett problem?

Människan kallar Peter Gärdenfors "det meningsskapande djuret". Vi är hela tiden på jakt efter mening, syften, avsikter och mönster, och finns det inga sådana hittar vi på det och tycker oss se det. Vi står inte ut med tanken på meningslöshet.

Jag menar att livet i sig är bortom våra mänskliga begrepp om mening och meningslöshet. Det är kort sagt något vi är utkastade i och försöker göra något av, ge den en mening eller hitta en mening. Åtminstone i den del av livet där man själv befinner sig.

Livet i dess helhet från dåtid, via nutid till framtid och ut i universum kan jag inte greppa. Men jag kan skapa mening i mitt eget liv genom det jag gör och upplever.

Kanske det är livets mening om vi skalar av alla tjusiga ord: upplevelser och handlingar.

[Vega]

Kanske det är livets mening om vi skalar av alla tjusiga ord: upplevelser och handlingar.

Ja det ligger något i det!

[Vega]

Kom inte å säg att det går bra för dig pga tur!

[Algotezza]

Kom inte å säg att det går bra för dig pga tur!

När slumputfallet är till ens fördel kallar man det tur. Om slumputfallet innebär något dåligt kallar man det otur.

[Pilatus]

Kom inte å säg att det går bra för dig pga tur!

När slumputfallet är till ens fördel kallar man det tur. Om slumputfallet innebär något dåligt kallar man det otur.

Den deterministiska världsuppfattningen är övervunnen, säger Karl Popper. Naturlagarnas innebörd är inte att förutspå, (utom för strikt slutna system) vad som kommer att hända, utan att tala om vad som möjligen kan hända (men även om vad som inte kan hända t ex brott mot energins bevarande).

Tänk dig en determinist som har alla data kända inför en omstart av Big Bang, du trycker på knappen och 13,8 miljarder år senare sitter du åter och läser samma meddelande som detta. Är det verkligen så vi skall tolka naturens lagar?

Finns det inte snarare en stor frihet för världen att utvecklas i en riktning som inte kan förutspås? Det finns sådant som någon gång inte strikt följer naturens lagar.

[Algotezza]

Kom inte å säg att det går bra för dig pga tur!

När slumputfallet är till ens fördel kallar man det tur. Om slumputfallet innebär något dåligt kallar man det otur.

Den deterministiska världsuppfattningen är övervunnen, säger Karl Popper. Naturlagarnas innebörd är inte att förutspå, (utom för strikt slutna system) vad som kommer att hända, utan att tala om vad som möjligen kan hända (men även om vad som inte kan hända t ex brott mot energins bevarande).

Tänk dig en determinist som har alla data kända inför en omstart av Big Bang, du trycker på knappen och 13,8 miljarder år senare sitter du åter och läser samma meddelande som detta. Är det verkligen så vi skall tolka naturens lagar?

Finns det inte snarare en stor frihet för världen att utvecklas i en riktning som inte kan förutspås? Det finns sådant som någon gång inte strikt följer naturens lagar.

Jag bara försökte mig på något slags definition av tur och otur.

Sedan är det ju inte bara fysikaliska förlopp som är svåra att förutspå. När människors viljeföring är inblandad blir det nog ännu svårare, eftersom vi inte har full insyn i varandras medvetanden - och inte alltid i ens eget.

[Vega]

Slumpen är aldrig medveten, den är en vän, eller ovän, du inte trodde att du hade.

[Pilatus]

Slumpen är aldrig medveten, den är en vän, eller ovän, du inte trodde att du hade.

Det som kan påverka tur/otur är vår vilja, vi kan välja vad som förefaller oss vara bästa valet för framgång. I en determinerad värd kan inget påverkas och någon fri vilja existerar inte heller. Det visste redan författaren till Genesis när han skrev om kunskapens träd och att människan valde kunskapen.

[Vega]

Slumpen är aldrig medveten, den är en vän, eller ovän, du inte trodde att du hade.

Det som kan påverka tur/otur är vår vilja

Absolut det tror jag med, kan du utveckla det?

[Vega]

Är vilja vad vi väljer att anpassa oss efter?

[Vega]

vi kan välja vad som förefaller oss vara bästa valet för framgång.

Hm..

[Pilatus]

Slumpen är aldrig medveten, den är en vän, eller ovän, du inte trodde att du hade.

Det som kan påverka tur/otur är vår vilja

Absolut det tror jag med, kan du utveckla det?

Ja, existentialisterna menar att vi är dömda att välja, vi väljer så gott vi förstår vad vi kan klara efter vår förmåga. Speciellt Sartre skriver om detta tema, se Muren och Äcklet.