"Gudsbevis"/Motbevis?

[Hubert]

Okej!
Jag fattar - det är Upp till var och en!

Okej, så det är typ Upp till var och en?
Så:
"Guds Heliga Nummersekvens.
Är nu offentlig.
Det rättfärdiga är inte att moraliskt döma, utan se vart fröet valde sin jord"
var ironiskt menat?
Eller är den tolkningen ochså Upp till var och en?

Valfriheten är din (!)
En motfråga, vad händer om alla får veta, hur och vad dom ska investera på hos börsen (?)

viewtopic.php?f=41&t=13010

[Algotezza]

Gudsbevis enligt Michel Houellebecq:

"Gud finns, jag har trampat i det." (från boken Refug)

[Pilatus]

Gudsbevis enligt Michel Houellebecq:
"Gud finns, jag har trampat i det." (från boken Refug)

Det är lätt att tolka som något ovälkommet. Som något man inte vill dra in på mattan. Och man vill ju inte gärna kasta sina nya loafers från italienska Santoni i kalvskinn.

[Algotezza]

Gudsbevis enligt Michel Houellebecq:
"Gud finns, jag har trampat i det." (från boken Refug)

Det är lätt att tolka som något ovälkommet. Som något man inte vill dra in på mattan. Och man vill ju inte gärna kasta sina nya loafers från italienska Santoni i kalvskinn.

Ja, det finns vissa saker man varken vill trampa i eller har lust att tala om.

[Hubert]

DITT antagande utgår från DITT jag.
Djärvt att påstå att "man kommer aldrig få ett objektivt "bevis" på medvetandet." Hur vet du vet?
DU fortsätter skriva om vad DU tror - helt okej, men varför tror DU som DU tror?

Hubert, med mitt antagande finns inget "jag". Det är en oundviklig idé och tanke/minneskonstruktion grundad på personlig logik, dvs tankeberättelser kring de kroppsliga förnimmelser av "gott", "ont" och neutralt som uppstår av mentala reaktioner i form av preferenser och motviljor i allt vi möter i livet. Man identifierar dessa tankemässiga berättelser som ett "jag", personlighet vilka navigerar oss genom livet. Berättelserna dvs idén om "jaget" hamnar i förgrunden och kan vara mer eller mindre behovs- och verklighetsförankrade. Det betyder att man utgår från att vara tänkande varelse framför medveten. Med den identifikationen finns bara olikhet och vi får ett besvär med igenkänning, spegling, gemenskap och ytterst kärlek. Naturen har inrättat förälskelsen och föräldraskapet för att bryta igenom idén om ett unikt "jag", vi får en hormonbetingad känsla av det vi aldrig kan få för mycket av och som vi bara kan lida brist på: att bli förstådd och älskad.

Nej, jag anser inte att forskningen kring förhållandet medvetande - kropp är trams. Den är tafatt för man kommer aldrig få ett objektivt "bevis" på medvetandet. Däremot kan man göra upptäckter på mikronivå, det medvetandet sätter i rörelse, dess aktivitet och funktioner.
Jag eller någon annan kan aldrig veta om medvetande är orsak till materia, substans, det går bara att ha en tro att det är så och fråga sig: varför inte, vad talar emot det antagandet? Motivering: man har inte funnit ngn partikel som slumpmässigt klumpar ihop sig och bildat detta vackra, välfungerande universum och den mångfald av mening som genomsyrar hela det biologiska skiktet på jordytan. Jag tror inte på en död, teknologiskt fungerande slump som orsak. Jag tror på en medveten, levande orsak och att det därmed finns en allmängiltig mening med tillvaron.

[531bts]

Hubert: alla människor föds med en filosofisk förmåga, dvs vår förmåga att erfara sakförhållanden och orsakssammanhang och ställa oss frågorna "hur?" och "varför?".
Vi är "tvingade" av naturen genom tillfredsställelse av de kroppsbevarande behoven, att göra bedömningar av gott och ont om allt det vi möter i livet. Tanken kan skapa sig en syntes, idé, världsbild som antingen har egna preferenser och aversioner som referens eller observation av vad naturen uttrycker, innan egna och andras kommentarer och manipulationer. Jag har valt det senare. Dvs filosofi i sin ursprungliga betydelse. Det jag påstår om medvetandet i mina inlägg, är filosofiska antaganden och som är öppna att ifrågasätta med sakliga och genomtänkta alternativ för dialog.

[Algotezza]

Hubert: alla människor föds med en filosofisk förmåga, dvs vår förmåga att erfara sakförhållanden och orsakssammanhang och ställa oss frågorna "hur?" och "varför?".
Vi är "tvingade" av naturen genom tillfredsställelse av de kroppsbevarande behoven, att göra bedömningar av gott och ont om allt det vi möter i livet. Tanken kan skapa sig en syntes, idé, världsbild som antingen har egna preferenser och aversioner som referens eller observation av vad naturen uttrycker, innan egna och andras kommentarer och manipulationer. Jag har valt det senare. Dvs filosofi i sin ursprungliga betydelse. Det jag påstår om medvetandet i mina inlägg, är filosofiska antaganden och som är öppna att ifrågasätta med sakliga och genomtänkta alternativ för dialog.

Du har väl ditt eget perspektiv på tillvaron utifrån dina erfarenheter samt dina kognitiva och emotionella förmågor, även om du försöker bortse från den subjektiva, värderande dimensionen, och detra gör att dina observationer av vad naturen uttrycker och slutsatser av dessa, ändå präglas av att det är du som observerar. Eller?

[531bts]

Ja, alla är genetiskt predestinerade att, av allt vi möter i livet, erfara gott, ont eller neutralt. Tack vare vår förmåga till abstrakt tänkande och mänskliga språk, kan vi ha ett teoretiskt perspektiv till de erfarenheterna. Vi kan göra fantasifulla eller verklighetsförankrade berättelser om orsaks sammanhangen till vad som utlöste erfarenheten av gott eller ont. Vi har möjligheten att observera den egna erfarenheten och vad som utlöste den i vår gemensamma verklighet, utan hänsyn till vars och ens personliga logik och därmed iaktta allmängiltig logik. Utan den möjligheten hade varken filosofi eller den moderna vetenskapen kunnat utvecklas.

[Algotezza]

Ja, alla är genetiskt predestinerade att, av allt vi möter i livet, erfara gott, ont eller neutralt. Tack vare vår förmåga till abstrakt tänkande och mänskliga språk, kan vi ha ett teoretiskt perspektiv till de erfarenheterna. Vi kan göra fantasifulla eller verklighetsförankrade berättelser om orsaks sammanhangen till vad som utlöste erfarenheten av gott eller ont. Vi har möjligheten att observera den egna erfarenheten och vad som utlöste den i vår gemensamma verklighet, utan hänsyn till vars och ens personliga logik och därmed iaktta allmängiltig logik. Utan den möjligheten hade varken filosofi eller den moderna vetenskapen kunna utvecklats.

Finns det olika slags logik? Är det inte bara så att det är olika premisser för olika områden i livet, men samma logik?

Men grunden för empiri är väl alltid individers subjektiva upplevande? Vad vi tillsammans kan uppnå när många källor är samstämmiga, ofta bekedsagat med siffror, mätningar och kvantitativa fakta, är intersubjektivitet. Vad vi också kan sträva efter är opartiskhet och saklighet, inom filosofi och övriga vetenskaper och också på det personliga planet i sin vardag.

Förmågan att observera sina egna inre processer av t.ex. kognitiv och emotionell natur, på ett sakligt och opartiskt sätt kan vara svårt, men det är en förmåga möjlig att öva upp, liksom förmågan att skilja mellan den partiska och osakliga känslobaserade dimensionen i en utsaga och dess faktainnehåll, den sakliga och opartiska dimensionen.

Kort sagt, det som baseras på vårt subjektiva upplevande kan trots allt mynna ut I både sakliga och opartiska utsagor. Vi människor är ju inte bara medvetna utan kan också vara medvetna om de emotiva och kognitiva processer som bygger upp medvetandet, ha och odla och utveckla ett slags metamedvetande.

[531bts]

Jag tror inte att medvetande är utvecklingsbart, kan "byggas upp". Medvetande är en konstant förmåga, så länge det är anknutet till en kropp, att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov och som är orsak till den biologiska, behovsmotiverade rörelsen.
Kunskap och färdigheter är utvecklingsbara, dvs den kognitiva förmågan. Detta gäller för alla arter i varierande grad. Medvetandet som förmågan att erfara ta emot intryck och uttrycka behov, är den samma hos alla arter, helheten Gud inkluderad!

[Pilatus]

Jag tror inte på att medvetande är utvecklingsbart, kan "byggas upp". Medvetande är en konstant förmåga, så länge det är anknutet till en kropp, att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov och som är orsak till den biologiska, behovsmotiverade rörelsen.
Kunskap och färdigheter är utvecklingsbara, dvs den kognitiva förmågan. Detta gäller för alla arter i varierande grad. Medvetandet som förmågan att erfara ta emot intryck och uttrycka behov, är den samma hos alla arter, helheten Gud inkluderad!

Vårt medvetande är mycket störbart. Tänk bara på hur vi lätt förlorar vår koncentrationsförmåga då vi har ett sömnunderskott, eller då någon händelse starkt berört vårt känsloliv, eller vi är upptagna med ett problem i vårt liv. Medvetandets simultanförmåga är begränsad. Många trafikolyckor handlar om att vi missar att ta in snabba förändringar i vad som händer i vårt blickfång. Vi får tunnelseende, fokuserade på vägen framåt men missar älgen som dyker upp från ingenstans. Att det trots detta går att utveckla medvetandet vet de som blivit tävlingsförare, alpinister eller någon annan krävande sport som ställer stora krav på uthållighet och koncentration.

[Algotezza]

Jag tror inte att medvetande är utvecklingsbart, kan "byggas upp". Medvetande är en konstant förmåga, så länge det är anknutet till en kropp, att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov och som är orsak till den biologiska, behovsmotiverade rörelsen.
Kunskap och färdigheter är utvecklingsbara, dvs den kognitiva förmågan. Detta gäller för alla arter i varierande grad. Medvetandet som förmågan att erfara ta emot intryck och uttrycka behov, är den samma hos alla arter, helheten Gud inkluderad!

Så du menar att medvetandet bara är förmågan till "input" och "output"? Medvetandet har olika "bandbredd" för olika subjektiva agenter och leder till olika egenskaper hos medvetandet. För mig är medvetandet inget statiskt utan byggs upp av se ständigt pågående och skiftande processer som är en funktion av "input" och "output". Det är organiskt och föränderligt i sin helhet. Men du har rätt i att dess förutsättning är förmågan att "ta in intryck och avge uttryck".

[531bts]

Algotezza: Jag tänker mig medvetandet som en osynlig, opåtaglig förmåga som berörs så länge det är anknutet till en kropp och kroppen, via sinnesorganen, till vår gemensamma verklighet. Dock stannar inget i medvetandet, det enda som pågår är beröringen, en känsla av att finnas till. Medvetandet berörs internt av egna kroppsförnimmelser, minnen, kunskaper, idéer, preferenser och motviljor och externt av det vår gemensamma verklighet förmedlar via sinnesintryck. Dessa gör tankesinnet berättelser och omdömen av, definierat som ett "jag". En handlingsberedskap för fortsatt välbefinnande eller "emotionell störning".
Jag betraktar medvetandet som en glasskiva; den utsätts för mörker, ljus, värme, kyla men inget stannar kvar eller att dess egenskap förändras. Det är i tankesinnet vi formar vårt bemötande av det som faller in på medvetandet.

[Algotezza]

Algotezza: Jag tänker mig medvetandet som en osynlig, opåtaglig förmåga som berörs så länge det är anknutet till en kropp och kroppen, via sinnesorganen, till vår gemensamma verklighet. Dock stannar inget i medvetandet, det enda som pågår är beröringen, en känsla av att finnas till. Medvetandet berörs internt av egna kroppsförnimmelser, minnen, kunskaper, idéer, preferenser och motviljor och externt av det vår gemensamma verklighet förmedlar via sinnesintryck. Dessa gör tankesinnet berättelser och omdömen av, definierat som ett "jag". En handlingsberedskap för fortsatt välbefinnande eller "emotionell störning".
Jag betraktar medvetandet som en glasskiva; den utsätts för mörker, ljus, värme, kyla men inget stannar kvar eller att dess egenskap förändras. Det är i tankesinnet vi formar vårt bemötande av det som faller in på medvetandet.

Vad menar du med tankesinnet? Vilka egenskaper har medvetandet?

[531bts]

Tankesinne: tanke- minnesförmåga, sinnet för mental sortering, samordning och orientering. Jag räknar de förmågorna som ett sinne, "kroppsverktyg" likt syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
Medvetandets egenskaper: förmåga att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov.